Bakgrund: Antalet personer som har någon form av demenssjukdom bedöms till 130 000-150 000 i Sverige. Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD). Symtomen vid BPSD kan till exempel vara agitation eller ångest. Motiv: Antalet personer med demenssjukdom ökar och därigenom även BPSD. Forskning visar att omvårdnadsåtgärder och personcentrerad vård vid BPSD har positiva effekter för både patient och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att arbeta personcentrerat med omvårdnadsåtgärder i vården av personer med BPSD. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med individuella semistrukturerade intervjuer med åtta deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att omvårdnadspersonalen har en positiv inställning till omvårdnadsåtgärder vid BPSD och fokuserar på att ge personcentrerad vård, samtidigt som de erfar brist på resurser för att utföra detta. Två huvudkategorier identifierades; Se personen bakom sjukdomen och Balanserar omvårdnadsåtgärder utifrån engagemang och organisatoriska begränsningar. Till dessa identifierades fem subkategorier; Utgår från personens levnadsberättelse, Arbetar kreativt för att anpassa omvårdnadsåtgärder efter personen, Ser nyttan av individuellt anpassade omvårdnadsåtgärder vid BPSD, Brinner för omvårdnad och är stolt över sin kompetens i vårdteamet och Hanterar organisatoriska begränsningar. Konklusion: Omvårdnadspersonalen tillämpar personcentrerade omvårdnadsåtgärder i vården av BPSD. Brist på resurser är dock ett hinder i utförandet. Kunskap om omvårdnadspersonalens erfarenheter kan påverka utvecklingen av personcentrerad vård vid BPSD. Insatser som förbättrar välmående för personer med BPSD och stödjande insatser till omvårdnadspersonal behövs och bör implementeras för att gynna framtidens demensvård. / Background: The number of people who have some form of dementia is estimated at 130,000-150,000 in Sweden. Nine out of ten people with dementia will suffer from behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). BPSD can be, for example, agitation or anxiety. Motive: The number of people with dementia is increasing and thus also BPSD. Research shows that nursing interventions and person-centered care of BPSD have positive effects for both patient and healthcare professionals. Aim: To describe the nursing staff's experiences of working person-centered with nursing interventions in the care of persons with BPSD. Methods: The study was conducted using a qualitative method with individual semi-structured interviews with eight participants. The data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The result shows that the nursing staff have a positive attitude towards nursing interventions in the care of BPSD and focuses on providing person-centred care, while experiencing a lack of resources to do this. Two main categories were identified; Seeing the person behind the illness and Balance nursing interventions based on commitment and organizational limitations. Five subcategories were identified for these; The person's life story, Working creatively to adapt nursing interventions to the person, Sees the benefit of individually adapted nursing interventions in the care of BPSD, Passionate about nursing and takes pride in their competence in the care team and Manages organizational limitations. Conclusion: Nursing staff applies person-centered nursing interventions in the care of BPSD. However, a lack of resources is an obstacle in the execution. Knowledge of the nursing staff's experiences can influence the development of person-centred care of BPSD. Interventions that improve the well-being of people with BPSD and supportive interventions for nursing staff are needed and should be implemented to benefit the future of dementia care.

