O trabalho dedica-se à temática da intervenção através de projetos desenvolvidos a partir de preexistências e relacionados à apropriação de espaços abandonados: vazios urbanos. Abordam-se questões relacionadas à paisagem urbana e à inserção de edifícios icônicos como estratégias de requalificação e potencialização de contextos existentes, agregando novos programas e complexidades. Aos fragmentos teóricos acerca do tema, sobrepõe-se o desafio de estudar as dinâmicas da cidade contemporânea e os confrontamentos e sobreposições entre concepções de cidade moderna e tradicional. Entre as obras relevantes ao estudo, foram selecionados três projetos do escritório paulista Brasil Arquitetura e três projetos do escritório suíço Herzog & de Meuron para compor os contextos nacionais e internacionais respectivamente. Os estudos de caso são contextualizados por um panorama de obras a fim de ressaltar a importância e a pertinência do tema. Propõe-se uma aproximação entre os projetos selecionados considerando a interação destes com a identidade histórica e a memória urbana, evidenciando-se o conceito de lugar. A pesquisa sugere o reconhecimento da arquitetura como ferramenta de intervenção no existente, sem, entretanto, analisar critérios e procedimentos intervencionistas. Assim, investiga-se as relações entre teoria e a prática projetual considerando-se a produção recente e novos conceitos propostos pela sobreposição de camadas do construído. / This study comprises the theme of intervention through projects developed based on preexistences and associated with the appropriation of abandoned spaces: urban voids. It deals with issues related to urban landscape and to the incorporation of iconic buildings as strategies of requalification and potentiality of existing contexts, adding new programs and complexities. To the theoretical fragments regarding the theme, it is added the challenge of studying contemporary city dynamics and the confrontations and overlappings between modern and traditional city concepts. Among the pertinent works to this study, three projects from the São Paulo-based office, Brasil Arquitetura, and three projects from the Swiss-based office, Herzog & de Meuron, were selected to compose the national and international contexts, respectively. The case studies are contextualized by a panorama of works in order to highlight the importance and relevance of the subject. It is proposed an approach between the projects selected taking into account their interaction with the historical identity and the urban memory, evidencing the concept of place. This study suggests the acknowledgment of architecture as a tool of intervention on the existing context without, however, analyzing interventionist criteria and procedures. Therefore, it investigates the relationship between theory and design practice considering the recent architectural production and new concepts proposed by superposition of layers of built.

Introduction: This master thesis is written within the area building technology at Jönköpings Tekniska Högskola. It is made in collaboration with Arkitekthuset Jönköping AB. The study is supposed to be useful as a basis for the urban planning of growing cities to avoid lost spaces. The thesis will also include proposals for how lost spaces in Friaredalen could be developed. Method: The data collection has mainly been done through observations but also through interviews and a literature study. The people interviewed were professionally active within areas that are related to urban planning, lighting, and urban design in the municipality of Jönköping. Both quantitative and qualitative data has been studied in the thesis. Results: Only the interview answers that most clearly answer the research questions are presented under the title results. The full-length interviews are presented as appendices. The results of the observations are also presented under the same title. They were performed during days of sun, low wind velocity and without precipitation. Analysis: The analysis of the empirical indicates that parts of the park are used to a great extent. It also indicates that parts of the park are used to a small extent and have potential for development. The part that seems to be used to the least is the green areas in the north end of the park. The parts of the park that are frequently used can also be analyzed and eventually developed. Discussion: The case study shows that there are parts of Friaredalen that are lost spaces. One goal of this work was to bring forward suggestions for improvement, which has been made for the spaces that was shown to be lost. The