This thesis delves into exploring lignin's potential as a sustainable substitute for bitumen within asphalt mixtures, with the overarching goal of reducing the environmental footprint of the asphalt industry. By conducting a meticulous blend of literature reviews and comprehensive laboratory experiments, the research examines the performance and ecological sustainability of lignin-infused asphalt mixtures. The primary objective is to assess lignin's efficacy as a binding agent in asphalt pavements and its potential to create more sustainable and environmentally friendly road materials. Key inquiries encompass comparative analyses of lignin-based asphalt mixtures against conventional bitumen-based counterparts, alongside an exploration of the environmental advantages and challenges associated with lignin utilization. Through laboratory assessments and analyses, including examinations of tensile strength, permanent deformation and air voids, the study evaluates the performance and sustainability of lignin-infused mixtures. Notable findings indicate significant environmental benefits, such as reduced CO2 emissions and enhanced water resistance. However, despite promising results meeting Swedish Transport Administration requirements, further optimization is essential to enhance competitiveness.

Sverige har som mål att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Ett område som diskuteras är byggsektorn och dess utsläpp, vilket har lett till åtgärder i form av införandet av klimatdeklarationer. Dessa ska revideras med krav i form av gränsvärden som förväntas implementeras senast år 2027. Ett område med betydande utsläpp inom byggsektorn är användandet av betong som material vid nybyggnation, varvid intresset av klimatförbättrade varianter har ökat drastiskt under senaste åren.  Denna studie genomförs i samarbete med Wallenstam där det övergripande målet är att identifiera hur marknaden för klimatförbättrad betong står sig gentemot de kommande gränsvärden som förväntas införas till klimatdeklarationer senast år 2027. Ett av målen är att genom en beräkning visa hur en byggnads klimatutsläpp påverkas vid ett användande av klimatförbättrad betong istället för traditionell betong, där ett referensprojekt från Wallenstam har använts. Arbetet ska även, genom en intervjustudie, redogöra för vilka förutsättningar leverantörer av klimatförbättrad betong står inför att ta fram klimatneutral betong. Även om vissa leverantörers produkter gav ett lägre klimatutsläpp än andra visade resultatet ingen större avvikelse hos någon av leverantörerna. Samtliga undersökta leverantörer har produkter som ger ett lägre klimatavtryck än det gränsvärde som är baserat på referensprojektet. Alla undersökta kombinationer av leverantörernas produkter visade ett resultat med en minskning på över 20% där kombinationen med lägst klimatavtryck, som enbart innehåller platsgjuten betong, visade en minskning av byggnadens totala utsläpp på 38.4%. Intervjustudien visade att implementering av CCS-teknik och andra alternativa bindemedel krävs för att nå en klimatneutral betong. / Sweden aims to have zero net emissions of greenhouse gases by the year 2045. A major contributor to emissions is the construction sector, which has led to the introduction of climate declarations. These will be revised with requirements in the form of limit values that are expected to be implemented by the year 2027. As concrete accounts for a large part of the emissions from the construction sector, interest in climate-improved variants has increased significantly in recent years. This study is carried out in collaboration with Wallenstam, where the overall goal is to identify how the market for climate-improved concrete stands in relation to the future limit values that are expected to be introduced in climate declarations by the year 2027. One of the goals is to show how a building's climate emissions are affected by the use of climate-improved concrete instead of traditional concrete. For this, a reference project from Wallenstam has been used. The study will also, through an interview study, account for the conditions that suppliers of climate-improved concrete are facing to produce climate-neutral concrete. Although some suppliers' products had lower climate emissions than others, the results did not show any major deviation at any of the suppliers. All surveyed suppliers have products that have a lower climate footprint than the limit value based on the reference project. All examined combinations of the suppliers' products showed a result with a reduction of over 20%, where the combination with the lowest climate footprint, which only contains cast-in-place concrete, showed a reduction in the building's total emissions of 38.4%. The interview study showed that implementation of CCS technology and other alternative binders is required to reach a climate-neutral concrete.

