Bedömningen av muntliga tal i nationella provet kan vara en utmaning för lärare. Skolans styrdokument och bedömningskriterier innehåller aspekter av tolkningar som sätter lärares retoriska kunskaper på prov. Till nytta för en tolkningsgemenskap bland lärare hade eventuellt ett retoriskt perspektiv för bedömningen kunnat hjälpa. Men trots att den retoriska arbetsprocessen förekommer i svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan så syns inte några av retorikens kanoniserade begrepp till i bedömningskriterierna. Syftet är att genom en kritisk retorikanalys på prisbelönta muntliga tal utanför skolmiljön öka förståelsen för kunskapskriterierna i skolans nationella prov. Frågorna som ställs är: Hur används topiker för att bygga upp innehållet i goda tal? Vilka stilfigurer utmärker goda tal? och Hur syns topiker och stilfigurer i nationella provets bedömningskriterier? Analysen sker med utgångspunkt i en neoaristotelisk teori och topikanalys med ett kanoniserat retoriskt perspektiv. Resultatet visar att bedömningskriterierna för nationella provet kan betraktas vara ytliga i jämförelse med retorikens kanoniserade perspektiv. Detta leder till att lärare troligen behöver komplettera med egna omskrivningar och normer för en funktionell förståelse av innehållet.

Syftet med denna studie är att undersöka interbedömarreliabiliteten mellan svensklärarstudenter på lärarprogrammets sista år och i vilken utsträckning deras summativa och formativa bedömning är samstämmig. Fem svensklärarstudenter från samma universitet fick i uppgift att individuellt bedöma tre olika elevtexter. Dessa autentiska texter hämtades från en gymnasieskola i södra Sverige och skrevs inom kursen Svenska 1. Lärarstudenternas summativa bedömning analyserades utifrån Hoels (2001) texttriangel för att synliggöra hur de bedömde texternas kvalitet utifrån global och lokalnivå. Vidare analyserades lärarstudenternas formativa kommentarer med hjälp av Johanssons (2018) modell för olika roller som lärare antar i responsarbetet. Resultatet visar att variation i de summativa bedömningarna påträffades när lärarstudenterna bedömde elevtexterna utifrån den globala nivån men även i bedömningen av de enskilda kunskapskraven och i summerandet av ett helhetsbetyg. De bedömarvariationer som uppstod grundar sig i lärarstudenternas olika bedömningspraktiker och subjektiva tolkningar av textkvalitet. Samtidigt visar resultatet att helhetsbetyget aldrig skiljde sig med mer än ett betygssteg mellan bedömarna. I de formativa kommentarerna var en roll särskilt framträdande, nämligen rollen som processare, vilket visar på en samstämmighet i responsen. Studien visar att interbedömarreliabiliteten och tolkningsgemenskapen bland lärarstudenterna var stark trots viss bedömarvariation.

The aim of the study is to investigate which linguistic aspects teachers pay attention to when they analyze a pupil’s text, and what response they choose to give based on the analysis. The study builds on semi-structured interviews with three teachers and applies a sociocultural perspective. The result shows that the teachers in the study largely proceed from a functional outlook on texts. Although they were given a text with many linguistic problems on the surface, they saw the aspects on a more general textual level, for example, the main theme and the way the text was adjusted to suit the receiver. In the analyses of the pupil’s text the informants revealed different evaluations of the level of linguistic development a pupil should have reached in grade six, and different interpretations of how a pupil should write to satisfy the demands in the syllabus for Swedish. When the informants were asked to select aspects that they would use in response to an envisaged pupil, it turned out that their comments did not have the same spread between the different levels of the text. In their responses the informants were generally more inclined to proceed from the general levels of the text than they were in their earlier analyses.