För att kunna stödja beslutsfattande i kommunala verksamheter kan beslutsstödsystem användas. Slutanvändare som i sin tur använder beslutsstödsystemet i sina dagliga arbetsprocesser har visat sig ge nytta för den kommunala verksamheten. För att öka användningen av beslutsstödsystem bör slutanvändare utbildas samt förstå hur beslutsstödsystem ska integreras i kommunala verksamheter. Därefter kan slutanvändare fatta viktiga beslut som rör t.ex. medborgare, budgetar och skattesatser. Således har utbildningsinsatser visat sig påverka beslutsstödsystems användning och slutanvändares acceptans till systemet. När slutanvändare får möjlighet att vara delaktiga och involverade i utbildningsinsatser av beslutsstödsystem kan användningen av beslutsstödsystemet öka. Studien ger därför ett kunskapsbidrag som beskriver hur utbildningsinsatser kan genomföras för att öka användningen av beslutsstödsystem i kommunala verksamheter. Studien har genomförts med stöd av en litteraturstudie, samt en kvalitativ undersökning i form av intervjuer i en kommunal verksamhet. Syftet var att identifiera på vilka sätt utbildningsinsatser av beslutsstödsystem kan genomföras i kommunala verksamheter, sett till olika slutanvändares inlärningssätt och utbildningsverktyg. Vidare kommer studien ge förslag på hur utbildningsinsatser kan upprättas i kommunal verksamhet, vilket leder oss in på problemformuleringen: Hur kan kommunala verksamheter genomföra utbildningsinsatser för att öka användningen av beslutsstödsystem? Slutsatsen presenterar en identifiering av utbildningsverktyg som kan stödja slutanvändare i deras framtida användning av ett beslutsstödsystem. Identifieringen påvisar att utbildningsinsatser behöver anpassas efter slutanvändare, då individer lär sig på diversifierande sätt. Anpassningar kan göras genom att till exempel variera och erbjudaflera olika utbildningsverktyg, planera utbildningsinsatserna samt att använda sig utav nyckelanvändare. Utbildningsmiljön har dessutom visat sig ha en viss påverkan för attanvändandet ska kunna öka i kommunens olika förvaltningar. Anledningen påpekas vara för att få möjlighet att skapa en familjär atmosfär samt en verklighetstrogen bild av hur systemet ska användas i framtiden.

Dagens digitala samhälle håller på att utvecklas i en oerhört snabb takt, vilket inte alltid gör det lätt för personer att anpassa sig till förändringarna. Speciellt inte om man som individ redan tillhör socialt utsatta grupper, vilket är fallet för många av den äldre generationen. Dessa grupper hamnar enkelt i digitala utanförskap, där de inte har samma möjligheter till att använda sig av samhällets digitaliserade tjänster på samma sätt som resten av befolkningen. Denna fallstudie har då till syfte att försöka mäta effektiviteten av ett specifikt utbildningstillfälle som genomfördes i Torsby kommun. Målet med detta utbildningstillfälle var att utbilda dess äldre deltagare om digital användning och med hjälp av en mer praktiskt inlärning förhoppningsvis även motverka deras digitala utanförskap. Hur effektiv var denna insats sett ur ett kortsiktigt kontra långsiktigt perspektiv? För att ta reda på detta genomfördes det kvalitativa telefonintervjuer med ett antal tidigare deltagare. Denna återkoppling genomfördes ungefär två och en halv månader efter utbildningstillfället för att se hur väl de tidigare deltagarna hade kommit ihåg sin utbildning. Resultatet och analyseringen av intervjuerna visar på att de flesta deltagare inte hade förändrat sina vanor särskilt mycket efter utbildningstillfället. Orsaken bakom detta verkar huvudsakligen vara fortsatt osäkerhet gällande ämnet, där flera av deltagarna svarade med att de inte kunde komma ihåg vad som hade lärts ut under utbildningstillfället. Även om i stort sett alla uppringda svarade med att de tyckte om tillfället verkar det som att det heller inte var tillräckligt för att effektivt motverka deltagarnas digitala utanförskap, vilket skulle kunna vara en potentiell förbättringspunkt för uppkommande insatser.

