Bakgrund Våld i nära relationer utgör ett stort globalt problem för individer men även samhället i stort. Kvinnor drabbas av våld i nära relationer i mycket större utsträckning än vad män gör. De som är utsatta för våld i nära relationer kan drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och våldet har även en negativ påverkan på andra faktorer i det vardagliga livet. Begreppet våld som används i den här studien inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur kvinnors hälsa påverkas av våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes baserat på sammanlagt 21 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed och Cinahl och i databaserna gjordes sökningar med hjälp av relevanta Mesh-termer samt Subject Headings. De inkluderade artiklarna är primära källor som var högst tio år gamla och som kvalitetsgranskats till hög och medelkvalitet. Med hjälp av de inkluderade artiklarna sammanställdes det två huvudkategorier till resultatet: fysisk hälsa och psykisk hälsa. Resultat Litteraturöversiktens resultat presenterades i form av två huvudkategorier. Den första huvudkategorien var fysisk hälsa med underkategorierna fysiska besvär, långvariga hälsokonsekvenser och missbruk. Den andra huvudkategorien var psykisk hälsa med underkategorierna ångest, depression och PTSD, självskadebeteende, suicid och suicidförsök, samt slutligen psykosocialt välmående. Våld i nära relationer bidrog till att kvinnor drabbades av fysisk och psykisk ohälsa samt att livskvaliteten försämrades. Kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer hade sämre hälsa än kvinnor som aldrig upplevt våld i nära relationer. Våld i nära relationer kunde leda till långvariga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Att uppleva en kombination av olika typer av våld samtidigt ledde till en större negativ hälsopåverkan jämfört med att endast uppleva en typ av våld. Slutsats Våld i nära relationer påverkade kvinnors hälsa negativt och våldsutsatta kvinnor hade generellt sämre hälsa än icke-våldsutsatta kvinnor. Alla typer av våld bidrog till en försämring av kvinnors hälsa. Resultatet tyder på att våldsutsatta kvinnor i stor utsträckning drabbas av både fysiska och psykiska besvär till följd av våldet och att även deras livskvalitet försämras. Den negativa hälsopåverkan som våldet för med sig i form av både fysiska och psykiska hälsobesvär kan bestå lång tid efter att en relation har upphört, alternativt plåga kvinnan resten av livet. / Background  Intimate partner violence is a major global problem for individuals but also for society at large. Women are affected by violence in close relationships to a much greater extent than men. Those who are exposed to intimate partner violence can suffer from both physical and mental illness and the violence also has a negative impact on other factors in everyday life. The term violence used in this study includes physical, psychological and sexual violence. Aim  The aim of the study was to describe how women's health is affected by intimate partner violence. Method A non- systematic literature review was performed based on a total of 21 scientific articles. The articles were retrieved from the databases PubMed and Cinahl. Searches were made on the databases using relevant Mesh terms and Subject Headings. The included articles are primary sources that were a maximum of ten years old, and they had been quality reviewed to high and medium quality. Using the included articles two categories were compiled for the results: physical health and psychological health. Results  The results of the literature review were presented in the form of two main categories. The first main category was physical health with the subcategories physical ailments, long-term health consequences and addiction. The second main category was mental health with the subcategories anxiety, depression and PTSD, self harm, suicide and suicide attempts and lastly psychosocial well-being. Intimate partner violence contributed to women suffering from physical and mental illness and the quality of life deteriorating. Women who were exposed to intimate partner violence had poorer health than women who never experienced violence in close relationships. Intimate partner violence could lead to long-term physical and mental health consequences. Experiencing a combination of different types of violence at the same time led to a greater negative health impact compared to only experiencing one type of violence. Conclusions  Intimate partner violence had a negative effect on women’s health, and abused women generally had poorer health than non-abused women. All types of violence contributed to the deterioration of women’s health. The results indicate that women who were exposed to violence to a large extent suffer from both physical and mental health problems as a result of the violence and that their quality of life also deteriorates. The negative health impact that violence leads to in the form of both physical and mental ailments can persist long after a relationship has ended, or alternatively torment the woman for the rest of her life.

