SAMMANFATTNING Bakgrund: Personer med demenssjukdom har en dubbelt så hög fallrisk i jämförelse med kognitivt friska i samma ålder. Det är viktigt att systematiskt arbeta preventivt med fallrisk. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomst och utveckling av antal fallhändelser och planerade fallpreventiva åtgärder för personer boende på demensboende i Sverige. Syftet var även att undersöka förekomst och utveckling av träningsinriktade fallpreventiva åtgärder och studera samband mellan fallhändelser, genomförda riskbedömningar och träningsinriktade fallpreventiva åtgärder. Detta för åren 2016–2022. Metod: Studien genomfördes som en ekologisk studie med registerdata från det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. Trendberäkningar utfördes med Jonckheere-Terpstra Test och beräkning av Kendall´s Tau. För sambandsanalyserna genomfördes korrelationsanalyser, samt enkla och multivariata regressionsanalyser. Resultat: Det fanns en fallande trend avseende antal fallhändelser mellan åren 2016–2022. De vanligaste planerade fallpreventiva åtgärderna var larm, läkemedelsgenomgång och assistans vid förflyttning. Träningsinriktade fallpreventiva åtgärder planerades in i mycket låg utsträckning. Samband sågs mellan minskat antal fallhändelser och planering av träningsinriktade fallpreventiva åtgärder, främst balans-, muskelfunktions- och styrketräning. Samband sågs även mellan fall och genomförda riskbedömningar för fall. Metodologiska svagheter har uppmärksammats varför generaliserbarheten till hela målpopulationen är svag. Konklusion: Sammanfattningsvis visar resultaten en fallande trend med färre antal fall på svenska demensboenden under åren 2016–2022. Om fler individer skulle fallriskbedömas och fler träningsinriktade fallpreventiva åtgärder skulle planeras in finns möjligheten att förebygga ännu fler fall. Fysioterapeuter bör involveras i det fallpreventiva arbetet för att initiera balans-, muskelfunktions- och styrketräningsinsatser. För att öka tillförlitligheten till resultaten behövs framtida studier som undersöker samband mellan fall och planerade samt genomförda fallpreventiva åtgärder på individnivå.

Background: Dementia is a group of diseases that predominantly affects cognition. The hospital environment is not always adapted to people with dementia, which is challenging since people with dementia might find difficulties expressing their problems and wishes. Informal caregivers of people with dementia experiences care as most optimal when a person-centered perspective is implemented by the staff. People with dementia wish to be treated as a unique individual, beyond their disease. Aim: The aim is to describe nurses’ experiences of caring for people with dementia in a hospital setting. Method: A general literature review was used where analysis of 8 qualitative and 3 quantitative articles where conducted. Results: Four themes were identified: the hospital environment´s effect on caring for people with dementia; person-centered treatment in the caring for people with dementia; inner and outer resources for dementia care and the role of informal caregivers in the care for people with dementia. All themes were associated with nurses’ experiences of dementia care. Conclusions: Nurses need an optimal environment and enough time for caring for people with dementia. Cooperation with informal caregivers and a person-centered approach is key. Nurses wish for more knowledge of caring and treating people with dementia. / Bakgrund: Demenssjukdomar är en sjukdomsgrupp som framför allt påverkar personers kognition. Sjukhusmiljön är inte alltid anpassad för personer med demenssjukdom, vilket skapar utmaningar när de söker vård, särskilt eftersom det kan vara svårt för dem att uttrycka sina behov och problem. Anhöriga till personer med demenssjukdom beskriver att vården fungerar bäst när vårdpersonal använder ett personcentrerat förhållningssätt. Personer med demenssjukdom önskar bli behandlade som en unik individ bortom demenssjukdomen. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt användes där analys av 8 kvalitativa och 3 kvantitativa artiklar utfördes. Resultat: Fyra teman framkom: sjukhusmiljöns påverkan på demensvården, personcentrerat bemötande i demensvården, inre och yttre resurser i demensvården och anhörigas roll i demensvården. Alla teman handlar om sjuksköterskors erfarenheter kopplat till olika aspekter av demensvård. Slutsats: Sjuksköterskor behöver en optimal miljö samt tillräckligt med tid för vårdandet av personer med demenssjukdom. Samarbete med anhöriga i vårdandet samt ett personcentrerat förhållningssätt är av stor vikt. Sjuksköterskor önskar mer kunskap inom vårdande och bemötande av personer med demenssjukdom.

