<p>Digitala terrängmodeller (DTM) är mycket användbara geografiska produkter som behövs av många organisationer och företag. Som exempel kan nämnas telekommunikationsföretag som behöver terrängmodeller för analys vid planering av områden för nya master, och försäkringsbolag som använder DTM för att identifiera områden med hög eller låg risk för översvämningar när de fastställer premier. Markbaserad (terrester) mätning är en metod för framställning av DTM där man genom fältmätning insamlar data för objekt vars positioner bestäms med plan- och höjdkoordinater. Dessa objekt används sedan för att beskriva terrängen digitalt. Eftersom terrängmodellerna är generaliseringar av markytan, ställs olika krav på deras kvalitet, beroende på användningsområden.</p><p> </p><p>Målet med detta examensarbete var att skapa två digitala terrängmodeller i enlighet med tekniska specifikationen SIS/TS 21144:2004 (specifikation vid framställning av digitala terrängmodeller). Modellerna representerar samma område men inmätningarna genomfördes med två olika mätinstrument, en totalstation och en terrester laserskanner. En bedömning av kvaliteten hos dessa terrängmodeller gjordes, i förhållande till varandra och det uppmätta området.</p><p> </p><p>Det undersökta området är beläget i närheten av Teknikparken i Gävle och består av park-, vatten- och skogsområden med en areal på ca 3500 m². Mätningarna utfördes med totalstation av märket Leica TPS 1203 och terrester laserskanner av märket Leica ScanStation 2 som finns tillgängliga på Högskolan i Gävle och överfördes sedan till dator för bearbetning i lämplig programvara.</p><p> </p><p>En volymberäkning av terrängmodellerna gjordes och skillnaderna mellan dem lagrades i en differensmodell. Denna jämförelsemodell har använts till redovisning av avvikelser mellan DTM.</p><p> </p><p>Enligt min uppfattning representeras markytan bättre i terrängmodellen framställd med hjälp av totalstation. Fördelen med totalstation är i detta fall att koordinaterna i plan och höjd bättre representerar den faktiska markytan, till skillnad från laserskannern, som skannar grästopparna, vilka registreras som markyta. Som framgår av volymberäkningarnas resultat blir skillnaden i volym betydande, eftersom laserskannerns terrängmodell ligger på en högre nivå på platser där vegetationen är tät.</p>

Laserskanning och bildbaserad skanning är två metoder för insamling av geodata i 3D. Detta kan sedan användas för att exempelvis skapa punktmoln och triangelmodeller. Båda metoderna har många användningsområden, exempelvis inom samhällsplanering, byggbranschen, brottsutredning och industrin. Ett vanligt användningsområde är dokumentation av kulturhistoriska byggnader. I denna studie har gasklockorna i Gävle, ett område med högt kulturvärde, dokumenterats med både bildbaserad skanning och laserskanning. Syftet med denna studie är att genom olika tester utvärdera de båda metoderna. Framför allt hur väl de presterar rent mätningstekniskt men även handhavande, tidsaspekten och kostnader har jämförts. Datainsamling genomfördes på flera sätt. Laserskanningen genomfördes med multistationen Leica Nova MS50 och den bildbaserade skanningen med systemkameran Nikon D7000 samt UAS Smartplanes Smartone C. Punktmolnen från laserskanning sammankopplades automatiskt i Leica Cyclone (med 5 och 10 mm punkttäthet). I Agisoft Photoscan bearbetades bilderna från den bildbaserade skanningen. Blockutjämning utfördes och sedan skapades ett tätt punktmoln, en triangelmodell och sist en textur. Punktmoln från båda metoderna har därefter jämförts i programvarorna CloudCompare och 3D-reshaper. Resultatet när endast väggarna jämförs visar på en medelavvikelse mellan punktmolnen på 0,028 m med en standardosäkerhet på 0,032 m. Dessutom jämfördes 12 stickprov och fem referensplan för att utvärdera skillnader lokalt. Skillnaden mellan triangelmodellerna gav en medelavvikelse på 0,008 m med standardosäkerheten 0,042 m. I 3D-reshaper blev medelavvikelsen mellan punktmolnen 0,050 m med en standardosäkerhet på 0,072 m. Laserskanning ger generellt sett ett punktmoln med högre kvalitet, korrekt form och lägre osäkerhet. Bildbaserad skanning har däremot fördelarna att vara enklare att genomföra, billigare, lättare vikt samt är potentiellt mer tidseffektivt. Dessutom får andra studier resultat nästan i nivå med laserskanning. Dock är dess stora nackdel att kantiga objekt så som hörn blir avrundade. Det är svårt att bestämma vilken metod som är bäst. I slutändan beror det på vilket objekt som ska dokumenteras samt hur låga osäkerheter som krävs.

