Bakgrund: ERAS (Enhanced Recovery After Surgery) är ett standardiserat multimodalt vårdprogram vid elektiv kolorektalkirurgi, som syftar till snabbare återhämtning och kortare vårdtider genom ett tvärprofessionellt samarbete.  En vecka innan planerad operation träffar sjuksköterskan patienten för ett samtal om vårdförloppet.   Syfte: Att identifiera och beskriva patientens upplevelse av sjuksköterskans ERAS- samtal och dess betydelse för patientens delaktighet i sin vård.    Metod: Datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer. Tolv patienter, nio män och tre kvinnor har intervjuats. De ljudinspelade samtalen har transkriberats ordagrant och analyserats med hjälp av tolkande fenomenologisk analys (Interpretative Phenomenological Analysis).   Resultat: Analysarbetet resulterade i fem olika teman; bli sedd, trygghet, tillit, ansvar samt delaktighet. Alla teman relaterar till varandra och illustrerar en positiv och en negativ sida av den upplevda erfarenheten. Tillsammans bildar en helhet av upplevelsen; ERAS- samtalet och dess betydelse för patientens delaktighet.   Konklusion: Resultatet visar att patienterna känner sig sedda under informationssamtalet. Det är viktigt att bekräfta patienten och knyta an mer till informationssamtalet under vårdtiden för att patienterna ska vara delaktiga och ta eget ansvar. Tilliten till vårdpersonalen har betydelse för att patienterna ska känna trygghet. Studien visar att ERAS- samtalet upplevs strukturerat och individuellt men informationen måste följa patienterna under hela vårdtillfället.

Syftet med denna studie är att öka och bredda förståelsen för ungdomars upplevelser under övergången från högstadiet till gymnasiet. Studien ämnar undersöka vilka faktorer som påverkar ungdomars upplevelser under denna övergång. Med hjälp av tolkande fenomenologisk metod har åtta ungdomar i åldern 16–17 år intervjuats och materialet har sedan analyserats. Resultatet utmynnade i tre huvudteman; skolornas betydelser, förväntan och hanterbarhet. Informanterna beskriver en diskrepans mellan hur lärarna på högstadiet beskrev gymnasiet och hur de själva upplevde gymnasiet. Informanterna upplever dessutom en brist i hur högstadieskolorna erbjuder kontinuitet under övergången till gymnasiet vilket har påverkat informanternas förväntan och bidragit med upplevelser av ovisshet inför gymnasiestarten. Den ovisshet som präglar informanternas inledande tid på gymnasiet har i vissa fall gett upphov till försämrat självförtroende och den stora förändring som övergången innebär har lett till identitetsförändring. Övergången till gymnasiet utgör samtidigt en möjlighet för informanterna att bryta sig loss från sitt umgänge och sin miljö och de uttrycker en längtan efter att få en nystart på gymnasiet.

Syftet med studien var att undersöka skolkuratorers upplevelser och erfarenheter av anmälningar omoro till socialtjänsten då barn misstänks fara illa. Fem enskilda intervjuer samt en fokusgrupp utfördesi denna fenomenologiska studie. Den tolkande fenomenologiska analysmetoden, IPA visar attskolkuratorer fyller en viktig funktion i skolan när de agerar stöd åt övrig personal. Skolkuratorernaföreträder även den lagliga skyldigheten att anmäla oro för övrig skolpersonal. Analysen visar även attskolkuratorerna har olika metoder för att hantera den upplevda emotionella stress i arbetet medanmälningar samt för att öka motivationen att fortsätta arbetet. Skolkuratorerna uppger sig arbeta föratt göra barnet delaktig i arbetet med anmälningar om oro. Studien visar att det finns en risk för att ettbarnperspektiv saknas i skolans och socialtjänstens arbete när barn far illa då de vuxna tenderar attfokusera på frivilliga insatser och ett samarbete med föräldrar. Detta medför att vuxnas perspektivriskerar att få företräde och barnet riskerar att påverkas negativt av arbetet med anmälan. Anmälningarom hög skolfrånvaro identifieras av skolkuratorerna i studien som ett problem då det råder osäkerhetkring rutiner och ansvarsfördelning för de olika aktörerna skolan, BUP och socialtjänsten. Osäkerhetenkan leda till att barn med hög skolfrånvaro inte får lämpligt stöd i tid och att barnperspektivet kansaknas även i dessa situationer.

Denna studie har studerat och jämfört hur elever i språklig sårbarhet och undervisande lärare på gymnasiesärskolan och gymnasieskolan beskriver främjande faktorer för kunskapsutveckling i undervisningen. Studien använder en kvalitativ tolkande- och livsvärldsfenomenologisk ansats. För att besvara forskningsfrågorna har semistrukturerade intervjuer och observationer använts med två elever och två lärare från gymnasiesärskolan och två elever och två lärare från gymnasieskolan. Intervjuerna belyser informanternas beskrivningar av främjande faktorer för kunskapsutveckling i undervisningen. Resultaten visade att elevers och lärares erfarenheter av vad som utgör kunskapsutveckling i undervisningen både korrelerar och skiljer sig åt. Både elever och lärare värderade student-lärarrelationen som en viktig aspekt för elever att engagera sig och utvecklas mot kunskapsmålen. Lärare i gymnasiesärskolan värdesatte gruppens storlek för att kunna individanpassa undervisningen och stötta elever i språklig sårbarhet att utvecklas mot kunskapsmålen. I linje med en universell design för lärande, tenderade lärare på gymnasieskolan att organisera sin undervisning för att bli mer inkluderande. Resultatet visade också att lärarnas och elevernas berättelser på gymnasiesärskolan och gymnasieskolan visade olika perspektiv på inkludering i undervisningen. På gymnasiesärskolan blev det tydligt att en främjande faktor för kunskapsutveckling för elever i språklig sårbarhet var att eleverna differentierades, medan gymnasieskolans lärare och elever lyfte fram att undervisningen behövde differentieras för att stötta elever i språklig sårbarhet. / This study has examined and compared how students with language difficulties and their teachers in Swedish upper secondary special needs school and Swedish upper secondary school describe their learning development in the classroom. The study has used an interpretative- and lifeworld phenomenological approach.  To answer the research questions, semi structured interviews have been conducted with two students and two teachers from an upper secondary special needs school and two students and two teachers from an upper secondary school. The interviews have shed light on the informants’ experience of which factors promote learning development in the classroom.  The results show that students’ and teachers’ experiences of what constitutes learning development in the classroom both correlates and differ. Both students and teachers valued the student-teacher relationship as an important factor in students getting involved in instruction and reaching learning objectives. For the teachers in the special needs school group size played an important role in individualizing instruction. In line with universal design for learning, teachers in the upper secondary school tended to organize their instruction to be more inclusive. The results also presented two different perspectives on inclusive education to support learning development for students with language difficulties. In upper secondary needs school learning development is dependent on differentiation of the students, while learning development in upper secondary school depends on differentiation of instruction in the classroom.