Sammanfattning Syfte Syftet med pilotstudien var att utvärdera hur kristallfaserna i högtranslucent zirkoniumdioxid (3Y-TZP) påverkas av åldring i munmiljö (in-vivo-metod) och in-vitro-metoder för artificiellt åldrande: vattenförvaring, termocykling och autoklavering. Material och metod Totalt framställdes 16 provkroppar av högtranslucent zirkoniumdioxid (3Y-TZP) med slutmått på 1 mm i tjocklek och 5 mm i diameter. Provkropparna frästes med hjälp av CAD/CAM-teknik ur en Katana Zircon HTML-disk och sintrades enligt fabrikantens anvisningar. Provkropparna delades in i fyra grupper beroende på åldringsmetod. En grupp åldrades in-vivo under fem veckor i munmiljö med provkropparna cementerade på individuella gomplåtar. Resterande tre grupper åldrades artificiellt: vattenförvaring i fem veckor, termocykling i 959 cyklar och autoklavering i två minuter. Provkropparna analyserades med hjälp av diffraktometer för att undersöka kristallfaserna före och efter åldring. Resultat  kontrollgruppen innan åldringen bestod av tetragonal och kubisk fas. Tetragonala och kubisk fas var kvar efter åldringen utan någon uträknad viktprocent. Resultat från analysen av diffraktometer visade en avsaknad av topparna vid 2θ 30° och 35° för samtliga 16 provkroppar. Efter åldringen hade alla fyra grupper märkbara toppar vid 2θ 22,5°. Slutsats  Oåldrad högtranslucent 3Y-TZP innehåller mestadels tetragonal kristallfas och en mindre del kubisk kristallfas. Varken åldring i munmiljö eller artificiell åldring genom vattenförvaring, termocykling eller autoklavering, motsvarande fem veckor, påverkar kristallfaserna generellt.  Nyckelord: 3Y-TZP, Artificiell åldring, Fasomvandling, In-vivo åldring, lågtemperatur-degradering. / Abstract  Purpose The purpose of the pilot study was to evaluate how the crystal phases of high translucent zirconium dioxide (3Y-TZP) are affected by aging in the oral environment (in-vivo method) and in-vitro methods for artificial aging: autoclaving, thermocycling and water storage. Material and Method Sixteen specimens of high translucent zirconium dioxide (3Y-TZP), 1 mm in thickness and 5 mm in diameter, were milled from a Katana Zircon HTML-disk and sintered. The specimens were divided into four groups depending on the aging method. One group was aged in-vivo for five weeks in oral environment with the specimens cemented on individual palate plates. The remaining three groups were artificially aged: water storage for five weeks, thermocycling for 959 cycles and autoclaving for two minutes. The specimens were analyzed using a diffractometer to examine the crystal phases before and after aging. Results The control group before aging consisted of tetragonal and cubic phase. Tetragonal and cubic phases remained after aging without any calculated percentage by weight. Results from the diffractometer analysis showed a lack of peaks at 2θ 30 ° and 35 ° for all 16 specimens. After aging, all four groups had noticeable peaks at 2θ 22.5 °. Conclusions Unaged high translucent 3Y-TZP contains mostly tetragonal crystal phase and a small amount of cubic crystal phase. Neither aging in an oral environment nor artificial aging by water storage, thermocycling or autoclaving, corresponding to five weeks, generally affects the crystal phases. Keywords: 3Y-TZP, Artificial aging, Phase transformation, In-vivo aging, Low-temperature degradation

Mikrofibersläpp vid tvätt lyfts ständigt som ett återkommande problem eftersom de små fragmenten leds ut i vattendragen och påverkar miljön negativt. Mängden mikroplaster är svåra att se och mäta vid endast visuell antydan. Med hjälp av en ny standard för bestämning av mikrofibersläpp finns det nu möjligheter till att bestämma mängden fibrer som lossnar påverkas vid tvätt. För att textilbranschen ska kunna bli mer hållbar krävs ytterligare undersökningar på huruvida teoretisk hållbara val av tillverkningsmetoder verkar i praktiken. Genom att använda sig av olika testmetoder för en simulerad åldring på textilier med olika infärgningsmetoder kan användningsfasens visuella och fysiska påverkan studeras, för att på så vis underlätta vid hållbara val i den textila värdekedjan. Den simulerade åldringen är anpassad efter användningsfasen av de material som används i denna studie. Skillnaden i resultat för vattenavvisningsförmåga, färghärdighet samt den mängd fibrer som lossnar under tvätt, jämförs före och efter den simulerade åldringen. Studien resulterade i att den mer hållbara metoden för infärgning av textil inte bara är teoretiskt bättre utan också genomgående presterade bättre i de tester som utförts på tygerna. Detta med undantag för resultatet i fibersläppsmetoden som efter genomförandet inte kunde jämföras enligt standarden då metoden inte kunde utföras helt korrekt. Problemet visade sig tillsynes vara värdefullt för studien då det resulterade i att det inte bara var fibrer som lossnade vid tvätt utan också beläggning, vilket ansågs vara ännu sämre. Metoden för den genomförda studien har varit användbar för att kunna dra slutsatsen att det spinnfärgade tyget fortsatt är ett mycket bättre val än det styckfärgade. Detta konstaterades efter en statistisk analysmetod av resultaten från de utförda testmetoderna men också genom den visuella