Våld i nära relation är ett utbrett samhällsproblem som har allvarliga och långtgående konsekvenser både för individer och organisationer. Således har chefer en central roll i hanterandet av problematiken på arbetsplatsen. Det finns dock begränsat med forskning om just chefers upplevelser kring problematiken. Därför fokuserar denna studie på chefers behov av organisatoriskt stöd samt hur organisationer kan skapa förutsättningar för sina chefer att bemöta våld i nära relation bland sina anställda. Studiens empiriska material är insamlat genom sju semistrukturerade intervjuer med första linjens chefer inom Luleå kommun. Materialet analyserades genom en tematisk analys. Resultatet visar att det finns osäkerheter kring organisationers och arbetsgivarens ansvar i frågan kring våld i nära relation. Cheferna i denna studie betonade alla att våld i nära relation är en viktig fråga som bör ta plats på arbetsplatsen men de råder delade meningar på vilket sätt och hur långt ett eventuellt arbetsgivaransvar ska sträcka sig. I studien framkommer det att cheferna upplever våld i nära relation som en svårare problematik att hantera än andra frågor på arbetsplatsen. Försvårande omständigheter kring våld i nära relation tycks vara att det inkluderar ytterligare en part än medarbetare och chef samt att det är en svår problematik för chefer att uppmärksamma på arbetsplatsen. Vidare betonade cheferna vikten av att få stöd kopplat till våld i nära relation, både i form av kunskapshöjande insatser och tydliga riktlinjer för deras arbete. En diskussion kring förändrade samhälleliga föreställningar kopplat till våld i nära relation görs där vi diskuterar vad dessa kan ha för inverkan på synen på det organisatoriska ansvaret. Vi diskuterar även vikten av organisationskultur både för att som utsatt våga berätta om sin situation och för att som chef kunna bemöta och arbeta med våld i nära relation på arbetsplatsen.

Bakgrund: Globalt blir var tredje kvinna utsatt för våld under sin livstid. Agenda 2030 är en handlingsplan för FN:s medlemsstater, ett av målen belyser att jämställdhet ska uppnås, delvis genom att avskaffa diskriminering av kvinnor. Våldet kan visa sig på olika sätt och för med sig stora konsekvenser. Stressen som sjuksköterskor kan arbeta under på akutmottagningen skapar svårigheter att hinna se patienten bortom de medicinska behoven. Däremot möter akutmottagningens sjuksköterskor många patienter vilket skapar möjlighet att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.   Syfte: Syfte med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våld i nära relation på akutmottagningar.  Metod: Litteraturstudie med integrativ analys av åtta artiklar.   Resultat: Studiens resultat har fem huvudkategorier och nio underkategorier. Resultatet tyder på flertal utmaningar som sjuksköterskan stöter på och måste hantera i mötet med en våldsutsatt kvinna. Dels ses utmaningarna i de egna känslorna som kan uppkomma, dels den svårighet som uppstår vid att koppla ihop diffusa symtom med eventuell våldsutsatthet. Den manliga sjuksköterskan upplever ytterligare en dimension i form av skam över att vara man. Sjuksköterskorna beskriver barriärer som akutmottagningens arbetsmiljö och utformning har i form av brist på privata rum, hög arbetsbelastning som förhindrar tid för varje patient men även avsaknad av utbildning. Sjuksköterskorna eftersöker mer kunskap och en standardiserad arbetsrutin för att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Sjuksköterskor erfar flertal utmaningar och känslor kring identifieringen av våldsutsatta kvinnor. Mer utbildning och standardiserade arbetsrutiner efterfrågas och behövs för att främja identifieringen.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem världen över och våldsutsatta kvinnor har olika behov när de söker vård. Sjuksköterskor kan möta kvinnor utsatta för våld inom all hälso- och sjukvård. Ansvaret är att möta kvinnorna på ett personcentrerat sätt genom kommunikation och att skapa ett partnerskap. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer inom all hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturöversikt med sökningar från två databaser genomfördes. Urval och relevansbedömning skedde i fyra steg och artiklarna kvalitetsgranskades samt analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Krav på etiskt godkännande eller etiska resonemang fanns. Resultat: Sjuksköterskor upplevde svåra känslor som exempelvis ilska, hjälplöshet och nedstämdhet i mötet med våldsutsatta kvinnor. Upplevelser av deras roll gentemot utsatta kvinnor gällande ansvar och utmaningar i att identifiera kvinnornas utsatthet framkom, de upplevde svårigheter i mötet samt ett behov av mer kunskap och stöd inom ämnet. Diskussion: En medvetenhet om egna känslor och attityder samt hur det påverkar mötet med kvinnor var en viktig aspekt. Sjuksköterskor bör se både psykiska och fysiska symtom för att bli medvetna om individuella behov. Sjuksköterskors möjligheter att skapa en trygg miljö och ge kvinnor tid i mötet var viktigt. Att besitta kunskap och få stöttning genom utbildning ansågs vara en viktig förutsättning. Slutsats: Utbildningsinsatser för att förbättra kunskapsnivån och förändringar i attityder behövs för att uppnå god vård samt en stödjande atmosfär för de våldsutsatta. Fortsatt forskning inom ämnet behövs. / <p>2023-12-20</p>

