Syfte med vårt examensarbete är att undersöka hur lärare säger att de arbetar med elever som kan läsa vid skolstarten. Hur säger lärare att de ger dessa elever möjlighet att utvecklas utifrån sin förmåga? Vår studie utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande som hävdar att vi lär oss i sociala sammanhang och kommunikation och interaktion mellan människor är viktig (Säljö, 2014). Vår studie har genomförts med både en kvantitativ och en kvalitativ metod. Den kvalitativa metoden genomfördes i form av fem semistrukturerade intervjuer (se bilaga 1) på tre olika skolor och den kvantitativa metoden i form av en enkätundersökning (se bilaga 2) via internet som 25 personer tog del av. Resultatet visar att merparten av lärarna i materialet samarbetar med kollegorna från förskoleklassen innan eleverna börjar i årskurs 1, men få är personligen inne i förskoleklassen under vårterminen och kontrollerar elevernas läsförmåga. Vanligt är att göra olika lästester av elevernas läsförmåga vid skolstart i årskurs 1. För att anpassa undervisningen i årskurs 1 utifrån elevernas olika läsförmåga, använder merparten av lärarna varierade läromedel med olika förmodade svårighetsgrader. Resultatet visar att lärarna i materialet har gemensamma genomgångar med hela elevgruppen och därefter får eleverna individanpassade uppgifter. De elever som redan kan läsa är ofta närvarande på gemensamma genomgångar gällande bokstavsinlärning och att forma bokstäver. När det gäller att utmana elever var även här svaren från lärarna i intervjun och från enkäterna likartade. Det framgår att om en elev har knäckt läskoden innebär inte det automatiskt att han/hon förstår innehållet av det lästa eller kan föra en diskussion kring innehållet. Slutligen visar resultatet att lärarna tror på och strävar efter en undervisning där eleverna lär tillsammans och elever med olika starka förmågor lär och utmanar varandra i helklass, mindre grupper eller par.

I syfte att belysa om och i så fall hur tidiga läsare och skrivare stimuleras i skolan under de första åren har intervjuer genomförts med sex lärare i årskurserna ett, två och tre. Av resultaten framgår att arbetet med att få lågpresterande elever att uppnå kursplanens mål är så pass krävande att behoven hos högpresterande elever inte hinner tillgodoses.  En slutsats som kan dras av studien är att lärarna, trots medvetenhet om denna problematik, begränsas av den tid som står till förfogande och upplever sig inte räcka till för att tillrättalägga undervisningen för dessa elever.

Early readers are defined as students that are able to read fluently before beginning year 1. In this study, I have investigated some teachers' perceptions of early readers and the teaching of early readers from a phenomenographic research approach. The empirical evidence of the study consists of six recorded and semi-structured interviews with primary school teachers from three public schools. All participants have been involved in teaching students that are early readers. The inductive and phenomenographic inspired analysis generated eight different categories based on the participants' perceptions of early readers, and the other four categories addressed the perceptions of the teaching of early readers. Early readers are in general perceived to be strong, alternatively to be affected by factors at home, to have a strong motivation, or to have gained input from the pre-school and pre-school classes. The perceptions about the teaching of early readers are either based on their specific needs and the need of challenges that should be provided by the teacher, or the inclusion of the early readers in groups, in order to increase the involvement in a group learning process. Other perceptions are that the early reader should learn based on the current possessed level of knowledge, or that the early reader can be a resource for other students. The result of this study can be related to previous research, suggesting that the development of reading can occur in several different ways and that the teacher's own knowledge, attitude, and willingness in meeting with early readers, is significant for the student's motivation and future reading development. The findings in this study suggest that teaching of early readers requires reflection and presence from the teachers, and reflections of what, how, and why the teaching is performed in a certain way, and how it can benefit early readers.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare med erfarenhet av Wittingmetoden beskriver sitt arbete med den samt om det på vetenskaplig grund går att argumentera för användning av metoden. Frågeställningarna är, om och varför lärare med erfarenhet av Wittingmetoden anser den vara lämplig för undervisning i läs- och skrivinlärning i årskurs 1–3 samt om det barn som redan kan läsa med ett visst flyt och förståelse i början av årskurs 1 också har nytta av metoden och i så fall hur. Frågeställningarna har uppstått när uppsatsförfattaren har ifrågasatt beskrivningar av metoden i kurslitteratur under lärarutbildningen. Beskrivningarna hävdar bland annat att metoden är så pass grundlig att den inte är relevant för undervisning av dagens elever då många av dem redan har en del förkunskaper. Underlag till studien utgörs dels av intervjuer med 10 lärare med utbildning i samt längre eller kortare erfarenhet av Wittingmetoden, dels av litteratur om Wittingmetoden, skriven av dess upphovskvinna Maja Witting samt tidigare forskning inom läs- och skrivinlärningsområdet kopplat till vissa karakteristiska delar av Wittingmetoden. Resultatet visar att Wittingmetoden ofta är inkorrekt beskriven samt att den förhåller sig mycket väl till vad den senaste forskningen menar är god och avgörande läs- och skrivundervisning i alfabetiska skriftspråk, nämligen ett arbetssätt med utgångpunkt i fonologisk medvetenhet och sammanljudning av fonem och grafem. Till detta ska sedan läggas olika arbetssätt för att skapa förutsättningar för god läsförståelse såsom utökat ordförråd, lärares högläsning, läsförståelsestrategier och allmänbildning. Sådan undervisning kan också, visar forskning, vara till nytta för den tidiga läsaren, särskilt det som gäller läsförståelse. Informanterna menar att Wittingmetoden är högst relevant och lämplig för läs- och skrivinlärning, liksom för ytterligare utveckling, för alla elever men att det finns lärare som den passar sämre för.