Syfte: Arbetets syfte var att beskriva äldres, 65 år +, självupplevda förändringar i aktivitetsmönster och välbefinnande efter flytt till ett särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervju med semistrukturerade frågor och skattning med VAS-skala, genomfördes på tio äldre personer som flyttat in på särskilt boende. Urvalet var ett bekvämlighetsurval kompletterat med ett sekundärt avsiktligt urval. Urvalet genomfördes på två särskilda boenden, ett i en större stad och ett i en mindre. En kvalitativ dataanalys genomfördes för att analysera intervjusvaren. Resultat: Resultatet visade att informanterna upplevde förändringar i både aktivitetsmönster och välbefinnande efter flytt till ett särskilt boende. Informanterna upplevde att de hade fler fritidsaktiviteter, eller rekreativa aktiviteter och färre måste-aktiviteter som städ eller tvätt. Många meningsfulla fysiska aktiviteter hade blivit svåra att utföra och ersatts med mindre krävande aktiviteter. Deras välbefinnande hade förbättrats på grund av ökad social kontakt och trygghet. Slutsats: Aktivitetsmönster och upplevt välbefinnande påverkades av flytt till särskilt boende. Även åldrandets aspekter upplevs ha varit en bidragande faktor till förändring. / Aim: The purpose of the thesis was to describe older adults (65 and older) perceptions about changes to their occupational patterns and wellbeing after a move to a special care facility. Method: A qualitative interview with semi-structured questions and estimated wellbeing on a VAS-scale was performed on ten older adults living in special care facilities. The sampling was a convenient sampling with a secondary purposive sampling. The sampling of participants was made from two separate special care facilities, one in a city and one in a town. A qualitative data analysis was performed to analyses the collected data.  Results: The result showed that the participants perceived changes to both occupational patterns and wellbeing after a move to a special care facility. The participants perceived that they had more recreational activities or leisure activities and less household chores or mustdo-activities after moving to a special care facility. Many meaningful physical activities had become hard to perform and had been replaced with less demanding activities.  Conclusion: Occupational patterns and estimated wellbeing was affected by the move to a special care facility. The aspects of aging were perceived to affect the change as well.

No description available.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva om aktivitetskorten i I-HOPE motsvarar äldre personers aktiviteter i hemmet utifrån svenska förhållanden samt identifiera behov av att komplettera med ytterligare aktiviteter. Metod: Datainsamling utfördes med en kvantitativ standardiserad webbenkät med kvalitativt inslag. Totalt deltog 41 personer mellan 65 och 87 år med en medelåldern av 73.3 år och standardavvikelse på 5.1 år. Samtliga deltagare bodde i ordinärt boende i Södra Norrland kust- och inland i Sverige. Datamaterialet bearbetades med kvantitativ analysmetod, resultatet presenterades i löptext med tabeller och figurer. Svaren från webbänktens öppna fråga angående saknade aktiviteter kategoriserades i grupper utifrån de faktiska svaren. Resultat: Resultatet från studien visade att samtliga deltagare kunde identifiera 18 av de 44 aktivitetskorten utan vägledning och 16 aktivitetskort kunde 75-99% av deltagarna identifiera utan vägledning.Vidare var det 10 aktivitetskort som färre än 50% av studiens deltagare identifierade utan vägledning. På flertalet aktivitetskort kunde deltagarna identifiera aktiviteten men de identifierade sig sedan inte med miljön, utrustningen eller hur aktiviteten utfördes. Resultatet visade även att 10 av de 44 aktiviteterna inte utfördes av samtliga deltagare i studien. Vidare framkom behov av att komplettera I-HOPE med ytterligare aktivitetskort för att svara mot svenska förhållande. Slutsats: Utifrån studiens resultat finner författarna ett behov av att komplettera med fler aktivitetskort samt att revidera ett antal av bilderna på de befintliga aktivitetskorten i bedömningsinstrumentet I-HOPE. / Purpose: The purpose of the study was to describe whether the activity cards in I-HOPE correspond to older people's activities in the home based on Swedish conditions and identify the need to supplement additional activities. Method: Data collection was performed with a quantitative standardized web quote with qualitative elements. In total, 41 participants participated between 65 and 87 years with an average age of 73.3 years and a standard deviation of 5.1 years. All participants lived in Ordinary accommodation in southern Norway, coastal and inland in Sweden. The data was processed using quantitative analysis method, the result was presented in running text with tables and figures. The answers from the web site's open question about missing activities were categorized into groups based on the actual answers. Results: The result of the study showed that it was 18 of the 44 activity cards that all participants could identify without guidance. 16 activity cards were 75-99% of the participants who could identify. In addition, there were 10 activity cards that fewer than 50% of the study participants were able to Identify without guidance. On most activity cards, participants were able to identify the activity without guidance but they could not identify with the environment, equipment or how the activity was performed. The result also showed that 10 of the 44 activities were not performed by all participants in the study. Furthermore, there was a need to supplement I-HOPE with additional activity cards to respond to Swedish conditions. Conclusion: Based on the results of the study, the authors find a need to supplement more activity cards and to revise a number of the pictures on the existing activity cards in the I-HOPE assessment tool.