FTIR-ATR och SEM användes för att analysera olika typer av ytbehandlingar då de utsatts för accelererad åldring. Ytbehandlingarna som analyserats var olika typer av akrylatemulsioner, en UV-härdande produkt, en syrahärdande produkt och en vattenburen UV-härdande produkt. Två olika metoder för att kvantifiera degraderingen av färgfilmerna undersöktes, POI-metoden och karbonylindex. Båda dessa metoder går ut på att jämföra antingen arean eller höjden av två FTIR toppar med varandra. Studien avslutades med en topografisk analys av proverna mha SEM. FTIR-ATR visade sig vara ett effektivt instrument för att undersöka degraderingen av färgfilmer. POI-metoden användes för att kvantifiera 9 av 12 ytbehandlingar och ranka Serwin Williams produkter från bäst till sämst utomhusbeständighet. De ytbehandlingar som uppvisade störst kemiska förändringar hade alla aromat komponenter. Dessa absorberar UV-ljus och påverkas därför extra mycket av fotooxidation. De ytbehandlingar som avvek från de resterande var klarlacker och den vattenburna UV-härdande färgen. Klarlackerna visade minimala kemiska förändringar och den UV-härdande produkten minskade i POI, olikt resterande ytbehandlingar. Karbonylindex visade sig inte vara en effektiv metod för att bedöma degradering av färgfilmerna då värdet ökade för två av produkterna som testades och minskade för de två andra. Karbonyltoppen vid 1720cm-1 kan dock analyseras utan att beräkna karbonylindex då den kan ge mycket intressant information om den förändrande karbonylkompositionen. Testerna av topografin med SEM visade mycket detaljerade bilder av degradering processen som föll i linje med resultaten från FTIR analysen. / FTIR-ATR and SEM were used to analyze different types of coatings exposed to accelerated ageing. The coatings valuated in this study were different types waterborne acrylic emulsions, a UV-curing coating, an acid curing coating and a waterborne UV-curing coating. Two different ways to quantify the degradation with FTIR-ATR were explored, the POI method and carbonyl index. Both methods are based on comparing the height/area of specific FTIR peaks with one another. The study was concluded with a topographic analysis with SEM for some of the samples. Results from this study shows that FTIR-ATR is an effective tool to explore the degradation of different types of coatings. The POI method was successfully used to quantify the degradation concerning 9 of the 12 studied coatings and ranking the coatings from best to worst. Coatings with aromatic components mounted the biggest chemical changes thanks to their instability when exposed to UV-radiation. Coatings that deviated from the rest were acrylic clearcoats and the waterborne UV-curing coating. Clearcoats mounted minimal chemical changes in the FTIR-ATR, and the waterborne UV-curing coating was degraded in a way that it’s POI value decreased during ageing, unlike all other coatings tested. Carbonyl index proved insufficient for quantifying degradation in this study, although the carbonyl peak around 1720 cm-1 can be analyzed manually to attain valuable information about the changing carbonyl composition. Topographical analysis with SEM gave valuable information showing detailed pictures of the degradation which all were in line with the results from the FTIR spectrums.

Sammanfattning på svenska: Målet med projektet var att utveckla ett system av disperserade bindemedel för non-wovenindustrin som inte förutsätter omfattande förändringar i befintliga processer. Bindemedlet ska vara biobaserat, bionedbrytbart och endast bestå av byggstenar som är matkontaktsgodkända av FDA och BFR. Ett disperserat system möjliggör en hög torrhalt tillsammans med en låg viskositet som i kombination med stor anpassningsbarhet kan konkurrera med fossila bindemedel på marknaden. Denna studie behandlar användande och modifiering av vattenlösliga biopolymerer för utveckling av ett disperserat system med förmågan att binda samman fibrer i ett non-wovenmaterial. Flertal analytiska metoder och observationer används, som Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR), laddningsdensitet, viskositet och optisk mikroskopi, för att mäta framgången av konceptet. Olika modifieringar och ympningsstrategier användes under projektet och deras inverkan på biopolymerer diskuteras. / The aim of the project was to develop a dispersed binder as a drop-in solution for non-woven industry. The binder should be bio-based, biodegradable and consist only of FDA and BFR food contact approved components. A dispersed system enables the binder to have a high solid content while having a low viscosity. This feature, in combination with a binder with tunable properties, can be a competitive alternative for the fossil-based binders in the market.  This study focuses on the use and modification of biopolymers with binding capacity to form a dispersed system from water-soluble biopolymers. The success of the reaction was evaluated by using a multitude of analytical methods and observation, such as Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR), charge distribution and viscosity measurements. Several modification strategies and grafting agents were used and their impact on the biopolymer is discussed.

