No description available.

Following stroke there is a robust increase in the proliferation of neural stem and progenitor cells (NSPCs) that ectopically migrate from the subventricular zone (SVZ) to surround the site of damage induced by stroke (infarct). Previous in vivo studies by our lab and others have shown that a majority of migrating NSPCs when labelled prior to stroke become astrocytes surrounding the infarct. In contrast, our lab has shown that the majority of NSPCs when labelled after stroke become neurons surrounding the infarct. This thesis aims to elucidate the contributions of intrinsic changes that can alter the temporal fate of the NSPCs. The NSPCs were fate mapped in this study using the nestin-CreERT2 mouse model and strokes were induced using the photothrombosis model within the cortex. In alignment with our previous findings, fate-mapping the NSPCs using a single injection of tamoxifen treatment revealed a temporal-specific switch in neuronal fate when NSPCs were labeled at timepoints greater than 7 days following stroke. Single cell RNA sequencing and histological analysis identified significant differences in the proportion of populations of NSPCs and their progeny labeled at the SVZ in the absence or presence of a stroke. NSPCs labelled after stroke were comprised of a reduced proportion of quiescent neural stem cells alongside an accompanied increase in doublecortin-expressing neuroblasts. The RNA transcriptional profile of the NSPCs labelled also revealed NSPCs and their progeny labeled after stroke had an overall enrichment for a neuronal transcription profile in all of the labeled cells with a reduction in astrocytic gene expression in quiescent and activated neural stem cells. Furthermore, we highlight the presence of perturbed transcriptional dynamics of neuronal genes, such as doublecortin following stroke. Altogether, our study reveals following a stroke there is a sustained intrinsic regulated neuronal-fated response in the NSPCs that reside in the SVZ that may not be exclusive from extrinsic regulation. This work raises the challenge to learn how to harness the potential of this response to improve recovery following stroke through examining their contributions to recovery.

Thesis (M.S.)--Boston University

Many individuals with chronic post-stroke aphasia respond favorably to language therapy. However, treatment outcomes are highly variable and the neural mechanisms that support recovery, and perhaps explain this variability, remain elusive. Neuroimaging studies involving patients with aphasia have implicated a number of cortical regions in both hemispheres in post-treatment language processing, which suggests that network approaches may reveal important insights into the neural bases of language recovery. This dissertation investigated how functional activation, functional connectivity, and graph theoretical measures of network topology relate to treatment-induced changes in language functions. In the first study, we used an fMRI picture-naming task to examine functional activation in 26 patients with aphasia before and after 12 weeks of naming treatment. Changes in activation were associated with treatment outcomes, such that activation increased in patients who responded best to treatment (i.e., responders) but remained largely unchanged in patients who responded less favorably (i.e., nonresponders). In the second study, we analyzed functional connectivity and graph properties of an expanded picture naming network. Relative to healthy controls, patients had reduced functional connectivity, particularly within the left hemisphere and between regions in the left and right hemisphere. As in study 1, we found differential patterns of connectivity depending on treatment outcomes, such that connectivity normalized (i.e., became more like that of healthy controls) in responders but remained abnormally low in nonresponders. Similar results were obtained via the graph analysis. Finally, in the third study, we aimed to determine if pre-treatment global and local properties reflecting integration and segregation in a task-based semantic processing network predicted patients’ response to treatment. Network strength and global efficiency were significant predictors of improvement. Additionally, responders and nonresponders showed significant differences in nodal properties in a subset of bilaterally distributed regions in the frontal and parietal lobes. The results of these studies indicate that there are critical regional and network-level differences between patients who respond well to treatment and those who respond poorly, and that some of these differences can be identified before treatment is initiated. These results provide a foundation for further investigation of network-related biomarkers for recovery and updated models of recovery that account for pre-existing differences in network topology. / 2021-12-31T00:00:00Z

Bakgrund: Stroke är en av de vanligaste orsakerna till död och funktionsnedsättning. Vård på strokeenhet av ett tvärprofessionellt team är betydande för patientens tillfrisknande samt minskar risken för dödlighet och funktionsberoende. Sjuksköterskans roll är av stor vikt för sammanhang, kontinuitet och kontakt i vårdkedjan. Tidigare forskning har identifierat sjuksköterskan och omvårdnadens roll i teamet som viktig men svårdefinierad och otydlig av patienter, anhöriga och övriga teammedlemmar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av sin roll i teamet runt patienten på strokeenheter. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats, baserad på sju vetenskapliga artiklar av kvalitativ metodologi, som analyserades utifrån Fribergs analysmetod. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades efter analys av de vetenskapliga artiklarnas resultat, vilka var spindeln i nätet, en tidskrävande roll samt en underskattad roll. Spindeln i nätet inkluderade även två underkategorier, teamets samordnare och närmst patienten. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde sig ha en samordnande och koordinerande roll och såg sig själva som patientens förespråkare i det tvärprofessionella teamet på strokeenheter. De upplevde dessutom att de fyllde flera olika funktioner i teamet, vilket resulterade i att de upplevde sin roll som tidskrävande. Samtidigt kände de sig undervärderade och underskattade av de övriga teammedlemmarna.

Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige, cirka 25 000–30 000 människor insjuknar varje år. Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt och hjärnblödning. Insjuknandet är ofta plötsligt och kan innebära allt från svåra till lindriga funktionsnedsättningar samt påtagliga neurologiska funktionsbortfall för patienten. Rehabiliteringen är en viktig förutsättning för patientens återhämtning och för att minska risken för depression och andra hälsoproblem. För att kunna erbjuda god rehabilitering behöver patienten uppleva delaktighet i sin vård och här har sjuksköterskan en betydande roll. Syftet med examensarbetet är att belysa patienters upplevelse av delaktighet under rehabiliteringstiden efter att ha drabbats av stroke. En litteraturöversikt har använts som metod. Databasen som använts är Cinahl och nio kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Resultatet utmynnade till två huvudteman; känslan av det som hindrar och känslan av det som möjliggör. Utifrån huvudteman skapades fem subteman som presenterar patientens upplevelser av delaktighet under sin rehabilitering. Resultatet påvisar att patienter efter stroke lider av flera olika funktionsnedsättningar och att rehabiliteringen av en patient som drabbats av stroke är komplext. Patienterna beskrev de psykiska och fysiska påfrestningar som svåra att hantera. Vidare framkom det att delaktighet skapade trygghet, patienterna beskrev att när de blev väl informerade kring sin diagnos blev det ofta lättare att förhålla sig till situationen och kunde öka motivationen för rehabilitering. Slutsatsen som dras är att delaktighet är nyckeln till välbefinnande hos patienten samt vikten av att strokevården ständigt utvecklas för att kunna tillgodose patienternas behov. Examensarbete kan skapa förståelse för det komplexa vårdandet samt hur sjuksköterskans roll blir viktigt i vårdandet.

Introduktion/Bakgrund: Stroke är den vanligaste orsaken till komplexa funktionshinder hosvuxna. Depression förekommer hos 33–40% av de som drabbats av stroke och är ett tillstånd somofta blir underbehandlat, därför är det av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om patientenserfarenheter för att identifiera symtom och ge adekvat behandling.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patientens erfarenhet av att leva meddepression efter stroke. Metod: Litteraturstudien genomfördes utifrån Polit och Becks (2017) niosteg. Databaser som användes för litteratursökning var Cinahl och PubMed. Litteraturstudien harbaserats på totalt elva kvalitetsgranskade artiklar innehållande nio kvantitativa respektive tvåkvalitativa artiklar. Artiklarna sammanställdes och olika kategorier arbetades fram. Resultat:Patienternas egna upplevelser av att leva med depression till följd av stroke låg som grund förutarbetning av kategorier. De kategorier som sammanfattar resultatet var begränsningar ivardagen, bristande energi och trötthet, isolering och förändrade sociala relationer ochkänslomässiga reaktioner. Slutsats: Depressiva symtom visade sig ha en allvarlig inverkan pålivet efter stroke. Patientens erfarenhet av depression efter stroke uppges främst vara relaterad tillde förluster stroke inneburit och hur de anpassar sig till det nya livet i förhållande till denförändrade kroppen.

Introduktion/Bakgrund: Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken och tredje största orsaken till funktionshinder i världen och i Sverige insjuknar över 25 000 människor varje år. Egenvård en vanlig företeelse i återhämtningen efter stroke och det är sjuksköterskans roll att ge patienten de verktyg som behövs för att egenvården ska kunna utföras på ett patientsäkert och personcentrerat sätt. Egenvård är att hantera sjukdom och bibehålla hälsa och inkluderar hygien, kost, livsstil, miljö- och socioekonomiska faktorer samt läkemedelshantering och grundar sig i autonomi och personligt ansvar. Syfte: Belysa patienters erfarenheter av att hantera egenvård efter att ha genomgått stroke. Metod: Denna litteraturstudie har ett deduktivt förhållningssätt med patientperspektiv och är utformad utifrån Polit & Beck’s nio-stegsmodell. Inklusionskriterier var studier gjorda på patienter som haft en stroke, var över 18 år och utförde egenvård. Resultatet baseras på tio artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Resultat: Resultatet presenteras i kategorier som utgår från Orems egenvårdsteori: Tillhandahålla en utvecklande miljö, Stöd och vägledning och Undervisning. Slutsats: Litteraturstudien belyser patienters erfarenheter av att hantera egenvård efter stroke. Resultaten visar vikten av personcentrerad information, stöd från närstående och vårdpersonal och att ha positiva karaktärsdrag för att hantera egenvård.