BakgrundI dagsläget lever cirka 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdom åtföljs inte sällan av beteendemässiga och psykiska symtom och det kan ibland vara svårt att avläsa symtom och få korrekt information från denna patientgrupp. I och med detta ökar risken för att dessa patienter inte får relevant vård. SyfteSyftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom på sjukhus. MetodMetoden är en kvalitativ litteraturöversikt. Sökningar har genomförts i tre vetenskapliga och omvårdnadsinriktade databaser. Artiklar som ingår har kvalitativ ansats och genomförts med individuella intervjuer och fokusgruppintervjuer. Kvalitetsgranskningen har genomförts efter en mall för kvalitativa studier. Analysmetoden som användes var Fribergs 5-stegs-metod. ResultatResultatet visar på brister i stöd, samarbete, tid, resurser, kunskap och ansvar samt att sjukhus har en opassande vårdmiljö. Det finns svårigheter att tolka och förstå demenssjuka patienter vilket begränsar möjligheterna att genomföra behandlingar. Sjuksköterskorna försökte individanpassa och säkerställa kontinuitet i omvårdnaden. Begränsningsåtgärder, tvång och våld förekom och sjuksköterskor kunde objektifiera samt uttrycka negativa attityder mot patientgruppen. SlutsatsResultatet visar en komplexitet i omvårdnaden som styrs av begränsningar i tid, resurser och kunskap om demenssjukdomar. Sjuksköterskorna upplever skuld och otillräcklighet att inte kunna utföra omvårdnaden av patienter med demens på ett adekvat och hjälpsamt sätt. / BackgroundApproximately 160 000 people are living with dementia in Sweden. Dementia is often accompanied by behavioural and psychological symptoms, and it can be difficult to read symptoms and collect information from this group of patients. With this, the risk increases that these patients don´t get relevant care. AimThe aim was to study nurses’ experiences of caring for patients with dementia in hospitals. MethodThe method used is a qualitative literature review. Searches have been conducted in three  scientific and nursing-oriented databases. The articles included in this review have all a qualitative design and have been conducted with individual interviews and focus group interviews. The audit used is a templet for qualitative studies. The analysis has followed Fribergs' five-step-analysis. ResultsThe results show limitations in support, cooperation, time, resources, knowledge and responsibility. Hospitals have an inappropriate care environment for people with dementia. There are difficulties to interpretate and understand these patients which limits the possibilities to carry out treatment. Nurses tried to individualize and ensure continuity in caring. Use of restraints and physical force were common, and nurses would objectify and express negative attitudes towards these patients. ConclusionsThe results show a complexity of caring that is strongly influenced of limitations in time, resources and knowledge of dementia. The nurses describe feelings of guilt and inadequacy for not being able to conduct nursing care to patients with dementia in an adequate and helpful way

SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns cirka 148 000 människor i Sverige som har diagnosen demens. Demenssjukdom innebär förlust av intellektuella funktioner med försämrat minne, personlighetsförändringar och svårigheter att kommunicera. Många vårdas på särskilda boenden och kommunsjuksköterskan har ofta ansvar för dessa patienter. Syftet: Syftet med studien var att beskriva kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att hantera akuta ohälsoproblem hos demenssjuka personer som bor på särskilt boende. Metod: Studien genomfördes med halvstrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor valdes ut med minst tre års erfarenhet inom den kommunala hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier. Resultat: Sjuksköterskan upplevde svårigheter att bedöma akuta ohälsotillstånd hos demenssjuka men vissa fall var solklara. De hade stöd av främst läkare och undersköterskor vid bedömningen. Sjuksköterskan hade rutiner när det gällde att skicka in patienten till sjukhuset. Även anhöriga involverades och deras önskemål respekterades. Slutsats: Resultatet visade att kommunsjuksköterskorna ansåg att erfarenhet underlättade bedömningen och att de helst ville behandla patienten på det särskilda boendet.

