Dagens samhällsdebatt handlar till stora delar om klimatförändringarna och hur vi människor ska göra för att minska utsläppen av växthusgaser. Detta är något som också speglat av sig på byggbranschen då efterfrågan på flerbostadshus i massivträ ökat kraftigt de senaste åren. När det tals om massivträ är det oftast korslimmat (KL) trä som avses. KL-trä som det benämns, består av flera skikt av träskivor som korsvis limmas ihop. Fördelarna med KL-trä är flera, det har bland annat en hög bärförmåga i förhållande till sin vikt samt kan prefabriceras i stora partier vilket minskar uppförandetiden.  Det är dock inte helt problemfritt att uppföra höga byggnader i massivträ eftersom det är ett brännbart material som bidrar till en ökad brandbelastning. Med ett större hållbarhetstänk ökar också arkitektens ambitioner gällande användning av KL-trä och det har upptäckts flera fördelar med att utnyttja obehandlat KL-trä som invändiga ytskikt. I detta arbete har fokus legat på att jämföra vilka ambitioner branschen har gällande mängd av obehandlat KL-trä på invändiga väggar med dagens forskning och det rådande kunskapsläget med avseende på brandskydd. Med resultatet av jämförelsen i beaktning var målet att ta reda på vilka utmaningar som branschen behöver lösa för att gå vidare med ambitionerna. En litteraturstudie utfördes för att få en större kunskap om KL-trä samt vilka krav som ställs på det byggnadstekniska brandskyddet. Litteraturstudien behandlade även dagens kunskapsläge i form av brandtester som utförts i Europa och Nordamerika. Genom den kvalitativa intervjustudien undersöktes arkitektens ambitioner samt träbyggnadsbranschens kunskapsläge gällande brandskydd i flerbostadshus i massivträ.  En viktig förutsättning när det gäller brandskydd i massivträbyggnader är att stommen behåller sin bärande förmåga under hela brandförloppet samt att det är förutsägbart. För att brandförloppet ska bli förutsägbart ska branden självslocknat då all lös inredning brunnit eller alternativt släckts av sprinkler. Flerbostadshusen som behandlas i arbetet antas vara högre än tre våningar vilket innebär att obehandlad KL-trä ej uppfyller ytskiktskraven som ställs i Boverkets byggregler. Brandtesterna som studerats bekräftar att en förutsättning för att självslockning ska ske är att delaminering inte inträffar. För att delaminering inte ska ske krävs det att limmet har hög värmebeständighet samt att inbränningen inte når den första limfogenen. Utan delaminering lyckades ett försök uppnå självslockning i ett rum bestående två motstående väggar av KL-trä, fler lyckade tester behövs dock för att lösningen ska tillåtas.  När arkitekten arbetar med byggnader i massivträ är dennes ambition att utnyttja träets samtliga fördelar. Detta vill uppnås genom användande av obehandlad KL-trä på så många väggar som möjligt. I dagsläget är det inte rekommenderat då kunskapen i branschen behöver bli större samt att den inte har råd med en katastrof. För tillfället rekommenderas det att höga byggnader i massivträ utförs med ett utökat brandskydd i form av både brandskyddslack och sprinkler. I uppförandet av en byggnad i massivträ är det viktigt med kvalitetssäkring av brandavskiljande detaljer för att hindra brandspridning från att ske. I förvaltningsstadiet gäller det att säkerställa funktionen av det passiva brandskyddet, därför är det otroligt viktigt att även bostadsrättsägare är medvetna om brandskyddet i byggnaden samt hur det underhålls. / Today’s public debate is largely about the climate change and how the humans should act to reduce the greenhouse gas emissions. This is something that is reflected on the construction industry as the demand for apartment buildings in solid wood has increased sharply in recent years. When talking about solid wood it is usually cross-laminated timber (CLT) that is referred to. CLT as it is referred to, consists of several layers of wooden boards that are glued together crosswise. The advantages of CLT are several, it has, among other things, a high load-bearing capacity in relation to its weight and can also be prefabricated in large batches, which reduces the construction time.  