No description available.

I Region Skåne finns tydliga behandlingsriktlinjer gällande prehospitalt omhändertagande av patienter med misstänkt stroke i vårdprogrammet "Rädda hjärnan". Det saknas ett enhetligt bedömningsinstrument som specialistutbildade sjuksköterskor inom ambulans kan använda för att känna sig säkrare och tryggare i sin identifiering av patienter med misstänkt stroke. Syftet med studien var att undersöka specialistutbildade sjuksköterskors uppfattning av att kunna identifiera patienter med misstänkt stroke inom den prehospitala vården. Studien genomfördes med en kvantitativ ansats i form av enkätundersökning som delades ut till 35 specialistutbildade sjuksköterskor. Resultatet av studien visade att en majoritet av respondenterna upplevde att det hade underlättat med ett enhetligt bedömningsinstrument i deras bedömning av patienter med misstänkt stroke. Det framkom även att respondenterna upplevde en större säkerhet med att fastställa debuttiden med hjälp av anhöriga eller vittnen, jämfört med om bedömningen gjordes enbart med hjälp av patienten. Det framkom även att respondenterna kände sig relativt säkra på när vårdprogrammet skulle aktiveras, trots att över hälften upplevde att det inte fanns klara direktiv om hur en neurologisk undersökning skall utföras. Vår rekommendation för vidare utbildning är en gemensam stroke dag för alla medarbetare i vårdkedjan. Om fler patienter kommer under behandling snabbare kan det vara en samhällsekonomisk besparing på grund av mindre restsymtom och kortare vårdtider.

Trauma är den vanligaste dödsorsaken under livets första fyra årtionden och kan orsaka stort lidande för den enskilda individen samt höga samhällskostnader. I Sverige saknas nationella och regionala riktlinjer för traumaomhändertagande, men ett flertal projekt pågår för att uppnå en säkrare traumavård. På grund av det låga antalet traumalarm av större dignitet får anestesisjuksköterskan, som ingår i det multiprofessionella traumateamet, efter genomgången Trauma Nursing Core Course (TNCC) -utbildning ringa praktisk övning vilket kan medföra en svårighet i att upprätthålla förvärvad kunskap. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning av att kunna arbeta evidensbaserat vid omhändertagandet av en patient på akutmottagningen i samband med ett traumalarm. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex verksamma anestesisjuksköterskor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Efter bearbetning av data framträdde tre kategorier: krav på kunskap, krav på arbetssätt i akutrummet och möjlighet till utveckling. En rad specifika förutsättningar krävs för att anestesisjuksköterskan ska kunna arbeta evidensbaserat i samband med ett traumalarm. Det krävs att anestesisjuksköterskan har erhållit kunskap genom förvärvad erfarenhet i sina vardagliga anestesiologiska arbetsuppgifter, ett giltigt TNCC certifikat, delaktighet vid traumaövningar, debriefing efter traumalarm samt ges möjlighet till utveckling. Resultatet kan bidra till ökad medvetenhet hos anestesisjuksköterskor som medverkar i traumaomhändertagande att arbeta evidensbaserat, vilket i sin tur kan bidra till en ökad patientsäkerhet med förhoppningsvis minskat lidande för den enskilda patienten samt i förlängningen minskade kostnader för samhället.

