Introduktion: Hyponatremi kan orsakas av många läkemedel, exempelvis diuretika, antidepressiva och antiepileptika. Riskerna med hyponatremi är många och det är önskvärt att finna sätt att förebygga denna biverkan, t.ex. genom regelbundna kontroller av natriumvärdet. Vissa patientgrupper är extra känsliga för att utveckla hyponatremi och den här studien syftar till att urskilja mönster och gemensamma nämnare kring vilka patienter och läkemedel som finns representerade i rapporter om hyponatremi som biverkning. Metod: Studien gjordes genom sökning efter hyponatremi i databasen SWEDIS som innehåller spontana biverkningsrapporter från sjukvården. Sökningen begränsades till att omfatta rapporter som inkommit 2010-2013. Reslutat: Sökningen i SWEDIS genererade 288 rapporter varav 280 av dessa inkluderades och analyserades. 87% av biverkningarna bedömdes som allvarliga. Patienterna hade en klar övervikt mot de högre åldrarna; 96% var över 50 år. 76% av patienterna var kvinnor. De läkemedelsgrupper som misstänktes som orsak till hyponatremin i flest rapporter var SSRI (20%), Tiazidbesläktad diuretika och kaliumsparande medel (18%), Tiazider (15%) och Karboxamidderivat (13%). Bland kvinnorna var den vanligaste misstänkta orsaken läkemedel inom gruppen SSRI, medan läkemedel inom gruppen Karboxamidderivat var de vanligaste bland männen. 30% av rapporterna hade mer än ett misstänkt läkemedel. De vanligaste misstänkta läkemedlen förekom ofta i kombination med varandra. 37% av biverkningarna i rapporterna hade inträffat under sommarmånaderna juni-juli-augusti. Slutsatser: Kontroller av natriumnivån är extra viktigt för äldre personer som ordineras flera läkemedel som kan ge hyponatremi eller har andra sjukdomstillstånd som kan bidra till hyponatremi, speciellt under varma sommarperioder.

Protonpumpshämmare är en grupp läkemedel som globalt sett tillhör de mest använda läkemedlen. De används vid t.ex. magsårssjukdomar och hämmar utsöndring av saltsyra i magsäcken vilket leder till att pH ökar. Clostridium difficile är en grampositiv stav- och sporbildande bakterie som vid antibiotikabehandling kan orsaka svåra diarréer. Det misstänks att protonpumpshämmare (PPI) kan orsaka överväxt av Clostridium difficile. Mekanismen bakom detta är fortfarande oklar men den vegetativa formens och sporernas överlevnad i magsäcken verkar underlättas vid minskning av magsyran, d.v.s. medicinering med PPI. Syftet med denna studie var att undersöka om medicinering med syrahämmande läkemedel, protonpumpshämmare, ökar risken för utveckling av Clostridium difficile infektion. Metoden som användes var en litteraturstudie av fall-kontroll-och kohortstudier samt metaanalyser från databasen Pubmed. Resultaten från samtliga studier, förutom en fall-kontrollstudie, påvisade ett statistiskt signifikant ökat odds att drabbas av Clostridium difficile infektion och även återkommande infektion vid PPI-användning. Slutsatsen är att det krävs kliniska prövningar för att styrka denna observation, dock är det sannolikt omöjligt att genomföra sådana dels p.g.a. behovet av ett stort antal försökspersoner samt kostnaden. De granskade studierna är inga kliniska prövningar med högt bevisvärde, utan av typen fall-kontroll- och kohort-studier. Dock påvisas statistiskt signifikant koppling mellan behandlingen med PPI och utveckling av Clostridium difficile infektion i samma riktning även i många andra studier. Åtgärder bör vidtas för att minska överanvändning av PPI och för att använda dem endast när det välmotiverat. Läkare och befolkningen i allmänhet bör också uppmärksammas på denna allvarliga komplikation som är kopplad till medicinering med protonpumpshämmare.