indikationen. / Microfiber-pollution from washing is a recurring topic and problem because of the small fragments coming out into the water. The amount of microplastics is hard to see and measure with visual analysis, but by using the new standard method to determine the microfibres when collecting the loss of material it opens facilities to see what and how the quantity is affected. To make a more sustainable business in the textile industry, more studies about how the differences in the manufacturing processes affect the textiles have to be done. By using different test methods for a simulation of aging textiles with two different methods of coloring, the phase of use can be studied and in best case support sustainable choices in the textile value chain. The simulated aging is customized for the phase of use for the material used in this study. The results that will be analyzed are for the water repellency, color fastness and the loss of material, before and after the simulated aging. The study concluded that the more sustainable method for coloring the material is a better choice both theoretical and practical. This was found out from all the tests performed on the materials. Except for the results in the microfibre test that after being performed could not be compared according to the standard when the method could not be accomplished completely correct after problems with the filtration. Otherwise, the problem turned out to be useful for the study after being analyzed because it was not only fibers detached from the specimens but also the water repellency coating. The method for the study has been successfully useful to be able draw the conclusion that the solution dyed material is a better choice than the one being piece dyed. It was found out after the statistical analysis of the results from the performed test methods, but also through a visual indication.

No description available.

FTIR-ATR och SEM användes för att analysera olika typer av ytbehandlingar då de utsatts för accelererad åldring. Ytbehandlingarna som analyserats var olika typer av akrylatemulsioner, en UV-härdande produkt, en syrahärdande produkt och en vattenburen UV-härdande produkt. Två olika metoder för att kvantifiera degraderingen av färgfilmerna undersöktes, POI-metoden och karbonylindex. Båda dessa metoder går ut på att jämföra antingen arean eller höjden av två FTIR toppar med varandra. Studien avslutades med en topografisk analys av proverna mha SEM. FTIR-ATR visade sig vara ett effektivt instrument för att undersöka degraderingen av färgfilmer. POI-metoden användes för att kvantifiera 9 av 12 ytbehandlingar och ranka Serwin Williams produkter från bäst till sämst utomhusbeständighet. De ytbehandlingar som uppvisade störst kemiska förändringar hade alla aromat komponenter. Dessa absorberar UV-ljus och påverkas därför extra mycket av fotooxidation. De ytbehandlingar som avvek från de resterande var klarlacker och den vattenburna UV-härdande färgen. Klarlackerna visade minimala kemiska förändringar och den UV-härdande produkten minskade i POI, olikt resterande ytbehandlingar. Karbonylindex visade sig inte vara en effektiv metod för att bedöma degradering av färgfilmerna då värdet ökade för två av produkterna som testades och minskade för de två andra. Karbonyltoppen vid 1720cm-1 kan dock analyseras utan att beräkna karbonylindex då den kan ge mycket intressant information om den förändrande karbonylkompositionen. Testerna av topografin med SEM visade mycket detaljerade bilder av degradering processen som föll i linje med resultaten från FTIR analysen. / FTIR-ATR and SEM were used to analyze different types of coatings exposed to accelerated ageing. The coatings valuated in this study were different types waterborne acrylic emulsions, a UV-curing coating, an acid curing coating and a waterborne UV-curing coating. Two different ways to quantify the degradation with FTIR-ATR were explored, the POI method and carbonyl index. Both methods are based on comparing the height/area of specific FTIR peaks with one another. The study was concluded with a topographic analysis with SEM for some of the samples. Results from this study shows that FTIR-ATR is an effective tool to explore the degradation of different types of coatings. The POI method was successfully used to quantify the degradation concerning 9 of the 12 studied coatings and ranking the coatings from best to worst. Coatings with aromatic components mounted the biggest chemical changes thanks to their instability when exposed to UV-radiation. Coatings that deviated from the rest were acrylic clearcoats and the waterborne UV-curing coating. Clearcoats mounted minimal chemical changes in the FTIR-ATR, and the waterborne UV-curing coating was degraded in a way that it’s POI value decreased during ageing, unlike all other coatings tested. Carbonyl index proved insufficient for quantifying degradation in this study, although the carbonyl peak around 1720 cm-1 can be analyzed manually to attain valuable information about the changing carbonyl composition. Topographical analysis with SEM gave valuable information showing detailed pictures of the degradation which all were in line with the results from the FTIR spectrums.

