Buksmärtor är ett av de vanligaste sjukdomssymtomen som ambulanssjukvården i Halland ställs inför. Orsakerna till buksmärtan kan vara många av både kirurgisk och medicinsk karaktär. Detta gör smärtan ofta komplex för ambulanssjuksköterskans anamnestagning samt även komplex för patienten själv. Vissa av de bakomliggande orsakerna till buksmärtor är mer brådskande och behöver sjukhusvård inom en snar framtid för ett bättre utfall. Dessa patienter har så kallade tidskänsliga tillstånd och här blir det extra viktigt för ambulanssjuksköterskan att kunna misstänka att det handlar om ett tidskänsligt tillstånd redan prehospitalt. Detta är även viktigt för att kunna skapa ett bra vårdmöte och optimal vårdkedja som främjar god omvårdnad. Att i triageringen kunna finna prediktorer som tyder på tidskänsligt tillstånd vore gynnsamt i både vården av patienten och för organisationen utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Ambulanssjuksköterskan får då möjlighet att lättare bedöma vårdtempo samt vårdnivå och vilka resurser som bör användas vid nästa steg i vårdkedjan för patienten. Studiens syfte var att identifiera prediktorer för tidskänsliga tillstånd bland patienter med buksmärta i det prehospitala vårdmötet. En retrospektiv journalgranskning med kvantitativ ansats användes och urvalet skedde genom ett stickprov på 75 fall per månad under 2019 där totalt 807 journaler inkluderades. Resultat visar att tidskänsliga tillstånd förekommer i 34 % hos män och i 19 % hos kvinnor. De tre vanligaste tidskänsliga slutdiagnoserna var njursten/uretärsten, ileus och pankreatit. Patienter som uttryckte stark smärta vid anamnestagning eller var bleka och/eller kallsvettiga löpte större risk att ha ett tidskänsligt tillstånd. Patienter med sjukdomshistorik av cancer och/eller hypertoni föreföll också att ha en ökad risk, medan patienter med en psykiatrisk sjukdomshistorik hade en minskad risk. Forskning kring stark smärta eller manligt kön styrker att risken är större för tidskänsligt tillstånd. Patienter med cancer har ett något annorlunda sökmönster och kan ha större risk för komplikationer från tidigare bukkirurgi vilket skulle kunna vara en delförklaring men detta behöver studeras mer. Däremot var risken för ett tidskänsligt tillstånd oberoende av ålder. Tidigare forskning kring tidskänsligt tillstånd relaterat till buksjukdom är knapphändigt studerat.

Bakgrund: För att arbeta inom ambulanssjukvården krävs en hög medicinsk kompetens samt en förmåga att kunna fatta snabba beslut. Då antalet ambulansuppdrag har ökat skall fler patienter bedömas och hänvisas till lämplig vårdnivå. Ambulanssjuksköterskan ställs inför en ansvarsfull bedömning då patienten skall hänvisas till rätt vårdnivå, både för att optimera utnyttjandet av vårdresurserna och för patientens bästa.  Syfte: Belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser vid bedömning och hänvisning.  Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. För insamling av data användes ett frågeformulär med öppna frågor. Deltagarna valdes ut genom ett strategiskt urval inom två ambulansstationer i södra Sverige. För att analysera resultatet användes Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framkom varierande upplevelser avseende bedömning och hänvisning. Undersökningsmöjligheter och beslutsunderlag sågs av vissa respondenter som tillräckliga och av andra som otillräckliga för att kunna göra en trygg bedömning och hänvisning. Vid undersökning av sjuksköterskans upplevelser av bedömning och hänvisning framkom även vikten av ett bra vårdmöte med patient och anhöriga. Det framkom också att ett gott samarbete med andra vårdaktörer var viktigt för att kunna göra en trygg bedömning och hänvisning. Sjuksköterskans bedömning och hänvisningen präglades av ett ansvar att alltid göra sitt yttersta för patienten, det latenta temat i resultatet blev slutligen den ansvarsfulla bedömningen.  Slutsats: Sjuksköterskorna uppgav att rådande undersökningsmöjligheter och bedömningsunderlag påverkade bedömningen och hänvisningen. Även samverkan med andra vårdaktörer, patient och anhöriga var något som påverkade det prehospitala arbetet. Sjuksköterskans upplevelser av ansvar för patienten präglade bedömningen och hänvisningen, oron över att fatta fel beslut ledde många gånger till bristande hänvisning. Bristande hänvisning kunde ibland leda till att patienten inte erhöll rätt vårdnivå och att vårdresurser utnyttjades på fel sätt.

Child and adolescent psychiatry and the Child and Adolescent Health in the Jönköping Region lacked a systematic assessment instrument for triaging the level of care for children and adolescents with mental illness.   The aim of the improvement work was to give children with mental illness access to care and treatment, at the right time and the right level of care by introducing a systematic assessment instrument, and one common unit. The purpose of the study was to clarify if the needs young people and parents expressed was handle in the new unit.   The improvement work was based on Nolan’s improvement model. Interviews with patients were conducted prior to the improvement work to obtain customer views. Data for the study was collected through focus group interviews and analyzed with qualitative content analysis.   A new unit launched which providing telephone counseling and assessments regarding care level by using validated assessment instruments. Families appreciate the new way of working and felt listened to. The study showed that the new unit increased collaboration between the first lines of care and specialist care and increased understanding and knowledge of activities.   The introduction of a structured and systematic assessment instrument for triaging resulted in more equal and patient safe assessment, which increased quality and next step for the family.