Sedimenten i området Kolkajen-Ropsten, Stockholm, innehåller höga halter av tjäroljor till följd avtidigare produktion i gasverket på området. Stockholms stad planerar att utföra byggnation i detnuvarande vattenområdet, vilket ökar risken för spridning av föroreningar. För att skydda arbetandeunder planerad byggnation och framtida boende måste föroreningssituationen åtgärdas. Tjäroljornainnehåller höga halter av polyaromatiska kolväten (PAH) och det är föroreningen av PAH-16 som styråtgärdsbehovet för området. En metod som använts med god framgång i flera projekt i Norden ochandra delar av världen är stabilisering och solidifiering, s/s, av sediment. Metoden går ut på att blandain utvalda bindemedel i sedimenten som då härdar. Därigenom minskar föroreningens mobilitet och degeotekniska egenskaperna förbättras. Om kravet på skjuvhållfasthet (>140 KPa), låg permeabilitet (10-8-10-9 m/s) samt minskad utlakning uppfylls kan de stabiliserade massorna utgöra grunden för planeradbyggnation.För att utvärdera möjligheterna av denna åtgärdsmetod analyserades en sats av prover från området föratt tillhandahålla information om platsspecifika parametrar. Analysen visade att sedimenten hade högvattenkvot och organiskt innehåll, dominerades av fina fraktioner samt en föroreningsgrad av PAH-16på 13000 mg/kg TS. Utifrån dessa parametrar och med stöd från en litteraturstudie valdes fyra receptpå bindemedel ut, med olika mängd bindemedel. De bindemedel som använts är: Bascement frånSkövde som är ett portland-flygaskecement, Monofill som består av 20 % cement och 80 % granuleratmasugnsslagg samt aktivt kol. De olika recepten blandades med sediment från området och lämnadesatt härda under 28 dygn. Efter härdningen utvärderades de stabiliserade massorna med avseende påminskad utlakning av PAH jämfört med obehandlat sediment, skjuvhållfasthet och permeabilitet.Analyser av de fyra blandningarna visade att kravet på skjuvhållfasthet och permeabilitet uppfylldesför samtliga tillsatser av bindemedel och överlag innebar större mängder tillsatt bindemedel högreskjuvhållfasthet och lägre permeabilitet. Resultaten från laktester indikerade att en större tillsats avaktivt kol minskade utlakningen av PAH.Tillsatsen av bindemedel som bedöms vara bäst lämpad för stabilisering av sedimenten från områdetvar en total mängd av cement och Monofill på 250 kg/m3 (30 % cement och 70 % Monofill) samt entillsats av aktivt kol på 5 % av TS.Inblandning i sedimenten enligt receptet ovan resulterade i en skjuvhållfasthet på 413 KPa samt enönskat låg permeabilitet. Utlakningen av PAH-16 reducerades med ~45 % jämfört med obehandlatsediment. / The sediments in the area Kolkajen-Ropsten, Stockholm, have shown high levels of tar oils due to thegasworks in the area. The city of Stockholm is planning construction in the area which increases therisk of contaminants spreading to the surrounding area. In order to protect workers during the plannedconstruction and future inhabitants, remediation has to be carried out. The tar oils have highconcentrations of polyaromatic hydrocarbons (PAH) and it is pollution of PAH-16 that dictates theneed for remediation.A remediation method that has been used in similar projects, with good results, is stabilization andsolidification (s/s) of the sediments. This is done by mixing binder materials with the sediments whichharden and it results in lowered mobility of the contaminants and improved geotechnical properties ofthe soil. If the shear strength is high enough (>140 KPa), the permeability is low enough (10-8-10-9m/s) and the leaching is reduced sufficiently, the stabilized sediments can be used as a foundation.To evaluate the possibility of this remediation method, a batch of sediment samples from the area wasanalyzed to obtain information about site specific parameters. The analysis showed that the sedimentshad high water content and were rich in organic matter. They were dominated by small particlefractions and had a PAH-16 concentration of 13000 mg/kg DM. With regard to these site specificparameters and a literature study, four different recipes with different amounts of binders wereselected and tested in a laboratory study. The used binders were: cement from Skövde which is aportland-fly ash cement, Monofill composed of 20 % cement and 80 % granulated furnace slag, andaddition of activated carbon.The sediments were mixed with binders according to the recipes and left to harden for 28 days.Following the 28 days of hardening, the stabilized mixtures were evaluated with regard to: thereduction of leaching of PAH in comparison to the untreated sediments, shear strength, andpermeability.Analyses of the four mixtures showed that the desirable values of both shear strength and permeabilitywere achieved for all mixtures, and that a higher concentration of binders resulted in a higher shearstrength and lower permeability. The results from the leaching tests indicated that a higherconcentration of activated carbon resulted in a lowered leaching of PAH.The mixture of binders that was deemed to be most suitable for stabilizing the sediments from the areawas a total amount of cement and Monofill at 250 kg/m3 (30 % cement and 70 % Monofill) with anaddition of activated carbon at 5 % of DM (dry matter).Addition of this binder mixture to the sediments resulted in a shear strength of 413 KPa and a desiredlow permeability. The reduced leaching of PAH-16 was ~45 % compared to untreated sediments.