När priset på naturtillgångar ökar samt att industrier måste ställa om till en mer hållbar verksamhet innebär detta även en omställning för asfaltsindustrin. Ett sätt för att använda mer återvunnet material i asfaltsindustri är att använda bindemedlet från gammal asfaltsmassa (eng.: reclaimed asphalt pavement, RAP). Detta kan dock inte göras utan komplikationer och därför måste bindemedlet föryngras innan för att kompensera för faktorer så som hög styvhet, låg krakning och trötthetsförmåga samt dålig anti-åldring förmåga hos RAPen. I det här projektet har två olika typer av föryngringsmedel använts; ett växtoljebaserat och ett petroleumbaserat mjukbitumen. Detta för att se om det var möjligt att använda förnybart och återvunnet material i bindemedlet men fortfarande uppnå samma prestanda som konventionellt bindemedel. Två blandningar gjordes hjälp av de två olika föryngringsmedlen och RAPen och analyserades parallellt med ett referensmaterial. Analyserna delades upp i två kategorier: reologi och kemi. Analyserna som föll under reologikategorin var mjukpunkt- och penetrationsanalyser, samt analyser med en dynamisk skjuvning reometer (eng.: dynamic shear rheometer, DSR) och en böjbalksreometer (eng.: bending beam rheometer, BBR). Under kemikategorin fanns analysmetoderna tunnskiktskromatografi med flamjoniseringsdetektor (TLC-FID) och Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Resultaten påvisar att åldring påverkas mycket av vilket föryngringsmedel som används, vilket blev tydligt när den reologiska förmågan testades. De kemiska analyserna gav stort sett liknade resultat oberoende av bindemedel. Blandningen som innehöll RAP och mjukbitumen visade sig vara mer mottagligt för åldring jämfört med den andra blandningen som innehöll växtolja, trots att den blandningen innehåller längre halt av RAPen. Vidare visar resultaten att blandningar kan prestera likt referensmaterialet när det kommer till reologi. Från den kemiska aspekten, uppvisar alla bindemedelsmaterial liknande egenskaper. Därför kan slutsatsen att RAPen var återvunnen med framgång när växtolja och mjukbitumen användes. / In recent years there has been a lot of focus on reduction of carbon footprint and sustainable development. For the asphalt industries, a way of doing this is to use reclaimed asphalt pavement (RAP) binders. This cannot be done without any complications and therefore, the RAP binder is normally rejuvenated to compensate for its high stiffness, and other poor properties like susceptibility to low temperature cracking and fatigue damage. In this project, two different ways of using RAP binder are investigated: one vegetable oil-based rejuvenator and one soft bitumen. Using the rejuvenator and soft bitumen together with a RAP binder, two different blends were made and compared to a reference bitumen which is commonly used in Sweden. The blends were made in such a way that the penetration values were close to the reference sample. Aging tests were performed by RTFOT and PAV. The testing of the non-aged and aged binder materials was divided into two sections: rheology and chemistry. The rheology testing included softening point, needle penetration, analysis with dynamic shear rheometer (DSR) and bending beam rheometer (BBR) whereas the chemistry testing included thin layer chromatography with flame ionization detector (TLC-FID) and Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). The results indicated that the ageing resistance of the binder materials is affected by the type of rejuvenator used which especially affects the rheological performance. The chemical performance was almost the same in each blend. The blend containing RAP binder and soft bitumen was more susceptible to ageing compared to the other blend containing oil-based rejuvenator even though the blend contained less of the RAP binder. The results also shows that the blends can perform equal to the reference sample for a rheological point of view. From a chemical point of view, the binders, including the reference, have the same properties. Therefore, the RAP binder was successfully recycled using both a bio-oil rejuvenator and soft bitumen.