An increased number of participants in the construction industry is asking for accompanying terrain models to the project in order to get a better understanding of the field. When the desire to create buildings that fit together nicely with the surrounding area is increasing, it becomes more and more important to have a broad base of knowledge about the ground on which the building is to be erected. Terrain models are also very useful in the planning of logistics, documentation for landscape architecture projects, and billings for mass calculations.Surveys for creating terrain models can be performed with laser scanning. The advantage of laser scanning is the time-effective surveying, the detailed information as well as the ability of application in complex environments resulting in a cost-efficient project. With this in mind our thesis was defined in collaboration with the company Bjerking AB in Uppsala in order to investigate if there were any softwares suitable for terrain modeling. The idea was created by the company after a previous existing thesis about modeling of buildings from point clouds.The purpose of this study is to examine the possibility of filtering a point cloud and generating of terrain model by surveying with terrestrial laser scanning. The study was conducted in the form of a comparison between six different softwares and the ability to filter noise, and then create a model of the filtered data. The softwares has also been compared between several rate points. In this thesis, a chosen lane at Studenternas idrottsplats, located in central Uppsala, has been scanned containing noise such as cars, light towers, containers, etc. The scanned area resulted in a point cloud and has later on been used in the comparison of software. All six softwares investigated have got different focuses within the field of use of land and construction.The study has shown that the results between the softwares differ significantly. From manual methods to fully automatical, these softwares have been proving their own abilities to perform more or less successful calculations for selecting points and building terrain models. Our terrain models show that all softwares are capable of creating flat surfaces with equal heights, but only a few succeeded in generating slopes. The study also show that a more expensive software does not always guarantee a better result.

At present day there are several different methods for measuring of paved surfaces. The most common methods today are measuring with a total station, the Global Navigation Satellite System (GNSS) and terrestrial laser scanning (TLS). Recently the development of unmanned aerial vehicles, known as drones, has increased exponentially and today there are several ways of using drones for measuring surfaces by photographing and laser scanning. This thesis contains a comparison between the methods terrestrial laser scanning (TLS), and unmanned aerial vehicle photogrammetry (UAV). The measurements have been applied on two different test surfaces, one of asphalt and one of gravel. The purpose of the comparison is to investigate whether the airborne photogrammetry is equivalent accurate in its height levels as the terrestrial laser scanning. For the comparison to be more extensive, these two methods have not only been compared in precision but also in the areas of ease of use and economy. The precision was analyzed by comparing the height levels in randomly placed control points on the test surfaces. This has been made possible by the creation of terrain models of test surfaces in the software Geo where a surface scan of the models have been implemented. With the help of surface control the height deviations in the control points have been calculated and from these deviations the precision of the airborne photogrammetry has been evaluated. The ease of use has been analyzed based on observations made and information gathered from experienced consultants for each technology. For the economic aspect the costs for each measurement method has been presented to get an overall picture of each measurement method costs. The work has been carried out on behalf of the consulting firm Bjerking AB. The goal is to be able to provide Bjerking with a recommendation for which technology is best suited for measuring of paved surfaces. The results of the survey show that the UAV varies by a mean of 11 mm on the surface of gravel and 2 mm on the surface of the asphalt. The final recommendation given is that the UAV is preferred for measurement of asphalt roads, because since the precision is equivalent to TLS, the method is safe

Rapportens syfte är att få reda på om utvändig laserskanning av en byggnad är en lämplig metod att använda för byggbranschen. En laserskanning kommer göras av torpet Furutå, i området Toparängen, som ligger i Växjö. Laserskanningen har gjorts genom att tre uppställningar med skannern har genomförts. Denna data sammanfogas sedan i programmet Leica Cyclone. Sedan bearbetas modellen i Autodesk Recap och AutoCAD. Här skapas sedan 2D-ritningar av fasader och även en 3D-modell. Laserskanningen kommer även georefereras, vilket innebär att modellen flyttas från ett lokalt koordinatsystem till svenska referenssystemet SWEREF99. Studien visar på att laserskanning har ett brett användningsområde och med tillräckligt låg mätosäkerhet.