Men's violence against women in close relationships is an increasing societal problem that causes both psychological and physical harm to women. The aim of the study was to gain a deeper understanding of women's experiences of men's violence in close relationships by analyzing four autobiographies. A qualitative content analysis was used as the method in the study. The research material was analyzed using two different theoretical perspectives: stigma and the process of normalization. Additionally, the analysis was based on previous research where four articles were used. The results showed that the women described similar experiences within the different themes of the research question, which were punishment, the process of normalization, the need for control and jealousy, guilt, and shame. The men used methods of punishment such as harming, controlling, and manipulating the women. The behavior was normalized over time, making it difficult for the women to leave the violent relationship. The women could become isolated and monitored, while the man's jealousy became evident. The men blamed the women for their behavior, creating feelings of guilt and shame. The results also showed that the lack of support from the surroundings made it difficult for the women to leave destructive and violent relationships.

Bakgrund: Män drabbas av våld i nära relationer. Då våld i nära relationer är ett samhällsproblem är det nödvändigt för sjuksköterskor att vara utbildade inom ämnet. Det är viktigt att sjuksköterskor kan identifiera och hjälpa människor, som har blivit utsatta för våld i nära relationer. Syfte: Att beskriva mäns upplevelser av att vara utsatta för våld i nära relationer. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Huvudresultat: Män som utsatts för fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld, led av både fysiska och psykiska påfrestningar. De fysiska konsekvenserna synliggjordes genom ärr och bandage. Det psykiska välmåendet påverkades negativt med beskrivningar om PTSD, självmordsförsök och förlust av självkänsla. Samhälleliga hinder som rädsla för att inte bli trodd, stigma och maskulina normer påverkade mäns förmåga att söka hjälp för våld i nära relationer. Män stod inför utmaningar med att övervinna stigmatisering som offer samtidigt som de navigerade genom förväntningar kring manlighet. Vissa män upplevde negativa reaktioner från sjukvårdspersonal och polis. Positiva och professionella reaktioner från formella tjänster var avgörande för att skapa förtroende och ge männen det stöd de behövde. Slutsats: Våld i nära relationer orsakar fysiska och psykiska men för män. Samhällets normer och stigmatisering av manlighet hindrar dem från att söka hjälp. För att effektivt stödja och skydda dessa män krävs ett förändrat synsätt, ökad medvetenhet och utbildning för sjuksköterskor. Ytterligare forskning behövs för att förstå upplevelserna av våld i nära relationer och utveckla förebyggande åtgärder. / Background: Men can be victims of intimate partner violence. Intimate partner violence is a societal issue, it is necessary for nurses to be educated on the subject. It is important for nurses to be able to identify and help individuals, who have been exposed to intimate partner violence. Aim: To describe men's experiences of being victims of intimate partner violence. Method: A descriptive literature review based on 11 scientific articles with a qualitative approach. Results: Men who have experienced physical, sexual, psychological, and economic violence suffered both physical and psychological harm. The physical consequences were manifested through scars and bandages. Their mental well-being was negatively impacted, with descriptions of PTSD, suicide attempts and loss of self-esteem. Societal barriers such as fear of not being believed, stigma, and masculine norms affected men's ability to seek help for intimate partner violence. Men faced challenges in overcoming the stigmatization as victims while navigating expectations around masculinity. Some men experienced negative reactions from healthcare professionals and police. Positive and professional responses from formal services were crucial in building trust and providing the support these men needed. Conclusion: Intimate partner violence causes physical and psychological harm to men. Societal norms and the stigma surrounding masculinity prevent them from seeking help. To effectively support and protect these men, a changed perspective, increased awareness and education for nurses are required. Further research is needed to understand the experiences of violence in close relationships and to develop preventive measures.