Influenza vaccination is recommended for persons with high-risk health conditions such as chronic diseases to prevent flu-related complications and death. African Americans 65 years and older have consistently been reported to have the lowest influenza vaccination rates compared to all other racial groups, despite having higher rates of chronic diseases. A review of the literature indicated that there is a dearth of qualitative studies examining the grounds for these low rates. In this study, 15 African Americans 65 years and older were interviewed to explore the factors that contribute to low rates of flu vaccination among this racial group. Research questions using the constructs of the theory of planned behavior gathered the behavioral beliefs, normative beliefs (social norm), and control beliefs affecting low influenza vaccination uptake among older African Americans. Data analysis yielded 5 major themes: (a) fear of illness, (b) vaccine does not work, (c) self-advocacy, (d) have access to flu vaccine, and (e) education needed. These findings suggest that older African Americans would benefit from system, organization, and policy changes that support improved provider efforts and community interventions specifically targeting their concerns about flu vaccination. Implementation of strategies supported by evidence found in this study may improve understanding of flu vaccination from the perspective of older African Americans, and potentially increase the rates of influenza vaccination among this racial group to bring about positive social change.

<p><strong></strong><strong></strong><strong></strong>Syftet med studien var att beskriva erfarenheter som hemtjänstpersonal har av handledning. Metoden var kvalitativ, med enskilda, öppna intervjuer. Sju personer som arbetar i kommunal hemtjänst intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal är en förutsättning för att arbetsterapeutens insatser ska komma brukaren till nytta. Resultaten visar vidare att hjälpinsatsens utformning påverkas av om arbetsterapeuten gjort en tidig rehabiliteringsinsats. Det är främst genom dialog med arbetsterapeuten och praktisk handledning i vardagsarbetet som hemtjänstpersonalen får tillgång till den kunskap och information som handledningen har för avsikt att förmedla. Deltagarna förordade praktisk handledning. Den upplevdes ge kunskaper som de direkt kunde tillämpa i sitt arbete, samt skapa förutsättningar för ett enhetligt arbetssätt inom hemtjänstgruppen. Studien synliggör behov av rutiner kring överrapportering. Arbetsterapeuten bör prioritera att snabbt lämna ut information gällande ADL-förmågor. Enligt erfarenheterna var handledning väsentlig kring varje enskild brukare och behöver finnas att tillgå när den efterfrågas av hemtjänstpersonalen. För att arbetsterapeutens handledning skall vara till verklig nytta för brukaren krävs ett gott samarbete mellan samtliga yrkeskategorier i teamet.</p>

Syftet med studien var att beskriva erfarenheter som hemtjänstpersonal har av handledning. Metoden var kvalitativ, med enskilda, öppna intervjuer. Sju personer som arbetar i kommunal hemtjänst intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal är en förutsättning för att arbetsterapeutens insatser ska komma brukaren till nytta. Resultaten visar vidare att hjälpinsatsens utformning påverkas av om arbetsterapeuten gjort en tidig rehabiliteringsinsats. Det är främst genom dialog med arbetsterapeuten och praktisk handledning i vardagsarbetet som hemtjänstpersonalen får tillgång till den kunskap och information som handledningen har för avsikt att förmedla. Deltagarna förordade praktisk handledning. Den upplevdes ge kunskaper som de direkt kunde tillämpa i sitt arbete, samt skapa förutsättningar för ett enhetligt arbetssätt inom hemtjänstgruppen. Studien synliggör behov av rutiner kring överrapportering. Arbetsterapeuten bör prioritera att snabbt lämna ut information gällande ADL-förmågor. Enligt erfarenheterna var handledning väsentlig kring varje enskild brukare och behöver finnas att tillgå när den efterfrågas av hemtjänstpersonalen. För att arbetsterapeutens handledning skall vara till verklig nytta för brukaren krävs ett gott samarbete mellan samtliga yrkeskategorier i teamet.