Bakgrund: Personer med demens upplever ofta undernäring. När den obotliga sjukdomen fortskrider leder den till förlust av kognitiva förmågor. En väsentlig förmåga för människor är förmågan att äta och dricka men på grund av demens utvecklar personer med demens svårigheter att äta och dricka. Dessa ökar risken för undernäring. På grund av den nedsatta koncentrationsförmågan spelar måltidsmiljön en viktig roll för att stimulera matintaget. Syfte: Att beskriva personer med demenssjuka upplevelser av måltidsmiljön på äldreboenden. Metod: Allmän litteraturöversikt. Totalt analyserades 14 artiklar, sju kvalitativa, sex kvantitativa och en blandad metod. Resultat: Tre teman; Det första är personer med demenss upplevelse av den fysiska måltidsmiljön, där audiovisuell stimulering hade störst betydelse. Det andra är personer med demenss upplevelser av sociala interaktioner i måltidsmiljön, där positiva och negativa aspekter av sociala interaktioner identifieras. Senaste temat var personcentrerad måltidsmiljö, och dess betydelse. Slutsats: I denna avhandling kunde olika faktorer som förbättrade personer med demenssjuka upplevelser av måltidsmiljön identifieras. De audiovisuella insatserna hade stor betydelse för en positiv upplevelse av måltidsmiljön. s erfarenheter av måltidsmiljön kunde identifieras. De audiovisuella insatserna hade stor betydelse för en positiv upplevelse av måltidsmiljön. s erfarenheter av måltidsmiljön kunde identifieras. De audiovisuella insatserna hade stor betydelse för en positiv upplevelse av måltidsmiljön.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personal på träffpunkter och dagverksamheter arbetar med delaktighet och gemenskap i dagliga aktiviteter för äldre med demenssjukdom. I studien undersöktes hur personal beskriver arbetet med delaktighet, vilka aspekter av den sociala miljön som kan främja respektive hindra gemenskap och motverka utanförskap, samt hur dementism framträder för äldre med demenssjukdom enligt personal på träffpunkter och dagverksamheter. Metod: I studien användes kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades med tematisk analys. Fyra intervjuer genomfördes varav en parintervju. Studiens intervjupersoner var kvinnor. Tre intervjupersoner arbetade som undersköterskor, en arbetade som aktiveringspedagog och en arbetade som aktivitetspedagog. Resultat: Studiens huvudsakliga resultat var att personal på träffpunkter och dagverksamheter arbetar med frivillighet i deltagande av aktiviteter, men att fri vilja kan begränsas av personal. Det framkom att kommunikationsanpassning är väsentligt i delaktighetsarbetet. Delaktighet i gemenskap och att integreras i sociala sammanhang ger positiva effekter för äldre med demenssjukdom då de får chans att komma ut, bryta isolering och aktiveras. Aktiviteter med andra människor genom exempelvis musik och måltider genererar positiva resultat för äldre med demenssjukdom. Studien påvisar att dementism kan framträda på olika sätt inom och utanför verksamheter som arbetar med äldre som har demenssjukdom. Dementism framträder bland kognitivt friska utanför verksamheter, bland gäster på träffpunkter och bland personal

Bakgrund: I hela världen beräknas det vara 55 miljoner som lever med en relateraddemenssjukdom. Demenssjukdom innebär skador på olika delar av hjärnan som generelltförsämrar möjligheten att förstå sammanhang och uppfattas av omgivningen. Brist ikommunikationen leder till missförstånd, frustration och försämrat mående för både personermed demens, sjuksköterskor och andra vårdgivare.Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av kommunikationsstrategier för attfrämja omvårdnaden hos personer med demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och integrerad analys. DatabasernaCinahl, Pubmed och Medline användes för att söka fram studiens 11 vetenskapliga artiklar.Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier av förbättringsåtgärder som förklararhur sjuksköterskan med hjälp av kommunikationsstrategier kan förbättra och främja vårdenför personer som lever med demenssjukdom. Kommunikativa interventioner, terapeutiskrelation, minskning av elderspeak och sjuksköterskans samspel med dementa personer.Diskussion: En generell förbättrad kunskap hos sjuksköterskor om demenssjukdom ökarchansen att förstå patientens situation, utmaningar och behov av stöd samt skapar tillit ochbygger relationer, vilket är förutsättningar för en terapeutisk relation.Slutsats: En god och uppdaterad kunskap kring demenssjukdomar är viktigt försjuksköterskor som vårdar personer med demens. Effektiva kommunikationsstrategierunderlättar förståelse av individens situation och behov vilket främjar en personcentreradvård.

Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsnamn för neurologiska sjukdomar som ger kognitiv svikt och påverkar framförallt minnet. Äldre personer och kvinnor löper störst risk att drabbas av demenssjukdom. Demenssjukdomarna kan i dagsläget inte botas utan endast symtomlindras. Bästa icke farmakologiska omvårdnadsåtgärden för att lindra symtom är användandet av musik som också är biverkning- och komplikationsfri. Därför var syftet med litteraturöversikten att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att använda musik som omvårdnadsåtgärd för personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: Litteraturöversikten är baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och Medline. Analysen är genomförd utifrån Fribergs femsteganalys. Artiklarna är kvalitetsgranskade utifrån kvalitetgranskningsprotokoll för kvalitativa artiklar framtaget av Avdelningen för omvårdnad på Hälsohögskolan i Jönköping. Resultat: Analysprocessen resulterade i två huvudkategorier; musikens inverkan på individen och musikens inverkan på mänsklig interaktion inom omvårdnadssammanhang. Resultatet visade att omvårdnadspersonal bekräftar att personer med demenssjukdom visar medvetenhet och ökat engagemang när musik används som omvårdnadsåtgärd. Enligt omvårdnadspersonal har musik visat sig påverka både personen med demens och omvårdnadspersonal. Musiken har en stor inverkan på kommunikationsförmåga hos personen med demens och skapar en positiv vårdmiljö vilket underlättar omvårdnadsarbetet. Slutsats: Omvårdnadspersonalens erfarenheter visar att musik som omvårdnadsåtgärd har förmåga att väcka känslor, minne och positivt inverka på mellanmänsklig kommunikation. / Background: Dementia is an umbrella term for neurological diseases that cause cognitive impairment and primarily affect memory. Older people and women are most at risk of developing dementia. There is currently no cure for dementia, only relief of symptoms. One alternative non-pharmacological nursing measure to relieve symptoms is the use of music. This does not result in any severe medical side effects or complications. Therefore, the aim of the literature review was to describe the nursing staff's experiences of using music as a nursing intervention for people with dementia in nursing homes. Method: The literature review is based on 11 qualitative scientific articles from the databases CINAHL and Medline. The analysis is based on Friberg's five-step analysis. The articles are quality reviewed based on the quality review protocol for qualitative articles developed by the Department of Nursing at the School of Health and Welfare, Jönköping University. Results: The analysis process resulted in two main categories; the impact of music on the individual and the impact of music on human interaction in nursing contexts. The results showed that people with dementia show awareness and increased engagement when music is used as a nursing intervention. Music has been shown to influence the emotions of both the person with dementia and the caregiver. Music has a great impact on the communication skills of the person with dementia and creates a positive care environment which facilitates nursing work. Conclusion: The nursing staff´s experiences show that music as a nursing intervention has the ability to awaken emotions, memory and positively influence interpersonal communication.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns över 55 miljoner människor som lever med demenssjukdomar i världen. Demenssjukdom är en allmän term som beskriver olika former av sjukdomar som påverkar hjärnans nervceller och gradvis leder till kognitiv försämring. Vård i livets slutskede är en känslig fas där det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal respekterar patienternas integritet. Syfte: Att beskriva hälso-och sjukvårdspersonalens upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom i livets slutskede och vad i vården som påverkar personer med demenssjukdom. Metod: En deskriptiv litteraturöversikt baserad på tio originalartiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna har kvalitetsgranskat utifrån Forsberg & Wengströms granskningsmall, och resultaten analyserades enligt Fribergs analysmodell. Som teoretiskreferensram har Joyce Travelbees omvårdnadsteori använts. Resultat: Hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde svårigheter att tolka personer med demenssjukdom. De uttryckte sorg och starka känslor i vården av den döende. Säkerställa vårdens kvalitet ansågs kräva både riktlinjer samt praktisk och teoretisk kunskap. Etiska dilemman uppstod bestående av svårigheter runt mat, vätska och läkemedel i livets slut. Ett välfungerande samarbete och kommunikation mellan olika yrkesgrupper ansågs avgörande. En trygg