<p>Den nya mätningstekniken på marknaden kallas terrester laserskanning. Tekniken bygger på att ett instrument, monterat på ett stativ, sänder ut en laserstråle vilken avlänkas i vertikalled av en spegel samtidigt som det roterar. Laserstrålen reflekteras mot de objekt som befinner sig inom laserskannerns synfält och resulterar i ett punktmoln. Punktmolnet innehåller ofta flera miljoner punkter vilka alla erhåller xyz-koordinater. Tekniken har visat sig lämplig vid dokumentation av byggnader och vid modellering samt kartläggning av industrier och tunnelbyggen.</p><p>Denna studie har genomförts på Sweco VBB i Karlstad i syfte att ta reda på hur lämplig terrester laserskanning är vid vardaglig inmätning och kartering av objekt i stadsmiljö. Metoden har jämförts med traditionell inmätning med totalstation utifrån ett antal frågeställningar. I studien laserskannades två korsningar i Vasastaden, Stockholm. Instrumentet som användes var en IMAGER 5006 av märket Zoller+Fröhlich. De totalt sex stycken skanningarna resulterade i punktmoln vilka georefererades genom att måltavlor mättes in med totalstation. Efterbearbetningen bestod av registrering, redigering och reducering av punktmolnen. Genom manuell tolkning av punktmolnen och med hjälp av verktyget Virtual Surveyor i Leica Geosystems programvara Cyclone, kunde olika objekt mätas in och kartläggning av de båda korsningarna ske.</p><p>En generell jämförelse mellan terrester laserskanning och totalstation visar att laserskanning är en snabb metod som ger stora mängder data med hög detaljrikedom, medger en större säkerhet i fält och ger enorma möjligheter för visualisering, modellering och skapande av terrängmodeller. Laserskanning är dock en dyr metod som ger en något sämre noggrannhet och som ännu inte klarar att mäta sträckor över hundra meter. Metoden kräver också totalstation (eller GPS) för georeferering. Studien har också visat att tidsvinsten som uppkommer i fält förloras genom tidsödande efterbearbetning och manuell tolkning av punktmolnet. Trots detta använder idag ett flertal företag denna metod vid inmätning. Slutsatserna pekar främst på att laserskanning som inmätningsmetod lämpar sig bäst över små områden där antalet objekt är högt och där säkerheten i fält är viktig. Dock ses metoden mer som ett komplement till totalstationen genom de möjligheter som erbjuds via visualisering och modellering och därmed inte en ersättare för den senare.</p> / <p>A new technique for surveying is the terrestrial laser scanning. The technique is based on an instrument, mounted on a tripod, emitting a laser pulse which is vertically deflected by a mirror while rotating. The laser pulse is reflected by the objects within the field of view of the laser scanner. The laser scan results in a point cloud most often containing several millions of points which all have XYZ-coordinates. The technique has proven its benefits when documenting buildings, modelling and surveying of industries and tunnels.</p><p>This study has been carried out at Sweco VBB in Karlstad in purpose of finding out how suitable terrestrial laser scanning is for everyday surveying in urban environment. The method has been compared with traditional surveying with total station from a number of questions. In the study two crossings in Vasastaden, Stockholm, were scanned. The instrument used was an IMAGER 5006 from Zoller+Fröhlich. The 6 scannings resulted in point clouds which were georeferenced by using targets and a total station. The post processing consisted of registering, editing and reducing the point clouds. Through manual interpretation of the point clouds and by using the tool Virtual Surveyor in the program Cyclone by Leica Geosystems it was possible to survey different objects at the crossings.</p><p>A general comparison between terrestrial laser scanning and total station shows that laser scanning is a rapid method producing large amounts of data with a high level of details, allows higher security in field and gives enormous possibilities for visualisation, modelling and creating of terrain models. However, laser scanning is an expensive method which gives a slightly lower accuracy and yet cannot be used for longer distances. The method also demands total station (or GPS) for georeferencing. The study has also shown that the saving of time in field is lost by time consuming post processing and manual interpretation of the point cloud. Nonetheless this method is used by several companies for everyday surveying. The conclusions advert mostly that laser scanning is best suitable for small areas where the number of objects is high and where security in field is important. Nevertheless, the method should be seen more as a compliment to the total station because of the possibilities offered by visualisation and modelling and therefore not as a replacement for the latter.</p>

