Syftet med studien har varit att med en fenomenologiskt ansats undersöka hur det svenska anstaltslivet upplevs av intagna. Den tidigare forskningen inom ämnet visade på att det finns flera faktorer som samspelar i hur erfarenheten av verkställighetstiden kommer utformas, studien lyfter följaktligen fram dessa fyra centrala teman: relationer, organisationssystem, självkänsla och utanförskapets effekter. Empirin till studien samlades in via semistrukturerade intervjuer med fem intagna män från samma anstalt där det mellan dem fanns en hög demografisk varians. Undersökningen gav både idiografiska resultat och nomotetiska. Det nomotetiska resultatet från intervjuerna visade på att upplevelsen av anstaltslivet kännetecknas av ett närvarande moment av oförutsägbarhet, ett behov av en genuint engagerad kriminalvårdare samt att utomstående sociala relationer kompliceras.  Resultatet diskuteras avslutningsvis i relation till studiens syfte, hur det kan förstås utifrån ett livsvärldsperspektiv och tidigare forskning.

Depression är ett omfattande lidande och räknas som en folksjukdom. Det är ett tillstånd som får svåra konsekvenser för den enskilde individen. Individen upplever ofta nedstämdhet, ångest och oföretagsamhet. Livet färgas dessutom av den dystra sinnesstämningen och tycks ha liten eller ingen mening alls. Det valda forskningsområdet är ett växande problem i samhället och många gånger upplever den drabbade skuld och skam, som en följd av den tabu som råder. Med en ökad förståelse för individens upplevelser ökar möjligheten för att denna patientgrupp får både ett bättre bemötande och en bättre vård. Syftet med studien är därför att belysa människors upplevelser av att leva med depression. Studien är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. I självbiografierna framkommer det hos samtliga författare hur depressionen skapar ett omfattande lidande som påverkar förmågan att leva ett fullgott liv. Depressionen skapar känslor av skuld och skam, destruktiva tankar, social isolering och en plågsam oförmåga att hantera vardagslivet. När livet upplevdes som allra mörkast, var det vanligt att ta till diverse metoder för att hantera situationen. Det kunde handla om självmedicinering, överkonsumtion av alkohol eller att skada sig själv. Samtliga författare upplevde dessutom att det fanns en bristande förståelse för deras situation från omgivningen. Det blir tydligt att det finns en stark stigmatisering kring depression som försvårar livet för den drabbade. Den bristande förståelsen kunde skapa en känsla av utanförskap och individen drog sig många gånger undan från omgivningen.

<p>Bakgrund: Handen är ett sinnesorgan och känselspröt mot omgivningen. Det är med handen som vi till stor del uppfattar och undersöker vår omgivning. Arbetsterapeuter behandlar personer med skador och sjukdomar i handen med ortos. Det som beskrivs i litteraturen om ortosbehandling är fokuserat på funktion och tekniska lösningar inte så mycket på hur det är att leva med en ortos och hur det påverkar personens upplevelse av sin situation.</p><p>Syftet: var att beskriva vilka upplevelser vuxna personer har av att använda ortos på handen. Metod: En kvalitativ intervjustudie utifrån ett livsvärldsperspektiv genomfördes med 6 personer. De var mellan 26 och 62 år och bestod av både män och kvinnor med olika diagnoser och upplevelser av att använda ortos på handen. Materialet analyserades i flera steg.</p><p>Resultat: Upplevelserna av att använda ortos på handen resulterade i en beskrivning inom de fyra livsvärldsexistentialerna, levd kropp, levt rum, levd tid och levda relationer. En dubbelhet vid användning av ortos återfanns hos alla informanter och utgjordes av de motstridiga känslor som var förenade med de möjligheter och begränsningar ortosen gav. Resultatet visade att användning av ortos var en komplex upplevelse som både underlättade och begränsade dagliga aktiviteter.</p><p>Slutsats: Resultatet möjliggör för arbetsterapeuter att öka sin förståelse för vilka upplevelser som kan var förknippade med att använda ortos på handen och på så sätt öka personernas delaktighet i behandlingen.</p>

Bakgrund: Handen är ett sinnesorgan och känselspröt mot omgivningen. Det är med handen som vi till stor del uppfattar och undersöker vår omgivning. Arbetsterapeuter behandlar personer med skador och sjukdomar i handen med ortos. Det som beskrivs i litteraturen om ortosbehandling är fokuserat på funktion och tekniska lösningar inte så mycket på hur det är att leva med en ortos och hur det påverkar personens upplevelse av sin situation. Syftet: var att beskriva vilka upplevelser vuxna personer har av att använda ortos på handen. Metod: En kvalitativ intervjustudie utifrån ett livsvärldsperspektiv genomfördes med 6 personer. De var mellan 26 och 62 år och bestod av både män och kvinnor med olika diagnoser och upplevelser av att använda ortos på handen. Materialet analyserades i flera steg. Resultat: Upplevelserna av att använda ortos på handen resulterade i en beskrivning inom de fyra livsvärldsexistentialerna, levd kropp, levt rum, levd tid och levda relationer. En dubbelhet vid användning av ortos återfanns hos alla informanter och utgjordes av de motstridiga känslor som var förenade med de möjligheter och begränsningar ortosen gav. Resultatet visade att användning av ortos var en komplex upplevelse som både underlättade och begränsade dagliga aktiviteter. Slutsats: Resultatet möjliggör för arbetsterapeuter att öka sin förståelse för vilka upplevelser som kan var förknippade med att använda ortos på handen och på så sätt öka personernas delaktighet i behandlingen.