However, it is not entirely without problems to build tall buildings in solid wood, it is a combustible material that contributes to an increased fire load. With a greater idea of sustainability, the architect's ambitions regarding the use of CLT are also increasing, and several advantages have been discovered in using untreated CLT as interior surface layers. In this report, the focus has been on comparing the ambitions of the industry regarding the amount of untreated CLT on interior walls with current research and the current state of knowledge with regard to fire protection. With the result of the comparison in mind, the goal was to find out what challenges the industry needs to solve to move forward with the ambitions. A literature study was carried out to gain a greater knowledge of CLT and the requirements placed on building technical fire protection. The literature study also treated the current state of knowledge in the form of fire tests carried out in Europe and North America. The qualitative interview study examined the architect's ambitions and the wood construction industry's state of knowledge regarding fire protection in apartment buildings of solid wood.  An important prerequisite when it comes to fire protection in solid wood buildings is that the frame retains its load-bearing capacity throughout the fire process and that it is predictable. In order for the fire process to be predictable, the fire must be self-extinguishing when all loose furnishings have burned or alternatively been extinguished by sprinklers. The apartment buildings that are treated in the work are assumed to be higher than three storeys, which means that untreated CLT does not meet the surface layer requirements set in Boverkets building regulations. The fire tests that have been studied confirm that a prerequisite for self- extinguishing to take place is that delamination does not occur. In order for delamination not to take place, it is required that the adhesive has a high heat resistance and that the burn-in does not reach the first adhesive joint. Without delamination, one attempt succeeded in achieving self-extinguishing in a room consisting of two opposite walls of CLT, however, more successful tests are needed for the solution to be allowed. II When the architect works with buildings in solid wood, the ambition is to utilize all the benefits of wood. They want to achieve this by using untreated CLT on as many walls as possible. At present, this is not recommended as the knowledge in the industry needs to be greater and the industry cannot afford a disaster. At the moment, it is recommended that tall buildings in solid wood will be built with an extended fire protection in the form of both fire protection varnish and sprinkler. In the construction of a solid wood building, it is important to ensure the quality of fire-retardant parts in order to prevent the spread of fire. In the management stage, it is important to ensure the function of the passive fire protection, therefore it is incredibly important that even tenant-owners are aware of the fire protection in the building and how it is maintained.

Four furnace tests have been performed using two different parametric fire curves and the results are compared with computer simulations and Eurocode calculations. What differentiates the parametric fire curve from other fire curves is in particular the cooling phase, something that has proven to be hard to model for timber structures.   A literature study and computer simulations were followed by experimental work performed at SP Wood Building Technology in Stockholm. The computer simulations were performed using the computer code TASEF. The predictions from TASEF were compared with measurements from the fire tests to evaluate how well the program can predict temperature distribution using a parametric fire curve.   The four fire tests were executed at SP Wood Building Technology, glued laminated timber beams were used in all tests. When preparing the test specimens thermocouples were installed to measure temperature distribution, the thermocouples were installed in drilled holes. A deviation study regarding these drill-holes was performed as a part of the preparations. The temperature distributions measured during the tests were compared with the temperature distribution predicted by TASEF.   Charring rate and charring depth were obtained from the fire tests, from the TASEF simulations but also by using equations given in the Eurocode. Since TASEF simulates temperature distribution and not charring depth, the 300 °C isotherm was assumed to represent the charring depth. The results from all three methods were compared and evaluated.   The agreement between experiments and TASEF predictions regarding temperature distribution and charring depth were in general very good. Parametric fire curves with opening factors of 0.02 m1/2 and 0.04 m1/2 were used in four fire tests. TASEF performed more accurate predictions regarding the temperature distribution for the small opening factor but looking at the charring depth the predictions were better for the bigger opening factor. It is recommended to perform further studies and find out the reason for this behaviour.   