The aim of this study was to analyze how social workers in an elder administration in Sweden handle empowerment and needs for people with dementia and what ethical dilemmas the social workers could experience with these clients. The result is based on qualitative interviews where eight social workers had the opportunity to describe their work with elder people with dementia. Five main subjects were identified in the interviews: empowerment, strategies, dilemmas, force and knowledge and understanding in the organization. The analysis of these themes helps us to understand how the social workers in their profession handle different situations and dilemmas which can arise in their daily work. The conclusion from the result and the analysis was that the most frequent dilemmas for the social workers in their work with people with dementia was the clients unwillingness to receive help, relatives’ and other professions’ ignorance about empowerment and also when relatives wanted to make decisions for the clients. The result showed that the social workers used extensive motivational work for the clients with dementia in order to handle their empowerment and needs. The social workers requested that the relatives and the staff who work with elder people should have more knowledge about the empowerment for the clients. / Syftet med studien var att förstå hur biståndshandläggare i en äldreförvaltning i Sverige hanterar äldre demenssjukas självbestämmanderätt och hjälpbehov samt vilka etiska dilemman de kan ha i arbetet med dessa brukare. Empirin bygger på kvalitativa intervjuer där åtta biståndshandläggare haft möjlighet att med egna ord beskriva hur ärendehanteringar med äldre demenssjuka brukare kan se ut. Fem huvudteman identifierades i intervjuerna vilka var: självbestämmande, strategier, dilemman, tvång samt olika kunskaper och förståelse i organisationen. Analysen av dessa teman bidrar till att förstå hur handläggarna i sin yrkesroll hanterar situationer och dilemman som kan uppstå i deras praktiska vardag. Slutsatsen utifrån resultat och analys är att de främsta dilemman som biståndshandläggarna möter i arbetet med demenssjuka brukare är brukarnas ovilja att ta emot hjälp, oförståelse om självbestämmanderätten hos anhöriga och övriga professioner samt när anhöriga vill ta beslut åt brukarna. Utifrån empirin kunde vi se att biståndshandläggarna använde sig av omfattande motiveringsarbete med de demenssjuka brukarna för att hantera deras självbestämmanderätt och hjälpbehov. Något som handläggarna efterfrågade var mer kunskap om självbestämmanderätten bland äldreförvaltningens hemtjänstpersonal och anhöriga till brukarna.

Bakgrund: Demenssjukdom är en av våra största folksjukdomar med 160 000 drabbade. Bland det vanligaste symtomet hod äldre personer med demenssjukdom är sömnbesvär. Det kan leda till ohållbar situation för den drabbade och närstående med ökad ohälsa och minskad livskvalitet som följd. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem. Metod Empirisk studie med beskrivande design och kvalitativ ansats. Huvudresultatet Resultatet visade sjuksköterskans erfarenhet att det var frustrerande, svårt, tids- och energikrävande att vårda äldre personer med demenssjukdom med nattlig fysisk- och psykisk oro, dygnsförvirring och tappade rutiner. Vårdpersonalens attityd, agerande, kunskap, erfarenhet och resursbrist visade på vilket sätt de bemötte och vilka val av insatser vid vård av äldre personer med demenssjukdom. Kunskap om demenssjukdomar och personkännedom var avgörande. Närstående var betydelsefulla för sjuksköterskan genom kännedom om den äldres sömnvanor och vägledning till bättre beslut. Brister framkom vid sömnobservation, bedömningar och uppföljningar av olika insatser eftersom skattningsskalor sällan användes. Läkemedel användes ofta för att främja sömnen trots kunskap om biverkningar och ökad fallrisk. Icke farmakologiska åtgärder som rekommenderades var basal omvårdnad och daglig aktivitet. Behovet av fler korttidsplatser framkom eftersom slutenvården belastades istället för att personen vårdades hemma med resurser. Tids- och planeringssystemet TES som användes i ena kommunen bidrog till sämre arbetsmiljö för omvårdnadspersonalen och påverkade personcentrerad vård negativt. Slutsats Erfarenhet, reflektion, kompetens, personkännedom och samordnade insatser från hela bårdteamet krävs för att skapa personcentrerad omvårdnad hos äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem.