Den nya mätningstekniken på marknaden kallas terrester laserskanning. Tekniken bygger på att ett instrument, monterat på ett stativ, sänder ut en laserstråle vilken avlänkas i vertikalled av en spegel samtidigt som det roterar. Laserstrålen reflekteras mot de objekt som befinner sig inom laserskannerns synfält och resulterar i ett punktmoln. Punktmolnet innehåller ofta flera miljoner punkter vilka alla erhåller xyz-koordinater. Tekniken har visat sig lämplig vid dokumentation av byggnader och vid modellering samt kartläggning av industrier och tunnelbyggen. Denna studie har genomförts på Sweco VBB i Karlstad i syfte att ta reda på hur lämplig terrester laserskanning är vid vardaglig inmätning och kartering av objekt i stadsmiljö. Metoden har jämförts med traditionell inmätning med totalstation utifrån ett antal frågeställningar. I studien laserskannades två korsningar i Vasastaden, Stockholm. Instrumentet som användes var en IMAGER 5006 av märket Zoller+Fröhlich. De totalt sex stycken skanningarna resulterade i punktmoln vilka georefererades genom att måltavlor mättes in med totalstation. Efterbearbetningen bestod av registrering, redigering och reducering av punktmolnen. Genom manuell tolkning av punktmolnen och med hjälp av verktyget Virtual Surveyor i Leica Geosystems programvara Cyclone, kunde olika objekt mätas in och kartläggning av de båda korsningarna ske. En generell jämförelse mellan terrester laserskanning och totalstation visar att laserskanning är en snabb metod som ger stora mängder data med hög detaljrikedom, medger en större säkerhet i fält och ger enorma möjligheter för visualisering, modellering och skapande av terrängmodeller. Laserskanning är dock en dyr metod som ger en något sämre noggrannhet och som ännu inte klarar att mäta sträckor över hundra meter. Metoden kräver också totalstation (eller GPS) för georeferering. Studien har också visat att tidsvinsten som uppkommer i fält förloras genom tidsödande efterbearbetning och manuell tolkning av punktmolnet. Trots detta använder idag ett flertal företag denna metod vid inmätning. Slutsatserna pekar främst på att laserskanning som inmätningsmetod lämpar sig bäst över små områden där antalet objekt är högt och där säkerheten i fält är viktig. Dock ses metoden mer som ett komplement till totalstationen genom de möjligheter som erbjuds via visualisering och modellering och därmed inte en ersättare för den senare. / A new technique for surveying is the terrestrial laser scanning. The technique is based on an instrument, mounted on a tripod, emitting a laser pulse which is vertically deflected by a mirror while rotating. The laser pulse is reflected by the objects within the field of view of the laser scanner. The laser scan results in a point cloud most often containing several millions of points which all have XYZ-coordinates. The technique has proven its benefits when documenting buildings, modelling and surveying of industries and tunnels. This study has been carried out at Sweco VBB in Karlstad in purpose of finding out how suitable terrestrial laser scanning is for everyday surveying in urban environment. The method has been compared with traditional surveying with total station from a number of questions. In the study two crossings in Vasastaden, Stockholm, were scanned. The instrument used was an IMAGER 5006 from Zoller+Fröhlich. The 6 scannings resulted in point clouds which were georeferenced by using targets and a total station. The post processing consisted of registering, editing and reducing the point clouds. Through manual interpretation of the point clouds and by using the tool Virtual Surveyor in the program Cyclone by Leica Geosystems it was possible to survey different objects at the crossings. A general comparison between terrestrial laser scanning and total station shows that laser scanning is a rapid method producing large amounts of data with a high level of details, allows higher security in field and gives enormous possibilities for visualisation, modelling and creating of terrain models. However, laser scanning is an expensive method which gives a slightly lower accuracy and yet cannot be used for longer distances. The method also demands total station (or GPS) for georeferencing. The study has also shown that the saving of time in field is lost by time consuming post processing and manual interpretation of the point cloud. Nonetheless this method is used by several companies for everyday surveying. The conclusions advert mostly that laser scanning is best suitable for small areas where the number of objects is high and where security in field is important. Nevertheless, the method should be seen more as a compliment to the total station because of the possibilities offered by visualisation and modelling and therefore not as a replacement for the latter.