Bakgrund: Diabetes typ I är en kronisk sjukdom som innebär att insulinproduktionen i bukspottskörteln upphör. Sjukdomen kräver daglig behandling och en anpassad livsstil är nödvändig för att undvika komplikationer på både kort och lång sikt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur unga människor i åldrarna 17-38  år upplever hur det är att leva med diabetes typ I. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie genomförd med induktiv ansats. De utvalda artiklarna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: Under textanalysen framkom ett antal fenomen och beskrivningar som kategoriserades i två huvudkategorier och flera underkategorier. Den första huvudkategorin var att sjukdomen påverkar den drabbade individens livsstil på olika sätt, bl.a. genom att skapa ett behov av en strukturerad tillvaro. Den andra slutsatsen var att sjukdomen påverkar den drabbades sociala liv, inte minst genom att han eller hon påverkas av hur andra människor uppfattar diabetes som sjukdom. Slutsats: Resultatets två huvudkategorier överensstämde i huvudsak med den etablerade forskningen. Författarna pekar på förutom dessa slutsatser också på behovet av individuella lösningar inom diabetesutbildningen liksom bättre förberedda övergångar mellan barn-och vuxendiabetesvård. Man får inte heller glömma bort gravida diabetessjuka kvinnors behov och utmaningar och därmed sjuk-och hälsovårdens behov av att kunna ge stöd till dessa.

Det adopterade barnet har upplevt separationer, ibland bristfällig omsorg och trauman, vilket kan skapa en sårbarhet som kan leda till utmaningar i anknytningsprocessen. Vikten av en god anknytning vid adoption påverkar både barn och förälder. Barnets anknytning finns med och påverkar framtida förhållningssätt gällande känslomässig närhet och förståelse och en otrygg anknytning skapar sämre förutsättningar för en framtida trygghet. Som barnhälsovårdssjuksköterska är det av vikt att besitta kunskap om anknytning, dess framtida påverkan på individen samt det speciella behov familjer som adopterar har för att kunna skapa så goda förutsättningar som möjligt gällande anknytningsprocessen. Forskningsfältet är knapphändigt och begränsat gällande föräldrars upplevelser av anknytning vid adoption och de få studier som finns påvisar att kunskapen inom sjukvården kring adoption och adoptivfamiljers speciella behov upplevs bristfällig. Föreliggande studie vill genom ett livsvärldsperspektiv belysa föräldrars upplevelser av anknytningsprocessen. Resultatet kan bidra till ökade möjligheter att förstå livsvärlden hos föräldrar som adopterar och vad som påverkar och kan påverkas. Detta kan i sin tur sättas i relation till övrig forskning och perspektivet av hållbar utveckling, för att i slutänden kunna bidra med kunskap till barnhälsovården. Datainsamlingen är gjord genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med adoptivföräldrar (n=11). Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resultatet presenteras, via tre huvudkategorier; Betydelse av att känna trygghet i föräldrarollen, Att se och möta barnets behov och Betydelse av att få bekräftelse i föräldrarollen. Resultatet belyser den väldiga förändring en adoption innebär, både för barn och förälder. Det belyser också vikten av att det finns kompetens och engagemang kring anknytningsprocessen hos familjer som adopterar, både hos föräldrar och hos barnhälsovården som möter dessa familjer. I resultatet framkommer att känslan av trygghet har stor påverkan på anknytningsprocessen. En dominerande andel av föräldrarna känner en frustration över bristande kompetens och engagemang hos barnhälsovårdssjuksköterskan.