Abstract Pain among patients in their final stage of life is a commonly occurring problem. Results from the Swedish Register of Palliative Care (SRPC) indicate that validated instruments for assessing pain are rarely used. Nurses' insufficient knowledge of pain and pain treatment methods may be a cause of maltreatment of patients who suffer from pain. The goal of this study was to determine whether training within the area of pain, pain assessment and pain assessment instruments increases the use of validated pain assessment instruments utilized by nurses working in care homes for patients in the final stage of life in the city of Uppsala. Method: A quantitative and quasi-experimental design was selected to perform the study. The intervention study that was used consisted of one training session where one questionnaire was given before and one after the time of training. Register data were collected from the SRPC given the question of pain assessment before and after the intervention. Results: The study showed that nurses more often used pain assessment instruments after the training session. The results also showed that nurses to a greater extent than before alternated between the two validated pain assessment instruments that were introduced at the training session. Conclusion: The results showed that when nurses at care homes are given training in the area of pain and pain assessment they absorb and use the newly acquired knowledge in their clinical work. / Sammanfattning Smärta hos människor som befinner sig i livets slutskede är ett vanligt förekommande problem. Resultat från Svenska palliativregistret tyder på att validerade smärtskattningsinstrument används i liten utsträckning. Bristande kunskaper om smärta och smärtbehandling hos sjuksköterskor kan leda till dålig smärtlindring hos personer med smärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om effekten av undervisning om smärta, smärtskattning och smärtskattningsinstrument ökar användandet av validerat smärtskattningsinstrument hos sjuksköterskor i Uppsala kommuns vård- omsorgsboenden vid vård i livets slutskede. Metod: En kvantitativ, kvasiexperimentell design valdes för att genomföra studien. Den interventionsstudie som användes utgjordes av ett undervisningstillfälle med en enkät före och efter undervisningen. Registerdata inhämtades från Svenska palliativregistret under frågeställningen smärtskattning före och efter interventionen. Resultat: Studien visar att sjuksköterskorna efter undervisningstillfället oftare använde smärtskattningsinstrument i sitt arbete. Resultatet visar även att sjuksköterskor i större utsträckning än tidigare växlade mellan de två validerade smärtskattningsinstrument som introducerades vid undervisningstillfället. Slutsats: Resultatet från studien visar att när sjuksköterskor på vård- och omsorgsboenden får undervisning om smärta och smärtskattning resulterar det i att dessa kunskaper tas tillvara och praktiseras i den kliniska verksamheten.

No description available.

Bakgrund: Det ska finnas en balans i relationen mellan sjuksköterskan och patienten vilket skapas genom att sjuksköterskan har en balans mellan närhet och distans. För att ha en balans ska upprätthållas krävs det att det finns ett stöd från kollegor genom användbara råd av någon mer erfaren. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att vårda cancerpatienter. Metod: Studien grundade sig på en kvalitativ metod genom intervjuer för att undersöka sjuksköterskors upplevelser. Texterna har transkriberats och en innehållsanalys har utförts. Resultat: Resultatet baseras på två olika kategorier en var vårdrelationens påverkan på sjuksköterskan med underkategorierna positiva och negativa effekter på vårdrelationen. Den andra var sjuksköterskans behov av stöd och utveckling i sin profession med underkategorierna stöd från arbete och privatlivet samt sjuksköterskans egna resurser. Slutsats: Sjuksköterskorna i denna studie påverkades både negativt och positivt av vårdrelationen med patienten, därför drar författarna slutsatsen att sjuksköterskans upplevelse av att vårda cancerpatienter behöver belysas för att sjuksköterskans hälsa ska bibehållas.

Bakgrund: Människor i livets slutskede vårdas inom samtliga vårdformer, såväl i öppen som sluten vård samt inom kommunal vård. Sjuksköterskor förväntas kunna bemöta dessa personers behov trots väldigt lite utbildning i palliativ vård under sin utbildning. Vilka är de svårigheter som dessa sjuksköterskor upplever? Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa svårigheter i den allmänna palliativa vården utifrån sjuksköterskors perspektiv. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultat: Analys av funnen litteratur inordnades i tre teman och sex subteman. De tre teman som framkom belyser kommunikativa svårigheter, kunskapsbrist och påfrestning samt bristen på tid och rum i arbetet. Slutsats: Resurstillgång, tid, god kommunikation samt ett väl fungerande samarbete mellan alla involverade var grunden till en god omvårdnad. Kunskap och emotionell styrka var viktigt för att bemästra de svåra situationer som uppkom i den allmänna palliativa vården. Det är önskvärt att utbildning i palliativ vård prioriteras högre i grundutbildningen för sjuksköterskor.