Bakgrund   Våld i nära relationer är ett etablerat samhällsproblem. 27 procent av alla kvinnor inom åldern 15–49 kommer att drabbas av våld i nära relation under sin livstid. Detta våld kan ta både en fysisk, psykisk, ekonomisk eller sexuell karaktär och kan leda till flera psykologiska och medicinska problem hos offret. Vården spelar en viktig roll i upptäckandet av våldsutsatthet och har en skyldighet att fråga om våldsutsatthet när misstanke uppkommer. Således finns det ett behov av att förstå hur ett bra vårdmöte mellan våldsutsatt patient och vårdpersonal skapas och vilka faktorer som påverkar patientens upplevelse av det. Syfte Att undersöka faktorer som påverkar upplevelsen av vårdmötet hos kvinnliga patienter som utsatts för våld i nära relationer. Metod En icke systematisk litteraturöversikt genomfördes med 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar som underlag. Dessa artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL genom blocksökning av MeSH termer/subject headings samt titelsökning. Artiklarna gallrades och genomgick kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet och därefter sammanställdes och analyserades sedan med en integrerad analys. Resultat Dataanalysen gav upphov till tre teman och sex subteman. De övergripande teman var vårdpersonalen och deras arbetssätt samt attityd, patientens känslor och tidigare upplevelser samt ramarna för mötet. Resultatet visade vikten av att personal bemöter patienter med empati och lyssnar på deras berättelse, gör tid för deras samtal samt behandlar deras känslor som legitima. Ett personcentrerat förhållningsätt hos vårdpersonal visades också ha en stor roll i att främja avslöjande av våld. Slutsats Denna litteraturöversikt belyser flera viktiga faktorer i vårdmötet med våldsutsatta patienter. Personalen spelade en viktig roll i vårdmötet, deras förhållningsätt och det partnerskap de bygger med patienterna påverkar deras vilja att berätta om våld. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i mötet med våldsutsatta patienter och genom personcentrerat förhållningsätt kan sjuksköterskan bidra i arbetet mot våld i nära relationer. / Background Intimate partner violence is a fundemental social problem. 27 percent of all women in the age of 15-49 will be victimized by intimate partner violence in their lifetime. This violence can take both a physical, economical,  mental, sexual character and can lead to several phycological and medical problems in victims. Healthcare plays a major part in the discovery of violence and have a responsibility to inquire about violence when suspicion arises. Because of this there is a need to understand how a good encounter between abused patients and health care can be arise and understand which factors affects patients experience of that meeting. Aim To explore factors that influence abused female patients experience of their encounter with healthcare. Method A nonsystematic review was conducted based upon 12 qualitative articles. These articles were collected from the databases PubMed and CINAHL through block search of MeSH terms/Subject heading and title searches. The articles were culled and put through quality review with Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality and later analyzed and synthesized using an integrated analysis Results The data analysis gave rise to three themes and six subthemes. The overarching themes are healthcare personnel, their way of working and attitudes, patients’ feelings and previous experience and the frame of the meeting. The result showed the importance that personnel treats patients with empathy and listen to their story, be available for their conversations and treats their feelings as legitimate. A person-centered approach in health care personnel showed to have a large role in the discovery of violence. Conclusions This literature review brings to light multiple factors in the encounter with abused patients. The personnel play an important role in the encounter, their approach to patients, and the partnership they build with the patients effects their will to disclose violence. Nurses play an important role in the meeting with abused patients and nurses can with a person-centered approach contribute to the work against intimate partner violence.

