Innovationer i ett företag är en komplex process men konsensus från forskarvärlden är att innovation är nödvändigt för ett företag ska visa fortsatt tillväxt. Därför är det av stor betydelse att förstå hur ett företag strukturerar sitt arbete med innovationer och vilka utlösande faktorer som påverkar detta arbete. Aktuell litteratur inom området uppmanar till mer forskning för att öka förståelsen för innovationsarbetet och de påverkande faktorerna.   Denna studie har som syfte att undersöka vilka utlösande faktorer som påverkat It-företags innovationsarbete samt hur innovationsarbetet har förändrats. Urvalsföretagen härstammar alla från IT-branschen, där hård konkurrens råder och kravet på nytänkande innovationer är en hygienfaktor vilket gör att innovationsarbetet som möjliggör innovationer är ytterst viktiga.   För att genomföra denna studie har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer genomförts. Totalt har åtta företag varit delaktiga i studien, författarna har intervjuat grundare eller produktägare/affärsutvecklare på respektive urvalsföretag. Företagen är verksamma i Sverige och har medvetet valts för att varierat i storlek och ålder för att ge bredd i den insamlade empirin.   Studiens teoretiska referensram berör ämnena; utlösande faktorer samt förändringsprocesser inom innovationsarbetet. Empirin har analyserats med hjälp av en analysmodell baserad på den teoretiska referensramen.   Studien kan identifiera en rad olika faktorer som har påverkat företagens innovationsarbete. Dock kan ingen gemensam nämnare härledas mellan utlösande faktor och konsekvens för innovationsarbetet. Avslutningsvis presenteras förslag på vidare forskning då mer kunskap behövs inom området.

Mer än 5 miljoner människor dör årligen i världen till följd av skador. I Sverige är fallolyckor den vanligaste orsaken till skada, och är en av de olyckstyper som ökar mest. I åldersgruppen 80 år och uppåt orsakas nio av tio skador av ett fall. Fallolyckor registreras i Injury Database, som är upprättat för det skadepreventiva arbetet. För att kunna bedriva ett skadepreventivt arbete behövs tillgång till skadedata som är tillförlitlig och håller hög kvalitet. För att kodningen i registren ska vara fullständig bör externa orsaker som skademekanism, skadeaktivitet etcetera vara angivna. Skademekanismer som är odefinierade ger bristfällig med information. Det finns ett starkt stöd för nyttjande av fritexter för att få kompletterande information som är relevant för skadeövervakningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka om analys av klartexter, utlösande produkt och aktivitet i IDB kan bidra till ytterligare information som är relevant för kartläggningen av skadebilden gällande fallolyckor hos äldre. Uppsatsen är en deskriptiv epidemiologisk studie med kvantitativt och kvalitativt inslag. Ett urval av fallolyckor hos äldre granskas från IDB Värmland. En omkodning av odefinierade falltyper genomförs. Skadebilden jämförs sedan innan och efter omkodning. Resultatet visar att användandet av klartext, utlösande produkt och aktivitet många gånger kunde ge kompletterande information vid analysen av skadedata. En stor del av de odefinierade falltyperna kunde kodas om till andra skademekanismer.  I kategorin annat specificerat fall kunde så stor del som 96 % av fallolyckorna kodas om. Skadebilden skiljer sig något åt innan och efter omkodning. Både innan och efter omkodningar är den vanligaste skademekanismen annat fall i samma plan. Det som skiljer sig åt är att innan omkodning är odefinierade fall den näst vanligaste skademekanismen, medan efter omkodning är fall från låg höjd den näst vanligaste skademekanismen.

