<p>Frågan denna undersökning ska besvara är hur män upplever sitt faderskap och hur fadersrollen idag ser ut. Detta gjordes med en kvalitativ enkätstudie. Studien har åtta deltagare varav fem är svenska och tre är tyska. Alla deltagare är män som har minst ett barn som är tre år eller yngre. Resultatet blev att fäderna ville tillbringa mycket tid med sina barn, de satte barnet i första rummet och att de upplevde faderskap som någonting speciellt och underbart. Slutsatsen av studien blev då att fäderna är intresserade av sina barn, att de har faderrollen som vårdande fadern och var delaktig i sina barns liv.</p>

Frågan denna undersökning ska besvara är hur män upplever sitt faderskap och hur fadersrollen idag ser ut. Detta gjordes med en kvalitativ enkätstudie. Studien har åtta deltagare varav fem är svenska och tre är tyska. Alla deltagare är män som har minst ett barn som är tre år eller yngre. Resultatet blev att fäderna ville tillbringa mycket tid med sina barn, de satte barnet i första rummet och att de upplevde faderskap som någonting speciellt och underbart. Slutsatsen av studien blev då att fäderna är intresserade av sina barn, att de har faderrollen som vårdande fadern och var delaktig i sina barns liv.

Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Hot och våld mot myndighetsutövande handläggare inom olika myndigheter ökar i dagens samhälle, enligt statistik och media. Vi har för att öka kunskapen om detta valt att belysa de myndighetsutövande handläggarnas egna upplevelser i denna studie.</p><p>Syftet med studien är att studera myndighetsutövande handläggares föreställning och upplevelse av den hotbild som finns riktad mot dem i deras arbetssituation och hur detta påverkar deras arbetsvardag.</p><p>Uppsatsen är kvalitativ och baseras på intervjuer, urvalet består av 8 handläggare från Socialtjänsten och Försäkringskassan i en mellansvensk stad. Vi har i arbetet valt att använda oss av Roine Johanssons organisationsanalys samt Michael Lipskys organisationsteori som belyser byråkrati utifrån gräsrotsperspektiv samt Yeheskel Hazenfelds teori om männsikobehandlande organisationer.</p><p>Resultatet visar att de myndighetsutövande handläggarnas upplevelse och föreställningar inte riktigt överensstämmer med statistiken och vad som framkommit av tidigare forskning. Handläggarna tycker att medias bild är uppförstorad och anser att hotfulla situationer är förhållandevis ovanliga. Resultatet visar också att handläggarna tänker mycket på sitt bemötande gentemot klienterna.</p>

SAMMANFATTNING Hot och våld mot myndighetsutövande handläggare inom olika myndigheter ökar i dagens samhälle, enligt statistik och media. Vi har för att öka kunskapen om detta valt att belysa de myndighetsutövande handläggarnas egna upplevelser i denna studie. Syftet med studien är att studera myndighetsutövande handläggares föreställning och upplevelse av den hotbild som finns riktad mot dem i deras arbetssituation och hur detta påverkar deras arbetsvardag. Uppsatsen är kvalitativ och baseras på intervjuer, urvalet består av 8 handläggare från Socialtjänsten och Försäkringskassan i en mellansvensk stad. Vi har i arbetet valt att använda oss av Roine Johanssons organisationsanalys samt Michael Lipskys organisationsteori som belyser byråkrati utifrån gräsrotsperspektiv samt Yeheskel Hazenfelds teori om männsikobehandlande organisationer. Resultatet visar att de myndighetsutövande handläggarnas upplevelse och föreställningar inte riktigt överensstämmer med statistiken och vad som framkommit av tidigare forskning. Handläggarna tycker att medias bild är uppförstorad och anser att hotfulla situationer är förhållandevis ovanliga. Resultatet visar också att handläggarna tänker mycket på sitt bemötande gentemot klienterna.

