För att kunna vara en del av samhället behöver människor ha god läsförmåga. Grunden i läsförmågan är avkodning och när avkodningen har utvecklats och behärskas utvecklas också läsflytet. Dessa förmågor har människor med sig hela livet. Denna studie synliggör hur lärare resonerar kring de strategier som de använder i undervisningen i avkodning och läsflyt samt hur digitala verktyg är en del av det arbetet. Studien är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag där empirin är insamlad genom intervjuer och enkäter. I denna studie besvaras frågeställningarna:  Hur resonerar lärare kring de didaktiska strategier som de använder för att utveckla elevers avkodning och läsflyt? Används digitala verktyg i detta arbete och i vilket syfte? Empirin analyserades genom det teoretiska ramverket sociokulturella perspektivet samt de teoretiska perspektiven scaffolding och de fyra utvecklingszonerna. Resultatet i föreliggande studie visar att lärare använder sig av flera olika strategier i arbetet med avkodning och läsflyt. Främst arbetar de med att få eleverna att behärska sambandet mellan bokstav och bokstavsljud genom ljudningsmetoden men också mängdträning genom läsläxan som gynnade läsflytet. De visade sig också att digitala verktyg var en stor del i undervisningen i avkodning och läsflyt. De digitala verktyg som lärarna använder främst var iPad och appar såsom Skolstil, Skolplus och Polylino. Eleverna gynnades av att både läsa och lyssna på texter samtidigt samt att läsa mycket och ofta. Undersökningen bidrog också till att synliggöra att de olika strategier som lärarna använde bidrog till en variation i undervisningen. De digitala verktygen är en del av den variationen. En faktor som bidrog till vilken strategi lärarna använde var att väcka elevers läslust samt möta deras intresse. Digitala verktyg användes för att stötta, individanpassa och variera undervisningen. De erbjuder också direkt feedback vilket bidrog till en ökad motivation hos elevernas lärande. Slutligen visade denna studie också att lärarna resonerade kring att de digitala verktygen kan ses som ett komplement i den ordinarie undervisningen och inte som en ersättning.

Syftet med undersökningen är att söka svar på hur yrkesverksamma lärare inom skolans tidi-gare åldrar åk.1–3 arbetar med läsinlärning. Jag vill även undersöka vilka läsinlärningsme-toder lärarna använder i undervisningen samt vilka faktorer som påverkat dessa lärares val av läsinlärningsmetoder.  Min undersökning består av sex semistrukturerade kvalitativa intervjuer med lärare, all verksamma inom samma mellansvenska kommun.  Flera intressanta aspekter har framkommit genom undersökningen. Bland annat att ingen av de intervjuade lärarna använder sig av en enda renodlad metod. Istället blandar de och tar ”det bästa” från olika metoder samt anpassar sitt arbetssätt delvis efter den barngrupp de arbe-tar med. Faktorer som påverkat lärarnas val av läsinlärningsmetoder är exempelvis trender, erfarna kollegor och kommunalt inflytande. / The aim of this study has been to find answers as to how primary teachers in the early ages (grades 1–3) help children in the process of learning to read. I also wanted to investigate wich methods teachers use in teaching their students in learning to read. My interest also lies in what has affected the teachers choice of reading methods.  My study is based on six semistructured qualitative interviews with teachers, who all work in the same town, but in different schools.  Several interesting aspects emerged from the interviews. For example, none of the teachers use only one reading method. The mix and match and adapt their teaching according to their class and preconditions. Factors that have influenced their choice of method is, among other things, trends older colleges and municipal influence.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare med erfarenhet av Wittingmetoden beskriver sitt arbete med den samt om det på vetenskaplig grund går att argumentera för användning av metoden. Frågeställningarna är, om och varför lärare med erfarenhet av Wittingmetoden anser den vara lämplig för undervisning i läs- och skrivinlärning i årskurs 1–3 samt om det barn som redan kan läsa med ett visst flyt och förståelse i början av årskurs 1 också har nytta av metoden och i så fall hur. Frågeställningarna har uppstått när uppsatsförfattaren har ifrågasatt beskrivningar av metoden i kurslitteratur under lärarutbildningen. Beskrivningarna hävdar bland annat att metoden är så pass grundlig att den inte är relevant för undervisning av dagens elever då många av dem redan har en del förkunskaper. Underlag till studien utgörs dels av intervjuer med 10 lärare med utbildning i samt längre eller kortare erfarenhet av Wittingmetoden, dels av litteratur om Wittingmetoden, skriven av dess upphovskvinna Maja Witting samt tidigare forskning inom läs- och skrivinlärningsområdet kopplat till vissa karakteristiska delar av Wittingmetoden. Resultatet visar att Wittingmetoden ofta är inkorrekt beskriven samt att den förhåller sig mycket väl till vad den senaste forskningen menar är god och avgörande läs- och skrivundervisning i alfabetiska skriftspråk, nämligen ett arbetssätt med utgångpunkt i fonologisk medvetenhet och sammanljudning av fonem och grafem. Till detta ska sedan läggas olika arbetssätt för att skapa förutsättningar för god läsförståelse såsom utökat ordförråd, lärares högläsning, läsförståelsestrategier och allmänbildning. Sådan undervisning kan också, visar forskning, vara till nytta för den tidiga läsaren, särskilt det som gäller läsförståelse. Informanterna menar att Wittingmetoden är högst relevant och lämplig för läs- och skrivinlärning, liksom för ytterligare utveckling, för alla elever men att det finns lärare som den passar sämre för.