Under flertalet år har såväl alarmeringscentralen som ambulanssjukvården observerat en ökning av inkommande anrop från hjälpsökande till alarmeringscentralerna som genererar ambulansuppdrag. Det medför en trend med höga antal prioritet 1-uppdrag som kan leda till brist på ambulansresurser. Efter ambulanssjuksköterskans bedömning inger flera ambulansuppdrag inget behov av ambulanssjukvård. Därtill ökar riskerna för allvarlig vårdskada för livshotande sjuka och skadade patienter. Sedan början av 2000-talet har allt fler regioner, som sluter avtal med SOS Alarm för att bedöma och prioritera vårdärenden, börjat ställa krav om tillgång till legitimerad sjuksköterskekompetens för att öka kvaliteten på larmbehandlingen. Huruvida legitimerad sjuksköterskekompetens innebär gynnsam effekt för larmkedjan och patientsäkerheten är dock omdebatterad med begränsad forskning som inte är enig om slutsatserna. Syftet är att identifiera skillnader i hänvisningsgrad och prioriteringar mellan internutbildade respektive sjuksköterskeutbildade larmoperatörer vid alarmeringscentraler. Data från regionerna Sörmland och Halland analyserades i en deskriptiv retrospektiv kvantitativ studie där 2393 respektive 1542 ambulansärenden erhölls från regionerna. I Hallands län, som ingår avtal med SOS Alarm, där majoriteten av larmoperatörerna ej innehar sjuksköterskelegitimation, bedömdes 59,4 % av vårdärendena som prioritet 1-uppdrag i kontrast mot Sörmlands län där larmoperatörer, på Sjukvårdens alarmeringscentral innehar sjuksköterskelegitimation, bedömde 35,6 % som prioritet 1- uppdrag. Den högre andelen prioritet 1-uppdrag speglades inte i att ambulansen bedömde fler patienter som kritiskt sjuka. Ingen snedfördelning mellan de båda regionerna gällande ambulanssjuksköterskans bedömning av patienter observerades, vilket varken kan påvisa överprioritering i den icke sjuksköterskeutbildades bedömning eller gynnsamheten av legitimerad sjuksköterskekompetens som larmoperatör. Således är vidare forskning som beaktar hela ärendeprocessen väsentlig.

Bakgrund: Vårdcentralernas telefonrådgivning har under de senaste 50 åren växt fram som ett svar på utvecklingen i samhället och hälso- och sjukvården. Specialistsjuksköterskornas telefonrådgivning ställer höga krav på kompetens och bred kunskap. Syfte: Att undersöka vad som påverkar specialistsjuksköterskans upplevelse av telefonrådgivning på vårdcentral. Metod: Sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som var verksamma på vårdcentral ombads att anonymt svara på frågor gällande upplevelser av telefonrådgivning, via en sluten grupp för sjuksköterskor på Facebook. Det inkom 95 fullständigt ifyllda svar. Samtliga informanter var kvinnor i åldrar mellan 23 och 62 år med erfarenhet av telefonrådgivning från mindre än ett år till 24 år. Resultat: Informanterna beskrev telefonrådgivningen som meningsfull och utvecklande. De mötte oftast vänliga och tacksamma patienter, men fick ibland även hantera ilska och frustration från uppringarna. Det framkom att många ärenden skulle kunna hanteras av annan yrkeskategori. Många upplevde svårigheter med kommunikationen, som när specialistsjuksköterskan inte kunde se eller förstå patienten på grund av språksvårigheter. Tekniska lösningar för att överbrygga bristen på visuell kontakt föreslogs. Samtalstiden var oftast begränsad vilket kunde upplevas stressande då specialistsjuksköterskan på kort tid och utan att se patienten, skulle fatta rätt beslut om lämplig åtgärd. Mer utbildning och handledning i telefonrådgivning efterfrågades samt fler tillfällen till konsultation med kollegor. Det framkom även förslag till förbättringar av den fysiska arbetsmiljön. Slutsats: Kommunikationen med patienter och kollegor är av stor betydelse för specialistsjuksköterskans upplevelse av telefonrådgivningen. Organisationen har möjlighet att förbättra förutsättningarna för arbetsmiljön samt erbjuda utbildning och handledning. / Background: Telephone counseling at Community health centers has emerged during the past 50 years, as a consequence of the development in society as well as within the healthcare. Nurse specialists' telephone counseling require a high level of competence in many areas of expertise. Aim: To investigate what influence the nurse specialists' experiences of telephone counseling. Method: Nurses and nurse specialists who were active at a Community health center were asked to anonymously answer a few questions through a closed Facebook-group. We received 95 complete answered questionnaires. All informants were women in ages between 23 and 62 with experiences of telephone counseling from less than a year to 24 years. Results: The informants described the telephone counseling as both meaningful and developing. Most of the time they met patients who were friendly and grateful, but sometimes they also faced anger and frustration from the ones calling. Many contacts could have been handled by someone else with less experience and formal competence. Quite a few experienced challenges in the communication, as for example when the specialist nurse could not see the person calling or when the person had difficulties with the language. Technical solutions were suggested to overcome the absence of visual contact. The time for each call was limited, which could be as a stress-factor, since the specialist nurse, in short time and without visual contact with the patient, had to make a decision on appropriate action. Further education and mentoring in telephone counseling were asked for, as well as more options to consult with colleagues. Improvements regarding the occupational health were also suggested. Conclusion: Communication with patients and colleagues is of great importance for the nurse specialist's experiences of telephone counseling. The organization has the opportunity to improve the conditions for occupational health as well as provide education and mentoring.