Introduktion: Självmord bland de äldre männen över 65 år är inte lika uppmärksammat som för de unga och unga vuxnas självmord. Statistik indikerar dock att det är de äldre männen över 65 år som begår flest självmord i många länder. I takt med att befolkningen blir äldre, står vi inför ett folkhälsoproblem där vi har en äldre befolkning med en hög självmordsstatistik. Syfte: Syftet med studien är att beskriva riskfaktorer som bidrar till att män över 65 år begår suicid. Metod: Metoden är en systematisk litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar har insamlats från databaserna PubMed och CINAHL, artiklarna analyserats med hjälp av en tematisk analys för att besvara syftet. Resultat: Resultatet visar att riskfaktorer för självmord bland äldre män var depression, brist på socialt stöd, ensamhet, förlust av partner, problem i kärleksrelationer, smärta, fysiska sjukdomar, ekonomiska problem, låg utbildningsnivå, försämrad livskvalitet samt ett lågt BMI. Slutsats: Litteraturstudien pekar på viktiga riskfaktorer som bidrar till självmord hos män över 65 år. Genom att skapa suicidpreventiva insatser riktade mot faktorerna finns en god möjlighet för att kunna minska folkhälsoproblemet. / Introduction: Suicide among older men over the age of 65 has not received as much attention as the suicide of young people and young adults. Statistics indicate that it is the older men over the age of 65 who commit the most suicides in many countries. As the population gets older, we are facing a public health problem where we have an older population with a high suicide rate. Aim: The purpose of the study is to describe risk factors that contribute to men over the age of 65 committing suicide. Method: The method is a systematic literature study where ten scientific articles have been collected from the databases PubMed and CINAHL, the articles have been analyzed using a thematic analysis to answer the purpose. Results: The results show that risk factors for suicide among older men were depression, lack of social support, loneliness, loss of partner, problems in love relationships, pain, physical illnesses, financial problems, low level of education, deteriorating quality of life and low BMI. Conclusion: The literature study points to important risk factors that contribute to suicide in men over 65 years. By creating suicide prevention efforts aimed at the factors, there is a good opportunity to be able to choose the public health problem.

A l'échelle mondiale, le cancer du col de l'utérus (CCU) constitue un problème majeur de santé publique touchant 528 000 femmes, il est responsable de 266 000 décès chaque année. Son taux d'incidence varie d'un pays à l'autre et reste remarquablement plus élève dans les pays en voie de | développement où l'accès aux soins, même primaires reste précaire. De nombreuses études I épidémiologiques ont démontré qu'environ 99,7 % des cancers du col de l'utérus sont associés à l'infection par des Papillomavirus Humains (HPV) oncogènes, en particulier les HPV16 et 18. Ces données ont permis le développement de vaccins prophylactiques dirigés contre ces deux génotypes viraux. Il s'agit d'un des! cancers les plus faciles à prévenir et à traiter a condition qu'il soit détecté suffisamment tôt et traité| correctement. L'objectif de ce travail de thèse était d'étudier deux populations de femmes à risque du CCU qui vivent sur deux continents différents (Afrique/Europe). Ces deux populations étaient référées auprès de médecins hospitaliers pour des problèmes gynécologiques. La majorité des femmes n'avaient pas été dépistées (femmes marocaines), ou avaient été sous-dépistées selon les recommandations de l'ANAES (femmes françaises de plus de 65 ans). Au cours de cette étude, les femmes ont eu un frottis cervico-utérin (FCU) pour une analyse cytologique et une recherche d'ADN d'HPV, soit par amplification de cible (PCR ; population marocaine), soit par amplification de signa! (test hc2 ; population française). Les échantillons; HPV positifs ont ensuite été génotypes, soit par génotypage complet (INNO-LiPA ; population marocaine),| soit par génotypage partiel (qPCR HPV16,18 et 45 ; population française). Les frottis étaient normaux dans la majorité des cas : chez 81,9% des femmes marocaines et 68,6% des femmes françaises. Les frottis de signification indéterminée (ASC-US) ont été diagnostiqués chez 15,8% des femmes françaises. Les frottis en faveur d'une lésion de bas grade (LGSIL) étaient observes chez 12,9% des femmes marocaines et 