Biodrivmedel blev efter millennieskiftet en alltmer prioriterad energikälla för EU och ansågs kunna stävja både klimathot och energissäkerhetsproblem samtidigt som drivmedelsproduktionen skulle gynna sysselsättningen i jordbruket. EUkommissionen formulerade 2007 ett mål om att ersätta 10 % av transportenergin till biodrivmedel. Snabbt uppkom dock en strid mellan en grupp av aktörer (miljörörelse och livsmedelsindustri) som såg biodrivmedelssatsningen som ett hot mot både miljön och livsmedelssäkerheten medan en annan grupp bestående av företrädesvis biodrivmedelsintressenter såg det som viktigt att behålla och utveckla EU:s mål för att rädda både klimat och miljö. Motsättningarna som uppkommit väcker frågor kring vilka logiker som legat bakom detta. Avhandlingens syfte är att analysera EU:s biodrivmedelspolicy, vilka aktörer och nätverk som har format denna process, vilka problem och lösningar som dessa aktörer och nätverk argumenterat för i processen, samt hur de har agerat för att mobilisera stöd för sina ståndpunkter. Detta har kopplats till teorier om nätverksstyrning, förekomsten av utlösande händelser i policyprocessen, resursberoende i nätverksmodellen samt på vilket sätt managementteori utövat inflytande. Metoden har varit att utifrån dokumentstudier rekonstruera det historiska förloppet och de aktörer som medverkat i processen. Avhandlingens visar att en förhållandevis liten grupp aktörer har haft ett stort inflytande över policyprocessen från det att problemen som biodrivmedel var satta att lösa definierades i slutet av 80-talet till det att hållbarhetsstandarder utvecklades och implementerades. Dessa aktörer har funnits i policynätverkens kärna och har som ett av sina centrala mål velat utarbeta globala regelverk för råvaruhandeln. De miljöorganisationer som medverkat i processen har genom resursberoenden till stor del varit underordnade denna grupp. Processerna har innehållit ett stort inslag av strategisk planläggning men även utlösande händelser som klimat- och livsmedelskriser har varit viktiga för att motivera politiska beslut. / Biofuels became a prioritized energy source for the EU in the new millennium. It was believed that biofuels would suppress both climate change and problems with energy security, and would simultaneously benefit agricultural employment. The EU Commission decided in 2007 that 10 % of the energy used in transportation would be replaced by biofuels. This was, however, soon criticized by a group of actors (environmental associations and the food industry) that saw the biofuels initiative as a threat to both the environment and food security. The biofuels proponents, on the other hand, argued that it was important to maintain and develop the EU’s biofuels objectives to save both the climate and the environment. These contradictions raised my interest to understand and analyze the logics that lie behind these different perspectives on the same issue. The aim of this thesis is to analyze the EU's biofuels policy, which actors and networks shaped this process, which problems and solutions these actors and networks put forward in the process, and how they have acted to mobilize support for their positions. Theoretically, I have applied theories on policy networks, the occurrence of triggering events in the policy process, resource dependence between actors and networks, and how management theory can be used to understand how policy develops. The main results are that a relatively small group of actors has had a strong influence on the policy process. These actors have been at the core of the policy community. The environmental organizations involved in the process have been subordinate to this policy community through resource dependencies. One actor network was formed that wanted to increase the amount of biofuels, while another was formed to protect the forest and soil from heavy exploitation. It took over 20 years before these contradicting efforts collided. This thesis concludes that the process contained large elements of strategic planning and that triggering events such as climate and food crises have been important to justify political decisions.

<p>If an enterprise lacks capital it might be in desperate need of capital contribution to avoid liquidation. One solution to restore the economic balance, is to construct a contract in which the enterprise ensures that capital contribution will be made on given conditions. The purpose with this thesis is to analyze different ways to establish such agreements.</p><p>A capital contribution can be triggered by a call-off from the board of directors to the contributor, or automatically, when the shareholders’ equity falls below 50 percent of the registered capital stock. In the literature, the latter is represented as the most adaptable. A consequence of capital contribution, that automatically triggers when shareholders’ equity falls below the critical point, is that it enables for enterprises to stay at a low economic level. This is because the automatically triggered contribution keeps the economic level just as high as necessary. Thus, the enterprise does not have to perform measures that otherwise would be required, according to the Swedish Companies Act. From that follows, that such agreements enables a possibility for the board of directors to avoid legal responsibility to set up a control balance sheet, controlled by an independent auditor. This indisputably reduces the protection for creditors, which are intended to be protected by the rules in the Swedish Companies Act. Therefore, in my opinion, such contractual terms for capital contributions should not be acceptable. When a board of directors has to trigger the contribution by a call-off, they are instead obliged to define the amount before the contribution can be made. Consequently, preventing inactivity within the board of directors, which must be frequently updated with the financial situation. Accordingly these terms of contract in an agreement of capital contribution, would be more in line with the regulations in the Swedish Companies Act.</p>

If an enterprise lacks capital it might be in desperate need of capital contribution to avoid liquidation. One solution to restore the economic balance, is to construct a contract in which the enterprise ensures that capital contribution will be made on given conditions. The purpose with this thesis is to analyze different ways to establish such agreements. A capital contribution can be triggered by a call-off from the board of directors to the contributor, or automatically, when the shareholders’ equity falls below 50 percent of the registered capital stock. In the literature, the latter is represented as the most adaptable. A consequence of capital contribution, that automatically triggers when shareholders’ equity falls below the critical point, is that it enables for enterprises to stay at a low economic level. This is because the automatically triggered contribution keeps the economic level just as high as necessary. Thus, the enterprise does not have to perform measures that otherwise would be required, according to the Swedish Companies Act. From that follows, that such agreements enables a possibility for the board of directors to avoid legal responsibility to set up a control balance sheet, controlled by an independent auditor. This indisputably reduces the protection for creditors, which are intended to be protected by the rules in the Swedish Companies Act. Therefore, in my opinion, such contractual terms for capital contributions should not be acceptable. When a board of directors has to trigger the contribution by a call-off, they are instead obliged to define the amount before the contribution can be made. Consequently, preventing inactivity within the board of directors, which must be frequently updated with the financial situation. Accordingly these terms of contract in an agreement of capital contribution, would be more in line with the regulations in the Swedish Companies Act.