Behovet av hälso- och sjukvården är större än resurserna, och patientens vårdbehov samt tillgången till tider påverkar om patienten får vård i tid. Schemaläggningen på vårdcentralen är viktig och för att kunna optimera tillgängligheten för patienterna krävs studier av patienternas behov utifrån en medicinsk bedömning. Genom att undersöka patienternas medicinska behov av tider samt hur många patienter som kunnat erbjudas den tiden som de bedömts behöva skapas en bild av behovet och tillgängligheten på vårdcentralen. Syftet med studien är att undersöka vårdcentralens tillgänglighet och förmåga att möta patienternas medicinska behov. Mätningen genomfördes via enkät under en vecka på två vårdcentraler, en i norra Sverige och en i södra Sverige, där behovet av vårdkontakt enligt medicinsk bedömning utfördes samt registrering av faktisk bokning. Samtliga yrkeskategorier på vårdcentralen ingick i mätningen men koncentrerades till att studera tillgänglighet till läkare och sjuksköterskor. Även en öppen fråga lämnades ut till sjuksköterskorna för att få deras bild av hur tillgänglighet kunde optimeras. Resultatet visar en klar bild över att läkarna har svårare att uppfylla vårdgarantin där patienten ska erbjudas en tid inom sju dagar medan sjuksköterskorna som inte omfattas av vårdgarantin visar ett bättre resultat och de som bedömdes behöva en tid till sjuksköterska inom sju dagar fick det.

Bakgrund: Distriktssköterskan triagerar dagligen patienter med psykisk ohälsa i primärvården. Psykisk ohälsa är mångfacetterat och till viss del tabubelagt i samhället. Detta kräver att distriktssköterskan har god kännedom om psykisk ohälsa och hur den kan uttrycka sig hos olika patienter. Distriktssköterskan behöver även ha ett holistiskt synsätt med personcentrerad vård i fokus. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av triagering av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med åtta distriktssköterskor/sjuksköterskor verksamma i primärvården. Analysmetoden var kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet var tre kategorier och tio underkategorier. De tre kategorierna var: Brister i utbildning, Utmaningar vid triagering samt Brister i samverkan. Resultatet visade att distriktssköterskan behöver ha mer kunskap om psykisk ohälsa samt ha de förutsättningar som krävs för att genomföra en bra triagering såsom stödverktyg och trygghet i dialog om självmordstankar hos patienten. Distriktssköterskan behöver vara medveten om somatisering och dess påverkan i triageringen. Samarbetet mellan primärvården och öppen psykiatriska mottagningen behöver förbättras. Konklusion: För att triagering av psykisk ohälsa ska bli bättre behöver distriktssköterskan erhålla mer utbildning av psykisk ohälsa. Där har både arbetsgivare och utbildningsansvariga ett ansvar att påverka möjligheterna till triagering av psykisk ohälsa i primärvården. Distriktssköterskan behöver även ha stödverktyg för att säkerhetsställa likvärdig triagering av psykisk ohälsa i primärvården. / Background: The district nurse triage daily patients with mental illness in primary care. Mental illness is multifaceted and to some extent taboo in society. This requires that the district nurse has a good knowledge of mental illness and how it can express itself in different patients. The district nurse also needs to take a holistic approach with person-centred care in focus. Aim: The aim was the district nurse experiences with triage of patients with mental illness in primary care. Method: A qualitative research approach based on interviews with eight district nurse/nurse active in primary care. Qualitative content analysis. Result: The result was three categories and ten subcategories. The three categories were: Deficiencies in education, Challenges in triage and Deficiencies in collaboration. The results showed that the district nurse needs to have more knowledge about mental illness and have the conditions required to carry out a good triage, such as support tools and security in dialogue about suicidal thoughts in the patient. The district nurse needs to be aware of somatization and its impact on triage. The collaboration between primary care and the open psychiatric clinic needs to be improved. Conclusion: In order for triage of mental illness to improve, the district nurse needs to receive more training in mental illness. There, both employers and education managers have a responsibility to influence the opportunities for triage of mental illness in primary care. The district nurse also needs support tools to ensure equivalent triage of mental illness in primary care.