Comparing the charring depths measured at the tests with values calculated using Eurocode 5 there were some differences in charring depths. Charring depths for the horizontal direction of the beams were much alike, but when comparing the charring depths for the vertical direction there is a significant difference. The equations regarding charring depth for wood exposed to parametric fire curves in Eurocode 5 underestimate the charring depth. It is recommended to evaluate these equations further.   For one of the timber beams delamination occurred, this has previously been assumed not to occur to glued laminated beams. More studies should be performed regarding delamination of glued laminated beams exposed to fire. / Fyra brandtester i en brandprovningsugn har genomförts med två olika parametriska brandkurvor och resultatet har jämförts med datorsimuleringar och Eurocode-beräkningar. Det som särskiljer parametriska brandkurvor från andra brandkurvor är nedkylningsfasen, något som har visat sig svårt att modellera för träkonstruktioner.   Litteraturstudier och datorsimuleringar följdes av experimentellt arbete som utfördes vid SP Träbyggande och Boende i Stockholm. Datorsimuleringarna har utförts med datorkoden TASEF. Simuleringsresultat från TASEF jämfördes med mätningar från brandtesterna för att utvärdera hur bra TASEF kan förutse temperaturdistributionen då en parametrisk brandkurva används.   De fyra brandtesterna förbereddes och utfördes på SP Träbyggande och Boende, limträbalkar användes i samtliga tester. När testbalkarna förbereddes inför brandtesterna installerades termoelement för att mäta temperaturdistributionen. Termoelementen installerades i borrhål. Som en del av förberedelserna gjordes en avvikelsestudie för dessa borrhål. Temperaturdistributionen som uppmättes under testerna jämfördes med temperaturdistributionen från TASEF-simuleringar.   Från brandtester, TASEF-simuleringar och från ekvationer i Eurocode erhölls förkolningshastighet och förkolningsdjup. Eftersom TASEF simulerar temperaturer och inte förkolningsdjup användes 300 °C isotermen som då antogs representera förkolningsdjupet. Resultatet från alla tre metoder jämfördes och utvärderades.   Generellt stämde temperaturdistributionen och förkolningsdjupen från TASEF-simuleringarna väldigt bra överens med de experimentella resultaten. Under testerna användes parametriska brandkurvor med öppningsfaktorer av 0.02 m1/2 och 0.04 m1/2. TASEF simulerade mer noggranna resultat gällande temperaturdistributionen för kurvan med den lägre öppningsfaktorn medan simuleringar för kurvan med den högre öppningsfaktorn gav bättre resultat för förkolningsdjupet. Det rekommenderas att göra fler studier för att ta reda på anledningen till detta beteende.   Genom att jämföra förkolningsdjup som uppmättes efter brandtesterna med beräknade värden från Eurocode förekom vissa skillnader. Förkolningsdjup för bredden av balkarna var likartade, medan förkolningsdjupet för höjden av balkarna hade en signifikant skillnad. Ekvationerna i Eurocode underskattade förkolningsdjupet, det rekommenderas därför att utvärdera dessa ekvationer ytterligare.   För en av limträbalkarna inträffade delaminering, detta har tidigare antagits vara osannolikt för limträbalkar. Fler studier borde utföras angående delaminering av limträbalkar exponerade för parametriska brandkurvor.

<p>The present study examines a new production line of glue-laminated wood (glulam). </p><p>The glulam is produced from non-planed boards of spruce, which also is convex, that is pressed together with high pressure during the gluing. According to a economic calculation, the material has a economical potential mainly on account of the absent planning. </p><p>The study mainly found out that the shear strength of the material tolerated the demanded values in standard SS-EN 386, but the delaminating values did not. Since there are more areas to be studied around the material, the prospect to achieve the right delamination values is seen as positive.</p>

The present study examines a new production line of glue-laminated wood (glulam). The glulam is produced from non-planed boards of spruce, which also is convex, that is pressed together with high pressure during the gluing. According to a economic calculation, the material has a economical potential mainly on account of the absent planning. The study mainly found out that the shear strength of the material tolerated the demanded values in standard SS-EN 386, but the delaminating values did not. Since there are more areas to be studied around the material, the prospect to achieve the right delamination values is seen as positive.