In this study, the ageing effects on powder used for cemented carbide insert production are examined. Ageing is throughout this study, defined as the time dependent change of the magnetic properties: coercive field strength and saturation magnetization. Testing is done using eight different powder compositions stored in both air and in an argon cabinet for 10 weeks, where sampling is done at specific intervals. Samples are stored in vacuum sealed bags for a combined sintering at the last phase of the test. Magnetic properties are assumed to be dependent on the amount of oxides needed to be reduced by taking carbon from the material itself during the vacuum stage of the sintering. To achieve interpretive results, this study also tested available sintering furnaces (DMK and DEK) by sintering trays with patterns of test pieces. This shows that DEK furnaces are much better for the ageing tests performed in this study, since less variation of the magnetic properties are measured because of the symmetrical heat gradient over each tray. Ageing tests strongly suggest that the cause of ageing comes from water absorbed by the PEG in the powder composition. Changing the molecular weight of the PEG seems to have an effect on the powder's ageing sensitivity. Measurements performed in this study show less ageing for Cr-rich DA-powders than for cubic carbide rich DQ-powders.

Ett konsortium bestående av Scania, JOAB, Powercell, KTH och Renova samarbetade för att designa och konstruera en bränslecellsdriven sopbil inom ett FFI-finansierade projekt. Sopbilen har sedan dess varit i drift i Göteborg från 2020 till 2023, med en vätgasinfrastruktur bestående av en tankstation vid tidpunkten för detta arbete. Under den tiden har bränslecellen genomgått kör- och stillastående tester. Verkliga kördata på sopbilens system och bränslecell registrerades. Databaserna var osynkroniserade i tid och därför krävdes datasynkronisering. Detta examensarbete inleddes med huvudsyftet att utveckla ett accelererat åldringstest för bränslecellen baserat på denna applikation. Ett ytterligare syfte var att utvärdera bränslecellens åldrande. På grund av de tillgängliga variablerna baserades bränslecellens åldrande på försämring av elektrisk effekt vid konstanta temperaturer och strömmar. En testcykel (eller effekt-cykel) baserad på testkörningen av sopbilen utvecklades istället. Genom att använda den etablerade metoden "k-means clustering" på bränslecellens effekt-cykler skapades en testcykel som var representativ för sopbils-körning från 2020 till 2023. Testcykeln validerades baserat på ett statistiskt kriterium, verifiering och ytterligare arbete krävs dock. Efter 141,80 timmars bränslecellsdrift kunde ingen åldring identifieras. Mer data från sopbilen behövs och faktumet att ytterligare en vätgastankstation kommer att installeras under 2023 i Göteborg innebär att sopbilens körmönster kan förändras. Resultaten från denna avhandling lägger dock grunden för framtida forskning och erbjuder ett tillvägagångssätt för att studera den bränslecellsdrivna sopbilen. / A consortium consisting of Scania, JOAB, Powercell Sweden AB, KTH, and Renova collaborated to design and engineer a fuel cell-powered refuse truck within a FFI-funded project. The refuse truck has been operational in Gothenburg since 2020, with a hydrogen gas infrastructure of one refuelling station at the time of this work. From 2020 to 2023, the fuel cell has gone through driving and standing still tests. Real drive data on the truck's system and fuel cell was recorded. The databases were unsynchronised in time, hence data synchronisation was required.  This thesis began with the main aim of developing an accelerated stress test for the fuel cell based on this application. Additionally, the aim was to evaluate the ageing of the fuel cell. Due to the available variables, fuel cell ageing was based on deterioration of fuel cell powers at constant temperatures and currents.  A test cycle (or power cycle) based on refuse truck test driving was developed instead. By utilising the established “k-means clustering” method on fuel cell power cycles, a test cycle representative of the truck operation from 2020 to 2023 was made. The test cycle was validated based on a statistical criterion, although verification and further work are required. After 141.80 hours of fuel cell power requests no ageing could be identified. More data from refuse truck operation is needed, also considering that an additional hydrogen refuelling station will be put in place in 2023 in Gothenburg, hence the drive pattern might vary. In this context, however, the results from this thesis lay the foundation for future research and offer an approach to study the fuel cell truck.

