Bakgrund: Ögonsjuksköterskor möter många patienter med diabetesretinopati, vilkakan vara utmanande för ögonsjuksköterskorna då det förekommer att patienter saknar sjukdomsinsikt. Det leder till svårigheter att få patienten delaktig i sin vård, men även att ge tillräckligt med information då patienten även kan vara orolig vid dessa möten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskors upplevelser av att informera patienter med diabetesretinopati. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer användes där totalt sju ögonsjuksköterskor från Västra Götalandsregionen och Region Halland deltog. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier Bygga en relation och Behov av kunskap. De fem subkategorierna var Ögonsjuksköterskans roll, Patienternas delaktighet, Brist på sjukdomsinsikt, Patienternas oro och rädsla samt Vikten av information. Konklusion: Resultatet visade att ögonsjuksköterskorna upplevde att det är av vikt att informera och även få patienten delaktig i sin vård då patienternauttrycker en rädsla och oro. Studien kan vara ett stöd för ögonsjuksköterskorna infördessa möten och vidareutveckla dem både utifrån ett sjuksköterske- och patientperspektiv. I vidare forskning vore det av intresse att få en fördjupad kunskap om patienternas upplevelser av ögonbottenfotografering samt information i samband med den. / Background: Ophthalmic nurses meet many patients with diabetic retinopathy. These meetings can be challenging for the ophthalmic nurses as some patients lack insight about the disease, which makes it difficult to get the patient involved and provide enough information as the patient may also be worried at these meetings. Aim: The aim of the study was to investigate ophthalmic nurses’ experiences of informing patients with diabetic retinopathy. Method: A qualitative study with semi-structured interviews was used where seven ophthalmic nurses from Västra Götaland Countyand the Halland County participated. Results: The analysis resulted in two main categories Building a Relationship and Need for Knowledge and five subcategories; The Ophthalmic Nurse's role, Patient participation, Lack of disease insight, Patients' anxiety and fear and The importanceof information. Conclusion: The results showed that the ophthalmic nurses felt that it was important to inform and also get the patient involved in their care as the patients express fear and anxiety. The study can be a support for the ophthalmic nurses in these meetings and further develop them from both a nurse and patient perspective. In further research, it would be of interest to gain an in-depth knowledge of patients´ experiences of fundus photography and the information they receive.

Problemformulering: Perforerande ögonskador är en psykisk påfrestning som kan ge ångest och oro hos patienter. Att möta en patient med ett stort trauma kan vara en utmaning i interaktionen mellan ögonsjuksköterskan och patienten. Ögonsjuksköterskans ansvar är att prioritera och utföra en initial bedömning snabbt, eftersom det kan vara avgörande för patientens synutfall. Befintlig forskning på området är kvantitativ och adresserar inte de individuella upplevelserna eller interaktionernas komplexitet. Syfte: Syftet var att belysa ögonsjuksköterskors upplevelser av att omhänderta och bedöma patienter med traumatiskt perforerande ögonskador i det akuta skedet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor med en induktiv ansats där tio ögonsjuksköterskor från regionala ögonkliniker i Sverige inkluderades. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: En utmanande bedömning – betydelsen av rätt tillvägagångssätt, Att möta patienternas reaktioner och behov, Omvårdnadsåtgärder vid psykosociala omvårdnadsbehov och Känslor och strategier i mötet med patienten samt tio subkategorier. Konklusion: Studien visar betydelsen av ögonsjuksköterskans roll vid akut bedömning och omvårdnad av patienter med traumatiskt perforerande ögonskador. För att minska oro är det viktigt att ögonsjuksköterskan tillhandahåller lugnande och trygghetsskapande omvårdnadsåtgärder. För framtiden rekommenderas tydliga rutiner och mer forskning för att förbättra vårdkvaliteten. / Problem definition: Perforating eye injuries is a mental strain that can cause anxiety and worry in patients. Meeting a patient with a major trauma can be a challenge in the interaction between the ophthalmic nurse and the patient. The responsibility of the ophthalmic nurse is to prioritize and carry out an initial assessment quickly, as this may be crucial for the patient’s visual outcome. Existing research in the area is quantitative and does not address the individual experiences nor the complexity of the interactions. Purpose: The purpose was to highlight the experiences of ophthalmic nurses in the care and clinical assessment of patients with traumatic perforating eye injuries in the acute phase. Method: A qualitative interview study employing semi-structured questions with an inductive approach, involving ten ophthalmic nurses from regional eye clinics across Sweden. Results: The analysis resulted in four main categories: A challenging assessment – the importance of the right approach, To meet the patients’ reactions and needs, Nursing interventions for psychosocial care needs and Feelings and strategies in the meeting with the patient and ten subcategories. Conclusion: The study shows the importance of the ophthalmic nurse’s role in the acute assessment and care of patients with traumatic perforating eye injuries. To reduce anxiety, it is important for the ophthalmic nurse to provide calming and reassuring nursing interventions. Clear protocols and further research are recommended for the future to enhance quality of care.

