Harmoniseringen av upphovsrättsskyddet inom den europeiska unionen har lett till ändringar i nationell rätt av flera medlemsstater. Vissa länder har som effekt av olika direktiv infört bestämmelser som gör det möjligt för domstol att ålägga internetleverantörer att blockera sina kunders tillgång till tjänster eller webbsidor som används för att begå upphovsrättsintrång. I Sverige tar detta sin form genom vitesförbud. Hovrätten har i mål nr Ö 10146-09 och i mål nr Ö 7131-09 vid vite ålagt internetleverantörer att sluta tillhandahålla internetuppkoppling för tjänster som används för att begå upphovsrättsintrång. Det torde vara lagenligt att genom föreläggande om vitesförbud även ålägga internetleverantörer att neka sina användare tillträde till en sådan tjänst. Detta torde vara fallet även om tjänsten i fråga är belägen i ett tredje land. Ett sådant föreläggande kan inte anses strida mot censurförbudet, även om tjänsten skulle vara grundlagsskyddad. Föreläggandet bör inte anses inskränka friheten att sprida och ta emot uppgifter, åtminstone inte om tjänsten i huvudsak används till att begå upphovsrättsintrång. Inte heller kan föreläggandet anses strida mot det unionsrättsligt stadgade förbudet mot en allmän övervakningsskyldighet. Möjligheten att vända sig mot en internetleverantör i ett tredje land med ett föreläggande om vitesförbud enligt svensk rätt torde vara förhållandevis liten och på det stora lönlös.

No description available.

Nedladdning och streaming på internet har med ny modern teknik och internets tillgänglighet kommit att bli ett svårkontrollerat problem när det kommer till immaterialrätt och då särskilt avseende upphovsrätten. Upphovsrättsinnehavarna står inför en situation där rättigheter riskerar att kränkas utan tillgång till tillfredsställande möjligheter att förhindra detta. Nedladdningens omfattning är dessutom betydande, cirka 51 % av den svenska befolkningen mellan 16-34 år använder sig av fildelning enligt SCB:s undersökning, vilket har åtminstone viss negativ ekonomisk effekt för upphovsrättsinnehavaren. Risken för en minskad innovationsvilja ökar därmed.   En hitintills relativt outnyttjad part med möjlighet att påverka är internetleverantören, som innehar möjligheten att blockera användarnas tillgång till den intrångsgörande webbsidan. I enlighet med bland annat Infosoc-direktivet har upphovsrättsinnehavaren rätt att begära förelägganden gentemot denna part och i år, 2014, meddelades en dom i EU-domstolen som mycket väl kan öka internetleverantörernas inblandning och ansvar. Domen behandlade rollen som mellanhand och konstaterade att även internet-leverantörer utan avtalsförhållande med intrångsgöraren, och utan bevis för att dess användare laddar ner, kan bli föremål för förelägganden i ställningen som tredje part. Den andra delen av domen rörde utformandet av föreläggandet i sig och huruvida detta ska utformas generellt eller bör specificeras utan möjlighet för internetleverantören att modifiera åtgärderna efter egen bedömning. Den proportionalitetsbedömning som enligt tidigare praxis från EU domstolen alltid ska ske mellan EU:s grundläggande rättigheter är avgörande i denna del. Domstolen anser att generella förelägganden är i överrensstämmelse med rättigheterna och nämner över huvud taget inte de specifika föreläggandena, i enlighet med den hänskjutande domstolens frågor.    I uppsatsens analys och diskussion fokuseras med utgångspunkt i syftet dels på om internetleverantörer är en lämplig part att pressa för att minska intrången i upphovs-rätten, särskilt med hänsyn till deras roll som tredje part. Dels diskuteras huruvida generella eller specifika förelägganden bör utdömas samt vilket av dessa förfaranden som är mer förenligt med EU:s grundläggande rättigheter än det andra. Slutsatserna av denna avslutande del blir att internetleverantörer mycket riktigt är en lämplig part att ställa krav på. Dock bör tredjepartsaktörer inte blandas in förrän i ett senare skede, förslagsvis när den internetleverantör som faktiskt tillhandahåller internet till intrångsgöraren har lokaliserats utanför Europas gränser och bedömts som oåtkomlig. Att detta är orättvist gentemot internetleverantörerna som tredje part är inget hållbart argument då det är orättvist även gentemot upphovsrättsinnehavarna när de inte erhåller ett korrekt skydd för sina rättigheter.   Med hänsyn till att förelägganden kan motiveras med diverse bakomliggande syften som i detta fall är svåra att avgöra måste generella förelägganden bedömas vara mindre lämpliga. Till detta kommer det faktum att domstolen vid generella förelägganden genomför den nödvändiga rättighetsavvägningen först i efterhand och att internetleverantören därför beläggs med ett stort ansvar för bedömningen i den frågan. Risken för onödiga kränkningar av rättigheter, informationsfriheten till exempel, bör minska om besluten om blockeringsåtgärder sker utan internetleverantörens godtycke och istället utdöms efter en lämplig avvägning i domstolen. Det specificerade föreläggandet kan sedan efterföljas ordagrant av internetleverantören som då med all säkerhet undslipper ett utdömande av vite på grund av otillräckliga åtgärder.

