Bakgrund: Demenssjukdom är en växande folksjukdom som ställer höga krav på sjuksköterskekåren att kunna erbjuda adekvat omvårdnad. Däribland ingår personcentrerad omvårdnad som bland annat syftar till att bejaka patientens rätt till autonomi. Detta trots att demenssjukdom är en sjukdom som innebär kognitiv nedsättning vilket försvårar möjligheten att delta i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa litteratur om sjuksköterskors erfarenheter av autonomi hos personer med demenssjukdom.Metod: En litteratursökning gjordes på databaser. Materialet bearbetades enligt Danielssons innehållsanalys.Resultat: Resultatet i denna litteraturstudie baseras på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysen av dessa tio studier visade följande gemensamma ämnen relevanta för frågeställningen; Lära känna personen och Att främja personens delaktighet samt tillhörande underkategorier.Konklusion: Det är av vikt för sjuksköterskor att lära känna personen bakom demenssjukdomen samt behärska kommunikation med och tolkning av personer med demenssjukdom, samt kunna samverka med andra yrkesgrupper och anhöriga i en effektiv organisation för att bevara och främja autonomi hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Demenssjukdom är en vanligt förekommande diagnos hos äldre. Demenssjukdom är ett samlingsnamn för olika försämrade kognitiva funktioner i hjärnan vilka har en negativ påverkan på människors dagliga liv. Sjuksköterskor i enakutsjukvårdskontext möter personer med demenssjukdom men oftast då på grund av samsjuklighet. Denna patientgrupp upplever olika symtom som förvirring, ångest och aggression som förvärras i samband med sjukhusvistelse. Forskning har dock visat att personcentrerad omvårdnad har stor betydelse för att möta behovet hos dessa personer. Syfte: Syftet med studien var att utifrån en akutsjukvårdskontext belysa sjuksköterskors upplevelse  att utföra personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ studiedesign. Litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna analyserades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudtema och åtta subtema. huvudteman var: strukturella brister, kommunikation och anhöriga. Konklusion: Resultatet visar att personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom upplevdes avsjuksköterskorna i en akutsjukvårdskontext som en utmaning. Miljön förvärrar symtomen hos denna patientgrupp,  sjuksköterskor upplever brist på tid för att ge den omvårdnaden som behövs, brist på kunskap om demenssjukdom samt attityder hos den enskilda sjuksköterskor är några av de bidragande faktorer till svårigheter att ge personcentrerad omvårdnad till dessa personer. / Background: Dementia is one of the most common diagnoses among the elderly. Dementia is a collective name for various impaired cognitive functions in the brain that have a negative impact on a person's daily life. The nurses in hospitals often meet many people with dementia due to comorbidity. These patient groups experience various symptoms such as confusion, anxiety and aggression that worsen in connection with hospitalization. However, research has shown that person-centered nursing is of great importance in meeting the needs of these people. Aim: The aim of the study was to shed light on the nurses’ experience of providing person-centered care to people with dementiain an emergency care context. Method: The present study is a literature study based on 10 scientific articles with qualitative study design. Literature searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. The articles were analyzed using the content analysis method. Results: The results showed three main themes and eight sub-themes. Main themes were: structural deficiencies, communication and relatives. Conclusion: Providing person-centered nursing to people with dementia was perceived by the nursesin an emergency care context as a challenge. The environment worsens the symptoms of this patient group, the nurse does not have enough time to provide the care needed, lack of knowledge and attitudes of the nurse are some of the contributing factors to difficulties in providing person-centered care to these people.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig progressiv sjukdom som medför olika beteendemässiga förändringar. Sjukdomens ständiga förändringar kräver ökad kunskap och kompetens från hälso- och sjukvård där vårdpersonal står för bemötande och omvårdnad som kan skapa skillnad och betydelse. Hundar i vården med syfte att skapa positiva effekter är en icke farmakologisk behandlingsmetod där aktuell forskning är begränsad. Med detta ansågs det värdefullt att genomföra en litteraturöversikt som undersöker betydelsen av vårdhundar för personer med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva betydelsen av hundar i vården för personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt med 13 originalartiklar från databaserna Cinahl Complete, MEDLINE och PubMed enligt Fribergs analysmetod. Resultat: Resultatet visade på positiva effekter vid depression samt välbefinnande för personer med demens. Även fysisk aktivitet och balans förbättrades. Signifikanta känslomässiga skillnader såsom ökad glädje och välbehag samt minskad ångest, oro och sorg uppmärksammades. Effekten av hundar i vården kunde även liknas med taktil massage. Diskussion: Huvudfynden diskuteras med utgångspunkt från Virginia Hendersons teori om vårdens grundprinciper av att tillfredsställa behov. / Background: Dementia is an incurable progressive disease that causes various behavioral changes. The constantly changing nature of dementia requires an increased knowledge and competence level in the care system where care staff supplies treatment and care that can create meaning and make a difference. Dogs in healthcare with the aim of creating positive patient effects are a non-pharmacological treatment method where current research is limited. Therefore it was considered valuable to carry out a literature review examining the importance of care dogs for people with dementia. Aim: To describe the importance of dogs in the care of patients with dementia. Method: A literature review with 13 original articles from the databases Cinahl Complete, MEDLINE and PubMed were used and analyzed using Friberg´s method. Results: The results showed positive effects on depression, well-being, physical activity and balance. Significant emotional differences such as increased joy and overall well-being, reduction in apathetic states as well as reduced anxiety and sadness has been noticed. The effect of dogs in care could be likened to tactile massage. Discussion: The authors discussed and reflected jointly on the main findings of the result based on Virginia Henderson's theory of the basic principles of care to satisfy human needs.