bekant vårdmiljö upplevdes minska lidandet och personalen betonade vikten av att involvera anhöriga i vården i livets slutskede för att underlätta för den döende. Slutsats: Det fanns flera faktorer som personalen upplevde både svårigheter och möjligheter i vården för personer med demenssjukdom i livet slut. De upplevde att rätt kompetens, empatisk förmåga, en trygg miljö samt stöd och inkludering av anhöriga minskade lidandet för personer med demenssjukdom. Det är därför av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal som vårdar personer med demenssjukdom i livets slutskede är medvetna om dessa faktorer för att skapa förutsättning som utvecklar vården. / ABSTRACT Background: There are over 55 million people living with dementia worldwide. Dementia is a general term describing various diseases affecting the brain's nerve cells, leading to gradual cognitive decline. End-of-life care is a sensitive phase where it's crucial for healthcare professionals to respect patients' integrity. Purpose: To describe healthcare professionals' experiences of caring for individuals with dementia at the end of life and to identify factors in care that affect individuals with dementia. Method: A descriptive literature review based on ten original articles with a qualitative approach. The articles were quality-assessed using Forsberg & Wengström's appraisal tool, and the results were analysed using Friberg's analysis model. Joyce Travelbee's nursing theory was used as the theoretical framework. Results: Healthcare professionals experienced difficulties in interpreting individuals with dementia. They expressed grief and strong emotions in end-of-life care. Ensuring the quality of care was deemed to require both guidelines and practical and theoretical knowledge. Ethical dilemmas arose regarding difficulties with food, fluids, and medication at the end of life. Effective collaboration and communication among different professional groups were considered crucial. A safe and familiar care environment was perceived to reduce suffering, and staff emphasized the importance of involving relatives in end-of-life care to facilitate care for the dying. Conclusion: There were several factors that healthcare professionals experienced as both difficulties and opportunities in end-of-life care for people with dementia. They found that the right competence, empathic ability, a safe environment, and support and inclusion of relatives reduced suffering for individuals with dementia. Therefore, it is essential for healthcare professionals caring for individuals with dementia at the end of life to be aware of these factors to create conditions that enhance care.

Bakgrund Befolkningen i Sverige blir äldre och fler drabbas av kognitiv sjukdom, vilket innebär att antalet anhöriga som vårdar personer med kognitiv sjukdom i hemmet kommer att öka. SyfteVar att beskriva livskvalitet hos anhörig till person med kognitiv sjukdom.  MetodKvalitativ intervjustudie. Anhöriga som levt med personer med kognitiv sjukdom har intervjuats. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. ResultatDenna studies resultat presenteras i två huvudkategorier: “Faktorer som möjliggör upplevelse av livskvalitet” och ”Anhörigas psykosociala och fysiska utmaningar”. SlutsatsDet är viktigt för anhörigas livskvalitet att de får stöd och hjälp i sin situation, både av vården och närstående. Även sociala relationer och att få bestämma över sig själv och sin tid är viktigt för god livskvalitet. Att bli belastad både psykiskt och fysiskt samt att uppleva att relationen till personen med kognitiv sjukdom förändras, sänker livskvaliteten. / Background The population in Sweden is getting older and more people are affected by cognitive disease, which means that the number of relatives who care for people with cognitive disease at home will increase. AimThe aim of the study was to describe the quality of life of relatives of a person with cognitive disease. Method Qualitative interview study. Relatives who have lived with people with cognitive disease have been interviewed. The interviews were analyzed with qualitative content analysis.  ResultsThe results of this study are presented in two main categories: "Factors that enable the experience of quality of life" and "Relatives' psychosocial and physical challenges". ConclusionsIt is important for the quality of life of relatives that they receive support and help in their situation, both from the health care system and their relatives. Social relationships and being able to decide over oneself and one's time are also important for a good quality of life. To be burdened both mentally and physically, and to experience that the relationship with the person with cognitive disease changes, lowers the quality of life.

