No description available.

Titel: Politiska förhoppningar? En studie om hur politiker på lokal nivå använder sociala medier   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur politiker på lokal nivå använder kanaler som sociala medier.   Teori: Studien utgår från forskningsområdet strategisk politisk kommunikation. Därutöver används Cutlip och kollegors planeringsmodell, teorier om opinioner och opinionsbildning, McCombs dagordningsteori, Lazarsfeld och kollegors tvåstegshypotes samt Habermas offentliga sfär.   Metod: Undersökningen bygger på en kvalitativ metod, där empiri har samlats in genom kvalitativa samtalsintervjuer, av en semistrukturerad form, med förtroendevalda från Sundsvalls och Timrås kommunfullmäktige. Intervjutillfällena skedde under en tidsperiod fr.o.m. 30/11 t.o.m. 8/12 2010.   Resultat: Utöver att blogga politiskt är det vanligt att använda ytterligare sociala medier, och då ofta Facebook i kombination med bloggen. Sociala medier används oavsett om det är valtider eller inte, men inte alla har fortsatt att blogga politiskt sedan valrörelsens slut. Respondenterna vill skriva om det de är intresserade av, men samtidigt är det svårt att lyfta fram egna frågor då man får bättre återkoppling genom att utgå från medieaktuella händelser. Det finns också en medvetenhet kring att de frågor eller händelser de skriver om, och sättet de skriver på, inverkar på hur stor återkoppling de får. Varav sättet att skriva påverkas också av de risker respondenterna ser med att använda sociala medier som offentliga personer. Endast en respondent använder budskapsstrategier för att nå ut till olika målgrupper, men jag har funnit att det inte behöver betyda att man inte arbetar strategiskt för att nå ut till olika målgrupper i de sociala medierna, då flera respondenter har nått ut till journalister genom sociala medier. Det anses vara viktigt att undersöka väljares åsikter genom sociala medier, men inte alla har kommit till ett steg där de samlar in feedback från de sociala medierna. Det finns inga tydliga målsättningar kring vad respondenterna vill uppnå med sin sociala medienärvaro. Men likväl har jag funnit att flera respondenter utvärderar sin närvaro. Sociala medier anses ha en viktig betydelse ur ett lokal politiskt perspektiv, och framhålls som ett viktigt komplement till de traditionella kanalerna. Men förutom möjligheter uppges det också finnas tveksamheter med att använda sociala medier. Och flera respondenter är av uppfattningen att de sociala medierna inte bör överskattas, utan att det personliga mötet är det viktigaste.

Studien har sin grund i de nya utmaningar som politiska partier idag står inför. De politiska värderingarna i samhället har under de senaste 20 åren förändrats, vilket tvingar de politiska partierna att i större grad lyssna på sin omvärld för att kunna föra en relevant politik. Intresset för studien väcktes då vi ville ta reda på hur, och om, politiska partier arbetar med att etablera relationer med sina väljare, för att hantera dessa utmaningar. Studien har sin grund i en relationsskapande syn på public relations där teorier inom området har används för att svara på studiens syfte. Syftet är att undersöka hur Nya Moderaterna anser sig arbeta med Public Relations, med fokus på att etablera relationer, och hur detta återspeglas i deras kommunikation på Twitter. Studiens frågeställningar har besvarats med hjälp av en kvalitativ metod. Inledningsvis genomförde vi samtalsintervjuer med anställda på Nya Moderaternas kommunikationsavdelning för att därefter genomföra ytterligare samtalsintervjuer med utvalda, centrala, representanter ute i organisationen. Slutligen har en kvalitativ innehållsanalys genomförts av samtliga intervjupersoners, samt organisationens, twitterinlägg.    Resultatet visar att Nya Moderaterna är väl medvetna om att deras omvärld har ett stort inflytande över huruvida partiet skall nå framgång eller ej. Det har också framkommit att samtliga intervjupersoner inom Nya Moderaterna är bra på att lyssna på sin omgivning och att de via Twitter bedriver en del dialog. Resultatet visar att det finns en klyfta i sättet att se på kommunikation mellan de på kommunikationsavdelningen och representanterna. Representanterna är mer personliga i sin kommunikation och i större omfattning för dialog än respondenterna på kommunikationsavdelningen. Partiets syfte är dock inte att bygga ömsesidiga relationer, utan att utforma passande budskap. Studien kan konstatera att Nya Moderaterna inte har några strategier för hur de skall bygga relationer med sin omvärld, men att det ändå sker ett omedvetet arbete kring att etablera relationer med omvärlden, dock inte av ömsesidig karaktär.