Four furnace tests have been performed using two different parametric fire curves and the results are compared with computer simulations and Eurocode calculations. What differentiates the parametric fire curve from other fire curves is in particular the cooling phase, something that has proven to be hard to model for timber structures. A literature study and computer simulations were followed by experimental work performed at SP Wood Building Technology in Stockholm. The computer simulations were performed using the computer code TASEF. The predictions from TASEF were compared with measurements from the fire tests to evaluate how well the program can predict temperature distribution using a parametric fire curve. The four fire tests were executed at SP Wood Building Technology, glued laminated timber beams were used in all tests. When preparing the test specimens thermocouples were installed to measure temperature distribution, the thermocouples were installed in drilled holes. A deviation study regarding these drill-holes was performed as a part of the preparations. The temperature distributions measured during the tests were compared with the temperature distribution predicted by TASEF. Charring rate and charring depth were obtained from the fire tests, from the TASEF simulations but also by using equations given in the Eurocode. Since TASEF simulates temperature distribution and not charring depth, the 300 °C isotherm was assumed to represent the charring depth. The results from all three methods were compared and evaluated. The agreement between experiments and TASEF predictions regarding temperature distribution and charring depth were in general very good. Parametric fire curves with opening factors of 0.02 m1/2 and 0.04 m1/2 were used in four fire tests. TASEF performed more accurate predictions regarding the temperature distribution for the small opening factor but looking at the charring depth the predictions were better for the bigger opening factor. It is recommended to perform further studies and find out the reason for this behaviour. Comparing the charring depths measured at the tests with values calculated using Eurocode 5 there were some differences in charring depths. Charring depths for the horizontal direction of the beams were much alike, but when comparing the charring depths for the vertical direction there is a significant difference. The equations regarding charring depth for wood exposed to parametric fire curves in Eurocode 5 underestimate the charring depth. It is recommended to evaluate these equations further. For one of the timber beams delamination occurred, this has previously been assumed not to occur to glued laminated beams. More studies should be performed regarding delamination of glued laminated beams exposed to fire. / Fyra brandtester i en brandprovningsugn har genomförts med två olika parametriska brandkurvor och resultatet har jämförts med datorsimuleringar och Eurocode-beräkningar. Det som särskiljer parametriska brandkurvor från andra brandkurvor är nedkylningsfasen, något som har visat sig svårt att modellera för träkonstruktioner. Litteraturstudier och datorsimuleringar följdes av experimentellt arbete som utfördes vid SP Träbyggande och Boende i Stockholm. Datorsimuleringarna har utförts med datorkoden TASEF. Simuleringsresultat från TASEF jämfördes med mätningar från brandtesterna för att utvärdera hur bra TASEF kan förutse temperaturdistributionen då en parametrisk brandkurva används. De fyra brandtesterna förbereddes och utfördes på SP Träbyggande och Boende, limträbalkar användes i samtliga tester. När testbalkarna förbereddes inför brandtesterna installerades termoelement för att mäta temperaturdistributionen. Termoelementen installerades i borrhål. Som en del av förberedelserna gjordes en avvikelsestudie för dessa borrhål. Temperaturdistributionen som uppmättes under testerna jämfördes med temperaturdistributionen från TASEF-simuleringar. Från brandtester, TASEF-simuleringar och från ekvationer i Eurocode erhölls förkolningshastighet och förkolningsdjup. Eftersom TASEF simulerar temperaturer och inte förkolningsdjup användes 300 °C isotermen som då antogs representera förkolningsdjupet. Resultatet från alla tre metoder jämfördes och utvärderades. Generellt stämde temperaturdistributionen och förkolningsdjupen från TASEF-simuleringarna väldigt bra överens med de experimentella resultaten. Under testerna användes parametriska brandkurvor med öppningsfaktorer av 0.02 m1/2 och 0.04 m1/2. TASEF simulerade mer noggranna resultat gällande temperaturdistributionen för kurvan med den lägre öppningsfaktorn medan simuleringar för kurvan med den högre öppningsfaktorn gav bättre resultat för förkolningsdjupet. Det rekommenderas att göra fler studier för att ta reda på anledningen till detta beteende. Genom att jämföra förkolningsdjup som uppmättes efter brandtesterna med beräknade värden från Eurocode förekom vissa skillnader. Förkolningsdjup för bredden av balkarna var likartade, medan förkolningsdjupet för höjden av balkarna hade en signifikant skillnad. Ekvationerna i Eurocode underskattade förkolningsdjupet, det rekommenderas därför att utvärdera dessa ekvationer ytterligare. För en av limträbalkarna inträffade delaminering, detta har tidigare antagits vara osannolikt för limträbalkar. Fler studier borde utföras angående delaminering av limträbalkar exponerade för parametriska brandkurvor.