Dementia is often referred to as the disease of caregivers due to the psychological and physical effects they undergo when a loved one is diagnosed with dementia. Caregivers play a vital role, supporting and assisting their loved ones with dementia in various aspects. Therefore, it is important to highlight and address caregivers and their situation they find themselves in to offer them adequate help and support. The aim of this study is to illuminate, based on current research, the support needs of caregivers of older adults with dementia and the availability and adequacy of the support provided. A qualitative method has been used for this work in the form of a literature review of previous research combined with fiction literature. A thematic text analysis has also been conducted based on the collected material. The results indicate that caregivers are affected to varying degrees by their loved ones with dementia. Prominent themes in the results include difficulties in accepting dementia and managing personality changes. Additionally, the results indicate that caregivers are at risk of negative mental and physical health outcomes in connection with caring for a loved one with dementia. Changes in relationships between the caregivers and the care recipient are common, as well as changes in relationships with other family members or friends. The results highlight existing support interventions for caregivers but also underscore deficiencies in the provided support, such as a lack of individually tailored support, accessibility, and information are highlighted. Moreover, the importance of informal support from friends and family for the caregivers is emphasized. This thesis demonstrates that there are significant deficiencies in the support provided to caregivers and that individual needs are not always met. There is a need for increased research focused solely on caregivers and their situation, to better support both the caregivers and the dementia- affected care recipient.

Dementia is a global disease that is growing rapidly as the human life expectancy is considerably increasing. It does not only have an impact on the person with the diagnosis, but also the people around them. Which means that the number of caregivers that are affected is also increasing. The purpose of this study was to contribute to a deeper understanding of what it can mean to be a caregiver of a near one with dementia, by studying the experiences of caregivers in Sweden. The study has a qualitative approach and the data consists of ten interviews with caregivers from a medium-sized municipality in Sweden. The results show that caregivers found their role to be distressing and that they have to take a lot of responsibility. They also expressed experiences of grief with the loss of who their near one once was, and sadness over what their life becomes as the disease progresses. There was also emphasis on the caregivers interactions with their near one with dementia and their social network, aswell as how this affects how they deal with their situation. Lastly, the study presents the caregivers experiences of society’s support, and how caregivers wish to see changes in society's outlook on dementia and how it affects them.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Personer med demenssjukdom har en dubbelt så hög fallrisk i jämförelse med kognitivt friska i samma ålder. Det är viktigt att systematiskt arbeta preventivt med fallrisk. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomst och utveckling av antal fallhändelser och planerade fallpreventiva åtgärder för personer boende på demensboende i Sverige. Syftet var även att undersöka förekomst och utveckling av träningsinriktade fallpreventiva åtgärder och studera samband mellan fallhändelser, genomförda riskbedömningar och träningsinriktade fallpreventiva åtgärder. Detta för åren 2016–2022. Metod: Studien genomfördes som en ekologisk studie med registerdata från det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. Trendberäkningar utfördes med Jonckheere-Terpstra Test och beräkning av Kendall´s Tau. För sambandsanalyserna genomfördes korrelationsanalyser, samt enkla och multivariata regressionsanalyser. Resultat: Det fanns en fallande trend avseende antal fallhändelser mellan åren 2016–2022. De vanligaste planerade fallpreventiva åtgärderna var larm, läkemedelsgenomgång och assistans vid förflyttning. Träningsinriktade fallpreventiva åtgärder planerades in i mycket låg utsträckning. Samband sågs mellan minskat antal fallhändelser och planering av träningsinriktade fallpreventiva åtgärder, främst balans-, muskelfunktions- och styrketräning. Samband sågs även mellan fall och genomförda riskbedömningar för fall. Metodologiska svagheter har uppmärksammats varför generaliserbarheten till hela målpopulationen är svag. Konklusion: Sammanfattningsvis visar resultaten en fallande trend med färre antal fall på svenska demensboenden under åren 2016–2022. Om fler individer skulle fallriskbedömas och fler träningsinriktade fallpreventiva åtgärder skulle planeras in finns möjligheten att förebygga ännu fler fall. Fysioterapeuter bör involveras i det fallpreventiva arbetet för att initiera balans-, muskelfunktions- och styrketräningsinsatser. För att öka tillförlitligheten till resultaten behövs framtida studier som undersöker samband mellan fall och planerade samt genomförda fallpreventiva åtgärder på individnivå.