I detta examensarbete utforskas påverkan av partikelstorleken hos Pt-katalysatorer på kolbärare på syrereduktionen i polymerelektrolytmembran (PEM)-bränsleceller. Den elektrokemiskt aktiva ytarean, aktiviteten för syrereduktion och tillhörande degraderingshastigheter för de undersökta katalysatorerna beräknas och jämförs. Experimenten utfördes med hjälp av en metod som kallas ”roterande skivelektrod med tunn film” i en syra-vatten-lösning. Den katalytiska aktiviteten beräknades med Koutecky-Levichs ekvation. Resultaten visar att filmkvaliteten är avgörande för att kunna göra en bedömning av syrereduktionssaktiviteten. En homogen distribution av Pt-nanopartiklar är nödvändig för att få en korrekt och pålitlig katalytisk aktivitet. Vidare utvecklas en metodik för utvärdering av filmkvaliteten baserad på den diffusionsbegränsade strömtätheten och på potentialen vid halva topphöjden. Mätningen av syrereduktionsaktiviteten genomfördes enbart med prov vars filmkvalitet godkändes med avseende på denna metodik och den erhållna aktiviteten jämfördes vid 0.9 V vs. RHE. De undersökta katalysatorerna uppvisar snarlik aktivitet för syrereduktionsreaktionen, vilket överensstämmer med att också de uppmätta elektrokemiskt aktiva ytareorna för de olika katalysatorerna är snarlika. Förlusten av elektrokemiskt aktiv ytarea visar sig vara beroende av partikelstorleken och mindre partiklar uppvisar en högre degraderingshastighet. Rapporten avslutas med en diskussion om avvikelserna från tidigare studier och möjligheter för vidare studier. / In this thesis, the particle size effect of carbon-supported Pt catalysts on the oxygen reduction reaction in polymer electrolyte membrane fuel cells is studied. The electrochemically active surface area and the oxygen reduction reaction activities and the associated degradation rate of the investigated carbon-supported Pt catalysts are computed and compared. The experiments were conducted by a method called thin-film rotating disk electrode in an aqueous acid solution, and the catalytic activity was computed using the Koutecky-Levich equation. The results show that thin-film quality is crucial in the oxygen reduction reaction activity measurement. A homogeneous distribution of Pt nanoparticles is necessary for obtaining correct and reliable catalytic activities. Furthermore, in this thesis, a methodology based on the diffusion-limited current density and the half-wave potential for thin-film quality evaluation is developed. The oxygen reduction reaction activity measurement was only applied to samples with good film quality, and the obtained activity results were compared at 0.9 V vs. RHE. The investigated carbon-supported Pt catalysts display similar oxygen reduction reaction activities, due to the fact that the measured electrochemically active surface area results for the particle sizes are similar. The degradation rate was studied in a platinum dissolution test and the results show a particle size-dependent electrochemically active surface area loss. Smaller particles show a faster and larger degradation rate. At the end of the thesis, deviations in this work from existing work are discussed, and possibilities for future work are presented.

Rechargeable lithium-ion batteries have both the power and energy capabilities to be utilized in hybrid electric vehicles and other power demanding applications. However, there are obstacles primarily related to reliability in safety and lifetime. Additionally, there is still room for improvement in the battery performance. In this work, physics-based mathematical models have been successfully set-up and numerically solved to investigate performance, safety, and aging in lithium-ion battery systems. This modeling approach enabled a detailed analysis of the electrochemical processes related to these issues. As the models included many parameters and spatial resolution of several variables with time or frequency, strategies for investigation needed to be developed for most of the work. The accuracy of the investigation was consolidated by the utilization of parameters characterized from experimental work. The performance expressed in terms of polarization was determined for a power-optimized battery cell undergoing various operating conditions. A methodology that separated and quantified the contribution of each process to the polarization was set up, allowing the study of the contributions as a snapshot in time and as an average over a cycle. Mass transport in electrolyte was shown to be a crucial feature to improve especially if the battery is expected to undergo high current-loads for long periods of time. Safety-concerns when a battery cell is short-circuited were investigated for three types of short-circuit scenarios. All scenarios raised the temperature to the point where exothermic side reactions were initiated. The similarities between the scenarios in temperature increase were a result of the limiting current being reached. The differences, however small, were related to the placement of the short-circuit. Especially