<p>Syfte med detta arbete är att studera yrkesstatusen hos personal som arbetar med människor</p><p>med intellektuella funktionsnedsättningar på daglig verksamhet och bostäder med särskild</p><p>service. Denna yrkesgrupp ingår i den offentliga sektorn, tillhör omsorgen, är</p><p>kvinnodominerad och har ingen enhetlig utbildning och yrkesbeteckning.</p><p>Personalomsättningen är stor och lönen är låg.</p><p>Vår fråga är huruvida kraven på yrkeskompetens för denna yrkesgrupp som vi kallar för</p><p>omsorgsassistenter har förändrats under de senaste tjugo åren och vilka hinder och</p><p>möjligheter det finns för en utveckling till ett självständigt yrke.</p><p>Vårt empiriska material består av olika skrifter om kompetenshöjning för omsorgspersonal</p><p>som Socialstyrelsen publicerat, beskrivningar av utbildningar och vidareutbildningar,</p><p>platsannonser från arbetsförmedlingen samt information från personer som har arbetat länge i</p><p>ledande positioner inom handikappomsorgen.</p><p>Våra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och som tolkningsmetod valde vi</p><p>Faircloughs diskursanalys.</p><p>Det framgår av forskning om professionalisering att det krävs vissa kriterier för att ett yrke</p><p>ska kunna utvecklas till en profession. Vår målgrupp uppfyller inte dessa kriterier.</p><p>Resultatet visar att yrket genom åren har blivit mer mångfacetterat och kvalificerat. Vår</p><p>slutsats är att det finns både hinder och möjligheter för omsorgsassistenter på väg till en</p><p>självständig yrkesgrupp.</p><p>Som möjlighet till ett självständigt och utvecklat yrke ser vi strävan mot akademisering och</p><p>professionalisering och en hög prioritering av utbildning. Den allt otydligare yrkesprofilen</p><p>med breda kompetenskrav samt kvinnodominansen inom den undersökta yrkesgruppen kan</p><p>däremot betraktas som hinder för utveckling till ett självständigt yrke.</p>

Denna studie handlar om psykosocial arbetsmiljö utifrån variablerna krav, kontroll och socialt stöd. Huvudsyftet har varit att undersöka hur vårdare som arbetar på privat drivna gruppbostäder upplever den psykosociala arbetsmiljön samt vilket slags psykosocial arbetsform som dominerar på gruppbostäderna. Karasek och Theorells (1990) krav- och kontroll modell och Johnsons (1986) teori om socialt stöd utgör de teoretiska grunderna för uppsatsens huvudsakliga syfte. Ytterligare syfte har varit att undersöka inlåsningsproblematiken, hur omfattande den är och vad som orsakar den. Att befinna sig i en inlåst position kan orsaka att arbetstagare upplever en bristande psykosocial arbetsmiljö (Astvik m.fl. 2006). En deduktiv enkätundersökning gjordes på ett privat företags samtliga tio gruppbostäder (n=64). Resultatet från undersökningen skiljer sig i vissa avseenden från både de teoretiska utgångspunkterna och den tidigare forskning jag tagit del av. Det visade sig att deltagarna uppskattade sin psykosociala arbetsmiljö som mycket god. Den psykosociala arbetsformen som dominerade på arbetsplatsen var den aktiva. Den aktiva arbetsformen kännetecknas av höga arbetskrav och hög egenkontroll. Inlåsnings-problematiken var på de undersökta gruppbostäderna inte så utbredd som tidigare forskning signalerat om. Majoriteten av de deltagare som befann sig i en inlåst position hade egna lösningar för att ta sig ur situationen.

Syfte med detta arbete är att studera yrkesstatusen hos personal som arbetar med människor med intellektuella funktionsnedsättningar på daglig verksamhet och bostäder med särskild service. Denna yrkesgrupp ingår i den offentliga sektorn, tillhör omsorgen, är kvinnodominerad och har ingen enhetlig utbildning och yrkesbeteckning. Personalomsättningen är stor och lönen är låg. Vår fråga är huruvida kraven på yrkeskompetens för denna yrkesgrupp som vi kallar för omsorgsassistenter har förändrats under de senaste tjugo åren och vilka hinder och möjligheter det finns för en utveckling till ett självständigt yrke. Vårt empiriska material består av olika skrifter om kompetenshöjning för omsorgspersonal som Socialstyrelsen publicerat, beskrivningar av utbildningar och vidareutbildningar, platsannonser från arbetsförmedlingen samt information från personer som har arbetat länge i ledande positioner inom handikappomsorgen. Våra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och som tolkningsmetod valde vi Faircloughs diskursanalys. Det framgår av forskning om professionalisering att det krävs vissa kriterier för att ett yrke ska kunna utvecklas till en profession. Vår målgrupp uppfyller inte dessa kriterier. Resultatet visar att yrket genom åren har blivit mer mångfacetterat och kvalificerat. Vår slutsats är att det finns både hinder och möjligheter för omsorgsassistenter på väg till en självständig yrkesgrupp. Som möjlighet till ett självständigt och utvecklat yrke ser vi strävan mot akademisering och professionalisering och en hög prioritering av utbildning. Den allt otydligare yrkesprofilen med breda kompetenskrav samt kvinnodominansen inom den undersökta yrkesgruppen kan däremot betraktas som hinder för utveckling till ett självständigt yrke.