Andelen äldre personer > 65 år ökar, vilket leder till att fler lever i hög ålder - som i sin tur innebär en ökad risk för att drabbas av sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det kan medföra för den äldre en förändrad livssituation med begränsningar som följd av nedsatt fysisk, psykisk och social hälsa. Litteraturstudiens syfte är att beskriva vilka effekter intervention med djur har i omvårdnad hos äldre personer med demenssjukdomar eller kognitiva funktionsnedsättningar. Metod: En litteraturöversikt gjordes och elva kvantitativa artiklar granskades och strukturerades med hjälp av Fribergs metod för litteraturöversikt. Resultatet visar att djurintervention i studier har påverkat de äldre inom ett par områden, som presenteras utifrån sex kategorier: Olika beteendeförändringar, förändrad psykisk och kognitiv funktion över tid, variation i aktivitet, inverkan på Allmän Daglig Livsföring (ADL), förändring av livskvalitet och oklar effekt på sömnmönster. Slutsats: Studier visade att djurintervention har positiva effekter som minskad aggressivitet, depression och ökad livskvalitet hos äldre med diagnostiserad demens eller kognitiva funktionsnedsättningar. Dessa positiva effekter bör uppmärksammas i större utsträckning, eftersom djurintervention kan bidra till att omvårdnadens kvalitet förbättras.

Bakgrund: Invånare i Sverige uppnår högre ålder än tidigare och fler diagnostiseras med demenssjukdom. Vården av personer med demenssjukdom är väldigt sårbar och forskning har visat att personcentrerad vård kan skapa bättre livskvalitet för denna grupp. Genom att förstå sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med personcentrerad vård hoppas vi kunna belysa fördelar men även hinder i vården av personer med demenssjukdom och förhoppningsvis ge förslag för utveckling.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård i vården av personer med demenssjukdom   Metod: En intervjustudie utfördes med 8 sjuksköterskor som arbetar med personer med demenssjukdom och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna genomfördes i 2 län. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård baseras mycket på tid för utbildning och handledning av kollegor, men även av kunskap för personcentrerad vård. Livsberättelsen spelar en central roll i utformningen av både vården och miljön kring personen.   Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar med personer med demens behöver mer tid för utbildning och handledning för att kunna ge bättre personcentrerad vård utifrån personens enskilda behov. / Background: Swedens population is getting older then before and more are diagnosed with dementia. Caring for people with dementia is very vulnerable and research shows that person centered care can increase quality of life. By understanding the nurse´s experiance of working person centered can contribute to development of this type of care but also illustrade obstacles the nurses are facing.   Aim: To describe the nurse's experience of using person-centered care in the care of people with dementia  Methods: Qualitative interview study. 8 nurses that work with dementia care were interviewed in two different countys in Sweden. The transcribed interviews were analyzed with a manifest content analysis.  Result: The result showed that the nurse's experience of using person-centered care is based on time for training and supervision of colleagues, but also on knowledge for personal center care. The life story plays a central role in the design of both the care and the environment around the person.  Conclusion: Nurses working with people with dementia need more time for education  and supervision to be able to provide better person-centered care based on the persons individual needs.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom ökar i Sverige och i övriga världen. Sjukdomen har stor påverkan på den drabbade personens liv, livskvalitet och autonomi. Det finns ännu ingen behandling som botar sjukdomen, men det finns mycket att göra för att öka livskvaliteten och stödja personer med demenssjukdom. Generellt sett har utevistelse visat sig ha stor betydelse för personers välmående. Men beroende på den ofta begränsade utemiljöns tillgänglighet och tidsbrist hos omvårdnadspersonalen så kommer många personer med demenssjukdom mer sällan ut än de som självständigt kan sörja för sin utevistelse. Därför är det av vikt att beskriva kunskap om utevistelse för personer med demenssjukdom boende på vårdhem. Syfte: Syfte är att sammanställa kunskap om utevistelsens betydelse för personer med demenssjukdom boende på vårdhem. Metod: En litteraturöversikt grundad på 13 vårdvetenskapliga artiklar, av kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Utevistelse i olika typer av trädgårdar, aktiviteter utomhus och att vistas ute i dagsljus har positiva effekter på personer med demenssjukdom, som ökat välbefinnande, minskat behov av läkemedel, ökad funktionell och kognitiv förmåga. Omvårdnadspersonal och anhöriga har kunskap i att utevistelse kan påverka personer med demenssjukdom positivt, och det är viktigt att möjliggöra utevistelse och erbjuda aktiviteter utomhus som är