Bakgrund: Personcentrerad vård är inte bara vård med hög kvalitet, den möter även patientens specifika behov på lika villkor och skyddar patientens rättigheter. Patienter med sänkt vakenhet är en utsatt patientgrupp med bristande autonomi och hög mortalitet. Tidigare forskning visar att det varit svårt att implementera personcentrerad vård på akutmottagningen.   Syfte: Syftet är att studera förekomsten av faktorer grundade i personcentrerad vård hos patienter med sänkt vakenhet på en akutmottagning. Syftet är också att sammanställa den befintliga forskningen på personcentrerad vård på akutmottagning.    Metod: Den design som valdes var en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats och observation som datainsamlingsmetod, nio observationer genomfördes. Litteraturen kring personcentrerad vård på akutmottagning är granskad utifrån innehållsanalys.    Resultat: Patienter med sänkt vakenhet informerades och involverades i sin vård framförallt de första 20 respektive 19 minuterna efter ankomst till akutmottagningen. Vårdpersonalen pratar om annat ovanför patientens huvud när det kommer till annat arbete, privat eller för patienten nedvärderande. I sex av nio observationer engagerades närstående i patientens vård. Litteraturen ger en gemensam bild av att information och kommunikation  är det centrala för att patienter ska känna trygghet och tillit samt för att skapa en god relation  till vårdpersonalen.  Slutsats: Personal som vårdar patienter med sänkt vakenhet arbetar utifrån personcentrerat förhållningssätt när de informerar och gör patienten delaktig i sin vård. Det förekommer dock nedvärderande händelser som kan påverka relationen mellan patient och vårdpersonal. När personalen utgår från personcentrerad vård kan patienten göras delaktig och därmed tillgodoses en anpassad och god vård för den enskilda individen. / Introduction: Person-centered care (PCC) is not just high-quality care, it also meets the patient's specific needs on equal terms and protects the patient's rights. Patients with reduced alertness are a vulnerable group with a lack of autonomy and high mortality. Previous research shows that it has been difficult to implement PCC at the emergency department, (ED).   Aim: The purpose is to study the prevalence of factors based on PCC in patients with reduced alertness in the ED. The aim is also to review existing research on PCC in the ED.   Methods: The design was a prospective cross-sectional study with quantitative design and observation as data collection. A literature review on PCC was conducted and analyzed with content analysis.    Results: Patients with reduced alertness were informed and involved in their care, especially the first 20 and 19 minutes after arrival at the ED. However, there were times when the practitioners talked about something else above the patient's head that could be perceived as degrading to the patient.  In six of nine observations, relatives were involved in the patient's care. The literature provides a common view that information and communication are central to the patient's feeling of safety and trust, and to build a good relationship with practitioners.    Conclusion: Patients with reduced alertness are being cared for according to a person-centered approach when being informed and engaged in their own care. However, numerous factors exist that work against patients receiving fully satisfying care from a PCC perspective. When practitioners work with a PCC perspective, patients can be more involved in their own care which could result in a better care being provided for the individual patient.

<p>I detta arbete undersöker jag om kost, sömn och motion påverkar elevers vakenhet i skolan. </p><p>Litteraturgenomgången behandlar aktuella rön kring näringslära, sömn, motion, riktlinjer för skolmat och skolfrukostförsök. Även Linköpings kommuns roll i skolmatfrågan behandlas. I en enkätundersökning bland 35 sjätteklassare kartläggs deras mat, sömn och motionsvanor under fyra dagar. Resultatet behandlas i en enkätanalys, där det framgår att kost och motion kan påverka elevernas vakenhet i skolan. </p><p>Resultatet är inte tydligt och tröttheten kan bero på andra orsaker än de som undersökts. I diskussionen ges förslag som skulle kunna förbättra elevernas skolsituation</p>

