Simulatorträning är ett expanderande och relativt nytt inslag i trafikutbildning av ambulansförare. Denna studie syftade därför till att undersöka vad ambulansförarstudenter har behov av att träna i en körsimulator för att säkerställa att träningen formas efter deras behov. Dessutom syftade studien till att undersöka hur ambulansförarstudenters körförmågor kan utvärderas för att i framtida studier kunna undersöka hur körförmåga påverkas av trafikutbildningens innehåll. För att undersöka vad ambulansförarstudenter har behov av att träna i en ambulanskörsimulator hölls två fokusgrupper med ambulansförarstudenter som även fick besvara en enkät. Vidare genomfördes semistrukturerade intervjuer med två deltagare som har lång erfarenhet av bedömning av körförmåga för att undersöka hur studenternas körförmåga kan utvärderas. En tematisk analys av fokusgrupperna resulterade i sex teman; skarp utryckningskörning, att hitta, interaktion med andra trafikanter, vinterutbildning, träningsupplägg och körsimulator som utbildningsverktyg. Dessa sex teman återspeglade sig även till stor del i enkätresultaten. En kvalitativ analys av intervjuerna resulterade i de fyra övergripande områdena uppgiftsbaserad bedömning, subjektiv bedömning, kontinuerligt lärande och körförmåga. Dessutom utformades ett protokoll för utvärdering av ambulansförares körförmåga som en konkretisering av studiens resultat. Sammantaget visar denna studie på vägar framåt för utveckling och utvärdering av simulatorträning för ambulansförarstudenter.

<p>Att framföra ett utryckningsfordon skiljer sig från att framföra en vanlig bil bland annat för de större friheter gällande trafikregler utryckningsförarna har. Dessa inkluderar både rätten att köra i högre hastigheter än annan trafik, men även möjligheten att kräva fri väg från andra trafikanter. Detta skapar en speciell interaktion mellan trafikanterna i trafiken där utryckningsfordonet kan ses som en lagligt olaglig agent. Avsaknaden på restriktioner gör dock körningen helt beroende på de enskilda utryckningsförarnas bedömning kring körbeteende. Trots det finns det inga nationella riktlinjer i Sverige fällande utbildning av utryckningsförare.</p><p>Den här studien undersökte normer och värderingar kring trafiksäkerhet hos operativ personal inom en ambulansorganisation. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilka var fokuserade på ett antal faktorer som förväntades kunna påverka trafiksäkerheten.</p><p>En tendens att se andra trafikanter som skyldiga för farliga situationer observerades, så väl som effekten olika uppdrag har på körningen, ett fenomen tidigare identifierat som ”red mist” (Dorn & Brown, 2003). Körningen ansågs vara ett känsligt ämne att kritisera och kollegors körstil sågs delvis bero på individuella skillnader. En påverkan på körningen av SOS Alarm påvisas samt att förarutbildningar nedprioriterats inom organisationen. En positiv attityd mot nationella riktlinjer som ett sätt att garantera förarutbildning observerades. Studien öppnar upp för ett flertal framtida studier vilka diskuteras.</p> / <p>Drivers of emergency vehicles (EV) are agents in the traffic system that by law are permitted to perform actions which are illegal for other road users. Not only can EV drivers legally drive above the speed limit, but they can also demand right of way by the use of warning lights and sirens. The lack of restrictions leaves the driving solely dependent on the judgment of each EV driver. Thus, the drivers should be well trained not just in driving skills but specifically in terms of risk assessment and self-assessment. However, there are no national guidelines in Sweden on training of EV drivers.</p><p>This study investigated the traffic safety norms among some ambulance drivers in Sweden. Semi-structured interviews were conducted focused on factors deemed important for traffic safety.</p><p>A tendency to attribute the reasons for risky situation to other drivers was found, as well as the presence of the condition dubbed “red mist” (Dorn & Brown, 2003). Driving was considered a sensitive matter in terms of critiquing and driving behaviour is partly attributed to individual differences. A positive attitude towards national guidelines was observed, as a way to ensure the sufficient EV driver training quality. A broader view of patient safety during pre-hospital health care is proposed to include EV transportation requirements.</p>

Ambulanssjukvården är idag en högteknologisk del av den svenska vårdkedjan där patienten ska förväntas möta samma vårdkvalité som i den övriga vården. Ambulansen är utformad till ett vårdrum där patienten ska kunna vårdas, behandlas och transporteras till sjukhus på ett säkert sätt. Prioritet-1 transport innebär att ambulansen med siren och/eller blåljus påkallar fri väg för att snabbt kunna ta sig till skadeplats och patient, eller snabbt kunna transportera patient till sjukhus. Dessa transporter innebär att ambulansen framförs i hastigheter över rådande hastighetsbestämmelser, och utgör en trafiksäkerhetsrisk för både omgivning, personal i ambulansen och patienten. Tidigare forskning har visat att majoriteten av ambulansrelaterade olyckor uppkommer under prioritet-1 transporter. Samtidigt som det innebär en flerfaldigt förhöjd risk för skador med dödlig utgång för personalen i vårdutrymmet vid dessa olyckor jämfört med personal i förarhytten. Detta förklaras av ambulansens design och tekniska utformning samt låg grad av bältesanvändning hos vårdande ambulanspersonal. Ambulanspersonalen har beskrivit att de vid omhändertagandet av den kritiskt sjuke patienten behöver vara obältade under transporten för att utföra avancerad och livsuppehållande behandling under transport. Att transportera patienter är en av de huvudsakliga uppgifterna i dagens ambulanssjukvård, och i ambulanssjuksköterskans kompetensbeskrivning beskrivs att denne ska kunna transportera patienten på ett patient- och trafiksäkert sätt. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors bedömning av trafiksäkerheten i ambulansens vårdutrymme under prioritet-1 transport till sjukhus. En webenkät utformades för att undersöka sjuksköterskors bedömning av tre identifierade trafiksäkerhetsrisker i vårdutrymmet, den obältade vårdaren, den obältade patienten samt förekomsten av lösa föremål. Resultatet visade en låg bältesanvändning för vårdande sjuksköterska under transport, en hög bältesanvändning för patienten samt en hög förekomst av lösa föremål i vårdutrymmet. Sjuksköterskans utbildning påverkade inte bältesanvändningen för vårdaren, bältesanvändningen för patienten eller förekomsten av lösa föremål. Dock visade resultatet att specialistsjuksköterskorna inom ambulanssjukvård, bedömde trafiksäkerhetsrisken högre för patienten vid de tillfällen då vårdaren var obältad, än de grundutbildade sjuksköterskorna. Vidare ansåg flera av respondenterna att tidsintervallet då hen var obältad och förekomst av lösa föremål utgjorde en högre risk för vårdande sjuksköterska än för patienten. Det var författarnas slutsats att prioritet-1 transporter med ambulans framförs i höga hastigheter, detta med ökad skade-och mortalitetsrisk för ambulanspersonal och patient vid en eventuell kollision. En markant lägre bältesanvändning hos ambulanspersonalen i vårdutrymmet jämfört med nationell data av civila bilister i Sverige, samt av ambulanspersonalen upplevd dålig fordonsdesign med lösa föremål som följd ökar skaderisken ytterligare. Ambulanspersonalen saknar kunskap kring de risker det innebär att färdas obältad i ett fordon, samt kunskap kring de skador lösa föremål kan åstadkomma vid eventuell skadehändelse med involverad ambulans. Vårdmiljön i ambulansen har stor förbättringspotential, där design och utformning kan minska behovet av vårdarens rörlighet och förekomsten av lösa föremål. Kunskap kring trafiksäkerhet och dess betydelse för patient och vårdare behöver ökas hos den operativa ambulanspersonalen. Nyckelord: prehospital, trafiksäkerhet, utryckningskörning, bältesanvändning, lösa föremål / Ambulance care is today an advanced medical instance of the Swedish care system, where patients can expect to meet the same quality of care as in any other care institution. The ambulance is designed to be used as a room for care where the patient can be safely treated and transported to hospitals in a safe way. Priority-1 transport means that the ambulance with the siren and/or lights, demands free access on the road, to quickly get to the patient, or to quickly transport the patient to the hospital. These transports mean that the ambulance drives at speeds that exceeds speed limits, and poses a road safety hazard to both the environment, ambulance staff and the patient. Previous research has shown that the majority of ambulance-related accidents occur under priority-1 transports. At the same time as it involves a multiple increased risk of fatal injury for the personnel in the care space. This is explained by the ambulance's technical design and low proportion of belt use in ambulance staff. Ambulance staff have described that when handling the severely ill patient, they need to be unbelted during transportation to perform advanced and life-saving treatment during transportation. The patient transport to, or between hospitals is one of the main tasks in today's ambulance care, and in the ambulance nurse's competence description it is described that the ambulance nurse should be capable of transporting the patient in a patient-and road safe way.   The purpose of the study was to describe the nurse's assessment of road safety in the ambulance care area, under priority-1 transport to hospitals.   A web survey was designed to investigate the nurse's assessment of three identified road safety risks in the care area, the unbelted care provider, the unbelted patient and the presence of loose objects.   The result showed a low belt usage for the staff during transport, a high belt use for the patient and a high incidence of loose items in the care space. The nurses level of education did not affect the use of seat belts for the nurses, seat belt use or the occurrence of loose objects. However, the result of the fact that the ambulance nurse compared with the undergraduate nurse assessed the road safety risk higher for the patient on occasions when the caretaker was unbelted. It was significantly more common that the nurse considered the time interval when he or she was unbelted as a risk for him/ herself, and the loose objects occur to be posed a higher risk to the caregiver than to the patient. It was the authors' conclusion that priority 1 transports with ambulances are performed at high speeds, whit increased injury and mortality risk for ambulance staff and patient in a possible collision. A significantly lower seat belt use of ambulance staff in the care space compared to national data of civilian drivers in Sweden, as well as the ambulance staff's experience of poor vehicle design with loose items as a consequence, increases the risk of injury further. The care space in the ambulance has great potential for design improvments which can reduce ambulance nurses need of mobility and the presence of loose objects. Knowledge of traffic safety and its importance for patients and care givers, needs to be increased in the operational ambulance personnel.   Keywords: prehospital, traffic safety, emergency driving, seat belt use, loose objects