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) rullar järnmalmslig till råkulor, som sedan bränns till pellets. Råkulorna bildas i rullkretsar som består av rulltrummor och rullsiktar. Under 2017 färdigställdes en pilotskaleanläggning för kulrullning i LKAB:s Agglomeringslaboratorium i Malmberget. Syftet med anläggningen är att prediktera dynamiken i en storskalig rullkrets, under olika betingelser. Detta examensarbete är ett första försök att i forskningssyfte studera gensvaret i LKAB:s pilotrullkrets. Syftet var att undersöka om pilotrullkretsen kan prediktera dynamiken och råkulekvalitet i rullning i storskaliga rullkretsar och målet var att fastställa ett effektivt körsätt. Kulrullning är inom LKAB:s kärnkompetens och därför har reagensursprung och karaktär samt dimensionering av rullkretsen lagts med sekretess. Kodnamn används både för sliger och reagens. Arbetet inleddes med att skapa ett körschema med målet att så många olika blandningar som möjligt kunde köras i pilotrullkretsen under en normal arbetsdag. Fem olika blandningar kunde köras. Fyra olika tillsatser testades: bentonit, ett flotationsreagens (FLOT), ett organiskt bindemedel (OB) och en ny utvecklingsprodukt (UTV). Första körningen i pilotrullkretsen var med varierande doseringar av bentonit eftersom dess inverkan i kulrullning är välkänt hos LKAB. Försök två och tre, med FLOT respektive OB, kunde jämföras mot tidigare erfarenhet från storskaliga försök. Det fjärde och sista försöket var ett test hur pilotrullkretsen predikterade utvecklingsprodukten UTV. Varje typ av försök utfördes två gånger. Pilotrullkretsen predikterade väl både dynamik och råkulekvalitet i alla de tre försöken där erfarenhet från storskaliga körningar var tillgängligt. Den nya, okända, UTV-produkten visade en förbättrad råkulekvalitet, utan att dynamiken i kretsen påverkades negativt. UTV kan därför vara ett intressant alternativ för ett framtida storskaligt försök hos LKAB. Det framtagna körschemat fungerade mycket väl. Ett ”grundanalyspaket” har skapats för att underlätta planering och genomförande för framtida pilotrullkretsförsök hos LKAB. Antalet personer som behövs vid rullkretskörningar beror på antalet blandningar och analyser. Vid enklare körningar behövs minst fem personer, utöver försöksledaren. Mer komplexa körningar kan kräva sju personer. / Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) produce pellets from magnetite iron ore. Pellets are formed by balling moist iron ore concentrate to green pellets, which are then burned to pellets. The green pellets are formed in balling circuits consisting of balling drums and roller decks for screening. In 2017 a pilot scale balling circuit with a drum was completed in LKAB's agglomeration laboratory in Malmberget. The purpose of the pilot balling circuit is to predict the dynamics in a full scale balling circuit under different conditions. This master degree project is an initial attempt to study the response in LKAB's pilot circuit in terms of green pellet quality and dynamics in the circuit. The goal was to determine an effective way to run experiments and to investigate whether the pilot circuit can predict the dynamics of balling in large-scale circuits. Pelletizing production is within LKAB's core competence, and therefore the origin and character of the reagents, as well as the design of the pilot balling drum circuit, are confidential. Code names are used for both iron ore concentrates and reagents. The work began by creating a test procedure with the aim of running as many different mixtures as possible in the pilot balling circuit during a normal working day. Five different mixtures could be run. Four different additives were tested: bentonite, a flotation reagent (FLOT), an organic binder (OB) and a new development product (UTV). The first experiment in the pilot balling circuit was run with varying doses of bentonite because its impact in balling is well known at LKAB. Experiment two and three, with FLOT and OB, could be compared to previous experience from large scale test runs. The fourth and last experiment was a test of how the pilot circuit predicted the