<p>The proposed Grounded Theory has been derived from how experienced teachers and their pupils, in four different teaching contexts, have used ’The Witting method’ to maximize literacy development among their pupils. The theory has been grounded through repeated comparisons and analysis of the empirical data. </p><p>The specific aim of the thesis is to conceptualize and generate a theory about what four teachers and their pupils (n=40, over the period of the research), in different contexts, and over a number of years, actually do when working with The Witting method. A wider goal is to apply the implications of the derived grounded theory to general and special education theory in helping to alleviate reading and writing difficulties and prevent pupils from failing.</p><p>The results show that the teachers have systematically strived to ensure each pupil’s reading and writing development and they do this through what is labeled ‘didactic arranging’. They also show an ability to adapt to situations, materials and spaces without losing their long-term aims. They are in charge of three competencies: ’me’, ’you’, and ’we’ - expressing this competence in documentation, by reflection and always in close collaboration with pupils and their families. The observed use of The Witting method would seem to enable a diagnostic mode of teaching as it contains tools that allow a teacher to follow each pupil’s reading and writing development. Teachers, pupils and the didactic procedures are shown to be in constant interaction. It was also found to be important that teachers believe that every pupil can learn. These teachers’ collective motto could be summed up as follows: never stop giving support and never stop assessing progress. </p>

The proposed Grounded Theory has been derived from how experienced teachers and their pupils, in four different teaching contexts, have used ’The Witting method’ to maximize literacy development among their pupils. The theory has been grounded through repeated comparisons and analysis of the empirical data. The specific aim of the thesis is to conceptualize and generate a theory about what four teachers and their pupils (n=40, over the period of the research), in different contexts, and over a number of years, actually do when working with The Witting method. A wider goal is to apply the implications of the derived grounded theory to general and special education theory in helping to alleviate reading and writing difficulties and prevent pupils from failing. The results show that the teachers have systematically strived to ensure each pupil’s reading and writing development and they do this through what is labeled ‘didactic arranging’. They also show an ability to adapt to situations, materials and spaces without losing their long-term aims. They are in charge of three competencies: ’me’, ’you’, and ’we’ - expressing this competence in documentation, by reflection and always in close collaboration with pupils and their families. The observed use of The Witting method would seem to enable a diagnostic mode of teaching as it contains tools that allow a teacher to follow each pupil’s reading and writing development. Teachers, pupils and the didactic procedures are shown to be in constant interaction. It was also found to be important that teachers believe that every pupil can learn. These teachers’ collective motto could be summed up as follows: never stop giving support and never stop assessing progress.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare med erfarenhet av Wittingmetoden beskriver sitt arbete med den samt om det på vetenskaplig grund går att argumentera för användning av metoden. Frågeställningarna är, om och varför lärare med erfarenhet av Wittingmetoden anser den vara lämplig för undervisning i läs- och skrivinlärning i årskurs 1–3 samt om det barn som redan kan läsa med ett visst flyt och förståelse i början av årskurs 1 också har nytta av metoden och i så fall hur. Frågeställningarna har uppstått när uppsatsförfattaren har ifrågasatt beskrivningar av metoden i kurslitteratur under lärarutbildningen. Beskrivningarna hävdar bland annat att metoden är så pass grundlig att den inte är relevant för undervisning av dagens elever då många av dem redan har en del förkunskaper. Underlag till studien utgörs dels av intervjuer med 10 lärare med utbildning i samt längre eller kortare erfarenhet av Wittingmetoden, dels av litteratur om Wittingmetoden, skriven av dess upphovskvinna Maja Witting samt tidigare forskning inom läs- och skrivinlärningsområdet kopplat till vissa karakteristiska delar av Wittingmetoden. Resultatet visar att Wittingmetoden ofta är inkorrekt beskriven samt att den förhåller sig mycket väl till vad den senaste forskningen menar är god och avgörande läs- och skrivundervisning i alfabetiska skriftspråk, nämligen ett arbetssätt med utgångpunkt i fonologisk medvetenhet och sammanljudning av fonem och grafem. Till detta ska sedan läggas olika arbetssätt för att skapa förutsättningar för god läsförståelse såsom utökat ordförråd, lärares högläsning, läsförståelsestrategier och allmänbildning. Sådan undervisning kan också, visar forskning, vara till nytta för den tidiga läsaren, särskilt det som gäller läsförståelse. Informanterna menar att Wittingmetoden är högst relevant och lämplig för läs- och skrivinlärning, liksom för ytterligare utveckling, för alla elever men att det finns lärare som den passar sämre för.