No description available.

Bakgrund: Den äldre populationen är växande i Sverige och anhörigvårdarnas insatser ökar i omfattning. Detta innebär förändringar i anhörigvårdarnas livssituation och kan upplevas både positivt och negativt. För att få ett väl fungerande vård- och omsorgssystem är det viktigt att få en övergripande bild av anhörigvårdarnas erfarenheter. Detta för att kunna främja och bibehålla deras livskvalitet. Syfte: Syftet med studien är att studera äldre anhörigvårdares erfarenheter av att vårda en närstående. Metod: Litteraturstudie som är baserad på 9 vetenskapliga artiklar. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har använts och dessa har granskats och analyserats. Kriterierna för urvalet var att de skulle innefatta människor över 60 års ålder, vara publicerade efter 2001 samt skrivna i industriländer som kan passa in på Sveriges sjukvård. Resultat: Resultatet beskriver anhörigvårdarnas erfarenhet av att vårda en närstående som en förändring som påverkar även deras livssituation. Studien presenteras i två kategorier med sju underkategorier: Anhörigvårdarens livssituation och Den viktiga interaktionen med omvärlden. Diskussion: Erfarenheterna av att vara anhörigvårdare var av olika karaktär och påverkades av yttre och inre faktorer. Där en del anhörigvårdare kände en förlust av egen tid upplevde andra en ökad samhörighet med den närstående. Att bemästra sin roll som anhörigvårdare verkade till stor del grunda sig i personens inneboende egenskaper, även det sociala nätverk anhörigvårdaren hade upplevdes betydelsefullt. Benner och Wrubels omsorgsteori låg till grund för diskussionen och vissa begrepp förankrades: omsorg, person, situation, kontext, stress, bemästrande, livscykel, hälsa (välbefinnande) och ohälsa.

På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.

To reach health and wellbeing, despite a disease as rheumatoid arthritis, the patient needs help to manage and cope with his situation. The caregiver’s task is to give this support. The aim of this study was to illuminate how patients with rheumatoid arthritis experienced the relationship to the caregivers in the “rheumatic-team”, and the participation in this team. The aim was also to describe conditions and obstacles that had a special role for the creating of the care-relation and the participation in this care-context. A life-world-phenomenological approach was used. Seven patients have been interviewed about their experience of the relationship and their participation. The result shows that the patients wish that the relationship is natural, friendly and regular. It also shows both existence and lack of participation. A condition for participation and a good care-relation is for example to be seen as a unique individual and that the caregivers treat them calmly, thoughtfully and easy. A straight communication that gives the patients a chance to speak is central. Are these conditions not fulfilled, it will create feelings of frustration and disappointment with the patient. The empiric part has been discussed and explained with the help of the philosopher Emmanuel Lévinas’ ethic theory. / För att en patient ska nå hälsa och välbefinnande trots en sjukdom som reumatoid artrit, krävs det att patienten får hjälp och stöd att hantera och klara av sin situation. Vårdarnas uppgift är att ge denna support. Syftet med studien var att belysa hur patienter med reumatoid artrit erfor relationen till vårdarna i "reumateamet", samt hur de upplevde sin delaktighet inom detta ”team”. Syftet inbegrep också att kunna beskriva förutsättningar och hinder som var av särskild betydelse för skapandet av vårdrelationen och delaktigheten inom denna vårdkontext. Ett livsvärldsfenomenologiskt närmelsesätt användes. Sju patienter har intervjuats om sina upplevelser gällande vårdrelation och delaktighet. Resultatet visar att patienterna önskar en naturlig, vänskapslik och kontinuerlig relation till vårdarna. Det visar även att delaktighet finns men också saknas. Förutsättningarna för delaktighet och en god vårdrelation är exempelvis att vårdarna ser patienterna som unika individer och bemöter dem lugnt, vänligt, enkelt, omtänksamt och lättsamt. Tydlig och rak kommunikation där patienten får chans att prata är centralt. Uppfylls inte dessa förutsättningar, skapas hos patienten känslan av att vara i vägen, vilket föder frustration och besvikelse. Den empiriska delen har också diskuterats, förklarats och fördjupats utifrån filosofen Emmanuel Lévinas etiska teori.