Wood is a renewable material, it is strong in relation to its weight, climate smart but also combustible. Owing to its many advantages and the easy access in Sweden, wood is motivated as a topical building material. However, the aspects related to the combustible nature need to be considered in the design of buildings with a wooden frame. Whether and in such cases how to take into account the increased permanent fire load is a problem of which there are shared opinions. Today's regulatory framework is unclear in some aspects in its formulation and thus leaves room for interpretation. The purpose of this work is to investigate the reasonableness of tabulated data for permanent fire load and the sharp boundary between a BR1 building and a BR0 building but also by surveying how the industry handles the issue. In order to assess the reasonableness for the tabulated data, the method has been calculations with two different methods; one that follows BBR's guidelines (method 1) and another where calculations of the charring depth (method 2) have been performed, as well as a survey and a literature study. The result from the calculations in method 1 shows that in order for the level of the total fire load not to exceed the standard value for a residence of 800 MJ/m2, a low coefficient is required, and thus in principle all wood is assumed to be protected. According to the calculations in method two, it is possible to read out how the permanent fire load is affected by different protective linings and carbonation rates. The survey shows that the most common way to dimension fire protection is through simplified sizing, which entails that one does not have to consider whether the permanent fire load increases due to a combustible frame. There are divided opinions about whether Boverket's rules are enough to achieve adequate protection and how to handle it. The literature study shows that for the timber frame to be counted as fully protected it needs to be three layers of fire gypsum board in the ceiling and that two layers on the walls. Several conclusions can be drawn; the calculations indicate that a permanent fire load of 200 MJ/m2 (2013:11) is unreasonable in a wooden frame building also that if the permanent fire load is considered it becomes costly both economically and in terms of space. Even that Boverket's rules need to be clarified and adapted further against tall wood buildings and that fire projectors work differently and the experience of working with tall wood buildings differs greatly.

Dagens industrier håller på att bli allt mer automatiserade, smartare och effektivare, i samband med detta ökas kraven att man tar fram noggrannare och pålitligare sensorsystem som är även kostnadseffektiva. Målet med denna undersökning har varit tillsammans med Iggesund Pappersbruk är att karakterisera noggrannheten för sensorn Ultrasonic Double sheet moniter (DSM) och även ta fram riktlinjer för en ingående inline mätande prototyp. Studien använder sig av väldigt enkla metoder för att karakterisera resolutionen och även undersöka det minimala avståndet för flera seriekopplade sensorer utan att de ingriper och stör varandras inläsningar. De programvaror som används under studien är PACTware och Matlab. Undersökningen visar resultat på en trovärdig noggrannhet utav sensorn och man har även kunnat karakteriserat detektions arean runt om receivern för den framtida prototypen. Avslutningsvis går studien igenom synpunkter på DSM sensorn och en diskussion om att karakterisa olika destruktiva ytor men även om vad som kan förbättras eller förbyggas. / Today's industries are becoming more automated, smarter and more efficient, and it requires high standards to develop more accurate and reliable sensor systems that are low-cost. The aim of this study was together with Iggesund Pappersbruk to characterize the accuracy of the Ultrasonic Double Sheet Monitor (DSM) sensor and to develop guidelines for an in-line measuring prototype. The study uses quite simple methods to characterize the resolution and investigate the minimum distance for several series-connected sensors without interfering with each other's readings. The software used during the study is PACTware and Matlab. The study shows results on a credible accuracy of the sensor and it has also been possible to characterize the detection area around the emitter for the future prototype. Finally, the study concludes with views on the DSM sensor and a discussion on how to characterize different destructive surfaces but also what can be improved or prevented.