Bakgrund: Diabetesretinopati är den vanligaste ögonsjukdomen hos personer med diabetes och är en ledande orsak till synnedsättning och blindhet världen över. Patienter som har diabetesretinopati kan vara symptomfria och patienten märker inte att han/hon är drabbad. Det är därför viktigt att patienter som har diabetes screenas regelbundet för att synhotande diabetesretinopati ska upptäckas i ett tidigt stadium så att rätt behandling kan sättas in för att undvika synnedsättning. Syfte: Syftet med studien var att belysa ögonsjuksköterskans uppfattning av olika faktorer som påverkar diabetespatientens följsamhet till ögonbottenfotografering. Metod: En kvalitativ metod med en fenomenografisk ansats användes i studien. Studien har genomförts genom åtta intervjuer med ögonsjuksköterskor på två olika ögonmottagningar i södra Sverige. Resultat: Dataanalysen mynnade ut i fyra olika beskrivningskategorier: Patientens förståelse för sjukdomen, Patientens hälsa och syn, Ögonsjuksköterskans tid med patienten samt Generella hinder. Slutsats: Under studien framkom flera olika faktorer som påverkade patienten att delta eller inte delta vid ögonbottenfotografering. Utifrån resultatet i denna studie drog vi slutsatsen att en ögonsjuksköterska framförallt behöver mer tid tillsammans med varje enskild patient för att kunna informera patienten om diabetes och diabetesretinopati samt motivera till deltagande vid regelbunden ögonbottenscreening. / Background: Diabetic retinopathy is the most common eye disease among people with diabetes and it is a leading cause for sight impairment and blindness all over the world. Patients with diabetic retinopathy can be asymptomatic and the patient can´t tell that he/she is affected. Because of this, it is important that patients with diabetes regularly are screened so that sight threatening retinopathy can be detected in an early state so the proper treatment can be inserted to prevent a sight impairment. Aim: The aim of the study was to illuminate the ophthalmic nurse’s perception of different factors influencing the diabetic patient´s compliance to fundus photography. Method: A qualitative method with a phenomenographic onset has been used in the study. The study has been conducted through eight interviews with ophthalmic nurses working in two different eye clinics in the south of Sweden. Results: The data analysis resulted in four different categories: The patient´s understanding of the disease, The patient´s health and vision, The ophthalmic nurse´s time with the patient and General obstacles. Conclusion: During the study several different factors which influenced the patient to participate or not to participate in fundus photography were found. Based on the result of this study we concluded that an ophthalmic nurse especially needs more time with each patient to be able to inform the patient about diabetes and diabetic retinopathy and to motivate the patient to participate in regular diabetic retinopathy screening.

