No description available.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar och kan ses som en folksjukdom. Psykisk ohälsa leder till ett lidande för individen och dennes omgivning. Roller man har haft förändras och tidigare normala händelser kan upplevas som misslyckade. Förändringarna orsakar förlust av kontroll och ett minskat egenvärde.    Syfte: Att undersöka patienter med psykisk ohälsas upplevelser och erfarenheter av vårdandet inom hälso- och sjukvård.    Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på totalt elva kvalitativa artiklar hämtade från PubMed och CINAHL.    Resultat: Totalt framkom fyra kategorier som beskriver patienters upplevelser och erfarenheter av vårdandet. Dessa var upplevelser av bemötandet av sjukvårdspersonal, upplevelser av att bli sedd som en människa, upplevelser av sjuksköterskans roll, upplevelser av vårdmiljön och upplevelser av familjens involvering i vårdandet.    Slutsats: Utifrån huvudresultaten i denna litteraturstudie framkom det att det finns flera förbättringsområden som bör uppmärksammas av den enskilda sjuksköterskan och av sjukvården i stort, för att utveckla och förbättra vården för denna patientgrupp. Upplevelser av att inte bli sedd som en människa och att bli dåligt bemött kan indikera att det finns outtalade negativa uppfattningar om denna patientgrupp, vilket innebär att det finns ett behov av ett fortsatt arbete för att förändra sjuksköterskans, och även annan vårdpersonals, attityder gentemot dessa patienter. / ABSTRACT  Background: Mental illness is increasing and can be seen as a public disease. This leads to suffering for the individual and his surroundings. Roles you have had change and previously normal events can be experienced as failures. The changes cause a loss of control and a reduced intrinsic value.   Aim: To investigate how patients’ with mental illness experienced the care they received in healthcare.   Method: A literature study with a descriptive design based on total of eleven qualitative articles retrieved from PubMed and CINAHL.   Result: A total of four categories emerged that describe patients’ experiences of care. These were experiences of the treatment of healthcare personnel, experiences of being seen as a human being, experiences of the role of the nurse, experiences of the care environment and experiences of the family's involvement in the care.   Conclusion: Based on the main results of this literature study, it emerged that there are several areas of improvement that should be addressed by the individual nurse and the healthcare system in general, in order to develop and improve the care for this patient group. Experiences of not being seen as a human being and being treated badly may indicate that there are unspoken negative perceptions of this patient group, which means that there is a need for continued work to change the attitudes of the nurse, and also other healthcare staff, towards these patients.

Att vara patient innebär lidande, antingen i form av sjukdomslidande, livslidande eller vårdlidande. Det vårdande mötet är en central del i sjuksköterskans arbete mot att möta patienternas behov och lindra lidandet. Det krävs att sjuksköterskan besitter en empatisk förmåga för att kunna leva sig in i patientens situation och vinna tillit. Vid långvarig exponering av patienternas lidande finns dock en risk att drabbas av empatitrötthet. Det innebär en bristande förmåga till empati med symtom såsom minskad energi, känsla av hopplöshet och en känslomässig distans. Empatitrötthet är ett utbrett problem inom vårdande yrken där risken är stor att drabbas. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av uppkomsten av empatitrötthet. Som metod valdes att göra en litteraturöversikt med kvalitativa data som grund. Datasökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed där nio artiklar inkluderades för att svara på syftet. Resultatet utmynnade i vårdandets otillräcklighet som ett centralt tema med tre kategorier och åtta underkategorier. Dessa var: 1. Emotionell belastning med underkategorierna empatins börda, empatiskt krävande möten och maktlöshet. 2. Arbetsförhållandenas påverkan med underkategorierna otillräckliga resurser och kollegial obalans. 3. Privatlivets utsatthet med underkategorierna skuld, svårigheter att vara självförlåtande och obalans av energiåtgång. Under diskussionen bekräftades resultatet med ytterligare artiklar och fördjupades vidare i relation till vårdvetenskapliga teorier. Det uppdagades att begreppet är relativt outforskat, men att kopplingar till fenomenet finns under andra benämningar. Det framkom att mer kunskap om begreppet hos både forskare, yrkesverksamma sjuksköterskor och chefer hade varit gynnsamt för att öka förståelsen och motverka uppkomsten.

Våld i nära relation är ett mångfacetterat begrepp som innefattar olika aspekter av en människas utsatthet. Kvinnor utsatta för våld i nära relation där mannen är våldsutövaren är en vanlig företeelse i samhället. Var tredje kvinna utsätts någon gång i livet för våld i nära relation, och många kvinnor söker vård för sin våldsutsatthet. Det är däremot få kvinnor som nämner att våldet är den bakomliggande orsaken till besvär, symtom och känslor. Sjuksköterskor träffar vårdsökande kvinnor oavsett arbetsplats, därför ingår det i sjuksköterskornas profession att ställa frågan om våldsutsatthet och samtala, stötta och hänvisa kvinnorna beroende på behov och vilja. Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur sjuksköterskor upplever att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Metoden utgjordes av en litteraturöversikt baserad på tio empiriska tidskriftsartiklar som kvalitetsgranskats och analyserats av författarna, nio kvalitativa samt en kvantitativ. Analysen genererade fyra kategorier; Arbetsplatsens förutsättningar skapar ramar för mötet, Ett behov av att skydda sig själv från utsatthet, Att överta en del av kvinnornas börda samt En professionell utmaning och nio underkategorier. Med stöd från resultatet diskuteras faktorer som bidrar till en direkt påverkan på mötet med kvinnorna utsatta för våld i nära relation. Sjuksköterskorna upplevde motgångar i form av tidsbrist, avsaknad av kunskap, förutfattade meningar och inre konflikter med emotionella reaktioner så som sorg, frustration och förtvivlan. Dessa faktorer samverkade till att identifieringen av våld i nära relation inte genomfördes av sjuksköterskorna. Det anses vara betydande för sjuksköterskorna att få ökad utbildning inom våld i nära relation för att på så sätt erbjuda kvinnorna omsorgsfull omvårdnad. / Intimate partner violence is a multifaceted concept that includes different aspects of a person's vulnerability. Women exposed to intimate partner violence where the man is the perpetrator is a common phenomenon in society. Every third woman is at some point in her life exposed to intimate partner violence, and many women seek treatment for their exposure to violence. However, few women mention that violence is the underlying cause of problems, symptoms and feelings. Nurses meet women seeking care regardless of their workplace, therefore it is part of the nurses' profession to ask the question of exposure to violence and talk to, support and refer the women depending on their needs and wishes. The purpose of the literature review was to highlight how nurses experience meeting women who are exposed to violence in close relationships. The method consisted of a literature review based on ten empirical journal articles that were quality reviewed and analyzed by the authors, nine qualitative and one quantitative. The analysis generated four categories; The conditions of the workplace create a framework for the meeting, A need to protect oneself from vulnerability, To take over part of the women's burden and A professional challenge and nine subcategories. With support from the results, factors are discussed that contribute to a direct impact on the meeting with the women exposed to violence in a close relationship. The nurses experienced setbacks in the form of lack of time, lack of knowledge, preconceived notions and inner conflicts with emotional reactions such as sadness, frustration and despair. These factors combined to make the identification of intimate partner violence not carried out by the nurses. It is considered important for the nurses to receive increased training in intimate partner violence in order to offer the women adequate care.