behavior of a new development product UTV. Each type of experiment was performed twice. The pilot balling circle predicted well both dynamics and green pellet quality in all three experiments where experience from large-scale runs was available. The new, unknown, UTV product showed improved green pellet quality, without affecting adversely on the dynamics of the circuit. UTV can therefore be an interesting option for a future large scale run at LKAB. The developed working schedule worked very well. A "basic analysis package" has been created to facilitate planning of future experiments in the pilot balling circuit. The number of persons needed to run the circuit depends on the number of mixtures and analyzes. For smaller experiments, at least five people is required, in addition to the leader of the experiments. More advanced experiments will demand seven people.

Concrete manufacturers claim that using substitute like blast furnace slag, fly ash and silica reduces the climate impact when used as a substitute for cement. Reducing climate emissions is an important topic for companies that currently produce concrete to achieve a sustainable society. The results have been collected by conducting interviews withexperts and sending out a questionnaire survey to concrete companies as well as some assessment through possible calculations that are linked to the survey results. The purpose of the survey is to find out the different substitutes used in Sweden and which substitutes may be conceivable for the future and to assess the development work for these different substitutes. The study shall provide relevant information about these different substitutes and show what effects are brought to the climate when the substitutes are used. The aim of the study is to increase understanding of current and future concrete and how these various substitutes can be useful in the future in the manufacture of concrete. Blast furnace slag, fly ash and silica are three different substitutes used as substitutes for cement. The most common substitute that is available and useful in Sweden is blast furnace slag, which means less climate impact. Conclusions drawn by the study are that these various substitutes contribute to reduced climate impact when used with cement and that substitutes are a temporary solution, meanwhile the real problem is to find new products as alternatives to limestone in cement production.

Swedish buildings account for a large part of Sweden's greenhouse gas emissions, which is why the construction industry within the framework of the concrete initiative has produced a Roadmap for Climate Neutral Concrete. The climate neutral targets meant that Sweden will have net carbon emissions of carbon dioxide in the atmosphere by 2045. In order to achieve the national environmental goals, it is important to reduce the climate impact from concrete construction. Today, the concrete industry is facing a major challenge in minimizing the consumption of concrete, while at the same time the need for new buildings is increasing as a result of the increase in land populations.Concrete lifecycle analysis shows that 90 percent of carbon dioxide emissions come from the manufacturing process of cement clinker that is included in the cement binder. For this reason, the concrete industry has researched and developed various alternatives that contribute to reducing the environmental impact caused by concrete by reducing carbon dioxide emissions.The purpose of this thesis is to evaluate the environmental impact of different types of concrete and to investigate two factors that contribute to reducing carbon dioxide emissions in the atmosphere. The factors being investigated are choice of optimized concrete recipe by reducing proportion of cement and choice of concrete composition by replacing cement with alternative binders.A survey study was conducted to analyze the environmental impact of different types of concrete with different amounts of cement, water percentage and exposure class. In addition, a comparison study between ordinary concrete and climate-enhanced concrete was performed to analyze the