Denna studie syftar till att undersöka hur ett ekologiskt blöjföretag kommunicerar hållbarhet till föräldern i sin multimodala marknadskommunikation, och vilken relation som genom denna synliggörs mellan företaget och föräldern. Ett delsyfte är att vidare kritiskt belysa vad marknadskommunikationen kan säga om relationen och ett samhälle präglat av hållbarhet. Studien undersöker det svenska, ekologiska blöjföretaget Naty. Med teoretisk utgångspunkt i sociosemiotiken genomförs en skrift- och bildanalys med hjälp av den interpersonella metafunktionen och strukturen inom systemisk-funktionell grammatik och andra sociosemiotiska analysverktyg. Resultaten visar att Natys marknadskommunikation till en majoritet byggs upp av skriftliga påståenden relaterade till det ekologiska och hållbara, vilka rymmer tilltal och omtal, adjektiv och värdeord, argument och modalitet. Inom påståendena syns därigenom att förälderns sociala identitet konstrueras som en vilken är oroad för sin bebis och hållbarhetsaspekter och att Naty konstrueras som en ekologisk och hållbar vän, samtidigt som en tredje part målas upp i negativa aspekter vilken både implicit och explicit uttrycks som en annan del av blöjindustrin. Resultaten visar vidare att marknadskommunikationens bilder fungerar som förstärkande av det ekologiska och hållbara. De aktualiserar också klimatfrågan med hjälp av kontrasterande konnotationer mellan negativt klimatpåverkande fordon, oljeriggar och skog för att påvisa olika maktförhållanden där såväl Naty som föräldern och den andra delen av industrin ingår. Resultatet talar för en komplex relation mellan Naty och föräldern, där det genom en påverkande marknadskommunikation görs försök till att få föräldern att köpa Natys blöjor genom att använda strategier kopplade till hållbarhet.

I denna kritiska studie ämnar jag undersöka hur den svenska polisen konstruerar bilden av sig själv diskursivt i rekryteringskampanjen ”En större uppgift”. Sex texter publicerade på en av polisens officiella Facebooksidor har fått stå som studieobjekt och de är framtagna genom strategisk storytelling där en enskild polisanställd beskriver något eller några betydelsefulla skeenden ur sitt yrkesliv som polis. För att besvara hur polisen konstruerar bilden av sig själv har jag genom en transitivitetsanalys och en tematisering undersökt hur de centrala sociala aktörerna konstrueras, på vilka sätt identiteter och identifikationserbjudanden kommer till uttryck samt på vilka sätt värden realiseras i och genom texterna.  Studiens resultat visar att polisen konstrueras med språkliga resurser som återses i registret för strategisk storytelling, sprunget ur en marknadsdiskurs och de politiska direktiv som präglar polismyndigheten. Berättaren som organisationsrepresentant för polisen är den centrala sociala aktör som texterna handlar om och vars perspektiv läsaren får ta del av. Berättaren konstrueras som en handlingskraftig, flexibel och strategisk person som även är empatisk med ett respektfullt bemötande gentemot sin omgivning. Hen värdesätter mångfald och jämställdhet. Polisorganisationen görs inte så explicit eller synlig i materialet, utan förekommer i låg frekvens och konstrueras snarast som något berättaren tycker eller tänker om. Ändå framkommer det i analysen att polisen som organisation står för organisatoriska värden såsom karriärmöjligheter, god arbetsmiljö och gemenskap. Kort sagt visar analysen att polisen som organisation representeras genom berättaren och måste förstås genom denna, då de språkliga konstruktionerna annars i stor utsträckning döljer organisationen, dess identitet och värden. Vidare visar analysen att värden även realiseras genom exempelvis berättelsernas poäng och värderande språkhandlingar. Allmänheten, brottsoffer och gärningsmän utgör också centrala sociala aktörer i materialet, men realiseras i förhållandevis låg utsträckning jämfört med polisen. De ges snarast en funktion som hjälpmedel för att förmedla de värden och identifikationserbjudanden som polisen står för.

This study examines speech acts, modalities, and the use of the informal “you” in the instructions for the national tests in Swedish and Swedish as a second language, as well as teachers’ own instructions for written assignments. The study also aims to explore whether the usage of the components show a power relationship between the instructions and the students. The intention is then to use these linguistic components as markers of power and to investigate how the power relationship unfolds between sender and receiver. The interpersonal metafunction in systemic functional grammar is employed as the method for this study, where each sentence in the instructions is broken down, analyzed based on its language acts, modalities, and use of “you.” These are then discussed in relation to systemic functional grammar and previous research. In summary, the results of the study indicate a power relationship between sender and receiver where the receiver, in more cases, ends up in a position of inferiority compared to the sender. The instructions and assertions provided cannot be counted or opposed by the student without risking their performance on the examination. The results also indicate that the questions available to the students were sometimes leading, where the sender already had an idea of the answer they were looking for. Despite sometimes being leading, the questions can serve as guidance for students' thought process, thus functioning as a support for their writing, which also applies to offers and aids.