Bakgrund: Ögonsjuksköterskan möter såväl vuxna som barn inom ögonsjukvården, dock saknas studier som behandlar ögonsjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn. Vikten av att anpassa bemötande och kommunikation till barnets ålder och mognadsnivå samt göra dem delaktiga i vården poängteras såväl i svensk lagstiftning som i studier. Detta kan innebära en utmaning för sjuksköterskor som saknar specialistutbildning inom barnsjukvård och sällan möter barn i sin verksamhet. Syfte: Att belysa ögonsjuksköterskans upplevelse av att bemöta och vårda barn vid en ögonakutmottagning. Metod: En kvalitativ intervjustudie där sju ögonsjuksköterskor intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tio underkategorier, där de fyra kategorierna omfattar: Möte med barn - en positiv utmaning, Skapa en trygg relation, Att bemöta barn är också att bemöta föräldrar samt Vägar till ny kunskap. Konklusion: Ett bättre utnyttjande av ögonsjuksköterskans kompetens på ögonakutmottagningen, där ögonsjuksköterskan kan ta ett större ansvar när det gäller mottagningsbesök med barn, samt ett utökat teamsamarbete rekommenderas. För att kunna bedriva en patientsäker vård bör evidensbaserade riktlinjer utarbetas när det gäller vård och bemötande av barn. Barns och föräldrars upplevelser i samband med besök på ögonakutmottagningen kan närmare beforskas i syfte att utveckla omvårdnaden. / Background: The ophthalmic nurse meets both adults and children in the ophthalmic care, there is a lack of studies regarding the ophthalmic nurse’s experience when it comes to meeting children. The importance of the health care staff adapting the treatment and communication to the child's age and level and involving them in care is emphasized in Swedish legislation, as well as in studies. This can pose a challenge to nurses who lack specialist training in child care and rarely encounter children in their work. Aim: The aim of this study was to illustrate the ophthalmic nurse’s experience of meeting and caring for children in the eye emergency room. Method: The study has a qualitative research approach based on semi-structured interviews with seven ophthalmic nurses. The data was analyzed using qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in four categories and ten subcategories, where the four categories are: Meeting the child - a positive challenge, Creating a safe relation, Meeting children is also meeting parents and Ways to new knowledge. Conclusion: A better use of the ophthalmic nurse’s competence in the eye emergency room and improvement of team collaboration are recommended. To be able to carry out a safe patient care there is a need for evidence-based guidelines regarding care and treatment of children. Finally, suggestion of further research on children's and parents' experience of nursing in the eye emergency room is recommended.

Problem definition: Cataract surgery and intravitreal injections are common treatmentsat eye clinics and these procedures can be preceded by worry and anxiety in the patient.It is the ophthalmic nurse's responsibility to work for good nursing care and promotewell-being for all patients. Increased knowledge of the ophthalmic nurse's experience ofmeeting patients with anxiety during eye procedures would therefore be valuable inpromoting health and well-being. Purpose: To explore ophthalmic nurses’ experiencesof meeting patients with anxiety associated with planned invasive procedures in the eye.Method: A qualitative interview study with semi-structured questions and an inductiveapproach was performed. Ten ophthalmic nurses from five eye clinics in Central andSouth of Sweden participated in the study. Results: The analysis resulted into threecategories and eight subcategories. The three categories where Anxiety vary,Circumstances that can affect anxiety and Anxiety can lead to consequences.Conclusion: The ophthalmic nurses´ experiences were that all patients were anxiouspreoperatively. Individualized information and person-centered nursing care reducedpatients´ anxiety. The importance of the team and specific nursing actions such ashandhold were also of value. Future studies could be interviews with ophthalmic nurses’or patients with focus on nursing actions that can calm anxiety. / Problemformulering: Kataraktkirurgi och intravitreala injektioner är vanliga ingrepppå ögonmottagningar och dessa ingrepp kan föregås av oro och ångest hos patienten. Iögonsjuksköterskans ansvar ligger det att arbeta för en god omvårdnad och främjavälbefinnande för alla patienter. Ökad kunskap om ögonsjuköterskans erfarenhet avmötet med patienter med oro vid ingrepp i ögat skulle därför vara av värde för attfrämja hälsa och välbefinnande. Syfte: Att undersöka ögonsjuksköterskorserfarenheter av att möta patienter med oro i samband med planerade ingrepp i ögat.Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor och induktiv ansatsgenomfördes. Tio ögonsjuksköterskor från fem ögonmottagningar i mellersta ochsödra Sverige deltog. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åttasubkategorier. De tre kategorierna var; Oro varierar, Omständigheter som kanpåverka oro, Oro kan leda till konsekvenser. Konklusion: Ögonsjuksköterskornahade en erfarenhet av att alla patienter hade någon form av oro preoperativt.Individanpassad information och ett personcentrerat omvårdnadsarbete var ett stöd föratt lindra oro hos patienterna. Teamets betydelse och specifika omvårdnadsåtgärdersom till exempel en hand att hålla var också av värde. Framtida studier kan varaintervjuer med ögonsjuksköterskor eller patienter med fokus på omvårdnadsåtgärdersom kan stilla oro.