Digitala terrängmodeller (DTM) är mycket användbara geografiska produkter som behövs av många organisationer och företag. Som exempel kan nämnas telekommunikationsföretag som behöver terrängmodeller för analys vid planering av områden för nya master, och försäkringsbolag som använder DTM för att identifiera områden med hög eller låg risk för översvämningar när de fastställer premier. Markbaserad (terrester) mätning är en metod för framställning av DTM där man genom fältmätning insamlar data för objekt vars positioner bestäms med plan- och höjdkoordinater. Dessa objekt används sedan för att beskriva terrängen digitalt. Eftersom terrängmodellerna är generaliseringar av markytan, ställs olika krav på deras kvalitet, beroende på användningsområden.   Målet med detta examensarbete var att skapa två digitala terrängmodeller i enlighet med tekniska specifikationen SIS/TS 21144:2004 (specifikation vid framställning av digitala terrängmodeller). Modellerna representerar samma område men inmätningarna genomfördes med två olika mätinstrument, en totalstation och en terrester laserskanner. En bedömning av kvaliteten hos dessa terrängmodeller gjordes, i förhållande till varandra och det uppmätta området.   Det undersökta området är beläget i närheten av Teknikparken i Gävle och består av park-, vatten- och skogsområden med en areal på ca 3500 m². Mätningarna utfördes med totalstation av märket Leica TPS 1203 och terrester laserskanner av märket Leica ScanStation 2 som finns tillgängliga på Högskolan i Gävle och överfördes sedan till dator för bearbetning i lämplig programvara.   En volymberäkning av terrängmodellerna gjordes och skillnaderna mellan dem lagrades i en differensmodell. Denna jämförelsemodell har använts till redovisning av avvikelser mellan DTM.   Enligt min uppfattning representeras markytan bättre i terrängmodellen framställd med hjälp av totalstation. Fördelen med totalstation är i detta fall att koordinaterna i plan och höjd bättre representerar den faktiska markytan, till skillnad från laserskannern, som skannar grästopparna, vilka registreras som markyta. Som framgår av volymberäkningarnas resultat blir skillnaden i volym betydande, eftersom laserskannerns terrängmodell ligger på en högre nivå på platser där vegetationen är tät.

Det sker dagligen olyckor i trafiken runt om i världen och för att göra vägarna säkrare krävs utredning om vad som orsakar olyckorna. I Sverige sker idag dokumentation av olycksplatsen enbart med bilder och skisser i 2D. Att i stället ha en dokumentation i 3D över olycksplatsen gör det lättare att i efterhand studera och analysera vad som skett på platsen. Dokumentation i 3D kan göras med flera metoder, och i denna studie har terrester laserskanning samt s.k. fotobaserad skanning som baseras på bildmatchning testats och utvärderats för dokumentation av trafikolyckor. För att testa respektive metod placerades två bilar mot varandra för att simulera en krocksituation. Först laserskannades bilarna med en multistation, Leica MS50, från fyra stationer med upplösning på 10 mm på 50 m i horisontal- och vertikalled. För att testa olika upplösningar laserskannades även bakluckan på den ena bilen från två stationer med en upplösning på 5 mm respektive 15 mm. Den fotobaserade skanningen utfördes med en digitalkamera, Nikon D7000, där bilderna togs runt om bilarna från tre olika vyer med övertäckning på minst 70 % mellan bilderna. Efter skanning importerades laserskanningsdata till programvaran GEO och bilderna från den fotobaserade skanningen till programvaran Agisoft PhotoScan för bearbetning. En 3D-modell skapades även utifrån den fotobaserade skanningen. Resultatet av laserskanningen gav ett tydligt och jämnt punktmoln med endast ett fåtal felaktiga punkter. Bilarnas glasrutor gav dock inga returer vilket resulterade i att inga punkter skapades på glasrutornas ytor. Resultatet av den fotobaserade skanningen gav ett relativt tydligt och översiktligt punktmoln men med flertalet felaktiga punkter. Den ena bilen, som var vit, genererade fler felaktiga punkter p.g.a. dålig textur jämfört med den andra bilen, som var röd. Laserskanning är en mycket användbar metod för dokumentation av trafikolyckor eftersom metoden är relativt snabb och ger en korrekt avbildning av olycksplatsen. Den fotobaserade skanningen bedöms inte vara helt tillförlitlig eftersom den har flera brister i punktmolnet. Det kan vara gynnsamt för Polisen eller Trafikverket att investera i laserskanning eftersom dokumentation i 3D ger en tydlig överblick av olycksplatsen samtidigt som detaljer kan studeras, vilket är fördelaktigt i utredningssyfte.