In the construction industry of today, many projects are getting bigger, higher and more complicated than ever before. The most important material in these projects is concrete and the process of casting has developed a lot during the last century. One specific casting procedure, the slipforming technique, is a well established method throughout the world and it is profitable when there are high demands on the aesthetics, the given time period is short, the structures are high and big or when a large number of standardized structures are to be cast. Slipforming is performed around the clock and due to the generally high work phase of today, slipforming is suitable because it can keep a steady phase without stopping. The material concrete is a subject that is constantly evolving and often new prescriptions, grades and types appear on the market. Experiments about for example alternative binders and different recipes have resulted in concrete being more flexible now than ever before. In general, one cannot find much information about how the concrete mix specifically should be when slipforming. Therefore, there is a need for investigating this further. This master thesis examines important properties and features that a concrete mix should possess to be suitable for slipforming. The choice of material composition and other affecting parameters are put forward to get a clear picture of how to accomplish an eminent slipform process. The study includes thorough investigations regarding both concrete and slipforms which formed an adequate foundation for the further research. Also, an examination on literature of how the two components work together, i.e. how the concrete behaves in a slipform, was carried out to the greatest possible extent. As expected, there was not much information written down about this subject which supported the alleged gap in the current literature. Subsequently, to obtain a deeper understanding of the matter, fifteen interviews were performed. The interviews formed a qualitative research process and the interviewees were consultants specialized in slipforming, project contractors and employees at concrete manufacturers. From the results, it can be concluded that there is no specific concrete mix advocated for slipforming. Important parameters such as stickiness, workability and hardening procedure are key aspects that need to be considered to create an adequate concrete mix. The basic things to keep in mind are that the amount of fine material should be small to avoid a sticky concrete, if crushed gravel is used it should be washed, the alternative binder should be adapted to the CEM I and the recommended alternative binders are PFA and GGBS. Further, the concrete mix is dependent on various other parameters that can be difficult to predict, such as weather and temperature at site, transport distance to site from the concrete factory and how well the site can keep a constant workflow around the clock. Accordingly, there is no standard recipe that is guaranteed to work in every project, but the most appropriate method is to perform tests on the possible mixes to be able to foresee how they will behave in the slipform. / Idag är byggprojekten större, högre och mer komplicerade än någonsin tidigare. Det viktigaste materialet i dessa projekt är betong och själva gjutningsprocessen har utvecklats väldigt mycket under det senaste århundradet. Glidformsgjutning är en väletablerad metod över hela världen och den är lönsam att använda när det ställs höga krav på estetiken, den angivna tidsperioden är kort, konstruktionerna är höga och stora eller när ett stort antal standardiserade konstruktioner ska gjutas. Glidformsgjutning utförs dygnet runt och på grund av den idag generellt höga arbetstakten är glidformsgjutning lämplig eftersom den kan hålla ett stadigt tempo utan att arbetet behöver stanna upp. Betong är ett material som ständigt utvecklas och det är inte sällan som det dyker upp nya recept, kvaliteter och typer på marknaden. Experiment med exempelvis alternativa bindemedel och olika recept har resulterat i att betongen nu är mer flexibel än någonsin tidigare. Generellt finns inte mycket nedskriven information om hur en betongblandning som specifikt lämpar sig för glidformsgjutning ska vara, därför finns det ett behov av att undersöka och sammanställa detta. Detta examensarbete utreder viktiga variabler, egenskaper och funktioner som en betongblandning bör ha för att lämpa sig för glidformsgjutning. Materialkomposition och andra parametrar som påverkar tas fram för att få en tydlig bild av hur man bäst åstadkommer en lyckad glidformsprocess. Studien omfattar en grundlig undersökning av både betong och glidformar som senare kom att verka som en grund för den vidare utredningen. Därtill genomfördes en litteraturstudie om hur de två komponenterna fungerar tillsammans, dvs. hur betongen beter sig i en glidform. Som förväntat fanns det inte mycket information om detta ämne vilket styrker det påstådda glappet i litteraturen. Därefter genomfördes 15 intervjuer med sakkunniga personer i branschen för att få en djupare förståelse av ämnet. Dessa intervjuer la grunden till den kvalitativa forskningsprocess som genomförts och de intervjuvade personerna var konsulter specialiserade på glidformsgjutning, projektentrepenörer och anställda hos betongtillverkare. Av resultatet att döma kan en slutsats dras om att det inte finns en enda, specifik betongblandning som lämpar sig för glidformsgjutning. Viktiga parametrar som klibbighet, arbetbarhet och härdningstid är nyckelaspekter som sätter grunden för att en lämplig betongmix kan tas fram. De grundläggande delarna att ha med sig är att mängden finmaterial ska vara liten för att undvika en klibbig betong, om krossgrus används ska det tvättas, det alternativa bindemedlet ska anpassas till cementet och de rekommenderade alternativa bindemedlen är masugnsslagg och flygaska. Vidare beror betongmixen också av ytterligare parametrar som kan vara svåra att förutse, som exempelvis väder och temperatur, transportsträcka till arbetsplatsen från betongfabriken samt huruvida arbetsplatsen kan hålla öppet dygnet runt eller inte. Således finns inget standardrecept som garanterat fungerar till samtliga projekt, utan det är lämpligast att göra tester för att kunna förutse hur betongmixen kommer att agera i glidformen och på så sätt prova sig fram.