<p>En stor del av personalen inom Hälso- och Sjukvården har sin arbetstid förlagd till natten. Vi vet idag att det är mycket ogynnsamt att arbeta nattetid och att det höjer risken att utveckla flera sjukdomar. Nattarbete och roterande skiftarbete stör och påverkar den naturliga dygnsrytmen i kroppen. Kan vi hjälpa kroppen att anpassa sig bättre till nattskiftsarbete med hjälp av ljusterapins effekter? Ljusterapi är, vad vi känner till idag, en säker behandling med få eller inga biverkningar. Den är lätt att administrera, relativt billigt och flexibel att utföra. Det optimala verkar vara, enligt vår nuvarande kunskap, att få ljusterapibehandling intermittent under nattpasset, kombinera detta med att använda sig av mörka solglasögon när man tar sig hem samt sedan att lägga sig att sova så snart som möjligt efter hemkomsten i ett mörkt rum. Ljusterapi hjälper speciellt inför längre perioder av nattpass men har också en mycket god effekt på att återställa den inre klockan till dag-dygnsrytm igen efter avslutad nattperiod. Ljusterapibehandling visar sig hjälpa även mot problem med ett förtidigt uppvaknande, som är ett vanligt fenomen vid nattarbete, och effekten av behandlingen kan kvarstå i upp till en månad. Den positiva höjningen av funktionsnivån som även inträffar kan också kvarstå så länge.</p>

En stor del av personalen inom Hälso- och Sjukvården har sin arbetstid förlagd till natten. Vi vet idag att det är mycket ogynnsamt att arbeta nattetid och att det höjer risken att utveckla flera sjukdomar. Nattarbete och roterande skiftarbete stör och påverkar den naturliga dygnsrytmen i kroppen. Kan vi hjälpa kroppen att anpassa sig bättre till nattskiftsarbete med hjälp av ljusterapins effekter? Ljusterapi är, vad vi känner till idag, en säker behandling med få eller inga biverkningar. Den är lätt att administrera, relativt billigt och flexibel att utföra. Det optimala verkar vara, enligt vår nuvarande kunskap, att få ljusterapibehandling intermittent under nattpasset, kombinera detta med att använda sig av mörka solglasögon när man tar sig hem samt sedan att lägga sig att sova så snart som möjligt efter hemkomsten i ett mörkt rum. Ljusterapi hjälper speciellt inför längre perioder av nattpass men har också en mycket god effekt på att återställa den inre klockan till dag-dygnsrytm igen efter avslutad nattperiod. Ljusterapibehandling visar sig hjälpa även mot problem med ett förtidigt uppvaknande, som är ett vanligt fenomen vid nattarbete, och effekten av behandlingen kan kvarstå i upp till en månad. Den positiva höjningen av funktionsnivån som även inträffar kan också kvarstå så länge.

I detta arbete undersöker jag om kost, sömn och motion påverkar elevers vakenhet i skolan. Litteraturgenomgången behandlar aktuella rön kring näringslära, sömn, motion, riktlinjer för skolmat och skolfrukostförsök. Även Linköpings kommuns roll i skolmatfrågan behandlas. I en enkätundersökning bland 35 sjätteklassare kartläggs deras mat, sömn och motionsvanor under fyra dagar. Resultatet behandlas i en enkätanalys, där det framgår att kost och motion kan påverka elevernas vakenhet i skolan. Resultatet är inte tydligt och tröttheten kan bero på andra orsaker än de som undersökts. I diskussionen ges förslag som skulle kunna förbättra elevernas skolsituation

Bakgrund: Patienter med hematologisk sjukdom erhöll en tunnellerad central venkateter i lokal anestesi inför behandling. Det är vanligt att patienter som är vakna under operation upplever oro. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur patienter med hematologisk sjukdom upplever att få en tunnelerad CVK i lokalanestesi samt hur de anser att upplevelsen kan förbättras. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 patienter där en intervjuguide med öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med hjälp av systematisk textkondensering enligt Malterud. Resultat: Gemensamt för samtliga patienter i studien var att CVK-ingreppet överlag var en positiv upplevelse. Patienterna beskrev att kontinuerlig information och ett gott omhändertagande på operation bidrog till en positiv upplevelse av att få en tunnelerad CVK. I resultatet framkom fyra teman; 1- mental styrka hjälpte patienterna att känna sig redo, 2- att vara utsatt i en miljö där smärta och obehag förekom, 3- omhändertaget av professionell och erfaren personal bidrog till en lugn stämning, 4- tidigare erfarenheter och information minskade oro och gav patienterna ökad trygghet. Slutsats: Studien visar att det finns potential att göra upplevelsen av att få en tunnelerad CVK bättre med enkla medel. Förbättringen kan ske genom tydligare information, varmare temperatur inne på operationssalen och genom att anestesisjuksköterskan stödjer patienten vid oro. Informationen och vården behöver således bli mer personcentrerad och vårdpersonal behöver öva för att bli bättre på att ge denna vård. / Background: Prior to treatment, patients with haematological disease receives a tunnelled central venous catheter in local anesthesia. It is common for patients who are awake during surgery to experience anxiety. Aim: The aim of this study was to describe how patients suffering from hematological diseases experience tunelled central venous cathetrization in local anesthesia and how their experience could be improved. Design: Semistructured interviews using an interview guide with open-ended questions where performed with 10 patients. Data were analysed with systematic text condensation according to Malterud. Result: The included patients had an overall positive experience from recieving a tunelled central venous catheter. The patients described how continuous information and good care improved their experience of recieving a tunelled central venous catheter. Four themes were identified in the result; 1- having mental a strenght made the patients feel relieved and prepared, 2- being exposed to an environment where pain and discomfort were present, 3- being taken care of by experienced professionals contributed to a calm atmosphere, 4- previous experiences and information reduced anxiety and promoted an increased feeling of safety Conclusion: The present study shows the potential to make patients experiences better by simple means, for example by giving more distinct information, raising the temperature in the operating room and by the nurse anesthetist acting more supportive when patients feel anxiety. The information and nursing care need to be more personalized and professionals need to practice in order to improve.