Ett växande problem inom sjukvården idag är hot och våld riktat mot omvårdnadspersonal och omvårdnadspersonal som arbetar inom demenssjukvård på särskilda boenden tillhör en av de verksamheter som i störst utsträckning drabbas. I denna studie har omvårdnadspersonalens erfarenheter av metoder som förväntas kunna förebygga eller hantera hot och våld vid vårdande av människor som drabbats av en demenssjukdom studerats. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där genom sökning i Cinahl och Medline åtta stycken artiklar av god kvalitét togs fram varav fem av kvalitativ ansats respektive tre av kvantitativ ansats. Resultatet visade att personcentrerad vård är något alla är eniga om är ett bra sätt att förebygga hot och våld. Risken är högre vid patientnära vård, felaktigt bemötande och bristande kommunikation. Frustration kopplat till konsekvenserna av demenssjukdomens förlopp miljörelaterade faktorer kan vara orsaker till en förhöjd risk. Att omvårdnadspersonalen känner till dessa är till fördel för att kunna anpassa och strukturera arbetet. Delade meningar råder kring användandet av lugnande vid behovsmedicinering samt fysiska restriktioner, tvångsåtgärder och isolering vid en hotfull eller våldsam situation. Avledning genom kommunikation och distraktion genom miljöombyte är metoder som kan förhindra ett eskalerande förlopp. Reflektion kollegor emellan, reflektion med chefer och ledning samt avvikelserapportering är indirekta åtgärder som kan leda till förbättring genom exempelvis utbildning och strukturella förändringar. Anledningen till problemet kan grunda sig i att personcentrerad vård i mindre utsträckning tycks kunna utövas till följ av tidsbrist, nedskärningar, brist på specifik utbildning samt organisatoriska faktorer.

Bakgrund: Stress är vanligt förekommande hos yrkesverksamma sjuksköterskor och nämns som en grundläggande orsak till psykisk ohälsa och ökat antal sjukskrivningar. Arbetsmiljöverket rapporterar in yrkesrelaterad stress som den vanligaste sjukskrivningsorsaken bland vårdpersonal. Moralisk stress definieras som situationer då vi vet vad som är rätt att göra, men institutionella begränsningar gör det i princip omöjligt att göra det rätta. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av moralisk stress. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med tematisk dataanalysmetod som utgår från 13 vetenskapliga artiklar som svarar på studiens syfte.  Huvudresultat: Resultatet visade att när det finns brister i behandlingen som patienterna erhåller och kvaliteten på vården sviktar upplever många sjuksköterskor moralisk stress. Det visade även att samarbetssituationer, kommunikationsbrister och kontakter med anhöriga kan vara källor till moralisk stress. Den moraliska stressen utlöstes i de situationer där sjuksköterskor upplever att patienterna blir lidande och då sjuksköterskan upplever att hon inte kan agera på det sätt som är bäst för patienten. Som en konsekvens av den moraliska stressen upplever sjuksköterskorna flera varierande negativa känslor, där frustration är den mest frekventa känslan. Slutsats: Upplevelser av moralisk stress är vanligt förekommande bland kliniskt arbetande sjuksköterskor. Den moraliska stressen uppkommer i situationer där sjuksköterskor inte kan agera på det sätt som sjuksköterskorna anser är rätt. Som en konsekvens av den moraliska stressen upplever sjuksköterskorna flera olika negativa känslor. Genom att få en förståelse för vad moralisk stress är, hur den uppkommer och hur den yttrar sig känslomässigt kan sjuksköterskor lättare hantera sina egna reaktioner då de upplever moralisk stress. / Background: Stress is common among nurses and is mentioned as a fundamental cause of an increased number of sick leaves and mental illness. The Swedish Work Environment Authority reports occupational stress as the most common cause of sick leave among healthcare professionals. Moral distress is defined as situations when we know what is right to do, but when institutional limitations make it impossible to do the right thing. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experience of moral distress.  Methods: A descriptive literature study with a thematic data analysis method based on 13 scientific articles that answer the aim. Main results: The result revealed that deficiencies in the treatment that patients receive and the quality of care declines, many nurses experience moral distress. It also revealed that cooperation situations, deficiencies in communication and contacts with relatives can be sources of moral distress. The moral distress is triggered in the situations where nurses feel that the patients are suffering and when the nurse feels that she cannot act in the best way for the patient. As a consequence of the moral distress, the nurses experience several varying negative emotions, where frustration is the most frequent emotions. Conclusion: Experiences of moral distress are common among clinically working nurses. The moral distress arises in situations where nurses can’t act in a way that the nurses think is right. As a consequence of the moral distress, the nurses experience several different negative emotions. By gaining an understanding of what moral distress is, how it arises and how it manifests emotionally, nurses can more easily manage their own reactions when they experience moral distress.