Det ingår i ögonsjuksköterskans arbetsuppgifter att mäta synfunktioner och att informera om undersökningsresultat. Det kan kännas svårt att lämna information om att patientens syn inte uppfyller gällande synkrav för körkort, då informationen kan påverka patientens livskvalité negativt. Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans erfarenheter av att informera patienten om att synkraven för körkort inte uppnås. En intervjustudie genomfördes där nio ögonsjuksköterskor medverkade. En kvalitativ innehållsanalys utfördes sedan på insamlad data. Tre kategorier framkom: personcentrering vid informationstillfället, patientreaktioner påverkar informationstillfället samt omständigheter påverkar informationstillfället. Resultatet visade att ögonsjuksköterskorna var djupt involverade i körkortsärenden och de flesta kände ansvar att informera patienten när synkraven för körkort inte uppnåddes. Genom ett personcentrerat förhållningsätt försökte ögonsjuksköterskorna skapa de bästa förutsättningarna för att göra patienten delaktig. Informationstillfället påverkades av patientens reaktioner samt andra omständigheter så som vilken diagnos patienten hade och vilka konsekvenser informationen skulle kunna innebära för patienten. Det visade sig vara av betydelse att ögonsjuksköterskorna hade goda kunskaper i handhavande och bedömningar i körkortsfrågor varför sådan utbildning rekommenderas. Oftalmologiska verksamheter bör avsätta tillräckligt med tid till dessa patientbesök då även detta visade sig vara viktigt. För att ytterligare förbättra den oftalmologiska omvårdnaden är det angeläget att i kommande studier belysa patientens upplevelse av informationstillfället. / It is part of the ophthalmic nurse’s duties to measure functions relating to sight and to report outcomes of such examinations. It can feel difficult to deliver information about sight no longer being sufficient to fulfil the requirements for a drivers’ licence, as such information may negatively impact quality of life. The purpose of this study was to examine the experiences of ophthalmic nurses in informing the patients that their vision no longer fulfils the requirements for holding a drivers’ license. The study comprised interviews in which nine nurses participated. A qualitative content analysis of the collected data was conducted. Three categories emerged: person-centering the delivery of information, reactions of patient affect the delivery of information and circumstances affect the delivery of information. The results show that ophthalmic nurses were deeply involved in drivers’ licence cases, and most of them felt a responsibility to inform patients when their sight fell short of requirements for drivers’ license. By means of a person-centred approach, nurses attempted to create the best conditions in which to involve patients. The time of information delivery was impacted by the reactions of patients, as well as other circumstances such as the type of patient diagnosis and the consequences this information might have for the patient. It was deemed significant that ophthalmic nurses had good knowledge of process and judgment in matters of drivers’ licenses, why such education is recommended. Sufficient time for those meetings was shown to be important. In order to further improve ophthalmic caring, it is important to also highlight the patients’ experience at the time of information.