Abstract We have chosen to examine how it can be to be diagnosed with ADHD in adults. Our purpose of this study was to examine the experience of being diagnosed with ADHD in adulthood. We wanted to investigate if people feel that the diagnosis has led to a change and if so, in what way. We also wanted to investigate the impact that the participants attribute the diagnosis. We have made a qualitative study in which we interviewed five men aged 31-45 years, who have all had their diagnosis for a year or more. We have analyzed our material from our theoretical premises, which has been the SOC and Stigma theory. Our results demonstrate that the people we interviewed, to some extent have experienced a change in their lives as a result of the diagnosis of ADHD. The diagnosis has worked for them as an explanation for their difficulties and as an opportunity to get support and help, such as medication. Some of those we interviewed also felt that the diagnosis has had a negative impact on their lives by an unsympathetic environment and a sense of being different. The people we interviewed attributed the diagnosis of great importance because it contributed to an explanation of their difficulties, as well as access to support and help, and secondly that they believe they have been a different situation if they had been diagnosed as a child. We do not want to draw any general conclusions from the results we obtained in the study, but we can see that the people we interviewed told us about a higher degree of comprehensibility and manageability after being diagnosed with ADHD. We do not see that they experienced an increased sense of purpose after they were diagnosed with ADHD, which is why we can´t say if they have received an increased SOC in its entirety as a result of the diagnosis. We also see that for some has been a stigma attached to being diagnosed with ADHD, while others describe it as a stigma of living with ADHD problems without knowing the cause of it. Keywords: ADHD, SOC, stigma, adult men, experience of diagnosis / Sammanfattning  Vi har valt att undersöka hur det kan vara att bli diagnostiserad med ADHD för vuxna personer. Vårt syfte med studien har varit att undersöka upplevelsen av att bli diagnostiserad med ADHD i vuxen ålder. Vi ville undersöka om personerna upplever att diagnostiseringen har lett till en förändring och i så fall på vilket sätt. Vi ville också undersöka vilken betydelse personerna tillskriver diagnosen. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi intervjuat fem män i åldrarna 31-45 år, som alla har haft sin diagnos i ett år eller mer. Vi har analyserat vårt material utifrån våra teoretiska utgångspunkter, som har varit KASAM och Stigmateorin. Studiens resultat visar att de personer som vi har intervjuat till viss del har upplevt en förändring i sina liv till följd av diagnostiseringen av ADHD. Diagnosen har för dessa fungerat som en förklaring till deras svårigheter och som en möjlighet att få stöd och hjälp, exempelvis genom medicinering. En del av de vi har intervjuat upplever också att diagnosen har haft en negativ påverkan på deras liv genom en oförstående omgivning och genom en känsla av att vara annorlunda. De personer vi intervjuat tillskriver diagnosen en stor betydelse, dels då den bidragit till en förklaring på deras svårigheter, dels som en tillgång till stöd och hjälp och dels att de tror sig ha haft en annan livssituation om de blivit diagnostiserade som barn.  Vi vill inte dra några generella slutsatser utifrån de resultat som vi fått i studien men vi kan se att de personer som vi intervjuat har berättat om en högre grad av begriplighet och hanterbarhet efter att de blivit diagnostiserade med ADHD. Vi ser dock inte att de upplever någon ökad känsla av meningsfullhet efter att de diagnostiserats med ADHD, varför vi inte kan uttala oss om de har fått en ökad KASAM i sin helhet till följd av diagnostiseringen. Vi ser också att det för vissa har varit stigmatiserande att bli diagnostiserad med ADHD, samtidigt som andra beskriver det som stigmatiserande att leva med ADHD-problematik utan att veta orsaken till den. Nyckelord: ADHD, KASAM, stigma, vuxna män, upplevelse av diagnos

Bakgrund Amningsdurationen har minskat i Sverige sedan mitten på 1990-talet och 2014 var det bara 15,4% av alla mammor som helammade upp till sex månader. World Health Organization (WHO) globala rekommendation är helamning i sex månader, något som också används i Sverige. Att det finns hälsofördelar med amning för såväl mamma som barn är väl dokumenterat, men trots de rekommendationer och hälsofördelar som finns, var det bara 24,6% som helammade upp till sex månader i Västerbotten 2013. Syfte Studiens syfte var att undersöka tankar och upplevelser relaterat till hjälp och stöd från vården, inför och under amning hos förstagångsmammor. Metod Nio enskilda, kvalitativa intervjuer genomfördes med förstagångsmammor. Mammorna rekryterades via annonsering på barnavårdscentral (BVC) och Facebook. Vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare och transkriberades i anslutning till intervjuerna. Data som samlats in har sedan analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Mammorna upplevde ett varierande stöd från vården när det gällde amning. Det fanns mammor som uttryckte önskemål om mer stöd och hjälp, medan andra var nöjda. Mammorna i studien upplevde både psykologiska och fysiologiska problem med amningen. Mammorna var överlag nöjda med den hjälp de fått på BVC, medan däremot BB fick mer kritik. Slutsats Studien visade att det fanns ett behov av mer stöd och hjälp till förstagångsmammor när det gäller amning. Att ge dem mer praktisk hjälp med amningsteknik, amningsobservation samt att varje vårdarbetsplats har en hanledningsplan för hur man arbetar med amningsfrågor, är exempel på insatser man skulle kunna göra för att eventuellt förbättra stödet till förstagångsmammor kring amning. I de fall där flera yrkesgruppers kompetens behövs, skulle man även kunna arbeta tvärprofessionellt.