Detaljmätning genomförs främst genom traditionella metoder, d.v.s. mätning med Global Navigation Satellite System (GNSS) eller totalstationsmätning. Ett alternativ till traditionella metoder är terrester fotogrammetri där mätningar sker i bilder som tagits av det aktuella objektet. Syftet med denna studie var att utvärdera terrester fotogrammetri som metod vid detaljmätning och ge riktlinjer för hur insamling av data till terrester fotogrammetri bör genomföras. Olika fotograferingsavstånd och antal fotostationer undersöktes. Koordinatbestämning och avståndsmätning undersöktes med hänseende på mätosäkerhet och det kvadratiska medelvärdet (RMS-värde). Det togs viss hänsyn till tid för fältarbete och efterarbete samt inköpspris vid utvärderingen. Instrumenten som användes för undersökningen i denna studie var en smartphone (iPhone 7), en bildrover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) och en multistation (Trimble SX10 (SX10)). Data från V10 justerades på två olika sätt, dels genom fri standardstation (V10 fri) och dels full orientering (V10 full), vid efterarbetet för att utvärdera om det fanns någon skillnad i resultatet mellan justeringarna. V10 är en bildrover som tar 360° panoramabilder. V10 tillverkas inte längre men tekniken är intressant att undersöka för se om det finns någon framtida användning för den. Baserat på den goda tillgängligheten av smartphones och prisskillnaderna är det intressant att undersöka hur låg mätosäkerhet och RMS-värde en smartphone kan uppnå. Ett antal reflextejper sattes upp på en vägg och utgjorde referensvärden för koordinatbestämningarna och avståndsmätningarna. Referensvärdena bestämdes genom totalstationsmätningar. Resultatet visade att SX10 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå och påverkades väldigt lite av antal fotostationer och avståndet från objektet som mättes. Mätosäkerheter och RMS-värden för V10 full och V10 fri varierade mellan millimeter- och decimeternivå beroende på hur fotostationerna justerades vid efterarbete och om det var koordinatbestämning eller avståndsmätning. För att uppnå goda resultat med V10 bör instrumentet placeras nära objektet och fler fotostationer bör användas. iPhone 7 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå. Resultatet med iPhone blev bäst med fler fotostationer men bra även med ett mindre antal och gav liknande resultat från 10 och 50 m. Resultatet i denna studie visar att terrester fotogrammetri har potential för detaljmätning men resultatet varierar beroende på vilket instrument och förfarandet som används. / Detail measurements are performed mainly by traditional methods, i.e. measurements with Global Navigation Satellite System (GNSS) or total station measurements. An alternative to traditional methods is terrestrial photogrammetry. The purpose of this study was to evaluate terrestrial photogrammetry as a method to perform detail measurements and provide guidelines for how to collect data for terrestrial photogrammetry. Different distances from the object and different numbers of photo stations were evaluated. Coordinate measurements and distance measurements were tested with regard to standard deviation and Root Mean Square (RMS) value. Some consideration was paid to the time in field and post processing and price. The instruments investigated were a smartphone (iPhone 7), an image rover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) and a multi-station (Trimble SX10 (SX10)). The data from V10 was adjusted in two different ways; free standard station (V10 fri) and full orientation (V10 full), to evaluate if there was any difference in the result between the adjustments. V10 is an image rover that captures 360° panoramic images. The V10 is no longer manufactured, but the technology is interesting to investigate to see if there is any future application for the technology. Based on the good availability of smartphones and price differences between the methods, it is interesting to investigate how low standard deviation and RMS value a smartphone can achieve. A number of reflective tapes were attached on a wall and represented reference values for the coordinate determination and distance measurements. The reference values were determined by total station measurements. SX10 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy and the number of photo stations and distance from the object being measured had a low impact. Standard deviations and RMS values for V10 full and V10 free varied between millimeters and decimeters depending on whether it was coordinate determination or distance measurement. To achieve good results with V10 the instrument should be placed close to the object and more photo stations should be used. iPhone 7 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy. The best result with iPhone 7 was achieved with the highest amount of photo stations but also good with fewer photo stations and achieved similar results from 10 and 50 m distance. Terrestrial photogrammetry has potential in detail measurement but varies depending on which instrument and procedure that was used.