climate impact of climate-enhanced concrete with different improvement steps compared to ordinary concrete. To carry out this study, a study of ordinary concrete has been carried out with documents (concrete quantity, strength class and water cement figures) from a reference project obtained by Specialfastigheter, and then replaced with climate-enhanced concrete in various improvement steps.The results show that concrete with lower cement volume and higher water cement numbers give a marked reduction in the building's climate impact. By reducing the amount of cement in the concrete, the proportion of cement clinkers included in the cement binder is lowered, which in turn reduces the climate impact. In addition, a comparison study also shows that the building's climate impact can be reduced between 10, 25 and 52 percent through the use of climate-enhanced charm. This is because climate-enhanced concrete is being replaced by some cement with alternative binders.The conclusion is that this study provides greater opportunity for the construction industry to gain additional knowledge and a better understanding of how environmental impact can be reduced by choosing the right type of concrete. Choosing concrete with lower strength, higher water cement ratio and higher proportion of alternative binders contributes to lower climate impact from concrete. / Svenska byggnader står till svars för en stor del av Sveriges utsläpp av växthusgaser, därför har byggbranschen inom ramen för betonginitiativet tagit fram Färdplan för Klimatneutral betong. Klimatneutralmålen innebär att Sverige ska uppnå nettonollutsläpp av koldioxid i atmosfär år 2045. För att kunna nå de nationella miljömålen är det viktigt att sänka klimatpåverkan från betongkonstruktion. Idag befinner sig betongbranschen inför stor utmaning att minimera konsumtion av betong, samtidigt som behovet av nybebyggelse ökar till följd av att jordbefolkningen ökar.Betonglivscykelanalys visar att 90 procent av koldioxidutsläpp kommer från tillverkningsprocess av cementklinker som ingår i bindemedlet cement. Av denna anledning har betongbranschen undersökt och utvecklat olika alternativ som bidrar till minskning av miljöpåverkan orsakad av betong genom att reducera koldioxidutsläpp.Syftet med detta examensarbete är att utvärdera miljöpåverkan från olika betongssorter samt att undersöka två faktorer som bidrar till minskning av koldioxidutsläpp i atmosfären. De faktorer som ska undersökas är val av optimerat betongsrecept och alternativa bindemedel. Det optimerade betongrecept sker genom minskning av andel av cement och val av betongsammansättning där cement ersätts med alternativa bindemedel.En undersökningsstudie utfördes för att analysera miljöpåverkan av olika betongssorter med olika cementsmängd, vattencementtal och exponeringsklass. Dessutom utfördes en jämförelsestudie mellan vanlig betong och klimatförbättrad betong för att analysera klimatpåverkan av klimatförbättrad betong med olika förbättringssteg jämfört med vanlig betong. För att genomföra denna studie har olika betongsmängder, hållfasthetsklass och vattencementtal undersökas. Betonginformation hämtas från ett referensprojekt erhållna av Specialfastigheter för att sedan ersättas med klimatförbättrad betong i olika förbättringssteg.Resultaten visar att betong med lägre cementmängd och högre vattencementtal ger uppmärksammade minskning av byggnadens klimatpåverkan. Genom att minska cementmängden i betongen sänks andelen av cementklinker som ingår i bindemedlet cement, vilket i sin minskar klimatpåverkan. Dessutom visar även jämförelsestudien att byggnadens klimatpåverkan kan minskas mellan 10, 25 och 52 procent genom användning av klimatförbättrad betog. Detta beror på att klimatförbättrad betong ersätter en del av cement med alternativa bindemedel.Slutsatsen är att denna studie ger större möjlighet för byggbranschen att få ytterligare kunskap samt bättre förståelse om hur miljöpåverkning kan minskas genom att välja rätt betongtyp. Att välja betong med lägre hållfasthet, högre vattencementtal och högre andel av alternativa bindemedel bidrar till lägre klimatpåverkan från betong.