Bakgrund: Varje år lider globalt ca 60-80 miljoner par av infertilitet och cirka hälften av dessa beror på manlig infertilitet, som är ett multifaktoriellt syndrom. Låg eller ingen spermieproduktion står troligen för 50 % av fallen. Orsakerna kan vara genetiska eller förvärvade miljö- eller livsstilsfaktorer. Stor andel diagnostiseras dock med idiopatisk infertilitet. Den ökande prevalensen av diabetes mellitus kommer troligen att öka förekomsten av subfertilitet (nedsatt fruktsamhet) eller infertilitet. Förutom hormonbehandling åtgärdas infertiliteten idag genom bl.a. in vitro fertilisering (IVF), intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI), intrauterin insemination (IUI), och frysning av spermier. Syfte: Syftet med föreliggande arbete var att undersöka bakomliggande orsaker till olika symptom av infertilitet hos män samt effekter av nya behandlingsmetoder. Arbetet skall även ge en bild av hur rökning liksom hur diabetes mellitus anses påverka fertiliteten. Metod: Arbetet bygger på vetenskapliga artiklar, som söktes fram via databasen Medline. Sex kliniska studier, vilka främst fokuserade på effektiviteten av olika behandlingsmetoder vid olika symptom av infertilitet respektive rökningens effekter på spermiekvaliteten, granskades närmare. Resultat: Granskningen visade att rekombinant follikelstimulerande hormon (rFSH) ökar spermiebildningen hos vissa typer av manlig infertilitet, exempelvis vid hypogonadotropisk hypogonadism, men inte vid idiopatisk infertilitet. Behandling med de antioxidativa vitaminerna C och E förbättrade fertiliten då diagnosen var fragmenterad DNA hos spermierna, medan den ej hade effekt vid exempelvis asthenozoospermia. Genom att inkubera spermier vid 40 oC före intrauterin insemination (IUI) ökade spermiemobiliteten och medförde en tydligt ökad graviditetsfrekvens jämfört med normalt genomförd IUI. Vidare visade rökare en tydligt sänkt spermiemobilitet och sänkningen var positivt korrelerad till hur länge man rökt men även till sänkt kreatinkinasaktivitet hos spermierna. Slutsats: Orsakerna till manlig infertilitet är många och en del fortfarande okända, ex. de som ligger bakom diabetikers sub-/infertilitet. Infertiliteten kan bero på avsaknad eller hämmad spermatogenes, för vilken en korrekt glukosmetabolism är avgörande, på försämrad spermiemobilitet för vilken bland annat enzymet kreatinkinas anses viktig eller på fragmenterat DNA hos spermierna. Behandling kan ske med rekombinanta hormoner, ex rFSH, antioxidanter, temperaturökning av spermier före in vitro eller intrauterin fertilisering och måste noga anpassas till orsak och symptom. Rökning har starkt negativ effekt på spermiekvaliteten. Orsakerna till infertilitet eller subfertilitet hos manliga diabetiker är ännu ej utredda, men sannolikt beror den rubbade insulinbalansen till defekter i glukosmetabolismen, vilket kan påverka bl.a. spermatogenesen.

Syftet med detta arbete var att undersöka allmänhetens attityd till användning av receptfria smärtstillande läkemedel. Som metod användes en nätbaserad enkätundersökning. Länken till enkäten marknadsfördes via Facebook och via utskick till de närmaste vännerna. Av de 126 yngre, huvudsakligen kvinnor, med en utbildningsnivå över genomsnittet i landet, och som rekryterades till att besvara den nätbaserade enkäten framkom att fyra av fem använde sporadiskt värktabletter. Fyra av tio använde endast ett läkemedel och var tredje använde två olika läkemedel. Åtta av tio använde paracetamol och en av fyra ibuprofen. En av fem använde enbart NSAID-preparat. En tredjedel använde även receptbelagda värktabletter. Värktabletterna användes i drygt hälften av fallen mot huvudvärk. Hälften av respondenterna skaffade sig information via bipacksedlar eller hälso- och sjukvårdspersonal. 15 % angav att de inte skaffade sig någon information om receptfria värktabletter. Drygt åtta av tio köper sina värktabletter på apotek och nästan alla tycker att det är bra med en 18-årgräns för inköp av värktabletter utanför apoteken. En tredjedel anser att värktabletter är ofarliga om man använder dem enligt doseringsanvisningarna. En tredjedel ser risker med användningen även om man följer doseringsanvisningarna. En av fyra ser stora risker med dem. Det fanns en trend mot att de med högst utbildning och de i åldersintervallet 31-65 år såg fler risker med användningen av värktabletter än övriga.