Att leva med ett sår innebär lidande för patienten och är kostnadskrävande för samhället. Sårvård är en av distriktssköterskans vanligaste arbetsuppgifter och kräver omfattande kunskaper för att uppnå goda behandlingsresultat. Det har framkommit att det råder kunskapsbrister inom ämnet, vilka medför slöseri med resurser samt onödigt patientlidande. Syftet med studien är att beskriva hur distriktssköterskans kunskap om sårvård inhämtas, upprätthålls och utvecklas. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex distriktssköterskor som arbetar inom hemsjukvård eller primärvård har intervjuats. Resultatet presenteras under huvudkategorierna; Tillägnande av kunskap och Strategier för kunskapsinhämtning. I den första kategorin framgår det att distriktssköterskans kunskap grundar sig i formell utbildning samt praktisk erfarenhet av att ha utfört många såromläggningar. Här belyses även hur distriktssköterskan tillgodogör sig ny kunskap på arbetsplatsen. Tidsbrist uppges vara en betydande faktor till varför bristfällig kunskapsuppdatering förekommer. Under den andra kategorin framgår det att den främsta strategin för ny kunskapsinhämtning är att konsultera kollegor. Här beskrivs också det egna intresset som en viktig faktor för hur aktivt uppdatering sker. Distriktssköterskan identifierar risker med att konsultera kollegor och menar att kunskap som inte grundar sig i evidens riskerar att föras vidare. Att reflektera och kritiskt granska sina kunskapskällor är något distriktssköterskan anser vara av stor vikt för att kunna upprätthålla god kvalitet på sårvården. Slutligen konstateras att det krävs mer fortbildning och fler möjligheter till kunskapsuppdatering på arbetstid för att höja kompetensen hos distriktssköterskor och således kvaliteten på sårvården.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka det pedagogiska förhållningssättet i ett professionellt sammanhang. Detta gjordes genom att fokusera på sjuksköterskors upplevelser och tolkningar av samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal på barnavårdscentral. Följande frågeställningar undersöktes: Hur gestaltade sjuksköterskorna samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal? Vad sa detta om hennes pedagogiska förhållningssätt? Studiens teoretiska ram var fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och hermeneutik. Intervjuer med fokus på berättande genomfördes med fyra sjuksköterskor som arbetade med barnhälsovård. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Intervjutexterna tolkades hermeneutiskt. Resultatet visade att sjuksköterskans pedagogiska förhållningssätt påverkades utifrån om hon i hälsosamtalet fokuserade på arbetsuppgiften, relationen till föräldrarna eller familjens livsvärld. När sjuksköterskan i sitt pedagogiska förhållningssätt fokuserade på familjens livsvärld, ökade möjligheten till förståelse och lärande hos båda parter. Studien bidrar till en ökad förståelse för betydelsen av det fenomenlogiska livsvärldsperspektivet i ett hälsosamtal.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka det pedagogiska förhållningssättet i ett professionellt sammanhang. Detta gjordes genom att fokusera på sjuksköterskors upplevelser och tolkningar av samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal på barnavårdscentral. Följande frågeställningar undersöktes: Hur gestaltade sjuksköterskorna samspelet med föräldrar och barn i ett hälsosamtal? Vad sa detta om hennes pedagogiska förhållningssätt? Studiens teoretiska ram var fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och hermeneutik. Intervjuer med fokus på berättande genomfördes med fyra sjuksköterskor som arbetade med barnhälsovård. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Intervjutexterna tolkades hermeneutiskt. Resultatet visade att sjuksköterskans pedagogiska förhållningssätt påverkades utifrån om hon i hälsosamtalet fokuserade på arbetsuppgiften, relationen till föräldrarna eller familjens livsvärld. När sjuksköterskan i sitt pedagogiska förhållningssätt fokuserade på familjens livsvärld, ökade möjligheten till förståelse och lärande hos båda parter. Studien bidrar till en ökad förståelse för betydelsen av det fenomenlogiska livsvärldsperspektivet i ett hälsosamtal.

Studiens syfte var att undersöka hur personer med ohälsa och lidande orsakat av sektmedlemskap upplever mötet med den psykiatriska vården. Studien hade en fenomenologisk hermeneutisk ansats och byggde på fem intervjuer med personer från fyra olika sekter som i samband med processen att lämna sekten kommit i kontakt med den psykiatriska vården. Resultatet beskrivs på tre tolkningsnivåer; naiv förståelse, strukturanalys och tolkad helhet. Den naiva analysen visade att personer med ohälsa och lidande orsakat av sektmedlemskap upplevde att mötet med den psykiatriska vården präglades av missförstånd och brist på kunskap om problematiken och vilka konsekvenserna blev när en person valde att lämna en sekt. Strukturanalysen resulterade i elva subteman, tre teman och ett huvudtema. Huvudtemat fick namnet Lost in Translation och sammanfattade kärnan i studiens resultat vilket var att personer med ohälsa och lidande orsakat av sektmedlemskap kände sig vilse och utanför och hade svårt att förstå och få förståelse för sin situation vilket ledde till missförstånd i mötet med den psykiatriska vården. Den tolkade helheten visade att de personer som kände sig sedda och bekräftade i sitt lidande hade en mer positiv upplevelse av mötet med den psykiatriska vården. / The aim of the study was to investigate how persons with illness and distress caused by cult membership experienced the encounter with psychiatric care. The study had a phenomenological hermeneutic approach and was based on five interviews with people from four different cults who in the process of leaving the cult had contact with psychiatric care. The result are described in three levels of interpretation; naive understanding, structural analysis and interpreted whole. The naive analysis showed that persons with illness and distress caused by cult membership experienced that the contact with psychiatric care was characterized by misunderstanding and lack of knowledge of the problems and the consequences that were a result of a person leaving a cult. The structural analysis resulted in eleven subthemes, three themes and an overall theme. The main theme was called Lost in Translation and summarized the essence of the results of the study which was that persons with illness and distress caused by cult membership felt lost and outside and had trouble to understand and to find understanding for their situation and that this caused misunderstandings in the encounter with psychiatric care. The interpreted whole showed that persons that felt that they were seen and confirmed in their suffering had a more positive experience of the encounter with psychiatric care.