I mötet med personer med demenssjukdom ställs biståndsbedömare inför olika utmaningar i sitt arbete, för att tillmötesgå den enskildes behov och vilja. Biståndsbedömaren ska alltid utgå från den enskildes självbestämmanderätt samt se till ett helhetsperspektiv gällande den enskildes livssituation, behov och nätverk av personer som finns runt personen. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma biståndsbedömares bemötande yttrar sig i mötet med personer med demenssjukdom samt hur deras handlingar förhåller sig till socialtjänstlagens bestämmelser om självbestämmande. Vidare undersöktes också vilka strategier biståndsbedömare använder i möte med personer med demenssjukdom. Intervjuer genomfördes med fyra biståndsbedömare. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades utifrån en hermeneutisk ansats. Empirin har analyserades utifrån tidigare forskning, accoount teorin och gräsrotsbyråkrati. Resultatet visade för att möjliggöra biståndsbedömarens arbete använder de sig av olika strategier vilka kan variera mellan olika individer. Strategierna vi påträffar är att samtalen hålls korta samt att det kan hållas flera kortare möten. När det blir mycket information lämnar biståndsbedömaren informationsfolder samt att de skriver en sammanfattning av vad som framkommit. Andra strategier är att guida brukaren att själv beskriva sina behov, samt att lirka eller styra brukaren i en specifik riktning, för att leda brukaren till att söka den hjälp som biståndsbedömaren noterat att brukaren är i behov av. Biståndsbedömarna utmanas i sitt yrkesutövande när resurser, rutiner och lagstiftning inte har anpassats efter målgruppens sviktande kognitiva förmågor. Det leder till att biståndsbedömarna inhämtar information gällande brukaren genom kontakt med en eller flera av följande: brukarens nätverk i form av anhöriga och bekanta, demensteam, sjukvårdspersonal samt brukaren själv. Det visar sig dock att i de flesta av fallen är det inte nödvändigtvis brukarens egna synpunkter som är viktiga utan det är andras. / Care mangers face different challenges in meetings with persons who suffer from dementia in order to meet their individual needs and wishes. The care managers must always be based on the individual's right of self-determination and ensure a holistic perspective regarding the individual's life situation, needs and network of people around the person. The purpose of the study was to investigate how care managers express themselves in the meeting with people with dementia, and how their actions relate to the provisions of the Social Services Act on self-determination. Furthermore, the strategies that care manager use in meeting people with dementia are also investigated. Interviews were conducted with four care managers. The collected material was transcribed and analysed based on a hermeneutic approach. The empiricism has been analysed based on previous research, the account theory and street-level bureaucracy. The results showed that to enable the care manager's work, they use different strategies which can vary between different individuals. The strategies we find are that the conversations are kept short and that several shorter meetings can be held. When there is a lot of information, the care manager leaves information folders and they also write a summary of what has emerged during the meeting. Other strategies are to guide the user to describe their needs themselves, and to coax or steer the user in a specific direction, to lead the user to seek the help that the care manager has noted that the user is in need of. Care manager are challenged in their professional practice when resources, routines and legislation have not been adapted to the target group's declining cognitive abilities. This leads to the care manager collecting information about the user through contact with one or more of the following: the user's network in the form of relatives and acquaintances, dementia teams, healthcare staff and the user himself. It turns out, however, that in most cases it is not necessarily the user's own views that are important, but those of others.