Bakgrund: Awareness, oavsiktlig vakenhet, är en ovanlig men allvarlig komplikation vid generell anestesi. Awarenessupplevelsen kan vara traumatisk för patienterna och resultera i långvarig ohälsa. Patienterna har rätt till god vård och anestesisjuksköterskan är ansvarig för att patienterna är adekvat sövda under hela sin anestesi. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av awareness under generell anestesi samt vilka konsekvenser det kan resultera i för patienten  Metod: En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes. Litteratursökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 36 kvalitativa och kvantitativa studier identifierades och analyserades med tematisk syntes. Resultat: Fyra övergripande analytiska teman framkom. Dessa var sensoriska intryck, existentiella känslor, påkalla uppmärksamhet och psykisk ohälsa. De tre första temana berör patientens upplevelse i samband med awareness och det sista temat berör vilka konsekvenser denna upplevelse kunde få för patienterna.  I samband med awareness kunde patienterna uppleva olika sensoriska intryck som hörsel, syn, känsel, smärta och paralys. Dessa upplevelser kunde medföra existentiella känslor som rädsla, oro, ångest, panik och hjälplöshet. Flera patienter beskrev hur de försökte påkalla personalens uppmärksamhet. Upplevelsen av awareness var för en del patienter en traumatisk upplevelse som kunde medföra kortvarig eller långvarig psykisk ohälsa av varierande omfattning. Det kunde även medföra psykosociala konsekvenser med försämrade relationer till närstående och hälso- och sjukvården med följden att patienten ej kunde genomföra rekommenderad behandling. Slutsats: Att uppleva awareness kan innebära ett lidande för patienten. En ökad kunskap om awareness medvetandegör behovet av att förebygga awareness och ökar anestesisjuksköterskans möjlighet att identifiera och stötta patienter som drabbats. / Background: Awareness, (e.g. unintentional wakefullness) is an unusual but serious complication during general anesthesia. The awareness experience can be traumatic for the patients and result in long-term illness. The patients are entitled to good care and the anesthetist nurse is responsible for ensuring that the patients are adequately anesthetized throughout their anesthesia. Aim: The aim was to illustrate the patient’s perception of awareness during general anesthesia and the consequences this may have for the patient.   Method: A systematic integrative literature study was conducted. Literature searches were made in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. 36 qualitative and quantitative studies were identified and analyzed with thematic synthesis. Result: Four comprehensive analytical themes emerged. These were Sensory impressions, existential feelings, calling for attention and mental illness. The first three themes concern the patient’s experience in relation to awareness and the last theme concerns what consequences this experience could have for the patients. In conjunction with awareness patients could experience different sensory impressions such as hearing, sight, feeling, pain and paralysis. These experiences could cause existential feelings such as fear, anxiety, panic and helplessness. Several patients described how they tried to call on the staff’s attention. The experience of awareness was for some patients a traumatic experience that could cause short-term or longterm psychological sequele of varying degrees. It could also result in psychosocial consequences with deteriorated relationships with both relatives and health care, with the result that the patient could not carry out recommended treatment.  Conclusion: Experiencing awareness may mean a suffering for the patient. An increased knowledge about awareness acknowledges the need to prevent it and increases the ability of the nurse to identify and support patients who are affected.