Målet med denna studie var att utveckla kunskaper om sambandet mellan lärares val av kommunikationssätt och kunskapsutvecklingen hos elever med kognitiv funktionsnedsättning. Detta genom att undersöka vad lärare i särskolan använder för kommunikationsverktyg, och vilka kommunikationssätt som bidrar till att eleverna ska nå så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Totalt har åtta lärare med erfarenheter av arbete i särskolan bidragit till denna studie från fyra grundsärskolor och gymnasiesärskolor i olika kommuner. Genom denna metod har lärarnas uppfattningar om kommunikationsverktygen och kommunikationssätten i särskolan gestaltats. De kategorier som uppkom med utgångspunkt i lärarnas kommunikation med eleverna var: Elever, Tydlighet, Kommunikationsverktyg, Potentialen hos kommunikativa verktyg, Lärandet, Bedömning, Utmaningar samt Viktiga aspekter/Avslutning. Resultatet visade att lärarna mestadels använder tecken, bildstöd och även widgit-online som extra insatser i kommunikationen med eleverna i särskolan. Resultatet visade också på att eleverna som har ett verbalt språk inte har stort behov av tecken utifrån informanternas ord. Tydligheten framgår som det viktigaste i lärarnas arbete och för elevernas förståelse och bedömning av lärande är svårt och komplext. Studien utgick från det sociokulturella och det salutogena perspektiven.