The relation between copyright and the right to privacy is complex and difficulties exist in balancing the rights. Copyright should not be limited. Therefore, to ensure the economic rights of the copyright owners, must the right to privacy instead be limited whenever the two rights collide. The implementation of IPRED into Swedish Law meant a vast change as private operators are able to request information concerning a suspected infringer before as well as during a proceeding concerning an infringement of intellectual property. The chosen implementation method goes beyond IPRED’s requirements and also sanctions a lower standard of proof to grant the requested information. These deviations have given rise to critique whether the implementation is consistent and in accordance with EU-legislation. The court ruled in the ePhone case that providing a copyright owner with a suspected infringer’s information before prosecution is in accordance with EU-legislation. The motivation was that the Swedish court makes a proportionality assessment before granting the requested information. This ruling can be considered to close the discussion whether or not the European Convention on Human rights can be limited in favor of copyright. The author’s suggestion of an alternative implementation of IPRED gives, in theory, rise to a better balance between both sides interests, where integrity would not be affected by as an extensive restriction. However, in reality, there are factors limiting copyright via such an implementation. Therefore the balance would shift as copyright owners would not possess the same possibilities to protect and defend their rights. The author therefore concludes that the preferred implementation is the currently established implementation.

No description available.

No description available.

No description available.

En upphovsman har enligt 3 § 2 st. upphovsrättslagen (URL) rätt till att dennes verk inte återges till allmänheten med en ändring eller i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Denna rättighet kallas respekträtten och utgör en del av vad som brukar kallas för en upphovsmans ideella rättigheter. De ideella rättigheterna i Sverige kan härledas tillbaka till Bernkonventionen (BK) som föreskrev att de stater som signerat konventionen var förpliktade att införa nationella bestämmelser om upphovsmäns ideella rättigheter, och däribland rätten till respekt för verket. De bestämmelser som finns i BK utgör ett minimikrav på vad de signerande staterna måste införa och således kan olika länder erbjuda ett olika starkt ideellrättsligt skydd för upphovsmän. Exempelvis är huvudregeln inom fransk rätt att en upphovsman inte behöver tåla några som helst ändringar i dennes verk. Under sommaren år 2018 samlades runt 600 svenska musiker i ett gemensamt upprop mot att politiska partier använde deras verk i sammanhang som musikerna inte kände att de kunde stå bakom. Ett sådant användande kan i teorin utgöra ett intrång i en upphovsmans respekträtt genom att verket används i ett, för upphovsmannens anseende eller egenart, kränkande sammanhang. Vad som kan utgöra ett kränkande sammanhang ska bedömas i varje enskilt fall enligt en objektiv måttstock. Vid en domstolsprocess ska domstolen genom den objektiva måttstocken komma fram till vad en upphovsman vid varje tillfälle får anses tåla. Det kan således sägas att avsaknaden av en generell schablon kring vad som kan utgöra ett kränkande sammanhang medför en rättsosäkerhet för upphovsmän som känner att deras respekträtt har blivit kränkt. Detta eftersom det på förhand inte går att säga vilka typer av sammanhang som en upphovsman objektiv kan sägas ha blivit kränkt av att förekomma i. Den objektiva intrångsbedömningen såsom den är utformad idag kan även anses bidra till en ojämlik bedömning mellan olika verk inom samma konstform, eftersom ett av kriterierna som ska tas hänsyn till är vilken betydelse verket har i ett konstnärligt och litterärt hänseende. En lösning på den ojämlika bedömningen och den fortsatta rättsosäkerheten kan vara att, likt fransk rätt, införa ett generellt ändringsförbud som även kan tillämpas när ett verk sätts i en främmande kontext. En annan lösning hade varit att i rättspraxis fastställa att förekomsten av ett verk i politiska sammanhang alltid ska anses som kränkande för en upphovsmans anseende eller egenart.

<p>The music distribution in Sweden and the world is rapidly changing. The music industry, however, has been reluctant to change the way they distribute music. The consequence has been that illegal music files have been available for downloading to anyone with an Internet connection. Because of the illegal downloading a new law have been implemented in an attempt to stop this behaviour. Our theory is that in implementing the IPRED-law, the sites that were hosting most of the illegal material will experience a severe decrease in traffic. Because of this, small un-established artists will have an even harder time reaching an audience and spreading their music, since less people will visit the sites where they have uploaded it. In order to investigate the issues these artists face we conducted a qualitative ethnographical investigation among artists and people working in the music industry. We also followed the debate about IPRED in the media, in order to get a good base to stand on for our investigation. Out of the data collected from the qualitative investigation we made a documentary, in addition to this report, showing the consequences un-established artists must handle in order to continue spreading their music. Taking on the artist perspective, we asked ourselves the question: “How will I now get famous?” We found that the artists believed that the law would cause more trouble then it would take care of, but that it in the long run would have no significant impact on the consumers downloading behaviour. In the end, our results showed that un-established artist would have to find new ways to make their music know to the public. Music services such as Spotify and MySpace showed to be considered the main channels for successful future distribution.</p>

<p>Databaser är något som i dagens företagarsamhälle har kommit att bli väldigt viktigt då det läggs ner stora resurser i form av både tid och pengar på att arbeta fram en databas som blir en företagsprodukt. Därav krävs att dessa databaser kan skyddas på ett för databasproducenten tillfredställande sätt, samtidigt som samhällets intresse av att får ta del av dessa verk skall tillgodoses. För att harmonisera lagstiftningen i Europa antogs det så kallade databasdirektivet 1996 enligt vilket en databas kan skyddas på olika sätt. Med hjälp av ett fiktivt fall analyseras de olika skyddens objekt och innehåll.</p> / <p>Databases has become very important assets for today’s companies and a lot of time and money is spent on producing databases. Therefore a producer of a databases needs an appropriate protection, at the same time as the society’s right to take part of these works must be satisfied. To harmonize the legislation in Europe the so called database directive was adopted in 1996, according to which databases can be protected in different ways. By means of a fictitious case the object and scope of the different protections are analysed.</p>