individuellt anpassade efter behov och förmåga. Slutsats: För personer med demenssjukdom ansågs utevistelsen som positivt, samt en bidragande faktor till att personer med demenssjukdom kände ökad livskvalitet. Aktiviteterna bör vara individanpassade för störst effekt på deras välbefinnande. / Background : The number of people with dementia is increasing in Sweden and the rest of the world. The disease has major impact on life itself, quality of life and autonomy for the affected person. There is still no treatment that cures the disease, but much can be done to increase the quality of life and support for people with dementia. In general, outdoor stay has proven to be of great importance to well-being. However, due to the often restricted outdoor environment's availability and lack of time from the healthcare professionals, many people with dementia rarely outweigh those who can independently provide for their own ability for outdoor stay. Therefore, it is important to describe the knowledge of outdoor stay for people with dementia living at nursing homes. Aim: The purpose is to put together knowledge about the meaning of outdoor stay for people with dementia living at nursing homes. Method: A literature review based on 13 scientific articles, quantitative and qualitative. Result: Outdoor stay in the form of different types of gardens, outdoor activities and exposure of daylight have positive effects on persons with dementia disease, as increased well-being and physical and cognitive function, and need of medication. Health care professionals and family members have knowledge about positive effects of outdoor stay for people with dementia disease, and it is important to make outdoor stay possible and offer activities outdoors that are individually adapted by need and ability. Conclusions: For people with dementia outdoor stay had positive results and as a contributing factor to people with dementia disease feeling increased quality of life. The outdoor activities should be individually adapted to the greatest effect on their well-being.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Demens är ett sjukdomstillstånd som innebär en bestående nedsättning av kognitiva funktioner. Därför behöver personer med demenssjukdom och närstående stöd för att klara vardagen bättre. <strong>Syfte:</strong> Syftet var att tillsammans med en personalgrupp vid en dagsjukvårdsenhet utarbeta ett underlag för en kommande utvärdering av ett projekt vars syfte var att ge stöd i relationen mellan personer med demenssjukdom och deras närstående. <strong>Metod:</strong> Studien genomfördes med deltagarbaserad aktionsforskning med en fokusgruppsintervju och en enskild intervju. Deltagarna var en personalgrupp på en dagsjukvårdsenhet. <strong>Resultat:</strong> Dagsjukvårdsenheten önskade stödja relationen mellan personer med demenssjukdom och deras närstående. Stödet planeras genomföras vid fem tillfällen under fem veckor. Dessa fem tillfällen har olika teman som handlar om hur paren kan hantera vardagen på ett annat sätt. Genom dessa tillfällen har dagsjukvårdsenheten som mål att exempelvis underlätta vardagen för paren. <strong>Diskussion:</strong> Ett av de centrala fynden var att personer med demenssjukdom och deras närstående behöver både individuellt och gemensamt stöd i relationen. Ett annat fynd var att personalguppen är av den åsikten att vardagen kan underlättas om paren får ta del av andras erfarenheter. En samordnad stödform mellan kommun och landsting kan underlätta för att kunna ge bästa stöd till personer med demenssjukdom tillsammans med närstående.</p> / <p><strong>Background:</strong> Dementia is a disease which involves a permanent reduction of cognitive functions. Therefore people with dementia and their relatives need support to cope with problems in the daily life. <strong>Aim:</strong> The aim was to work with personnel at a day care unit to prepare a basis for a future evaluation of a project which purpose was to provide support in the relationship between people with dementia and their relatives. <strong>Method:</strong> The study was conducted as participatory action research with a focus group interview and an individual interview. Participants were personnel at the day care unit. <strong>Results:</strong> The day care unit wished to support the relationship between people with dementia and their relatives. The support was planned to be done at five occasions during five weeks. These five occasions have different themes which are about how the couples could handle the everyday life in a different way. Through these occasions the day care unit has as a goal for example to simplify everyday life for the couples. <strong>Discussion:</strong> One of the key findings was that people with dementia and their relatives need, both individually and jointly, support in the relationship. Another finding was that the personnel group is of the opinion that life can be facilitated if the couples may take part of other’s experiences. A coordinated assistance between municipalities and county councils can help to provide the best support for people with dementia together with their relatives.</p>