In the construction industry of today, many projects are getting bigger, higher and more complicated than ever before. The most important material in these projects is concrete and the process of casting has developed a lot during the last century. One specific casting procedure, the slipforming technique, is a well established method throughout the world and it is profitable when there are high demands on the aesthetics, the given time period is short, the structures are high and big or when a large number of standardized structures are to be cast. Slipforming is performed around the clock and due to the generally high work phase of today, slipforming is suitable because it can keep a steady phase without stopping. The material concrete is a subject that is constantly evolving and often new prescriptions, grades and types appear on the market. Experiments about for example alternative binders and different recipes have resulted in concrete being more flexible now than ever before. In general, one cannot find much information about how the concrete mix specifically should be when slipforming. Therefore, there is a need for investigating this further. This master thesis examines important properties and features that a concrete mix should possess to be suitable for slipforming. The choice of material composition and other affecting parameters are put forward to get a clear picture of how to accomplish an eminent slipform process. The study includes thorough investigations regarding both concrete and slipforms which formed an adequate foundation for the further research. Also, an examination on literature of how the two components work together, i.e. how the concrete behaves in a slipform, was carried out to the greatest possible extent. As expected, there was not much information written down about this subject which supported the alleged gap in the current literature. Subsequently, to obtain a deeper understanding of the matter, fifteen interviews were performed. The interviews formed a qualitative research process and the interviewees were consultants specialized in slipforming, project contractors and employees at concrete manufacturers. From the results, it can be concluded that there is no specific concrete mix advocated for slipforming. Important parameters such as stickiness, workability and hardening procedure are key aspects that need to be considered to create an adequate concrete mix. The basic things to keep in mind are that the amount of fine material should be small to avoid a sticky concrete, if crushed gravel is used it should be washed, the alternative binder should be adapted to the CEM I and the recommended alternative binders are PFA and GGBS. Further, the concrete mix is dependent on various other parameters that can be difficult to predict, such as weather and temperature at site, transport distance to site from the concrete factory and how well the site can keep a constant workflow around the clock. Accordingly, there is no standard recipe that is guaranteed to work in every project, but the most appropriate method is to perform tests on the possible mixes to be able to foresee how they will behave in the slipform. / Idag är byggprojekten större, högre och mer komplicerade än någonsin tidigare. Det viktigaste materialet i dessa projekt är betong och själva gjutningsprocessen har utvecklats väldigt mycket under det senaste århundradet. Glidformsgjutning är en väletablerad metod över hela världen och den är lönsam att använda när det ställs höga krav på estetiken, den angivna tidsperioden är kort, konstruktionerna är höga och stora eller när ett stort antal standardiserade konstruktioner ska gjutas. Glidformsgjutning utförs dygnet runt och på grund av den idag generellt höga arbetstakten är glidformsgjutning lämplig eftersom den kan hålla ett stadigt tempo utan att arbetet behöver stanna upp. Betong är ett material som ständigt utvecklas och det är inte sällan som det dyker upp nya recept, kvaliteter och typer på marknaden. Experiment med exempelvis alternativa bindemedel och olika recept har resulterat i att betongen nu är mer flexibel än någonsin tidigare. Generellt finns inte mycket nedskriven information om hur en betongblandning som specifikt lämpar sig för glidformsgjutning ska vara, därför finns det ett behov av att undersöka och sammanställa detta. Detta examensarbete utreder viktiga variabler, egenskaper och funktioner som en betongblandning bör ha för att lämpa sig för glidformsgjutning. Materialkomposition och andra parametrar som påverkar tas fram för att få en tydlig bild av hur man bäst åstadkommer en lyckad glidformsprocess. Studien omfattar en grundlig undersökning av både betong och glidformar som senare kom att verka som en grund för den vidare utredningen. Därtill genomfördes en litteraturstudie om hur de två komponenterna fungerar tillsammans, dvs. hur betongen beter sig i en glidform. Som förväntat fanns det inte mycket information om detta ämne vilket styrker det påstådda glappet i litteraturen. Därefter genomfördes 15 intervjuer med sakkunniga personer i branschen för att få en djupare förståelse av ämnet. Dessa intervjuer la grunden till den kvalitativa forskningsprocess som genomförts och de intervjuvade personerna var konsulter specialiserade på glidformsgjutning, projektentrepenörer och anställda hos betongtillverkare. Av resultatet att döma kan en slutsats dras om att det inte finns en enda, specifik betongblandning som lämpar sig för glidformsgjutning. Viktiga parametrar som klibbighet, arbetbarhet och härdningstid är nyckelaspekter som sätter grunden för att en lämplig betongmix kan tas fram. De grundläggande delarna att ha med sig är att mängden finmaterial ska vara liten för att undvika en klibbig betong, om krossgrus används ska det tvättas, det alternativa bindemedlet ska anpassas till cementet och de rekommenderade alternativa bindemedlen är masugnsslagg och flygaska. Vidare beror betongmixen också av ytterligare parametrar som kan vara svåra att förutse, som exempelvis väder och temperatur, transportsträcka till arbetsplatsen från betongfabriken samt huruvida arbetsplatsen kan hålla öppet dygnet runt eller inte. Således finns inget standardrecept som garanterat fungerar till samtliga projekt, utan det är lämpligast att göra tester för att kunna förutse hur betongmixen kommer att agera i glidformen och på så sätt prova sig fram.