Olyckor med polisfordon fortsätter att öka. Litet är dock känt om polisers egna upplevelser av kritiska händelser under utryckningskörning. För att bidra till ökad förståelse för utryckningskörning var studiens syfte att undersöka hur poliser beskriver sina upplevelser av utryckningsförloppet. I denna studie använde vi oss av en semistrukturerad intervjuguide för att undersöka hur fem poliser berättade om sina upplevelser. Genom narrativ analys av intervjuerna studerades likheter och skillnader av kritiska händelser under utryckningskörning. Vi identifierade fem återkommande teman, så kallade typnarrativ: viljan att fånga, att köra fort, att det är känsligt att kritisera kollegors utryckningskörning, att bedöma när höga hastigheter är befogade, samt att hitta balansen i utryckningskörningen för att uppleva kontroll. Dessa fem typnarrativ gav en god förståelse för hur poliserna berättade om oväntade händelser som skapat riskfyllda situationer i deras tjänsteutövning. Likheter i berättelserna gällde främst beteende och attityder. Skillnaderna bestod framförallt i omständigheter, exempelvis hur utryckningen startade och vilken information poliserna fick eller inte fick under utryckningen. Skillnaderna kopplades till möjliga konsekvenser av utryckningen utifrån teorier om beslutsfattande, riskmedvetenhet och skadeprevention. Vidare indikerade resultaten att upplevelsen av utryckningskörning var dynamisk och varierade med kontextuella förhållanden. / Accidents with police vehicles continue to increase. However, little is known about the police's own experiences of critical events during emergency driving. To contribute to increased understanding of emergency driving, the study's purpose was to investigate how policemen describe their experiences of the emergency driving. In this study, we used a semistructured interview guide to investigate how five policemen talked about their experiences. Through narrative analysis of the interviews, similarities and differences of critical events during emergency driving were investigated. We identified five recurring themes, so-called narrative types: the will to capture, to drive fast, difficulties in questioning a colleague's driving style, deciding when high speeds are justified, and finding the balance in emergency driving to experience control. These five types gave a good understanding of how the policemen talked about unexpected events that created risky situations in their service. Similarities in the stories mostly concerned behaviors and attitudes. The differences consisted mainly of circumstances, such as how the start-up began and what information the police received or did not receive during the reprisal. The differences were linked to the possible consequences of the expression based on theories of decision making, risk awareness and injury prevention. Furthermore, the results indicated that the experience of emergency driving was dynamic and varied with contextual conditions.

Att framföra ett utryckningsfordon skiljer sig från att framföra en vanlig bil bland annat för de större friheter gällande trafikregler utryckningsförarna har. Dessa inkluderar både rätten att köra i högre hastigheter än annan trafik, men även möjligheten att kräva fri väg från andra trafikanter. Detta skapar en speciell interaktion mellan trafikanterna i trafiken där utryckningsfordonet kan ses som en lagligt olaglig agent. Avsaknaden på restriktioner gör dock körningen helt beroende på de enskilda utryckningsförarnas bedömning kring körbeteende. Trots det finns det inga nationella riktlinjer i Sverige fällande utbildning av utryckningsförare. Den här studien undersökte normer och värderingar kring trafiksäkerhet hos operativ personal inom en ambulansorganisation. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilka var fokuserade på ett antal faktorer som förväntades kunna påverka trafiksäkerheten. En tendens att se andra trafikanter som skyldiga för farliga situationer observerades, så väl som effekten olika uppdrag har på körningen, ett fenomen tidigare identifierat som ”red mist” (Dorn &amp; Brown, 2003). Körningen ansågs vara ett känsligt ämne att kritisera och kollegors körstil sågs delvis bero på individuella skillnader. En påverkan på körningen av SOS Alarm påvisas samt att förarutbildningar nedprioriterats inom organisationen. En positiv attityd mot nationella riktlinjer som ett sätt att garantera förarutbildning observerades. Studien öppnar upp för ett flertal framtida studier vilka diskuteras. / Drivers of emergency vehicles (EV) are agents in the traffic system that by law are permitted to perform actions which are illegal for other road users. Not only can EV drivers legally drive above the speed limit, but they can also demand right of way by the use of warning lights and sirens. The lack of restrictions leaves the driving solely dependent on the judgment of each EV driver. Thus, the drivers should be well trained not just in driving skills but specifically in terms of risk assessment and self-assessment. However, there are no national guidelines in Sweden on training of EV drivers. This study investigated the traffic safety norms among some ambulance drivers in Sweden. Semi-structured interviews were conducted focused on factors deemed important for traffic safety. A tendency to attribute the reasons for risky situation to other drivers was found, as well as the presence of the condition dubbed “red mist” (Dorn &amp; Brown, 2003). Driving was considered a sensitive matter in terms of critiquing and driving behaviour is partly attributed to individual differences. A positive attitude towards national guidelines was observed, as a way to ensure the sufficient EV driver training quality. A broader view of patient safety during pre-hospital health care is proposed to include EV transportation requirements.