Major depression is a complex disease involving genetic and environmental factors. Previous studies suggest that functional genetic polymorphisms that alter the serotonin (5-HT) system in combination with psychosocial stress can synergistically increase the strength of these associations. In addition, depression is associated with several neurological disorders involving neuronal injury, including stroke (i.e. post-stroke depression, PSD). Both forms of depression are treated with 5-HT-selective antidepressants like fluoxetine, but remission rates do not exceed 50%. Evidence showed that alterations affecting the 5-HT system, directly or indirectly, lead to anxiety or depression phenotypes and may elucidate determinants of response to antidepressants. To better understand common and unique alterations in both genetic- and injury-related depression, I have generated and investigated two novel mouse models that exemplify a serotonin-related genetic risk (Flx-Freud-1 mice) and an injury model (ischemic lesion), to identify similarities and differences in their behavioral phenotypes, and in response to fluoxetine treatment. In the Flx-Freud-1 mouse model, 5-HT neuron-specific adult knockout of Freud-1, a key repressor of the 5-HT1A receptor gene, led to overexpression of 5-HT1A autoreceptors thought to negatively regulate the 5-HT system. These mice showed increased 5-HT1A autoreceptor responses, reduced 5-HT levels and a robust anxiety and depression phenotype that was resistant to chronic fluoxetine treatment. These behaviors were dependent on increased 5-HT1A autoreceptors since they were not seen in mice lacking 5-HT1A autoreceptors in adult Freud-1 knockout background. Instead an opposite anti-depressed phenotype emerged, suggesting that Freud-1 might have additional functions in 5-HT cells. In the PSD model, the vasoconstrictor endothelin-1 was injected to induce transient ischemia in the left medial prefrontal cortex, iv part of the circuitry thought to be damaged in PSD in humans. This stroke resulted in a persistent anxiety, depression and cognitive impairment. Chronic fluoxetine treatment alone or combined with voluntary exercise was effective to reverse the behavioral and cognitive phenotypes in this PSD mouse model.The results of genetic and SSRI treated stroke models show that changes in 5-HT system contribute to widespread dysregulation of the neuronal circuitry implicated in depression, anxiety. Genetic alteration of the 5-HT system conferred fluoxetine-resistance, while cortical stroke which indirectly altered the 5-HT system remained responsive to fluoxetine. Following unilateral stroke, there was increased activity of the contralateral hemisphere, including the prefrontal cortex and limbic areas involved in anxiety and depression, and activation of the 5-HT system. Effective treatment with chronic fluoxetine alone or combined with exercise significantly reduced and balanced the contralesional neuronal activation in affected regions that correlated with improvements in phenotypes. In conclusion, this work implicates genetic changes that directly alter the 5-HT system in resistance to chronic fluoxetine treatment. Therefore, the Flx-Freud-1-induced 5-HT1A autoreceptor overexpression mouse model may provide a useful pre-clinical model of antidepressant resistance. In contrast, in the PSD model, in which expression of 5-HT1A autoreceptors remained intact, chronic fluoxetine treatment reversed depression and anxiety phenotypes. This model may provide insight into changes in neuronal activity that allows antidepressants to mediate behavioral and cognitive improvement.

Background: Stroke is a common disease in Sweden and between 25 000–30 000 people fall ill every year. A stroke causes oxygen deficiency and can lead to lifelong disabilities for the patient. Multidisciplinary teams work together where the nurse plays an important role for the care and the process of recovery. Aim: Highlight nurses' experiences of caring for patients who have had a stroke. Method: The design of the study is a literature study with a qualitative approach. The study is based on ten articles and was analyzed using Friberg’s five-step analysis. Results: Two themes and six subthemes emerged. Nurses felt that their care was important for the patient's recovery but wanted further specialized training. Multidisciplinary collaboration was perceived as important both for the development of knowledge and the patient's care. Nurses highlighted relatives' participation in patient care. However, there were daily challenges of, among other things, time pressure and understaffing. Conclusion: The study showed that nurses wish to provide good care for their patients and that their care was important. However, they experience daily challenges. Through organizational changes such as increased staff density and continuing education, the role of the nurse can be strengthened and lead to improved patient care.