This study shows how city planners and politicians in Karlstad plans different parts of the city, what type of model/ city ideals they use when planning, and how it is expressed. The study was made using a qualitative method, were a discourse analysis was vital for the elected planning document and blog posts. Qualitative interviews were also made with five people with significant meaning, who hold different positions in the city planning of Karlstad. In the produced material, it appears that the city planners and politicians in Karlstad are planning for traditional city ideals as a foundation in the planning, with influence from new ideas as for example sustainable planning and economic growth. In some parts of the city a modern and rational planning remains. However, it is apparent from the respondents that this kind of planning is important to avoid, and instead use an older type of planning from the 19th century and early 20th century. The consequences of striving towards this ideal, is that some structures and groups are highlighted as ideal and thus excludes others. The ideal is seen as a romanticized image of the city, which can result in a gap between planning and reality. Also, it creates conflicts and difficulties when some goals in the planning stand against each other, and that some planning concepts can be interpreted in different ways. / Detta arbete redogör för hur stadsplanerare och politiker i Karlstad planerar olika delar av staden och vad för slags målbild/stadsideal de har när de planerar och hur detta uttrycks. Studien är utförd genom en kvalitativ metod där diskursanalys är central för utvalda planeringsdokument och blogginlägg. Kvalitativa intervjuer är också genomförda med fem betydande personer som innehar olika roller i Karlstads stadsplanering. Av det framtagna materialet framkommer det att stadsplanerarna och politikerna i Karlstad planerar efter ett traditionellt stadideal som grund i planeringen, med inslag av nya idéer som till exempel hållbarhet och ekonomisk tillväxt. I vissa delar av staden lever dock den modernistiska och rationella planeringen kvar. Dock framgår det av respondenterna att denna typ av planering är viktig att komma ifrån och därför är det en äldre planering från 1800- talet och tidigt 1900- tal som de vill återgå till. Konsekvenserna av att sträva efter detta ideal är att en del strukturer och målgrupper lyfts fram som ideala och därmed utesluts andra. Idealet ses många gånger som en romantiserad bild av staden, vilket kan resultera i ett glapp mellan planering och verklighet. Dessutom skapas konflikter och svårigheter då en del mål i planeringen står mot varandra, samt att vissa planeringsbegrepp kan tolkas på olika sätt.

No description available.

Open and un-built spaces can be argued as creating holes and abruptions in the urban fabric, or contradictory, as being spaces for opportunities and spontaneity. In contemporary urban ideals of density, spaces as these are rarely planned. In previous paradigms of urban planning however, as during the modernist era, open spaces were more often intentionally introduced as urban elements. The study researches the neighbourhood of Bredäng as a distinct case of a modernist suburban area in Stockholm. Bredäng is characterised partly by its many open unbuilt spaces, which were planned as part of the then prevailing idea of urbanity where nature and open spaces were seen as providing a peaceful living environment in contrast to the hectic and unhealthy inner city. In the current planning ideal of Stockholm, the city is to become a coherent and dense urban environment, and a wish to ‘heal the wounds’ of, primarily, modernist planning, is stressed. Bredäng is placed between its historical ideals of modernism and contemporary ideals of densification and continuous urban landscapes, and in this meeting the open spaces will play a vital role. Through interview studies with planners, engineers and architects involved in current planning of Bredäng, as well as through analysis of planning documents and policies, the thesis examines the open spaces of Bredäng as fields for interaction between planning ideals. Three competing, but not mutually exclusive, strategic approaches emerges from the analysis of the contemporary planning of Bredäng. We categorise these approaches to the open spaces as; (1) Sustainable Bredäng in which open spaces are understood partly negative, as spaces without quality, hindering integration, and partly in positive terms as spaces for exploitation and densification. (2) Preserved Bredäng in which open spaces are romanticised as carriers of the historical legacy and seen as important to preserve. (3) Polished Bredäng in which the open spaces are perceived as positive for the marketing of the identity of Bredäng but also as unwanted, unsafe and empty elements. Regardless approach, the open spaces are seen as in need of definition, as urban parks, as cultural heritage or as transformed into vibrant spaces for street life. Hence, to be undefined and undisciplined is not a viable alternative within a contemporary urban context. A historical comparison can be made - if the land where Bredäng was planned can be seen as a tabula rasa for new visions, the small scale open spaces now becomes a tabula rasa for contemporary urban thought on which ideas a nd visions can be pictured. / I den här uppsatsen undersöks öppna och icke exploaterade ytor i Stockholms ytterstadsmiljö. Dessa ytor beskrivs i vissa sammanhang som negativa hålrum och som icke-urbana, medan andra argument snarare håller fram den tomma ytans potential som plats för kreativitet och stadsutveckling. I samtida stadsideal av täthet och funktionsblandning är öppna ytor sällan medvetet planerade, och ses inte heller som självklara element att bevara. Detta till skillnad från tidigare planideal där den tomma ytan gavs en annat funktion och därmed tilläts ta plats i stadsbilden. Ett sådant ideal där den öppna ytan medvetet skapades som del av det urbana återfinns hos modernismens planeringsideal. Frågan om den öppna ytans vara eller icke vara kan även ses som signifikativ för en vidare debatt om vilket stadsideal som eftersträvas i och med att det sätter gränser för i vilken miljö och på vilka villkor som det urbana livet ska levas. Denna uppsats tar sig an stadsdelen Bredäng i södra Stockholm som ett fall av en välbevarad modernistisk stadsmiljö där den öppna ytan ges stor vikt och plats i stadsmiljön. Bredängs öppna ytor ses i uppsatsen som spår av ett stadsideal där grönytor, natur och luftiga typologier sågs som ett positivt alternativ till den täta innerstadens osanitära och hektiska liv. I samtida planering av Stockholm framhålls dock en vilja att ‘läka såren’ som uppkom ur en modernistisk planering, samt ett fokus på förtätning och utveckling av modernismens stadsmiljöer. Bredäng placeras därmed i ett tydligt möte mellan två olika stadsideal, och i detta möte erhåller de öppna ytorna en central roll. Genom intervjuer med aktiva planerare, ingenjörer och arkitekter, samt genom dokumentstudier av planeringsoch visionsdokument, utforskar uppsatsen Bredängs öppna ytor som platser för interaktion mellan stads- och planeringsideal. I analysen av det empiriska materialet framkommer tre parallella planeringsstrategier i den pågående utvecklingen av Bredäng. Dessa strategier bär med sig tre olika förståelser av Bredängs öppna platser, som även visar på tre olika visioner av det framtida urbana livet i Bredäng. Strategierna kan kategoriseras som; (1) Hållbara Bredäng där de öppna platserna förstås delvis negativt som icke-kvalitativa ytor som hindrar möten och integration, men även positivt som ytor som möjliggör exploatering och förtätning; (2) Bevarade Bredäng där ytorna romantiseras som bärare av ett historiskt kulturarv och därigenom hålls fram som viktiga att bevara; samt (3) Polerade Bredäng där de öppna ytorna ses delvis som negativa element som skapar upplevelse av osäkerhet, men även som potentiella element i skapandet av en ny positiv identitet och i en vidare marknadsföring av området. Oavsett strategi så förstås de öppna ytorna som att vara i behov av tydligare definition - som urbana parker, som kulturminnen eller som ytor att omvandla till plats för levande gatuliv. Följaktligen uppfattas odefinierade och tvetydiga ytor som svåra att bevara i den samtida urbana kontexten. Den öppna ytan kan här beskrivas som en tabula rasa där nutida stadsideal kan visualiseras och prövas.