Introduktion: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. 35 procent av alla kvinnor i världen har blivit utsatta för våld av en partner. Våldet kan vara psykiskt, fysiskt eller sexuellt och medför konsekvenser för både kvinnan och samhället. Vården och vårdpersonalen har en viktig roll för de våldsutsatta kvinnorna och rätt bemötande är viktigt för att de ska känna sig trygga. Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation upplever bemötandet från vårdpersonal. Metod: Litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa studier i originalartiklar. Datainsamlingen genomfördes på databaserna CINAHL och PubMed. Studierna analyserades och utifrån det skapades kategorier och subkategorier. Resultat: Resultatet visar betydelsen av att vårdpersonal hade tillräckligt med tid samt att kvinnorna skulle få tala i enrum för att känna sig trygga. I bemötandet var empati och kunskap hos vårdpersonal viktigt då det fick kvinnorna att känna sig förstådda vilket underlättade för dem att tala ut om våldet. Studierna visade även att kvinnorna hade skilda inställningar till att få frågan om våld i nära relation. Slutsats: Resultatet visade att kvinnorna upplevde att personalen inte visade tillräckligt med empati och stöd för att kvinnorna skulle våga öppna upp sig om våldet. Vårdpersonal bör arbeta med evidensbaserad kunskap och gott bemötande för att kvinnan ska känna att hon blir respekterad och tagen på allvar. Spridning av information kring våld i nära relation bör utökas och det behövs mer forskning i ämnet. / Background: Intimate partnership violence is a big social problem. 35 percent of all women in the world have been exposed to violence by a partner. The violence can be psychological, physical or sexual and affects both the woman and the society. Medical care and medical staff play critical roles for abused women, and a proper approach is essential to put them at ease. Aim: The purpose of this study was to define how women who have been exposed to intimate partnership violence experience the encounter with medical staff. Method: Literature review based on ten qualitative studies in original articles. Data was collected from the databases CINAHL and PubMed. The studies were analyzed and then sorted into categories and subcategories.  Result: The results show the importance of ensuring sufficient time for medical staff to interact with women and allowing women to speak in a private room to feel comfortable and safe. In the encounter, empathy and knowledge among the medical staff were important in order to make women feel understood, which made it easier for them to speak out about the violence. The studies showed that there were different attitudes to be asked about intimate partnership violence. Conclusion: It was discovered that women feel that medical staff did not show enough empathy and support for them in order to be able to talk about the violence. Medical staff should be committed to evidence-based knowledge and treat them well, in such a way that women feel respected and taken seriously. The information about intimate partnership violence needs to be spread, but more research on this subject is required.

Globalt sett drabbas var tredje kvinna av våld i nära relation och traumatisk hjärnskada (Traumatic brain injury [TBI]) är en allvarlig, men ofta förbisedd, konsekvens av våldet. Syftet var att beskriva kunskapsläget om livssituationen för kvinnor med konstaterad eller misstänkt traumatisk hjärnskada till följd av våld i nära relation. En integrerad litteraturstudie genomfördes genom en systematisk litteratursökning av vetenskapliga artiklar i tre olika databaser, kvalitetsgranskning samt analysmetod för integrerad litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005). Analysen resulterade i två kategorier; livssituationen påverkas genom försämrad hälsa och förmåga samt livssituationen påverkas av ökad utsatthet och rädsla. En övergripande slutsats baserat på resultatet var att förändringar till följd av traumatisk hjärnskada skapar en dubbel utsatthet i den våldsutsatta kvinnans livssituation. Det finns implikationer för att se över tryggheten i sjukhusmiljön för våldsutsatta kvinnor med TBI samt kunskapsläget hos vårdpersonal för att säkerställa identifiering och adekvat handläggning. Vidare bör ett personcentrerat förhållningssätt med intersektionellt perspektiv appliceras av sjuksköterskor för att tillgodose de behov och stöttande åtgärder som krävs. Implikationer för framtida forskning är kvalitativa studier gällande våldsutsatta kvinnors upplevelse av TBI i en skandinavisk kontext.