Bakgrund: Miljontals människor världen över avlider årligen till följd av sepsis. Tidigare forskning har visat att det råder bristande kunskaper bland sjuksköterskor att identifiera, hantera och behandla sepsis därför ansågs behovet av att utbilda dem ytterligare föreligga. Omvårdnad är sjuksköterskans huvudområde. Det innefattar exempelvis ansvar och kunskap i att bedöma patienters hälsotillstånd. Ett septiskt tillstånd kan i ett tidigt skede identifieras genom avvikande vitala parametrar. Speciellt framtagna mätinstrument samt riktlinjer finns att följa, dock krävs det att sjuksköterskorna har kunskapen för hur dessa ska användas. Septiska tillstånd har ett snabbt och negativt sjukdomsförlopp, därför är tidig identifiering och snabba åtgärder viktigt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa vilka utbildningsinsatser som kan öka sjuksköterskors kunskaper för identifiering av sepsis. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med tematisk dataanalys vars resultat har baserats på 13 artiklar med kvantitativ ansats samt en med mixad metod. Huvudresultat: I resultatet framkommer det att samtliga studier använde någon form av muntliga och/eller digitala utbildningar, ”escape room” eller simuleringar som lyckade utbildningsinsatser eftersom det resulterade i ökade kunskaper bland sjuksköterskorna gällande identifiering av septiska tillstånd. Syftet med flertalet av utbildningsinsatserna var att de låg till grund för olika typer av förbättringsarbeten inom varierande vårdkontexter med det gemensamma målet att förbättra vården vid sepsis. Slutsats: För att minska de konsekvenser som uppstår till följd av bristande kunskaper gällande sepsis bland sjuksköterskor, kan olika utbildningsinsatser genomföras inom olika vårdkontexter då det är bevisat att kunskap räddar liv. / Background: Millions of people worldwide die annually as a result of sepsis. Previous research has shown that there is a lack of knowledge among nurses in identifying, managing, and treating sepsis, therefore the need to further educate them was considered necessary. Nursing is the nurse's main area and includes for instance, responsibility, knowledge and the experience of evaluating patients' health conditions. A septic condition can be identified in its early stage through abnormal vital parameters. Specifically developed measurement tools and guidelines are available to follow, but it requires that nurses have the knowledge of how to use them. Septic conditions have a rapid and negative disease progression; therefore early identification and rapid measures are essential. Aim: The purpose of this literature review was to compile educational interventions which could increase the nurses' knowledge of sepsis identification. Method: A descriptive literature review with thematic data analysis, the results were based on 13 articles with a quantitative approach and a mixed method. Result: The results reveal that all studies used some form of verbal and/or digital education, "escape room" scenarios and simulations as successful educational interventions. They all resulted in increased knowledge among nurses regarding the identification of septic conditions. The majority of the studies educational interventions where included in different types of quality improvement projects within different kinds of healthcare contexts, all with the common goal of improve the septic care. Conclusion: To reduce the consequences of inadequate knowledge about sepsis among nurses, different educational interventions can be implemented within different healthcare contexts because knowledge is proven to save lives.

Background: The care for the older adults is facing major challenges with the growing proportion of older people. This entails a need to find new ways to cope with the tasks of elderly care, and digitalization is seen as part of the solution. In order to succeed with digitalizing, the first-line managers in elderly care needs knowledge of change management and digitalization. That knowledge needs to be obtained via educational efforts. Aim: The aim of the study was to examine the experiences of first-line managers within elderly care after they recieved training in change management and digitalization. The aim was further to examine their perspectives on the influencing factors when it comes to leading change management in digitalization. Method: The method was a qualitative interview study with an inductive research approach and the sample consisted of first-line managers within elderly care in a medium-sized Swedish municipality. Semi-structured interviews were conducted which were analyzed by qualitative inductive content analysis.  Results: Four main categories emerged; perspectives on implemented educational efforts; identified potential, barriers and needs in change management and digitalization; responsibilities and roles in change management and digitalization; and perspectives on care users when using health and welfare technology. Potential and barriers included assent from management, cooperation between colleagues, influence of the first-line managers' level of interest, resources, goals and strategies. It also included prioritization of daily operations, employee needs, resistance and information about purpose, implementation process and technology. In order for the first-line managers in elderly care to achieve the expected benefit with training on change management and digitalization, the expectations needs to be well defined. Conclusion: Educational efforts in change management and digitalization alone are not enough to achieve a successful implementation of health and welfare technology in municipal care for the elderly. Digitalization is an ongoing process of changes and the first-line managers can-not do it by themselves. The preferred practice is to be able to create the conditions for interested employees to drive the work of digitalization within their respective operation.