Cystisk fibros (CF) är en kronisk, ärftlig sjukdom, som framför allt drabbar lungorna och kan p.g.a. påverkan på dessa leda till för tidig död. I Sverige är ca 650 personer drabbade av cystisk fibros och det föds runt 20 barn med CF i Sverige varje år. CF beror på förekomst av en eller flera mutationer i genen för Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator (CFTR), vilket leder till defekt CFTR och därmed till rubbad jontransport över cellmembranet. Det finns idag inget botemedel mot CF. Fram till nu har behandlingarna av CF riktats mot sjukdomens symtom. Det är därför viktigt att hitta ett läkemedel som i stället riktas mot den bakomliggande orsaken. Ivacaftor är ett sådant läkemedel. Syftet med detta arbete var att undersöka hur effektivt och säkert det nya läkemedlet ivacaftor är vid behandling av cystisk fibros. Ivacaftors effekt mättes som forcerad expiratorisk volym under den första sekunden (FEV1) och dess säkerhet avgjordes efter bedömning av rapporterade upplevda biverkningar, samt av fysiologiska och laborativa test. Arbetet utformades som en litteraturstudie och sökningar gjordes i databasen PubMed. Sökord som användes var ”cystic fibrosis AND ivacaftor”. Bland de erhållna publikationerna återfanns fyra som kunde ge svar på arbetets frågeställningar och som därför granskades noggrannare. Studierna visar ett samstämmigt resultat, nämligen att ivacaftor (75-250 mg) tycks vara ett säkert läkemedel, som är effektivt vad gäller FEV1,med förbättring upp till 12,6 procentenheter av förväntat FEV1 för patienter med cystisk fibros och G551D-mutationen, men att det inte tycks ha någon större effekt hos patienter med F508del-mutationen i CFTR-genen. Idag är ivacaftor godkänt i bl.a. USA för patienter från 6 års ålder och som har CF-diagnos och G551D-mutationen. Ytterligare studier borde genomföras på barn yngre än 6 år, då det borde vara av värde att sätta in ivacaftor tidigt för att begränsa sjukdomens åverkan på lungorna så tidigt som möjligt. Även studier huruvida ivacaftor förlänger medellivslängd samt om läkemedlet helt eller delvis kan fördröja en lungtransplantation är av intresse. Dessutom behövs det mer information angående hur ivacaftors effekt påverkas vid långtidsbehandling, samt om dess biverkningsprofil förändras då det används på en större grupp.

ADHD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som drabbar var 20.e barn i Sverige och symtomen kvarstår ofta i vuxen ålder. Riktlinjer för behandlingen av barn finns men för vuxna råder viss osäkerhet, speciellt vad gäller läkemedelsbehandling. Den här studien avser att undersöka om fler läkemedel borde godkännas för behandlingen av ADHD hos vuxna i Sverige. Det är en litteratur studie och materialet har samlats in främst från vetenskapliga artiklar men även från olika myndigheter såsom läkemedelsverket (LMA), socialstyrelsen (SOS), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) samt U.S. Food and Drug Administration (FDA). I USA är ADHD läkemedel godkända och även Sverige har försökt få indikationen godkänd men fick avslag från EMA. De kliniska studierna som utgör resultatet undersöker både effekter och biverkningar av ADHD läkemedel, med fokus på metylfenidat som är förstahandsvalet för både barn och vuxna. Effekten har visat sig vara bra och den mest orosframkallande biverkan av metylfenidat höjt blodtryck har inte visat sig leda till en större risk att drabbas av allvarlig kardiovaskulär hos de användande. Eftersom ’off-label’ förskrivningen av metylfenidat till vuxna ökar i Sverige samtidigt som alltfler vuxna får sin diagnos sent i livet, är det en rimlig förhoppning att dessa läkemedel kommer bli godkända även för vuxna i framtiden.

Background: Infection with Human Papillomavirus, HPV, is one of the world's most common sexual transmitted infections. The virus causes genital warts (condyloma) but certain virus types can cause cancer. The most common cancer type caused by the virus is cancer of the cervix. Nowadays there is a screening program for women between 23 and 60 years of age where Pap smears of the cervix is taken to discover abnormalities at an early stage. Cervical cancer is very common all over the world and this screening program saves many lives, but not in the less developed countries since the screening program is too expensive. A vaccine has been developed against the four most common HPV- types 6, 11, 16 and 18, and the vaccine costs less than the screening program, so it is now possible to save lives worldwide. The vaccine contains virus-like particles, VLP's, synthesized by L1-proteins from HPV types 6, 11, 16 and 18. HPV 6 and 11 are associated with the sexual transmitted disease condyloma, and HPV 16 and 18 can cause cancer in the cervix among women, but also other kinds of anogenital cancer types. Today, the HPV vaccine is included in the general vaccination program for girls in 5th and 6th grade in Sweden, but not for boys. The risk to get infected with the virus is equal between girls and boys and this has raised the question whether or not boys should be included in the general HPV-vaccination program as well. Purpose: The aim of this study was to evaluate whether or not there is evidence that suggest vaccinating other populations than young girls. Methods: The study is a literature study of clinical trials collected from the database PubMed. Results: Many clinical trials, where the vaccine efficacy among young initially HPV-naive girls have been evaluated, have been performed. They show that the vaccine is effective in preventing HPV-infection in this population. In a population with older participants, that have been sexually active and, thereby, are likely to have been infected with the virus, the vaccine's efficacy is more unknown. Clinical trials have been made in populations like this, with participants with initially unknown HPV-status, and the vaccine shows efficacy against infection with the HPV type, or types, that the individual is not already infected with. Clinical trials have also been made among boys and young men and the vaccine's efficacy is noninferior among men compared with the vaccine efficacy among girls and young women. Conclusions: Those findings support the inclusion of boys in the general vaccination program. They also show that already infected individuals can take benefit from the vaccine since it is not very likely that they are infected with all four vaccine types. But, before a gender neutral vaccination can be recommended, and before vaccination of already infected individuals is suggested, more and larger studies must be made. The new trials should also have longer follow up-times to determine whether a refill vaccination in the future will be needed.

Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta, krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom. 2008:F21 / Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta, krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom. 2008:F21

ABSTRACT Läkemedel i miljön har under de senaste decennierna uppmärksammats alltmer som angelägna miljöföroreningar. De sprids till miljön antingen genom att substanserna eller deras metaboliter utsöndras ur kroppen via urin och faeces eller att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet. Vilka effekterna blir i miljön beror på substansernas inneboende egenskaper, som att bioackumuleras i växter och djur, samt på hur persistenta, potenta eller toxiska de är. Dagens reningsverk är inte konstruerade för att ta hand om läkemedelssubstanser, men framförallt genom den biologiska reningen, minskas halterna av några. Syftet med arbetet är att utifrån uppmätta koncentrationer uppskatta de mängder av citalopram, metoprolol och simvastatin som lämnar Länssjukhusets i Kalmar slutenvårdsverksamhet, och att göra en riskbedömning utgående från de halter som når recipienten (Kalmarsund). Miljörisken är baserad på kvoten mellan förväntad koncentration av substansen (PEC) i miljön och högsta koncentrationen av substansen som inte har någon skadlig effekt i vattenmiljön (PNEC). Därför jämfördes denna kvot med kvoten mellan den funna koncentrationen (MEC) i detta arbete och PNEC. Resultatet visar att för metoprolol och citalopram är risken för miljöpåverkan liten eftersom de båda substanserna har en riskkvot < 0,1. Simvastatin kunde inte detekteras och inga beräkningar gjordes därför för substansen. Resultatet av analysen visar också att substansernas halter är likartade i det inkommande och utgående vattnet från Kalmar avloppsreningsverk, vilket tyder på att dessa substanser bara passerar rakt igenom reningsverket. Utifrån erhållna resultat kan slutsatsen dras att inga akuta effekter i vattenmiljön förväntas. Det utesluter dock inte att substanserna kan ha kroniska effekter i vattenmiljön. Riskerna för ekosystemen förväntas vara större än riskerna för människors hälsa. 2008:F17

Kakaobönan har använts av människan i tusentals år. Framför allt användes kakaon som dryck men under det senaste århundradet även till choklad. De senaste tio åren har det framkommit att kakaon är rik på flavonoider och då främst flavanolerna epikatekin och katekin. Det är främst epikatekinerna som bidrar till olika kardiovaskulära effekter, som påverkan på blodtrycket, förändringar i HDL- och LDL-balansen och plackbildning i kärlen beroende på LDL-oxidation. Jag har gjort en litteraturstudie där dessa teorier undersöks. För att undersöka detta har sex stycken artiklar använts. Dessa bygger på olika studier som har gjorts av kakaons effekter på blodtrycket. Studierna varierar i längd, från två dagar upp till 18 veckor. Fem av studierna använder sig av deltagare som inte genomgår någon behandling för någon kardiovaskulär sjukdom. I den sjätte studien har samtliga deltagare en kranskärlssjukdom som de behandlas för. Den enda effekt som framkommer är en marginell sänkning av blodtrycket över tid. Däremot framkommer det ingen skillnad för de personer som har en kardiovaskulär sjukdom. Detta kan tyda på att flavanolerna har en förebyggande effekt snarare än en läkande effekt. Studierna kunde heller inte påvisa någon större förändring i kolesterolbalansen eller LDL-oxidationen. Eftersom epikatekin är en instabil molekyl som försvinner vid vissa tillverkningsprocesser är det svårt att veta vilken mängd epikatekin det finns i kommersiell kakao. Det är även andra faktorer som påverkar koncentrationen epikatekin i kakaon, såsom växtförhållande, genuppsättning och skördetid. 2008:F18