Syftet med studien var att undersöka vilka resonemang som ligger till grund i familjerättens utredningar när det finns uppgifter om våld i nära relation, samt undersöka hur våldet värderas, bedöms och synliggörs i familjerättens utredningar. I denna kvalitativa innehållsanalys undersöks åtta vårdnadsutredningar. Resultatet visar att barnets bästa i stor utsträckning bedöms vara kontakt med båda föräldrarna trots uppgifter om våld. Genom fokus på föräldrarnas samarbete finns en strävan hos familjerätten att hålla ihop den separerade kärnfamiljen. Mammans utsatthet diskuteras i begränsad utsträckning, barnets behov av kontakt med pappan anses som viktigt oavsett hur det påverkar mamman. Slutsatsen är att resultatet i studien stämmer överens med tidigare forskning, uppgifter om våld utreds inte ordentligt och implicit värderas kärnfamiljen högt.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett växande folkhälsoproblem med ett stort mörkertal. För att komma till rätta med detta krävs samarbete med flera samhällsaktörer. Sjuksköterskor har en central roll i denna viktiga uppgift. Att kunna identifiera våld som en bakomliggande orsak till somatiska och psykosomatiska symtom är en viktig del i arbetet. Joyce Trawelbee beskriver omvårdnad som en mellanmänsklig process. Mellanmänsklig relation kan skapas först när flera interaktions faser genomgåtts. Processen för att nå en mellanmänsklig relation enligt Trawelbee är uppdelad i fem olika faser, första mötet, identitetens framväxt, empati, sympati och en ömsesidig förståelse och kontakt.  Motiv: Våld i nära relationer är ett vanligt förekommande problem som har stora och långvariga hälsorisker för kvinnor som utsätts. Då distriktssköterskan i många fall kan vara en viktig och avgörande del i att kunna uppmärksamma dessa kvinnor finns det ett stort värde av att belysa distriktssköterskans erfarenheter av dessa möten.  Syfte: Syftet med studien är att belysa distriktssköterskors och sjuksköterskors professionella erfarenheter av att möta och samtala med kvinnor om våld i nära relationer i primärvården.  Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta erfarna distriktssköterskor /sjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod.  Resultat: I analysen framkom elva subkategorier och fem huvudkategorier: att uppmärksamma tecken på våld, viktigt vid bemötande av våldsutsatta kvinnor, sjuksköterskans känslomässiga reaktion, erfarenhet av hinder som bromsar att nå fram till kvinnorna och sjuksköterskans erfarenhet av att underlätta samtal med våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Att sjuksköterskan känner sig trygg i mötet med våldsutsatta kvinnor var vanligt förekommande, dock fanns situationer då sjuksköterskan ändå inte nådde fram. Då våld i nära relationer är svår att identifiera är det viktigt att sjuksköterskan och patienten upprättar en god relation.

Våld i nära relation (VINR) är ett progressivt globalt samhällsproblem. Sjuksköterskor möter således våldsutsatta kvinnor (VUK) i allt större utsträckning. VINR kan vara psykisk, fysisk och sexuellt våld. Eftersom sjuksköterskan oftast är den första som möter VUK inom akutsjukvård  är hens roll viktig vid identifiering av VINR. Sjuksköterskan har ett omvårdnadsansvar där omvårdnaden ska individanpassas och hela patientien inkulderas. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att inom akutsjukvård möta våldsutsatta kvinnor i nära relation. En litteraturöversikt genomfördes baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysen utfördes med inspiration från Fribergs (2017) och Friberg (2022) analysmetod. Resultatet genererade i fyra huvudkategorier: Emotionella reaktioner, Betydelsen av kunskap och erfarenhet, Betydelsen av rutiner och riktlinjer samt Sjuksköterskans egna värderingar. Sjuksköterskor upplevde känslomässiga påfrestningar som föranledde känslor av maktlöshet, frustration, skam och rädsla. Många faktorer såsom tid, rutiner, kunskap och erfarenhet saknades vilket resulterade i att identifiering av VINR uteblev. Sjuksköterskor som däremot hade erfarenhet i att möta VUK upplevde trygghet och självsäkerhet i bemötande av dessa kvinnor. Ytterligare belystes sjuksköterskans egna värderingar och antaganden som influerade bemötande av VUK. Litteraturöversikten visar att sjuksköterskor upplevde motgångar och problem i mötet med VUK. De flesta utmaningarna grundades i bristande kunskap, tid, erfarenhet och egna antagande vilket hindrade ett meningsfullt bemötande. Konsekvenserna av emotionella påfrestningar påverkade sjuksköterskan avsevärt vilket bidrog till att identifiering av VINR undveks. Sjuksköterskor är därför i stort behov av mer kunskap och utbildning i ämnet VINR samt tydliga rutiner och riktlinjer på arbetsplatsen. Detta för att öka känslan av trygghet i mötet med kvinnan vilket också ger VUK en god omvårdnad.