Bakgrund: Personal inom vård och omsorg av personer med demenssjukdom står inför många svårigheter. I mötet med personer med demenssjukdomar kan svåra situationer uppstå till följd av den kognitiva nedsättningen. Personer med demenssjukdom kan ha svårt att förmedla sina önskemål eller berätta vad de varit med om. Det finns också organisatoriska svårigheter, som till exempel att det saknas personal med rätt utbildning och att det blir allt fler äldre med komplexa behov som behöver vård och omsorg. Syfte: Det övergripande syftet är att undersöka hur personal inom vård och omsorg resonerar och agerar kring svåra situationer i mötet med personer med demenssjukdom med fokus på att inhämta samtycke (studie I) samt hur de resonerar och agerar när de misstänker våld i nära relationer som begås av anhöriga till personer med demenssjukdom (studie II). Metod: Data insamlades genom totalt 22 gruppintervjuer med 101 personal som möter personer med demenssjukdom och deras anhöriga i sitt arbete. Intervjuerna syftade till att vara interaktiva, vilket innebär att deltagarna hjälper varandra att reflektera kring det givna ämnet. Studie I analyserades med kvalitativ innehållsanalys och studie II med tematisk analys. Resultat: Övergripande resultat från de båda studierna visar att personal inom vård och omsorg om personer med demenssjukdom upplever flera svårigheter gällande att inhämta samtycke till vård- och omsorgsåtgärder samt att agera vid misstanke om våldsförekomst. Studie I visar att personalens strävan är att alltid låta personerna med demenssjukdom vara självbestämmande, men på grund av de funktionsnedsättningar demenssjukdomen innebär är det ibland svårt att få ett samtycke. I dessa situationer kan det hända att personal är de som fattar besluten om en åtgärd. De båda studierna visar också att personal känner sig osäkra på hur de bör handla eftersom det finns brister avseende stöd och hjälp från verksamheten, såsom riktlinjer och rutiner för att ha något att agera utifrån. Detta var särskilt tydligt i studie II, där personal uppger att de därmed känner sig utlämnade till sina egna erfarenheter, normer och värderingar. Vidare är ett övergripande resultat att personal behöver ha god kännedom om vilka personerna är, deras behov, vanor, känslor och preferenser. Om personerna med demenssjukdom inte kan berätta om vad de utsätts för behöver personalen kunna tolka individens beteende och se om något avviker från det vanliga. Slutsats: De nära interaktionerna mellan personal och personer med demenssjukdom ställer höga krav på färdigheter och kompetens. Det råder en känsla av ansvar bland personalen när det kommer till att möta behoven hos personer med demenssjukdom. Personalen upplever osäkerhet när de inte har klar vägledning om hur de ska agera, och förutsättningarna ofta är otillräckliga. För att stödja personalen behövs tydliga rutiner och riktlinjer, kontinuerlig utbildning och handledning samt tid och möjlighet att reflektera över förhållningssätt.

Bakgrund Våld i nära relationer är en global folkhälsofråga. Enligt en WHO-studie har många kvinnor runt om i världen blivit utsatta för olika former av våld från sina partners. Hälsa definieras på olika sätt. Inom vårdvetenskapen definieras hälsa som en balans mellan fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Våld kommer vidare i olika former och kan utövas fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Kvinnor är särskilt utsatta för sådant våld. Sjuksköterskor har en viktig roll i att upptäcka och stödja kvinnor som utsätts. Dock finns brister i sjuksköterskors kunskap och självförtroende när det gäller att hantera dessa situationer. Syfte Syftet var att belysa kvinnors hälsa efter att de blivit utsatta för våld av en partner. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts baserat på 15 vetenskapliga artiklar, som omfattar såväl kvalitativa som kvantitativa ansatser. Artiklarna samlades in från databaserna PubMed och CINAHL genom att använda olika kombinationer av sökord. Artiklarna har alla blivit peer reviewed och genomgått en kvalitetsbedömning med de kriterier som fastställts av Sophiahemmet University för att utvärdera deras vetenskapliga klassificering och kvalitet. Resultat Resultatet sammanställdes under fyra huvudkategorier: fysisk-, psykisk- och social hälsa samt skadliga hälsobeteenden som konsekvens av partnervåld. Resultatet tyder på att våld i nära relation har konsekvenser för alla former av hälsa samt att det leder till skadliga hälsobeteenden. Kvinnans möjligheter att uppnå god hälsa försämras och risken att drabbas av ohälsa ökar av partnervåld. Slutsats Denna uppsats belyste kvinnors hälsa efter våld i nära relationer. Våldet har en negativ påverkan på fysisk, psykisk och social hälsa samt leder till ohälsosamt beteende. Alla inom vården bör kunna möta våldsutsatta kvinnor och erbjuda relevant hjälp och stöd. Denna litteraturöversikt hoppas kunna öka sjuksköterskors medvetenhet om våld i nära relationer och dess breda konsekvenser vilket är nödvändigt för upptäckt, förebyggande, kunskapsspridning och stöd till de drabbade kvinnorna. / Background  Violence in intimate relationships is a global public health issue. According to a WHO study, many women around the world have been exposed to various forms of violence from their partners. Health is defined in different ways. In nursing science, health is defined as a balance between physical, mental and social well-being. Violence comes in different forms and can be practiced physically, psychologically, sexually and financially. Women are particularly vulnerable to such violence. Nurses have an important role in detecting and supporting women who are exposed. However, there are gaps in nurses' knowledge and self-confidence when it comes to handling these situations. Aim  The aim was to shed light on women's health after being subjected to violence by a partner. Method  A non-systematic literature review has been carried out based on 15 scientific articles, which include qualitative as well as quantitative approaches. The articles were gathered from the PubMed and CINAHL databases by employing various combinations of keywords. The included articles have been peer-reviewed and subjected to a quality assessment using the criteria established by Sophiahemmet Univeristy for evaluating their scientific classification and quality. Results  The results were compiled under four main categories: physical health, mental health, social health, and harmful health behaviours as a consequence of partner violence. The results indicate that violence in a close relationship has several bad consequences on all types of health and that it leads to harmful health behaviour, which means that the abused woman cannot achieve good health. Conclusions  This essay highlighted women's health after intimate partner violence. The violence has a negative impact on physical, mental and social health and leads to unhealthy behaviour. Everyone in healthcare should be able to meet abused women and offer relevant help and support. This literature review hopes to increase nurses' awareness of intimate partner violence and its broad consequences, which is necessary for detection, prevention, knowledge dissemination and support for the affected women.

Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares syn på omständigheter som påverkar mäns våld mot kvinnor samt identifiera förhållanden som möjliggör eller försvårar våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocess. Studien syftar även till att undersöka socialtjänstens tillhandahållande av stödinsatser för kvinnor i våldsrelationer. Forskningens empiri har samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från olika kommuner. Resultaten inom de utvalda teman har analyserats och diskuterats med utgångspunkt i tidigare forskning och de teoretiska perspektiven, normaliseringsprocessen, könsmaktsperspektivet och det traumatiska bandet. Studiens resultat belyser hur hederskultur, tidigare exponering för våld, makt och kontroll och missbruk utgör påverkande omständigheter i våldsrelationer. Det framgår även i resultaten hur ekonomiska förhållanden, normalisering av våld, emotionell anknytning, socialt nätverk samt barn och husdjur påverkar kvinnors uppbrottsprocess. För att stödja våldsutsatta kvinnor framkommer skyddat boende, samverkan med andra aktörer och emotionellt stöd som avgörande stödinsatser. Sammanfattningsvis ger denna studie en insikt i socialarbetares erfarenheter av mäns våld mot kvinnor.

Bakgrund: Våld i nära relationer utgör ett brott mot mänskliga rättigheter och utgör ett allvarligt hälsoproblem. De mest förekommande typerna av våld mot kvinnor i nära relation är fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Kvinnor som sökte hjälp av hälso- och sjukvården upplevde avsaknad av stöd och det saknades kunskap. Sjuksköterskans ansvar är att vara medveten om olika indikationer på våld samt stödja, ge råd, vara beredd att ställa frågor och lyssna på den våldsutsatta kvinnans berättelse. Därför är det viktigt att öka kunskapen inom området. Syfte: Att studera sjuksköterskor inom slutenvårdens erfarenhet av att vårda kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturöversikt med 9 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artikelsökningar genomfördes med databaserna Cinahl, Medline samt manuellt där kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av Hälsohögskolans granskningsprotokoll för kvalitativa artiklar. Datainsamlingen granskades med stöd av Fribergs (2022) femstegsanalys.   Resultat: Resultatet presenterades  i 2 huvudkategorier: Balansgången mellan att vara professionell och emotionell med tillhörande subkategorier. Resultatet visade en emotionell påverkan hos sjuksköterskorna där de fick svårt att distansera sig från offrets känslor. Sympatikänslor och förutfattade meningar kunde hindra sjuksköterskorna från att ställa frågan om våld. Brist på riktlinjer, tid, kunskap och organisatoriskt stöd identifierades som hinder att identifiera våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda våldsutsatta kvinnor beskrevs som emotionellt påfrestade. De fanns ett tvivel till hur sjuksköterskorna skulle gå till väga vid samtalet om våld vilket kunde grunda sig på förutfattade meningar och attityder. De beskrev att brist på tid, kunskap, riktlinjer, utbildning och organisatoriskt stöd kunde hindra sjuksköterskorna att identifiera våld i nära relation och erbjuda kvinnorna adekvat vård.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett samhällsproblem där den våldsutsatta ofta är en kvinna. Kvinnors upplevelser av våld i nära relationer är relevant att belysa för att sjuksköterskor och samhället ska få en bättre förståelse för de utsatta kvinnornas upplevelser. Syfte: Syftet var att undersöka kvinnors upplevelser av våld i nära relationer. Metod: Studien utgick från en induktiv ansats där datamaterialet bestod av självbiografier som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Från datamaterialet framkom kvinnors upplevelser av våld i nära relationer. För kvinnorna innebar det en vardag präglad av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och en ständig oro. Normaliseringsprocessen gjorde att kvinnorna stannar kvar i relationen och upplevelser av skam, skuld och hopp var centrala. Resultatet beskriver kvinnornas liv och hur de tog sig ur den våldsamma relationen.  