Inom vuxen psykiatrisk slutenvård förekommer hot och våld. Det här påverkar arbetsmiljön och kulturen i verksamheten. Riktlinjer skapas för en bra och fungerande verksamhet som kan hantera och stötta medarbetare när hot och våld har förekommit inom vuxen psykiatrisk slutenvård. Det ska råda nolltolerans mot hot och våld från arbetsgivaren och medarbetarna. Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av stöd efter hot och våld. Det finns få studier kring ämnet och författaren valde att göra en empirisk studie enligt kvalitativ metod och som analysmetod användes induktiv innehållsanalys. Resultatet delades in i fyra kategorier; Känslan av trygghet är en form av förebyggande stöd, det saknade stödet, ökad medvetenhet och stöd efter hot och våld - en fråga om arbetsmiljö. Författaren diskuterar resultatet utifrån att främja arbetsmiljön för sjuksköterskor inom vuxen psykiatrisk slutenvård. Vad arbetsgivaren erbjuder täcker inte alltid det behovet som sjuksköterskor har efter en situation med hot och våld. Om brister kring stöd efter hot och våld ses över kan det här leda till att sjuksköterskor upplever ett högre välbefinnande i sin arbetsmiljö och väljer att stanna kvar på sin arbetsplats. Om det är svårt att motivera sjuksköterskor att stanna kvar och arbeta inom vuxenpsykiatrisk slutenvård på grund av risken för hot och våld samt svårigheter för att rekrytera nya sjuksköterskor så bör lönehöjning med eventuellt risktillägg ses som en investering för verksamheten.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förebygga och lindra symtom och förbättra livskvaliteten hos patienter med dödlig sjukdom. Många av de som drabbas av cancer kommer vårdas inom den specialiserade palliativa vården. Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet, finns överallt. Detta är en grupp som behöver stort stöd då sällskap och gemenskap bidrar till trygghet och förlänger livet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll i att identifiera och symtomlindra dessa patienter för att de ska känna trygghet i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa behovet av stöd hos patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. Metod: Den metod som tillämpades var en mixad litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa studier analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Olika former av stöd är viktigt för patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. De behöver känna trygghet i relationer, struktur i vardagen och en god symtomlindring. Det är en utmaning både att vara och att känna sig ensam. Specialistsjuksköterskan har en viktig roll att identifiera och ge stöd till dessa patienter. Slutsats: Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet behöver olika typer av stöd, trygghet och god symtomlindring för att få bästa möjliga vård. Specialistsjuksköterskan behöver identifiera och synliggöra behovet av stöd.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förebygga och lindra symtom och förbättra livskvaliteten hos patienter med dödlig sjukdom. Många av de som drabbas av cancer kommer vårdas inom den specialiserade palliativa vården. Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet, finns överallt. Detta är en grupp som behöver stort stöd då sällskap och gemenskap bidrar till trygghet och förlänger livet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll i att identifiera och symtomlindra dessa patienter för att de ska känna trygghet i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa behovet av stöd hos patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. Metod: Den metod som tillämpades var en mixad litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa studier analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Olika former av stöd är viktigt för patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. De behöver känna trygghet i relationer, struktur i vardagen och en god symtomlindring. Det är en utmaning både att vara och att känna sig ensam. Specialistsjuksköterskan har en viktig roll att identifiera och ge stöd till dessa patienter. Slutsats: Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet behöver olika typer av stöd, trygghet och god symtomlindring för att få bästa möjliga vård. Specialistsjuksköterskan behöver identifiera och synliggöra behovet av stöd.