Bakgrund Våld mot kvinnor i nära relationer orsakar stort lidande hos individen samt deras familj. Våldsutsatta kvinnor har behov av stöd och förståelse från hälso- och sjukvården. Våldet som orsakas mot kvinnorna leder till behov av akutsjukvård och därmed krävs rätt beredskap hos sjuksköterskor som arbetar på akutmottagning. Syfte Syftet med litteraturöversikten är att sammanställa aktuell forskning kring sjuksköterskans erfarenheter av att möta kvinnor på akutmottagning som utsatts för våld i nära relationer. Metod Detta är en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metod som används i systematiska översikter. Denna litteraturöversikt baseras på kvalitativa och kvantitativa studier som analyserats och likheter har kategoriserats vilket medförde till resultatet. Resultat Huvudkategorier identifierades; Förutsättningar hos sjuksköterskor samt Faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande med tillhörande underkategorier. Sammantaget påvisades en brist på kunskap, riktlinjer, rutiner samt tid hos sjuksköterskorna på akutmottagningarna vid omvårdnad av kvinnor som blivit utsatt för våld i nära relation. Sjuksköterskorna hade behov av vidare utbildning samt resurser för att kunna ge adekvathjälp. Slutsats Utbildning och organisatoriska förändringar som rutiner samt riktlinjer bör införas för att sjuksköterskor ska få adekvat kompetens och resurser för att identifiera samt möta våldsutsatta kvinnor och kunna ge god omvårdnad. / Background Intimate partner violence against women causes great suffering for the individual and their family. Women exposed to violence need support and understanding from the healthcare system. The violence that is caused against women leads to the need for emergency medical care, which requires adequate preparedness from nurses who work in the emergency department. Aim The aim of the literature review is to compile current research on the nurse's experiences of meeting women in the emergency department who have been exposed to intimate partner violence. Method This is a structured literature review with elements of the methodology used in it systematic reviews. This literature review is based on qualitative and quantitative studies that were analysed and similarities between these have been categorized which led to theresult. Results Main categories were identified; Presumptions for nurses and Factors that affect the nurse’s response with associated subcategories. Overall, there was a lack of nurses’ knowledge, time, guidelines, and routines in the emergency departments when caring for women who have been exposed to intimate partner violence. The nurses needed further education and resources to be able to provide adequate help. Conclusions Education and organizational changes such as routines and guidelines should be established so that nurses will have adequate skills and resources to identify and meet abused women and be able to provide good care.

Denna studie undersöker enhetschefers handlingsutrymme vid våld i nära relation hos äldremed beviljade insatser inom ordinärt boende. För att undersöka handlingsutrymmet har vi ävenställt frågor om hur enhetscheferna själva beskriver våld i nära relation. De har fått svara på frågor om vad de ser som våld, vilka typer av våld det finns och om de anser att någonvåldshandling är vanligare än andra. Det diskuteras även tankar om varför våld uppstår. En stor del av handlingsutrymmet utspelar sig genom förtroendet mellan enhetschef och personal, man lägger stor vikt vid att om personalen blir bekräftade av sin chef och att det finns ett etablerat förtroende. Studien undersöker även hur andra aktörer agerar samt samspelar med enhetscheferna, hur man arbetar med orosanmälningar samt förebyggande arbete. Huvudfokus i studien hamnar på vad enhetscheferna själva anser om det sociala problemet, finns nog med kunskap och när började kommunerna uppmärksamma problemet samt arbete framåt. Till studiens analys har vi även tittat på resultatet ur relevanta teorier som ålderism, könsmaktsordning, socioekonomisk status samt Riches triangel om våldets mönster. Resultatet betonar vikten av fortsatt forskning och utbildning för enhetschefer inom ordinärt boende, för att öka kunskapen och möjligheten att arbeta mer medvetet med relevanta åtgärder i framtiden.