Inom hälso- och sjukvården finns ett ökat intresse för andlig vård, vilket har resulterat i mer forskning kring ämnet andlighet. Det finns dock lite forskning som visar hur sjuksköterskan definierar och ger andlig vård. Andlighet är något som bör integreras inom den palliativa vården enligt de internationella och nationella riktlinjer som finns för sjuksköterskans arbete. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor såg på andlighet och hur de tillgodosåg andlig vård. I studien analyserades och sammanställdes nio artiklar om hur sjuksköterskorna såg på andlighet och gav andlig vård. Artiklarna söktes fram i databaser Pubmed, CINAHL, Scopus och Medline. Även manuell sökning genomfördes. Analysen resulterade i att tre huvudteman framkom: (1) sjuksköterskans syn på begreppet andlighet, (2) befrämjande för andlig vård och (3) hinder för att tillgodose andliga behov, subteman presenterades under huvudtema 2 och 3. Vid vårdandet av döende patienter är det viktigt att sjuksköterskan tillgodoser fysiska, sociala, emotionella och andliga behov. Förmedla livsmening, hopp, tröst, att beröra och följa med patienten på resan mot döden är viktigt när sjuksköterskan ger andlig vård. Tidsbrist, stress, hög arbetsbelastning och bristande kunskap kring andlig vård är faktorer som leder till brister inom den andliga vården av döende patienter

Bakgrund: En fjärdedel av Sveriges befolkning vårdar en närstående i hemmet. Insatserna kan bestå av olika komponenter som sjukvårdande uppgifter, övervakning, känslomässigt stöd och personlig omvårdnad. Upplevelsen av det informella vårdandet är högst individuellt beroende på omfattning, personlighet, synen på hälsa och ohälsa, våra föreställningar, möjligheter till stöd samt den närståendes eventuella sjukdom. Syfte: Att belysa de anhörigas upplevelser av att vårda en närstående i hemmet. Metod: En kvalitativ intervjustudie som baseras på fem semistrukturerade intervjuer. En manifest innehållsanalys genomfördes för att analysera de transkriberade intervjuerna och finna likheter och skillnader i texterna. Resultat: Anhöriga upplever blandande känslor i det informella vårdandet, negativa som stress, dåligt samvete och oro men också positiva som glädje, tillfredsställelse, en fördjupad relation med den närstående samt en upplevelse av att växa som människa. Ett aktivt lyssnande, att bli sedd som unik individ med personligt anpassat stöd, var viktiga aspekter i vårdandet för upplevelsen av trygghet och delaktighet samt för bibehållen livsrytm och hälsa. Slutsats: Anhörigas upplevelser grundar sig i deras unika livsvärld, som de delar med sina närstående. Det nya ansvaret och upplevelsen av vad detta bär med sig, föreställningar om vårdande samt relationen med den närstående, övriga familjemedlemmar och vårdpersonalen, men också avståndet, har betydelse för upplevelsen av det informella vårdandet.

Hemsjukvården blir allt mer avancerad och ställer större krav på sjuksköterskan. Detta i samband med att fler människor väljer att vårdas i hemmet, speciellt vid vård i livets slutskede. För sjuksköterskan innebär detta ett ökat ansvar där den egna kompetensen sätts på prov, både när det gäller praktiska kunskaper men även när det gäller att finnas till för patient och närstående.  Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet. Metoden som användes är en litteraturöversikt där totalt tio kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Detta resulterade i fyra kategorier och tio subkategorier.   Resultatet visar att sjuksköterskan upplever att vikten av en god vårdrelation till patient och närstående bör baseras på öppenhet och lyhördhet. Det upplevs som en utmaning för sjuksköterskan att balansera sin professionella och personliga roll vid vård i livets slutskede i hemmet. Vidare visar resultatet att arbetet vid vård i livets slutskede i hemmet upplevs påverka sjuksköterskan både positivt och negativt. Det upplevs vara tillfredställande att kunna ge god vård. Dock kan en känsla av otillfredsställelse uppstå när sjuksköterskan känner sig otillräcklig i emotionellt svåra situationer där existentiella frågor uppstår. Bristen på tid samt oklara ansvarsområden upplever sjuksköterskan påverka vården till patient och närstående negativt. I diskussionen berörs områden som vikten av en god vårdrelation mellan sjuksköterskan och patienten och närstående, sjuksköterskans upplevelser av bemötande av existentiella frågor, sjuksköterskans upplevelser av tidsbristen i arbetet och vikten av ett gott samarbete med kollegor.