Att särbehandla unga lagöverträdare är långt ifrån en samtida idé. Skälen bakom särbehandlingen samt på vilket sätt och till vilken grad unga särbehandlas har dock skiftat genom århundradena. Denna förändring är särskilt aktuell i och med den nyligen presenterade utredningen SOU 2018:85 som föreslår kraftiga begränsningar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare genom att slopa ungdomsreduktionen. I diskussionen framträder frågor som varför vi särbehandlar unga lagöverträdare, varför vi inte ska göra det i framtiden och vilken färdriktning som kan stakas ut efter att de principiella skälen för respektive mot särbehandlingen blottlagts. I uppsatsen står de principiella skälen bakom det svenska straffsystemets lagregler avseende ungdomsreduktionen i centrum. Dessa undersöks med en rättsdogmatisk metod i vid bemärkelse. I uppsatsen konstateras bland annat att det är svårt att sätta samman en ideologiskt koherent förklaring av en slopad ungdomsreduktion. Vidare ger avsaknaden av ideologisk koherens och de skäl som kan sägas motivera en slopad ungdomsreduktion ger uttryck för vissa protektionistiska tendenser i den svenska straffrätten.

Särbehandlingen av unga lagöverträdare har sedan lång tid varit en djupt förankrad del av det svenska straff- och påföljdssystemet. Grunden för denna särbehandling torde föranledas av ett flertal olika bakomliggande motiv, däribland bestraffningsideologiska hänseenden och forskning avseende unga individers psykologiska och neurologiska utveckling. Mot bakgrund av dessa bakomliggande motiv förefaller det tydligt att diskrepansen mellan en fullt utvecklad vuxen i förhållande till lagöverträdare i åldrarna 15–20 år är förhållandevis stor. Obeaktat detta valde regeringen ändock att under 2022 slopa ungdomsreduktionen för individer i åldrarna 18–20 år i samband med allvarlig brottslighet. Skälen bakom denna lagändring anfördes vara den alltmer eskalerande, grova gängbrottsligheten som idag pryder förstasidorna på svenska tidningar samt som debatteras flitigt i media. Motiveringen till detta slopande grundar sig inte i vare sig forskning eller empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag. Utifrån bestraffningsideologiska hänseenden talade vidare mycket emot en sådan lagändring. Vidare ansågs det från flertalet håll att en sådan lagändring inte borde vidtas. Regeringen menade dock att vikten av att påföljder tydligt och proportionerligt följer av straffets svårhet är en viktig kugge för att inte underminera straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Trots att lagändringen bemöttes av mycket kritik, samt till stor del saknade stöd utifrån bestraffningsideologiska hänseenden, utifrån forskning samt utifrån empiriskt och erfarenhetsbaserat underlag, tillsatte regeringen i juni 2023 ett utredningsuppdrag med avsikten att undersöka vidare förändringar på området unga lagöverträdare. Utredningsuppdraget ämnar undersöka om ungdomsreduktionen för 18–20 åringar helt ska slopas. Vidare ämnar utredningsuppdraget se över möjligheterna att inskränka ungdomsreduktionen för 15–17 åringar. Regeringen motiverade utredningsuppdraget med att de ändringar som företagits genom lagändringen 2022 för 18–20 åringar inte varit tillräckligt långtgående. Regeringen menade även att åldern 18 år i Sverige föranleder att individen behandlas som en vuxen i flertalet andra avseenden, varför det förefaller lämpligt att till fullo straffrättsligt behandlas som övriga vuxna. Vidare anfördes för individerna i åldern 15–17 år att det nuvarande straff- och påföljdssystemet lägger alltför stor vikt vid ålder, vilket föranleder dels att brottets allvarlighet inte proportionerligt återspeglas vid påföljdsvalet, dels att den unges omognad sätts framför andra i samhället viktiga intressen. Resultatet av detta torde enligt regeringen innebära att straffsystemets legitimitet och trovärdighet undermineras. Mot bakgrund av den kritik som riktades mot 2022 års lagändring förefaller det anmärkningsvärt att regeringen nu ämnar vidare undersöka förändringar på området unga lagöverträdare. Arbetet ämnar att utifrån en rättsdogmatisk metod redogöra för särbehandlingen av unga lagöverträdare. Metoden kommer vidare kompletteras av en rättsanalytisk metod. Arbetet genomsyras även av ett rättspolitiskt metodval mot bakgrund av arbetets samhällsaktualitet. Uppsatsen når slutsatsen att det utifrån de bakomliggande motiv som föranleder särbehandling av unga lagöverträdare saknas anledning att ändra befintligt regelverk. Uppsatsen konstaterar även att det svenska rättssystemet genomgår ett straffrättsligt fokusskifte till följd av den allt grövre brottsligheten i samhället.

No description available.