observations made according to Gehl’s proven approach were successful in that they provided data showing that parts of the park have a lack of visitors. This data helps answer the report’s questions. The interviews also provided data that was useful for answering the questions. / Introduktion: Detta examensarbete skrivs inom Byggnadsteknik på Jönköpings Tekniska Högskola. Arbetet utförs i samarbete med Arkitekthuset Jönköping AB. Studien ska kunna användas som underlag i stadsplaneringen av växande städer för att undvika bristfälligt utnyttjade områden. Arbetet kommer även ge förbättringsförslag på hur outnyttjade och mindre bra planerade ytor i Friaredalen skulle kunna göras bättre. Metod: Datainsamlingen har i huvudsak skett genom observationer, men även genom intervjuer och en litteraturstudie. Intervjuerna har varit riktade till professionellt verksamma inom områden som rör stadsplanering, belysning och utformning i Jönköpings kommun. Både kvantitativa och kvalitativa data har studerats i arbetet. Resultat: Under rubriken resultat presenteras endast de intervjusvar som har tydligast koppling till frågeställningarna. De fullständiga intervjuerna finns att tillgå som bilagor. Under samma rubrik redovisas även resultat från observationerna. De är utförda under dagar med solsken, låga vindhastigheter och utan nederbörd. Analys: Analysen av empirin tyder på att delar av parken är använda i stor utsträckning. Den tyder även på att vissa delar av parken används i liten utsträckning och har potential för utveckling. Den del som verkar användas minst är gräsytorna i den norra delen av parken. Även de delarna av parken som är flitigt använda går att analysera och eventuellt utveckla. Diskussion: Fallstudien visar att det finns delar av Friaredalen som är bristfälligt utnyttjade. Ett mål i arbetet var att förbättringsförslag på Friaredalen skulle tas fram, vilket har gjorts på de delar som påvisats vara bristfälliga. Observationerna som utfördes enligt Gehls beprövade tillvägagångssätt var lyckade i det avseende att de gav data som visar att delar av parken har en avsaknad av besökare. Denna data hjälper till att svara på rapportens frågeställningar. Även intervjuerna gav data som var användbara för att besvara frågeställningarna.

I den täta staden är det angeläget att använda marken på ett effektivt sätt för att möta framtidens behov och förutsättningar. I denna studie undersöks hur underutnyttjade ytor i form av urbana skolgårdar kan nyttjas i större utsträckning av fler än dem inom ramen för skolans verksamhet. Studien undersöker hur detta samnyttjande beskrivs, hur det kan utvecklas liksom kopplas till förtätningsidealet. Forskningsfrågan är relativt outforskad för svenska förhållanden. Av internationell forskning framkommer att samnyttjande kan generera positiva effekter för samhället. Forskningsfrågan utforskas i en kvalitativ induktiv intervjustudie med Linköpings stad som studieområde. Resultaten visar att urbana skolgårdar samnyttjas informellt och att samnyttjande kan kopplas till platsens offentlighet. Utvecklingsmöjligheter finns, men förutsätter flexibilitet, anpassning och nytänk. Slutsatser som dras är att samnyttjande kan generera positiva effekter, men att skolans verksamhet villkorar samnyttjandet vilket gör det utmanande att använda urbana skolgårdar som offentliga rum. / In the densely populated city, it’s crucial to use the space in an effective manner to meet future needs and conditions. This paper explores how underutilized urbans school yards could be leveraged beyond explicit school related activities for use by parties external to the school population. This paper explores how this sharing model is described, how it can be developed and connected to densification. This research topic is largely unexplored as it relates to Swedish circumstances. Existing published international studies have shown that a sharing model can result in positive societal outcomes. The thesis is researched by conducting a qualitative, inductive interview study focusing on the city of Linköping. The results of the study shows that urban school yards and grounds are informally utilized outside schools sanctioned use, and the use of said grounds can be linked to the property’s public perception. Opportunities to drive further public use of school grounds requires flexibility, facilitation of a shift in perception and mindset towards these resources. In summary, leveraging the concept of sharing resources can result in positive outcomes, but the terms of use by school administration can create a challenge in allowing it’s grounds for public use and access.