7,4% des femmes françaises. Les frottis en faveur d'une lésion de haut grade (HGSIL) étaient de 5,2% chez les femmes marocaines et 4% chez les femmes françaises. Les frottis évocateurs de cancer ont été décelés uniquement dans la population française (2,9%). La prévalence d'HPV était du même ordre de grandeur (23%) dans les 2 populations et augmentait avec la sévérité de la lésion cytologique pour atteindre 75% dans les frottis HGSIL chez les femmes marocaines et plus de 90% chez les femmes françaises. La quasi-totalité des échantillons en faveur d'un CCU étaient infectés par un HPV. Par ailleurs, dans les deux populations, le génotype prévalent dans tous les types de frottis était THPV16, génotype le plus cardnogène. Un tiers (36,2%) de la cohorte des femmes marocaines était infecté par le VIH, qui s'est avéré le plus important facteur prédictif de l'infection HPV, indépendamment des autres facteurs de risqueI étudiés (caractéristiques sociodémographiques, comportement sexuel, tabagisme...). En France, le dépistage du CCU est préconisé tous les trois ans chez les femmes de 25 à 65 ans. Toutefois, les femmes âgées de plus de 65 ans dont l'espérance de vie est élevée et qui n'ont pas été ou qui ont été mal dépistées pourraient bénéficier d'un test HPV dont la Valeur Prédictive Négative est très élevée. Au Maroc, en l'absence de dépistage organise, il est aussi souhaitable de proposer un test HPV dans le cadre du dépistage j du CCU. La vaccination anti-HPV pourrait aussi prévenir ce cancer. / Worldwide, cervical cancer (CC) is a major public health problem affecting 528 000 women and responsible for 266 000 deaths every year. Its incidence rate varies from one country to another and remains remarkably higher in developing countries where access to care, even primary remains precarious. Many epidemiological studies have shown that approximately 99.7% of cancers of the cervix are associated with infection with oncogenic Human Papillomavirus (HPV), especially HPV16 and 18. These data allowed the development of prophylactic vaccines directed against these two viral genotypes. It is one of the easiest cancers to prevent by early detection of precancerous lesions. The objective of this PhD thesis work was to study two populations of women at risk of CC who live on two different continents (Africa / Europe). These two populations were referred to hospital doctors for gynecological problems. The majority of women were not screened (Moroccan women) or were under-screened according to ANAES recommendations (French women over 65 years). At entry in the study, women had a cervical smear for cytology and HPV DNA research, either by target amplification (PCR; Moroccan population) or signal amplification (hc2 test; French population). HPV positive samples were then genotyped, either with full genotyping (INNO-LiPA; Moroccan population) or with partial genotyping (qPCR targeting HPV16,18 and 45; French population). Smears were normal in most cases: in 81.9% of Moroccan women and 68.6 % of French women. Atypical Squamous Cells of Undetermined Significance (ASC-US) were diagnosed in 15.8% of French women. Smears in favour of low grade lesion (LGSIL) were observed in 12.9% of Moroccan women and 7.4 % of French women. Smears in favour of high grade lesion (HGSIL) were in 5.2 % of Moroccan women and 4% of French women. Smears suggestive of cancer were detected only in the French population (2.9%). The prevalence of HPV was of the same order of magnitude (23%) in both populations; and increased with the severity of cytological lesions to reach 75% in HGSIL smears among: Moroccan women and over 90% among French women. Almost ail samples with CC were infected with high risk HPV. Furthermore, in both populations, the most prevalent genotype in ail types of smear wasHPV16, known to be the most carcinogenic. One third (36.2%) of the cohort of Moroccan women was infected with HIV, which was the most powerful predictor of HPV infection, independent of other risk factors studied (sociodemographic characteristics, sexual behavior, smoking ...).In France, CC screening is recommended every three years for women 25 to 65 years. However, women over 65 whose life expectancy is high and who have not been or have been poorly screened could benefit from an HPV test. In Morocco, in absence of organized screening, it is also desirable to provide an HPV test as a part of CC screening. The HPV vaccines could improve the situation by reducing the incidence and mortality from this cancer