Konklusion: Med hjälp av självbiografier har kvinnors upplevelser av våld i nära relation analyserats. Att belysa kvinnors upplevelser och erfarenheter kan ha en inverkan på hälsooch sjukvården och samhället. Kunskap och förståelse har skapats utifrån självbiografierna vilket anses vara nödvändigt för att som sjuksköterska kunna möta kvinnors behov och rop på hjälp. / Background: Intimate partner violence (IPV) is a society problem where the victim often is a woman. Women's experiences of being exposed to IPV are relevant to illustrate to increase understanding within the society and nurses.  Aim: The aim was to investigate women's experiences of violence in intimate partnership. Method: The study presented with an inductive approach where the data material consisted of autobiographies that were analyzed with a qualitative content analysis. Findings: The results based on the data material shows the experience of being exposed to intimate partner violence. For the women, it meant an everyday life marked by physical, psychological and sexual violence and constant worry. The normalization process meant that the women remained in the relationship and experiences of shame, guilt and hope were central. The result describes the women’s lives and how they got out of the violent relationship. Conclusion: Using autobiographies, women's experiences of violence in close relationships have been analyzed. Highlighting women's experiences can have an impact on healthcare and society. Knowledge and understanding have been created based on the autobiographies, which is considered necessary to be able to meet women's needs and cries for help as a nurse

Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda äldre som utsätts för våld i nära relationer. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju sjuksköterskor som har haft erfarenhet av att vårda äldre som utsatts för våld i nära relation. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Huvudresultatet visade att sjuksköterskorna upplevde starka känslor och hade behov av stöd från personalgrupp och ledning. Det största upplevda hindret var att inte få samtycke från patienten för att kunna kontakta andra myndigheter. Det saknades kunskap kring att bedöma våldet och att använda screeninginstrument. De flesta upplevde svårigheter kring dokumentation och otydlighet kring möjliga åtgärder. Sjuksköterskorna uttryckte också behov av att utveckla samarbetet med andra myndigheter och ideella föreningar.  Konklusion: Sjuksköterskorna som vårdade äldre som utsattes för våld upplevde starka känslor och hade en vilja att hjälpa. De uttryckte även ett stort behov av kompetensutveckling kring våld i nära relationer bland äldre. / Background: Abuse is a serious threat to the health and well-being of the elderly. There are few studies on the vulnerability of older people and there is a lack of knowledge about how to protect the elderly from being abused.  Aim: To investigate nurses' experiences of caring for elderly people who are exposed to abuse in close relationships. Methods: Semi-structured interviews conducted with seven nurses with experience of caring for elderly people who have been subjected to abuse in close relationships. Data has been analyzed using qualitative content analysis.  Results: The main results showed that the nurses experienced strong emotions and needed support from staff group and management. The largest obstacle perceived was not getting consent from the patient to be allowed to contact other authorities. There was a lack of knowledge about the degree of abuse and how to use screening instruments. Most difficulties where experienced regarding documentation and lack of clarity about possible measures. The nurses also expressed the need to develop cooperation with other government agencies and non-profit associations. Conclusion: The nurses who cared for elderly people who were subjected to abuse experienced strong emotions and had a will to help. They also expressed a great need for skills development around abuse in close relationships among the elderly.