Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

<p>It is the curriculum and the syllabus for history that decides what the classbooks will include. The intention with this paper was to found out what Swedish and Norwegian classbooks writes about the union between Norway and Sweden in 1814-1905. The result has been compiled from a study with teaching materials. Two Norwegian and two Swedish books which was written for the elementary school was used in the study. The text in these books has been analysed from a number of questions. The results are showing that the Norwegian books are telling more about the union between Norway and Sweden than what the Swedish books are. The union era take up a lot of space in the Norwegian books, but the Swedish books are not giving the union era so much space. There is no confusion that the union between these two countries means different things for the countries. At the end of the union bacame Norway a sovereignty and the clearance of the constitution still celebrates every year in may 17. The pupils doesn´t receive enough knowledge to put it in a cohesion from the Swedish classbooks.</p>

This thesis is a comparative study examining the goals and tasks for the Swedish upper secondary school and the influence from the European Union’s strategic work with a common education policy. To determine if there is any Europeanization the question has been raised how the strategic work from the European Union has influenced the Swedish law of education and the curriculum for the upper secondary school. As a theoretical framework, the theory of Europeanization is used to examine if there is any change in before and after the membership. The main conclusions are that there is some degree of a Europeanization of the Swedish upper secondary regarding digital competence and entrepreneurship however not as much in the social and civic competences where democracy has been a central part in Swedish education since the 1950s. The changes in the curriculum are not exclusively by the influence of the European Union. the globalisation and a change towards service society is also a key factor. When it comes to a european dimension in the education, the amount found does not reflect the expectations, compared to the ambitions set down by the European Union. What has been concluded is, even if there is a larger trend in globalisation and societal change, the European Union is a part of this inclination and has therefore influenced the upper secondary school system to a degree.

Denna studie avser att förklara EU:s motiveringar till att utöka samarbetet med Libyen i och med Malta deklarationen. Det var under ett toppmöte den 3 februari 2017 som deklarationen skapades av medlemsstaternas stats – och regeringschefer. I denna deklarationen fastställer EU att samarbetet med Libyen för flyktingfrågan ska utökas. Situationen i Libyen består av instabilitet och situationer för flyktingar och migranter präglas av missförhållanden och smuggling. Detta har fått stor uppmärksamhet i media och kritiserats av bl.a. Läkare utan gränser och Amnesty international. Det teoretiska ramverket utgår från rational choice institutionalism, mer specifikt två karaktärsdrag från den valda teorin. De två karaktärsdragen berör begreppen preferenser och institutioner. Den valda metoden för studien är en motivanalys. Två huvudsakliga motiv kunde identifieras i Malta-deklarationen: Minska den irreguljära migrationen och stoppa smugglarnas affärsverksamhet

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka diskurser som är dominerande i EU:s utbildningsvisioner om skolan i två policydokument om framtidens utbildning. Dessa jämförs sedan med den LGY 11 för att se om den svenska läroplanen är influerad av EU:s policydokument. Det vidare syftet är också att undersöka samhällskunskapsämnets plats i de undersökta dokumenten. För att undersöka studiens syfte används en diskursanalys influerad av kvalitativ innehållsanalys där läroplansteoretiska begrepp om bildningsideal bildar ett diskursivt ramverk som sedan appliceras på analysen. Studiens resultat visar att en neoliberal läroplansdiskurs är starkt dominerande i EU:s utbildningsrelaterade policydokument men att en demokratisk diskurs är dominerande i LGY 11. Vidare visade resultatet att samhällskunskapsämnet är starkt närvarande LGY 11 men har tillbakadragen roll i EU:s utbildningsrelaterade policydokument.

<p>Sedan Kol- och stålunionens grundande 1951 och fram till Europeiska unionen av idag har såväl antalet politikområden som antalet medlemsländer ökat i takt med att samarbetet utvecklats. EU består sedan utvidgningen 2004 av 25 medlemsländer och fler länder är intresserade av medlemskap samtidigt som det i unionen verkar finnas en oro för utvidgning. En intressant utmaning vid framtida utvidgningar är det faktum att de flesta länder utanför unionen har en svag ekonomi. Dessutom finns en diskussion inom unionen gällande Turkiets eventuella medlemskap där religionsfrågan har stått i fokus. Samtidigt står det i såväl EU-fördraget som i förslaget till konstitution för EU att unionen ska vara öppen för alla europeiska länder. Medan det i flera medlemsländer finns en oro för utvidgning av unionen så verkar de svenska partierna och regeringen eniga om fortsatt utvidgning.</p><p>Uppsatsens syfte har varit att studera unionens utvidgning och i synnerhet ur svenskt perspektiv där jag ville undersöka vilket stöd det finns i Sverige för fortsatt utvidgning och då med utgångspunkt från partiernas program, valmanifest och diskussioner. Uppsatsen teoretiska ram utgörs av de klassiska teoriperspektiven liberalism, marxism och realism samt av Frank Schimmelfennigs teori om retoriskt agerande.</p><p>Utifrån min analys av främst partiernas program, valmanifest och annan partiinformation kommer jag fram till att de svenska partierna har en positiv syn på fortsatt utvidgning trots att några av dem är kritiska till EU som organisation och egentligen önskar se en annan form av samarbete. Även EU-kritiska partiers företrädare har lyft frågan om medlemskap för länder utanför unionen. Den paneuropeiska visionen i unionens fördrag har stort stöd då de flesta partier tydligt betonar att unionen ska vara öppen för alla europeiska länder.</p><p>Inget av de svenska partierna är i särskilt hög utsträckning präglade av realismen men däremot i hög utsträckning av antingen liberalismen eller marxismen eller en kombination av båda teoriperspektiven. Ju mer partierna präglas av liberalismen desto mer positiv är synen på EU och utvidgning men även bland partierna som präglas av marxismen finns inget uttalat motstånd mot utvidgning. Schimmelfennigs teori om retoriskt agerande visar på alternativa förklaringsmodeller och på hur svårt det är för motståndare till utvidgningen att motarbeta utvecklingen. De partier som är positiva till EU skulle knappast kunna motsätta sig fortsatt utvidgning då de betonar unionens betydelse för Europas fredliga utveckling och återförening. De partier som är negativa till EU har bl a kritiserat unionen för att vara en kristen klubb av rika länder och kan därför knappast motsätta sig fortsatt utvidgning. Det är inte omöjligt att EU-kritiska partier ser utvidgningen som en möjlighet till att EU utvecklas i, en för dem, mer positiv riktning.</p>

<p>Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.</p>

No description available.

Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.