Esta investigación aborda el tema de los vacíos urbanos como oportunidades de transformación en la habilitación urbana Cenfrocafé, en Jaén. El objetivo general es diseñar un espacio arquitectónico temporal en respuesta a la recuperación y transformación de los vacíos urbanos en la habilitación urbana Cenfrocafé, Jaén. Se plantean tres objetivos específicos: Analizar y caracterizar el significado teórico de "vacío urbano" para definir una conceptualización propia, reconocer y describir la física de los vacíos urbanos en el lugar de estudio y finalmente plantear una propuesta de un espacio arquitectónico temporal que genere condiciones para activar los vacíos urbanos en la habilitación urbana Cenfrocafé, en la ciudad de Jaén. La metodología usada en esta investigación es de enfoque mixto, pues se realiza un estudio descriptivo y no experimental, cualitativo y cuantitativo, también se hace un análisis del contexto urbano, el estudio de referentes y la búsqueda de materiales adecuados. Los resultados destacan la importancia de considerar los vacíos urbanos como oportunidades de mejora y no como espacios obsoletos, y cómo su intervención puede generar cambios a nivel urbano y social. Asimismo, se resalta la necesidad de un urbanismo con estrategias de reciclaje que modifiquen tanto el aspecto visual como el funcional de estos espacios. Este estudio aporta una visión integral para abordar la problemática de los vacíos urbanos y propone soluciones arquitectónicas temporales que pueden revitalizar el entorno. / This research addresses the topic of urban voids as opportunities for transformation in the urban development of Cenfrocafé, in Jaén. The overall objective is to design a temporary architectural space in response to the recovery and transformation of urban voids in the Cenfrocafé urban development in Jaén. Three specific objectives are proposed: analysis and characterization of the theoretical meaning of "urban void" to define a conceptualization, recognition and physical description of the urban voids in the study area, and finally, proposing a temporary architectural space that generates conditions to activate the urban voids in the Cenfrocafé urban development in the city of Jaén. The methodology used in this research is a mixed approach, including descriptive and non-experimental studies, qualitative and quantitative analyses, analysis of the urban context, study of references, and search for suitable materials. The results highlight the importance of considering urban voids as opportunities for improvement, rather than obsolete spaces, and how their intervention can bring about urban and social changes. The need for urbanism with recycling strategies that modify both the visual and functional aspects of these spaces is also emphasized. This study provides a comprehensive vision to address the issue of urban voids and proposes temporary architectural solutions that can revitalize the environment.

Open and un-built spaces can be argued as creating holes and abruptions in the urban fabric, or contradictory, as being spaces for opportunities and spontaneity. In contemporary urban ideals of density, spaces as these are rarely planned. In previous paradigms of urban planning however, as during the modernist era, open spaces were more often intentionally introduced as urban elements. The study researches the neighbourhood of Bredäng as a distinct case of a modernist suburban area in Stockholm. Bredäng is characterised partly by its many open unbuilt spaces, which were planned as part of the then prevailing idea of urbanity where nature and open spaces were seen as providing a peaceful living environment in contrast to the hectic and unhealthy inner city. In the current planning ideal of Stockholm, the city is to become a coherent and dense urban environment, and a wish to ‘heal the wounds’ of, primarily, modernist planning, is stressed. Bredäng is placed between its historical ideals of modernism and contemporary ideals of densification and continuous urban landscapes, and in this meeting the open spaces will play a vital role. Through interview studies with planners, engineers and architects involved in current planning of Bredäng, as well as through analysis of planning documents and policies, the thesis examines the open spaces of Bredäng as fields for interaction between