Bakgrund: Då en person drabbas av stroke blir han/hon beroende av hjälp och då känner anhöriga att de ofrivilligt får ansvaret att vårda sin familjemedlem. För de anhöriga är det oftast en ny okänd värld som öppnar sig och deras informationsbehov är stort. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva det behov av information och stöd som anhöriga till de som drabbats av stroke har. Metod: En litteraturstudie där 17 vetenskapliga artiklar granskades och en innehållsanalys gjordes enl. Forsberg och Wengström. Resultat: Studiens resultat presenteras med tre huvudkategorier: Upplevelsen av att vara anhörigvårdare; Anhörigas behov av information och stöd; Faktorer hos anhöriga som påverkar flödet av information. De flesta anhöriga ansåg att de inte fick tillräcklig och adekvat information under tiden deras familjemedlem vårdades på sjukhus. Detta kunde medföra osäkerhet och rädsla hos många anhöriga. Slutsats: Det är av stor betydelse att vårdpersonalen ger de strokedrabbades anhöriga individuellt anpassad information och stöd eftersom de förväntas bli deras informella vårdare efter utskrivning. / Background: When a person suffers a stroke, he/she become dependent on help and the relatives feel that they are involuntarily given responsibility to care for their family member. It is usually a new unknown world that is opening up for the relatives and their need for information is great. Purpose: The purpose of the literature study was to describe the need for information and support that the relatives of those affected by stroke have. Method: A literature review in which 17 scientific articles were reviewed and a content analysis was done according to Forsberg and Wengström. Results: The findings in this study are presented with three main categories: The experience of being carers; Relatives' need for information and support; Factors that affect the flow of information. Most families believe that they had not received adequate and appropriate information during the time their family member was admitted to hospital. This could result in uncertainty and fear within many relatives. Conclusion: It is very important that health professionals give the relatives of stroke victims individualized information and support because they're expected to become their informal carers after discharge.

<p>På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.</p>

<p>To reach health and wellbeing, despite a disease as rheumatoid arthritis, the patient needs help to manage and cope with his situation. The caregiver’s task is to give this support. The aim of this study was to illuminate how patients with rheumatoid arthritis experienced the relationship to the caregivers in the “rheumatic-team”, and the participation in this team. The aim was also to describe conditions and obstacles that had a special role for the creating of the care-relation and the participation in this care-context. A life-world-phenomenological approach was used. Seven patients have been interviewed about their experience of the relationship and their participation. The result shows that the patients wish that the relationship is natural, friendly and regular. It also shows both existence and lack of participation. A condition for participation and a good care-relation is for example to be seen as a unique individual and that the caregivers treat them calmly, thoughtfully and easy. A straight communication that gives the patients a chance to speak is central. Are these conditions not fulfilled, it will create feelings of frustration and disappointment with the patient. The empiric part has been discussed and explained with the help of the philosopher Emmanuel Lévinas’ ethic theory.</p> / <p>För att en patient ska nå hälsa och välbefinnande trots en sjukdom som reumatoid artrit, krävs det att patienten får hjälp och stöd att hantera och klara av sin situation. Vårdarnas uppgift är att ge denna support. Syftet med studien var att belysa hur patienter med reumatoid artrit erfor relationen till vårdarna i "reumateamet", samt hur de upplevde sin delaktighet inom detta ”team”. Syftet inbegrep också att kunna beskriva förutsättningar och hinder som var av särskild betydelse för skapandet av vårdrelationen och delaktigheten inom denna vårdkontext. Ett livsvärldsfenomenologiskt närmelsesätt användes. Sju patienter har intervjuats om sina upplevelser gällande vårdrelation och delaktighet. Resultatet visar att patienterna önskar en naturlig, vänskapslik och kontinuerlig relation till vårdarna. Det visar även att delaktighet finns men också saknas. Förutsättningarna för delaktighet och en god vårdrelation är exempelvis att vårdarna ser patienterna som unika individer och bemöter dem lugnt, vänligt, enkelt, omtänksamt och lättsamt. Tydlig och rak kommunikation där patienten får chans att prata är centralt. Uppfylls inte dessa förutsättningar, skapas hos patienten känslan av att vara i vägen, vilket föder frustration och besvikelse. Den empiriska delen har också diskuterats, förklarats och fördjupats utifrån filosofen Emmanuel Lévinas etiska teori.</p>