Purpose: This work is based on the problem with the product cross-laminated timber and its properties in the event of fire. The reason for the problem is the glue used in the product and the lack of requirements for adhesion at high temperatures. Due to this, there is a risk of delamination in the event of a fire, i.e. that the wooden slats that constitute the largest component in the CLT wood fall off during the course of the fire and contribute to extra energy. Method: The work is built up of two different methods, first a literature study and then an experiment. The literature study focuses on the National Board of Housing, Building and Planning's building regulations, the production of cross-laminated timber and what happens in the event of a fire. The experiment was carried out at Fågelbacken in Västerås, where help from the rescue service was available. The informative part of the report begins with a subject reference framework where the first part consists of information about the National Board of Housing, Building and Planning's requirements and ordinances that are based on the Planning and Building Act and the Planning and Building Ordinance. This study describes the experiment, everything from the application of the fire protection treatment to the design of the fire test. The materials included in the fire test are described and any certifications they hold are mentioned. The results section presents the results of the literature study and the fire test. Results: The four pieces of wood showed different results after fire, as three out of four showed cracks between the slats on the fire-affected surface. No piece of wood delaminated or had loose slats, however, the cracks are interpreted as meaning that the glue did not withstand the temperature that the fire generated, and melted. The depths of the carbon layer, on the other hand, were significantly protected by the fire protection treatment as there was a maximum difference of 7 mm between one of the fire protection-treated pieces of wood and the untreated piece of wood. The burning time of the fuel pool varied. The course of fire for the pieces that were treated with fire protection was strong with large flames and large, black smoke pillars. Conclusion: The conclusion of the thesis is that the fire protection treatment has a good effect on the depth of the carbon layer, which delays the risk of delamination. The fire protection treatment also has a good effect on the adhesive in some of the cases when no or few cracks between the slats were seen.

At launching the shell body, especially the backplane of the shell body, will be exposed to very high stresses due to acceleration, pressure and increased temperature from the propellant combustion. Defects in the shell body could in worst case for example result in high temperature gas leakage into the warhead and thereby ignite the explosives before exiting the launcher. This kind of explosion results in serious damages and can seriously injure both the gunner and other people in the surroundings. According to earlier study, carbon fibre reinforced epoxy with filament winding manufacturing method was the primary focus. The purpose of this master thesis was to investigate requirements and testing methods on a shell body manufactured in composite that will guarantee the safety of the gunner and surroundings in the launch phase. The pre-study conducted in this project showed that matrix cracks and fibre breakages are most common defects in the shell body that occur during launching affected by burst pressure. Matrix crack is the less dangerous defect among the impact damage types. Discussion with composite manufacturing companies showed that fibre breakage is a very serious type of defect since more breakage of fibres leads to the shell body have reduced stresses and cannot built-up the fully potential burst pressure during launching.   Two requirement specifications were carried out, one for the shell body and another for the detection methods. These were created by own research and ideas according to found information, telephone- and e-mail contact with experts in areas and with personnel at Saab Dynamics AB. Some requirements for the shell body were that it should be fully usable after drop tests from different heights, vibration and transportation tests yield no cyclic damage after a long transport. Furthermore, the shell body should always use a fully isolated driving band to not have hot explosive gases penetrated into critical sections which results in detonation already in the launcher barrel. The most important requirements for the detection methods were to have depth analysis, high reliability and in-field inspection.   