when the current collectors were not directly connected by the short circuit, an increased electronic resistance was observed which lowered both the generated current and heat. The aging of a battery cell was investigated by model analysis of electrodes harvested from fresh and aged cells. A methodology was used where a frequency-dependent model was fitted to three-electrode impedance experiments by tuning parameters associated to electrode degradation. For cycled cells, electrolyte decomposition products inhibiting the mass transport in the electrolyte and particle cracking in the positive electrode increased the impedance. A similar model was also set up for investigation of the lithium intercalation processes in PAN-based carbon fibers, showing it to have both good mass transport and kinetic capabilities. / Laddningsbara litiumjonbatterier har både ur energi- och effektsynpunkt möjligheten att kunna användas i elhybridfordon och inom andra effektkrävande tillämpningsområden. Batteriets säkerhet och livslängd är dock inte helt tillförlitliga. Dessutom finns det fortfarande utrymme för förbättringar av litiumjonbatteriets prestanda. I det här arbetet har matematiska modeller baserade på fysikaliska egenskaper framgångsrikt ställts upp och lösts numeriskt för att studera prestandan, säkerheten samt åldrandet hos litiumjonbatterisystem. Denna typ av modellering gjorde det möjligt att detaljerat analysera hur de elektrokemiska processerna bidrar. Eftersom modellerna omfattade ett stort antal parametrar och har variabler som förändras i åtminstone en dimension med tid eller frekvens, krävdes det att tydliga strategier för arbetet ställdes upp. Modelleringsstudiens noggrannhet stärktes av att flertalet av de använda parametrarna hade bestämts experimentellt. Polarisationen som ett mått på prestanda bestämdes för ett effektoptimerat batteri under olika laster. En metodik som separerar och beräknar hur mycket varje process bidrar till polarisationen skapades och användes för att studera bidragen över tid eller över en hel lastcykel. Resultaten visade att masstransporten i elektrolyten påverkar till stor del och bör förbättras om batteriet förväntas belastas med hög ström under lång tid. Säkerheten i samband med kortslutning av en battericell undersöktes för tre olika fall av kortslutningar. Alla fall uppvisade en temperaturökning som skulle kunna bidra till att exoterma reaktioner startas och termisk rusning uppstår. Temperaturökningen var liknande i samtliga kortslutningsfall och berodde på att gränsströmmen nåddes inom cellen. Skillnaderna mellan kortslutningsfallen var inte så betydande men kunde härledas till kortslutningens placering. Framförallt fallet då strömtilledarna inte kontakterades av kortslutningen observerades en ökad elektronisk resistans som sänkte både strömmen och värmeproduktionen. Åldringen i en battericell undersöktes genom modellanalys av elektroder som tagits från nya eller åldrade celler. Som metod användes en frekvensberoende modell som anpassades till tre-elektrod-impedansmätningar genom förändring av parametrar som beskriver elektrodnedbrytning. Då cellerna cyklats, visade förändringen av dessa parametrar att impedansen ökar på grund av nedbrytningsprodukter från elektrolyten som hindrar masstransporten och att det aktiva materialet i positiva elektroden spricker. En liknande modell användes också till att undersöka PAN-baserade kolfibrers förmåga att interkalera litium och resultaten visade på att den har mycket goda elektrokemiska egenskaper. / <p>QC 20130520</p>

This paper reviews the effects of accelerated aging with increased humidity and temperature on cellulose-based composites. The composites consist of a matrix of plastic reinforced with cellulose fibers. The company Biofiber Tech Sweden AB provided four different composites and a conventional polyolefin as reference. The aim was to examine changes in mechanical properties, chemical composition and appearance after aging, as well as variations between materials. Two different climate conditions were tested, 85% RH and &lt;10% RH, both in 90℃. A climate chamber and an oven were used to create the extreme environmental conditions. To analyze the results, tensile testing and FTIR were performed, and color intensity and density were measured. All samples decreased in color intensity throughout aging, and dark irregularities appeared on some of the samples exposed to high humidity, which may be due to fungal formation. The tensile testing showed a general difference between high and low RH and the toughness showed a tendency to decline with aging in high humidity for many samples. The FTIR measurements also did not show any general trend. To improve the study, it would be desirable to age the material for a longer time and at a higher temperature. Overall, more samples and measurements within each characterisation technique would be needed to achieve more reliable results. Nevertheless, this study hopes to be a starting point for further research on the long-term durability of Biofiber Tech’s composites.