Lim klassificeras som ett ämne som kan hålla ihop två ytor så att de motstår separation. Dagens lim kan anpassas efter vilken applikation de ska användas till och kan ha ett stort antal olika egenskaper. De fysikaliska och kemiska egenskaperna av limmet är de viktigaste faktorerna för att bilda en bra limbindning. I stort sett alla syntetiska lim består idag av polymerer, varav de flesta är petroleumbaserade. För att skapa ett mer miljövänligt alternativ undersökte denna studie tillämpningen av poly(3-hydroxibutyrat- co-3-hydroxivalerat), PHBV med 36 eller 56 vikt% HV, som huvudkomponent i ett lim. Huvudfokus ligger på hur väl PHBV är lämpligt för användning som lim och hur olika tillsatser kan förbättra dess egenskaperna. Flera olika limblandningar innehållande PHBV, mjukgörare (sebacinsyra, dimetylsebacat, etylbutanoat eller tributylcitrat) och förtjockningsmedel (Abalyn eller Foralyn) skapades och undersöktes. Ett single lap skjuvtest utfördes med kopieringspapper, filterpapper och träpinnar som vidhäftningsmaterialet, medan ett avskalningstest undersökte användningen av kopieringspappersetiketter och plastetiketter på en glasflaska samt frukt.  Båda testen visar att kopieringspapper har de mest lovande egenskaperna som en adherent för användningen av ett PHBV-baserat lim, både för PHBV innehållande 36 vikts% och 56 vikts% HV. Denna slutsats kunde dras då kopieringspapperet påvisade den starkaste bindningen med limmet. Ren PHBV uppvisade lovande häftstyrka och vidhäftning som ett smältlim. Tillsatsen av sebacinsyra tillsammans med Abalyn eller dimetylsebacat med Foralyn ökade limmets häftstyrka ytterligare. Vi fann också att lim som skapats med PHBV med 36 vikt% HV ger bättre hållfasthetsegenskaper. Framtida arbete innefattar mer exakta mätmetoder för att bestämma egenskaperna hos limblandningarna. / An adhesive is classified as a substance that holds two surfaces together and resists separation. Today’s adhesives can be modified according to various application demands, obtaining a large variety of properties. The most important factors of forming a good adhesive bond are the physical and chemical properties. Essentially all synthetic adhesives consist of polymers, most of them being petroleum-based. To obtain a more environmentally friendly option, this study investigated the use of poly(3-hydroxybutyrate-co-3-hydroxyvalerate), PHBV with 36 or 56 wt% HV, as the main component in an adhesive. The main focus was to investigate on how well PHBV is suited for use as an adhesive and how different additives can improve the adhesive properties. Several different adhesive formulations containing PHBV, plasticizers (sebacic acid, dimethyl sebacate, ethyl butyrate, or tributyl citrate) and tackifiers (Abalyn or Foralyn) were created and investigated using various tests, such as single lap shear test, peel test, tackiness determination, optical analysis, and application testing. Single lap shear tests were performed using printing paper, filter paper, and wooden sticks as adherents, while peel tests explored the use of printing paper labels and plastic labels on a glass bottle and on fruit. It was determined that two PHBV adhesives, containing 36 wt% and 56 wt% of HV, performed best using printing paper as adherent. This conclusion could be drawn based on the good interaction between the adherent and the adhesive, thereby creating a strong bond. Pure PHBV with 36 or 56 wt% showed promising strength and tackiness properties as a hot-melt adhesive. The addition of sebacic acid together with Abalyn or dimethyl sebacate with Foralyn further increased the adhesive’s strength. It was also found that adhesive formulations created using a PHBV with a lower amount of HV (around 36 wt% of HV) yields better strength properties when used as an adhesive for paper labels. Future work involves more precise measurement methods to determine the properties of the adhesive formulations.