Problemformulering och syfteI och med internet och sociala mediers framväxt har förutsättningarna för hur politiska partier kommunicerar med sina väljare förändrats och det finns idag en helt ny möjlighet för dessa att öppna upp för dialog med allmänheten, en möjlighet som inte fanns i traditionella medier. Syftet med vår uppsats är att studera hur Sverigedemokraterna och Miljöpartiet över tid har utvecklat hur de kommunicerar via sina digitala kanaler inför valen 2010-2014.Metod och materialInlägg från Sverigedemokraternas och Miljöpartiets Facebook, Twitter och hemsidor samlades in under en tidsintervall på två veckor före valdagen 2010 respektive 2014. Inläggen analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.HuvudresultatResultatet visar att både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har utvecklat sin digitala kommunikation mellan valen 2010 till 2014. Under 2010 visade inget av partierna någon särskild förståelse för hur digitala kanaler bör användas men till 2014 har de båda utvecklats och visat sig ha en viss strategi bakom sin kommunikation. Under 2010 var båda partiernas kommunikation envägskommunikativ, något som förändrades till tvåvägskommunikation under 2014, främst hos Miljöpartiet.

Problemformulering och syfte: Dagens fragmenterade medielandskap har skapat nya förutsättningar för den strategiska politiska kommunikationen där väljarrörligheten ökat och kampen om väljarna är större än någonsin. Sociala medier har öppnat upp för politiker att skapa och bibehålla långvariga och ömsesidiga relationer med väljarna och numera är socialakanaler en självklarhet för den svenska politiken. Utvecklingen har gjort att individuella politiker lyfts fram mer samtidigt som partiets politik tar mindre plats. Det nya medielandskapet har även lett till att det personliga och professionella har suddats ut. Syftet med denna studie är att ur ett sändarperspektiv undersöka hur svenska partiledare presenterade sig själva samt hur de kommunicerade med mottagarna på Instagram efterr egeringsbildandet 2019. Metod och material: För att besvara syftet och frågeställningarna har en kvantitativ innehållsanalys genomförts av partiledares personliga Instagramkonton under tidsperioden 21 januari till 21 februari. Huvudresultat: Studiens resultat visar på en tydlig personifiering av den strategiska politiska kommunikationen där partiledaren agerar frontfigur för partiets politik. På Instagram ansvarar partiledarna i större utsträckning än tidigare för att förmedla partiets budskap samtidigt som de måste vara aktiva i dialogen med följarna och upplevas nära och personliga. Gränserna mellan det personliga och professionella har därför suddats ut och Instagram fungerar som ett nytt offentligt rum där manliga och kvinnliga politiker på lika villkor kan etablera egna mediestrategier för att attrahera väljare. Kanalen skapar nya förutsättningar att kringgå den rådande genuslogiken och möjliggör för partiledarna att själva ta kontrollen och styra den förmedlade bilden av sig själva.

No description available.

This study aims to describe the strategic political communication of the Identitarian Movement in Austria (in German known as Identitäre Bewegung Österreich) and concentrates on identifying means of persuasive language on the homepage of the movement, which is known to be nationalistic and critical towards migration. The study is based on a corpus containing a selection of blog entries, as well as a sample of images published on the homepage, and is carried out using a qualitative method combining discourse linguistics, systemic-functional linguistics and multimodal theory. The analysis sets off by describing the field component of systemic-functional theory and proceeds to examining tenor and mode. The focus will be specifically on firstly, investigating a) discourse participants and the processes they engage in and b) interaction between the implied sender and recipient in the verbal material; and secondly, describing how these meanings are reproduced visually in the image sample used. The findings suggest that the movement not only strives to portray itself as powerful and authoritative but also relies on means of solidarity in order to convince the recipient of its message. More specifically, it is shown that the migrant participants are discriminated and depersonalised whilst a close synthetic relationship is established with the implied reader, i.e. the homepage visitor. Furthermore, the movement makes an effort to picture itself as a representative of numerous groups and interests in society. By doing so it apparently attempts to simulate a representative discourse, in order to present the xenophobic stance it agitates for as a majority opinion. The analysis shows also that these practices can be seen throughout the corpus, that is, in the verbal texts as well as in the imagery.