planning ideals. Three competing, but not mutually exclusive, strategic approaches emerges from the analysis of the contemporary planning of Bredäng. We categorise these approaches to the open spaces as; (1) Sustainable Bredäng in which open spaces are understood partly negative, as spaces without quality, hindering integration, and partly in positive terms as spaces for exploitation and densification. (2) Preserved Bredäng in which open spaces are romanticised as carriers of the historical legacy and seen as important to preserve. (3) Polished Bredäng in which the open spaces are perceived as positive for the marketing of the identity of Bredäng but also as unwanted, unsafe and empty elements. Regardless approach, the open spaces are seen as in need of definition, as urban parks, as cultural heritage or as transformed into vibrant spaces for street life. Hence, to be undefined and undisciplined is not a viable alternative within a contemporary urban context. A historical comparison can be made - if the land where Bredäng was planned can be seen as a tabula rasa for new visions, the small scale open spaces now becomes a tabula rasa for contemporary urban thought on which ideas a nd visions can be pictured. / I den här uppsatsen undersöks öppna och icke exploaterade ytor i Stockholms ytterstadsmiljö. Dessa ytor beskrivs i vissa sammanhang som negativa hålrum och som icke-urbana, medan andra argument snarare håller fram den tomma ytans potential som plats för kreativitet och stadsutveckling. I samtida stadsideal av täthet och funktionsblandning är öppna ytor sällan medvetet planerade, och ses inte heller som självklara element att bevara. Detta till skillnad från tidigare planideal där den tomma ytan gavs en annat funktion och därmed tilläts ta plats i stadsbilden. Ett sådant ideal där den öppna ytan medvetet skapades som del av det urbana återfinns hos modernismens planeringsideal. Frågan om den öppna ytans vara eller icke vara kan även ses som signifikativ för en vidare debatt om vilket stadsideal som eftersträvas i och med att det sätter gränser för i vilken miljö och på vilka villkor som det urbana livet ska levas. Denna uppsats tar sig an stadsdelen Bredäng i södra Stockholm som ett fall av en välbevarad modernistisk stadsmiljö där den öppna ytan ges stor vikt och plats i stadsmiljön. Bredängs öppna ytor ses i uppsatsen som spår av ett stadsideal där grönytor, natur och luftiga typologier sågs som ett positivt alternativ till den täta innerstadens osanitära och hektiska liv. I samtida planering av Stockholm framhålls dock en vilja att ‘läka såren’ som uppkom ur en modernistisk planering, samt ett fokus på förtätning och utveckling av modernismens stadsmiljöer. Bredäng placeras därmed i ett tydligt möte mellan två olika stadsideal, och i detta möte erhåller de öppna ytorna en central roll. Genom intervjuer med aktiva planerare, ingenjörer och arkitekter, samt genom dokumentstudier av planeringsoch visionsdokument, utforskar uppsatsen Bredängs öppna ytor som platser för interaktion mellan stads- och planeringsideal. I analysen av det empiriska materialet framkommer tre parallella planeringsstrategier i den pågående utvecklingen av Bredäng. Dessa strategier bär med sig tre olika förståelser av Bredängs öppna platser, som även visar på tre olika visioner av det framtida urbana livet i Bredäng. Strategierna kan kategoriseras som; (1) Hållbara Bredäng där de öppna platserna förstås delvis negativt som icke-kvalitativa ytor som hindrar möten och integration, men även positivt som ytor som möjliggör exploatering och förtätning; (2) Bevarade Bredäng där ytorna romantiseras som bärare av ett historiskt kulturarv och därigenom hålls fram som viktiga att bevara; samt (3) Polerade Bredäng där de öppna ytorna ses delvis som negativa element som skapar upplevelse av osäkerhet, men även som potentiella element i skapandet av en ny positiv identitet och i en vidare marknadsföring av området. Oavsett strategi så förstås de öppna ytorna som att vara i behov av tydligare definition - som urbana parker, som kulturminnen eller som ytor att omvandla till plats för levande gatuliv. Följaktligen uppfattas odefinierade och tvetydiga ytor som svåra att bevara i den samtida urbana kontexten. Den öppna ytan kan här beskrivas som en tabula rasa där nutida stadsideal kan visualiseras och prövas.