Elimination- and decision matrices were made to find which detection methods should be the final selections in order to find the defects in a shell body. The detection methods which did not fulfil the criteria from each separate matrix were eliminated and did not proceed further as a concept. Eliminations were performed in concept generation phase (elimination matrix) and concept selection phase (decision matrix). In final selection phase a couple of methods were chosen that together found as many defects as possible.   By using both acoustic emission and shearography all the critical defects and a wide range of other defects can be detected with very high reliability and resolution at an acceptable cost. These two methods “interact” perfectly with each other. Acoustic emission is the best method to find fibre breakage and matrix cracks, which are the most commonly occurring defects during launching. But shearography does not have a good detectability of fibre breakage and matrix cracks. On the other hand, shearography has good detectability of both planar- and volumetric defects. It is concluded that only two inspection methods, i.e. acoustic emission and shearography are needed to detect all of the possible defects in the grenade shell body. This is more economical solution requiring smaller space and fewer operators compared to one separate NDT method for detecting each type of defect. / Vid utskjutning av granathylsan utsätts framförallt bakplanet, för mycket höga påfrestningar genom acceleration, tryck och förhöjd temperatur från krutförbränningen. Vid en genombränning av granatskalet skulle sprängämnet i verkansdelen kunna tändas redan i eldröret och orsaka en vapensprängning. Den här typen av explosion resulterar i allvarliga skador både för skytten samt folk i dess omgivning.   Med hänsyn till tidigare studier har det varit fokus på kolfiberförstärkt epoxi som är tillverkad av fiberlindning. Syftet var att utreda kravställningar och metoder för provning, som garanterar skyttens och omgivningens säkerhet i utskjutningsfasen av en granat tillverkad av kompositmaterial.   Från förstudien i denna rapport visade sig att matrissprickor och fiberbrott är de vanligaste defekter som uppstår i granathylsan under utskjutningsfasen där den största påverkan är ifrån explosionstrycket. Matrissprickor är de mindre farliga defekter av de som uppstår under intryckning. Diskussion med komposittillverkande företag visade att fiberbrott är en väldigt farlig typ av defekt eftersom fibrerna står för styrkan och brott av fibrer leder till att granathylsan klarar av att utsättas för lägre påfrestningar och kan inte hjälpa till att bygga upp det önskvärda trycket som önskas under utskjutningen.   Två kravspecifikationer utfärdades, en för granathylsan och en annan för detekteringsmetoderna. Dessa två skapades genom egen studie och idéer med hänsyn till hittad information, ifrån telefon- samt email kontakt med experter inom områdena samt med hjälp av personal på Saab Dynamics AB. Några krav som valdes för granathylsan var att den ska vara fullt användbar efter fallskärmsprovning från olika höjder, vibration- och transport tester för att inte få cykliska skador efter en lång transportering samt att alltid ha en fullt isolerad gördel så att inte de heta gaserna från explosivorna tänds redan i eldröret vilket orsakar vapensprängning. Några krav för detekteringsmetoder var att de ska kunna göra mätningar/analyser på djupet, ha hög trovärdighet samt vara portabel.   Eliminering- och beslutsmatriser gjordes för att hitta vilka detekteringsmetoder som skulle bli de slutliga valen i jakten på att finna defekterna i granathylsan. De metoder som inte uppfyllde kriterierna från respektive matris blev eliminerade. Elimineringen utfördes i faserna för konceptgenerering och konceptval. I slutliga valet valdes ett par lämpliga metoder som tillsammans hittar så många defekter som möjligt.   Genom att använda akustisk emission samt shearografi hittades samtliga kritiska defekter plus många andra som inte anses vara kritiska med väldigt hög trovärdighet och upplösning till ett mer acceptabelt pris. Metoderna samverkar väldigt bra med varandra eftersom akustisk emission är bästa metoden att hitta fiberbrott och matrissprickor vilket är vanligt förekommande i utskjutningsfasen. Shearografi har inte samma detekterbarhet på dem två defekterna men de har å andra sidan istället väldigt god detekterbarhet på både volymetriska- och plana defekter.   Slutsatsen är att endast två metoder behövdes för att finna alla defekter vilket blir mer ekonomiskt, tar mindre plats och behöver färre certifierade operatörer jämfört med om man ska ha en detekteringsmetod för att finna respektive defekt.