Unga lagöverträdare har sedan lång tid tillbaka särbehandlats i det svenska påföljdssystemet. Den främsta anledningen till detta är ungas avsaknad av fullständig mognad, erfarenhet och därmed ansvarsförmåga. Särbehandlingen tar sig främst till uttryck i särskilda regler för unga i åldrarna 15–20 år vid påföljdsbestämningen. Den s.k. ungdomsreduktionen i 29:7 BrB, vilken medför ordentliga strafflindringar för unga lagöverträdare, är en av de mest framträdande bestämmelserna i detta avseende.I januari 2022 trädde flertalet lagändringar i kraft vilka syftade till att förstärka den straffrättsliga reaktionen mot unga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Den för uppsatsen relevanta lagändringen innebär att ungdomsreduktionen, som tidigare gällt ovillkorligt för samtliga unga, nu avskaffats för de i åldersgruppen 18–20 år som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet. I denna uppsats utreder jag den avskaffade ungdomsreduktionen mot bakgrund av de skäl för särbehandling som tidigare legat till grund för särbehandlingen av unga i åldersgruppen 18–20 år i det svenska straffsystemet. Dessutom utreder jag vilka möjligheter det även fortsatt kommer att finnas för unga i åldersgruppen 18– 20 år att åtnjuta strafflindring. Jag kommer till slutsatsen att det går att ifrågasätta om inte den avskaffade ungdomsreduktionen träffar ett alltför stort område och därmed går utöver det eftersträvade syftet. Det går bland annat att argumentera för att straffskärpningen i stället skulle ha begränsats till det specifika problemet organiserad brottslighet.Det finns dock, vilket kommer att framgå, fortsatt vissa möjligheter för unga i åldersgruppen 18–20 år att åtnjuta strafflindring vid påföljdsbestämningen även efter den avskaffade ungdomsreduktionen nu trätt i kraft. / Young offenders have since long been treated differently in the Swedish criminal law system. This special treatment has mainly been expressed through special rules established for young people aged 15–20, which have entailed substantial mitigation when determining their sentences. The main reason for this arrangement is based on young people’s lack of maturity, experience and thus responsibility. The so-called youth reduction, which is stipulated in 29:7 of the Swedish Penal Code, is one of the most prominent provisions regarding the special treatment of young offenders. In January 2022, multiple amendments of the Swedish law entered into force, which aimed to strengthen the criminal law reaction against young offenders aged 18–20. The relevant amendment for this thesis entails that the youth reduction, which previously applied unconditionally to all young people, now has been abolished for young people aged 18–20 who have committed serious crime. In this essay, I investigate the abolished youth reduction in light of the reasons that have previously formed the basis of the difference in treatment of young offenders in the Swedish penal system. In addition, I examine which possibilities that will continue to exist for young people aged 18–20 to enjoy mitigation of their sentence. I reach the conclusion that one could question whether the abolished youth reduction is affecting an area that is too extensive for the aim sought. Instead, there are those who argue that the abolished youth reduction should have been limited to the specific problem of organized crime. However, as will be shown, there will still be some possibilities for young people aged 18–20 to enjoy a mitigation of their sentence even after the abolished youth discount has entered into force.

Studien avser undersöka slopandet av ungdomsreduktionen mellan 18 och 21 år (med ett straffvärde på minst ett års fängelse) och vilka effekter lagändringen kan komma att få för framtida brottslighet. Vidare ämnar aktuell studie att ta reda på vilka attityder till lagändringen som finns hos aktörer som arbetar med ungdomar, kriminalitet och hjärnans utveckling. Därav kontaktades bråttmålsadvokater, kriminologer, psykiatriker samt aktörer med psykologisk och neurologisk bakgrund. Utifrån ett kvalitativt angreppssätt utfördes 10 semistrukturerade intervjuer som därefter analyserades tematiskt. Genom analysen framkom 5 huvudteman; skepticism, kriminalpolitisk utveckling, experter talar för döva öron, konsekvenser - i bästa fall ingen påverkan samt alternativa påföljdsmöjligheter. Majoriteten av informanterna delar en negativ bild av slopandet, bland annat på grund av ungdomars mognad, och menar att det även finns en sådan konsensus i deras arbetssektor. När de diskuterar möjliga orsaker bakom slopandet genomsyras intervjuerna av den samhällsutvecklingen som har skett, med betoning på den ökade gängkriminaliteten och en hårdare kriminalpolitisk utveckling. Slopandet förväntas även leda till en rad olika framtida konsekvenser. Däribland att antalet intagna på anstalter kommer att öka. Ett flertal informanter lyfter även fram lagändringar som har skett parallellt med slopandet av ungdomsreduktionen och därigenom svårigheten att isolera effekten av en specifik lagändring. Därefter diskuterade majoriteten av informanterna alternativa påföljdsmöjligheter, såsom individanpassning. Slutligen kvarstår fråga om den slopande ungdomsreduktionen kommer leda till ett tillräckligt positivt utfall för att vara värt de negativa konsekvenserna som nyckelinformanterna diskuterat. / The study intends to investigate the abolition of the youth reduction between 18 and 21 years (with a penalty value of at least one year's imprisonment) and what effects the legislative change may have on future crime. Furthermore, the current study aims to find out what attitudes to legislative change exist among actors working with young people, crime and brain development. Therefore, lawyers, criminologists, psychiatrists and actors with a psychological and neurological background were contacted. Based on a qualitative approach, 10 semi-structured interviews were conducted and then analyzed thematically. The analysis revealed five main themes emerged: skepticism, developments in criminal policy, experts talking to deaf ears, consequences - at best no impact and alternative sentencing options. The majority of the informants share a negative view of abolition, partly due to the maturity of youths, and believe that such a consensus also exists in their work sector. When discussing possible reasons for the abolition, the interviews are permeated by the societal developments that have taken place, with an emphasis on the increase in gang crime and a hardening of criminal policy. The abolition is also expected to lead to a variety of future consequences. This includes an increase in the number of inmates in prisons. Several informants also highlighted legislative changes that have taken place in parallel with the abolition of the youth reduction and thus the difficulty of isolating the effect of a specific legislative change. Subsequently, the majority of informants discussed alternative sentencing options, such as personalization. Finally, the question remains whether the abolition of the youth reduction will lead to a sufficiently positive outcome to be worth the negative consequences discussed by the key informants.