Demenssjukdom är en av de folksjukdomar som inte kan botas och drabbar årligen 20–24 000 personer i Sverige. Vårdpersonal som arbetar med personer med demenssjukdom måste tolka beteenden och andra icke verbala signaler för god symtomlindring och i sin tur gott välbefinnande. Palliativ vård är ett förhållningssätt där det syftar till att förbättra livskvalitetenför patienter och deras närstående med livshotande sjukdom, genom förebyggande och lindralidande, genom tidig identifiering, bedömning och behandling av smärta och andra symtom som fysiska, psykosociala, och existentiella problem. Syftet med arbetet är att belysa vårdpersonalens upplevelser av palliativ vård till personer meddemenssjukdom i livets slut.Metoden för studien är en litteraturöversikt med integrerad analys utfördes med induktiv ansats. Sökningar gjordes i tre databaser och resulterade i 15 artiklar som bedömdes relevantaför Litteraturöversiktens syfte.Resultatet som framkom efter granskning av de artiklar som inkluderas kategoriseras efterpositiva upplevelser, negativa upplevelser och framtida förbättringsförslag för att påverkapersonalens upplevelser till den palliativa vården med personer med demenssjukdom i livetsslut. Vårdpersonalen upplever svårigheter i när den palliativa vården ska introduceras ochbrister i kunskap. Ett fungerande teamsamarbete och god kommunikation i teamet och tillnärstående upplevs som positivt för livskvaliteten hos patienten. Slutsatsen som dras är att behov av riktlinjer efterfrågas för att upprätthålla ett struktureratarbets sätt, utbildning i palliativ vård för personer med demenssjukdom för att förbättra livskvaliteten. Det finns behov för vidare forskning inom området för att få en mer tydlig bild om när i sjukdomsskedet den palliativa vården ska appliceras. / Dementia is one of the common diseases that cannot be cured and affects 20–24,000 people in Sweden every year. Healthcare professionals working with persons with dementia must interpret the behaviors and other nonverbal signals for good symptom relief and, in turn, goodwell-being. Palliative care is an approach where it aims to improve the quality of life ofpatients and their relatives with life-threatening illness, through prevention and alleviation of suffering, through early identification, assessment and treatment of pain and other symptoms such as physical, psychosocial, and existential problems. The purpose of this work is to elucidate the experiences of the palliative care of caregivers to people with dementia at theend of life. The method for the study was a literature review with integrated analysis conducted withinductive approach. Searches were made in databases to and resulted in 15 articles that were considered relevant for the purpose of the overview. The results that emerged after reviewing the 15 articles included are categorized by positive experiences, negative experiences and future improvement suggestions to influence the staff'sexperiences of palliative care with persons with dementia at the end of life. Caregivers experience difficulties in introducing palliative care, lack of knowledge. Functioning teamcollaboration and good communication in the team and close relatives are perceived aspositive for the quality of life of the patient.The conclusion drawn is that there is a difference in the experiences of the healthcare staff, there is a need for guidelines to maintain a structured way of working and further education in palliative care for persons with dementia in order to improve the quality of life. There is aneed for further research in the area to get a clearer picture of when palliative care is to beapplied during the disorder stage.

SAMMANFATTNING Bakgrund : Palliativ vård är lindrande vård och ges till personer som har obotlig sjukdom eller av att annat skäl förväntas ha kort överlevnad. Vid vård i livets slut är personer med demenssjukdom särskilt sårbara. Demenssjukdomar påverkar den kognitiva förmågan vilket gör att personer har svårt tolka sina egna behov och att förmedla önskemål och preferenser när sjukdomen progredierar. Sjukdomsförloppet skiljer sig från andra sjukdomar och tidigare forskning visar att personer med demenssjukdom kan vid jämförelser få sämre vård i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa möjligheter för en person med demenssjukdom att förmedla sina behov och önskemål i livets slut till närstående och vårdpersonal och därmed göras delaktig i sin egen vård. Metod: Integrativ litteraturöversikt av 16 stycken originalartiklar publicerade mellan 2014-01-01 och 2019-03-01. Sökningar gjordes i CINAHL Complete, PsycINFO och PubMed. Resultat: Resultatet indelades i tre teman; Verbalt och skriftligt förmedlade behov, Förmedla behov på annat sätt än verbalt samt Lära känna och ha kännedom om personen. Intresset att i förhand planera och dokumentera sina önskemål om vården i livets slut var hos personer med demenssjukdom svagt. Förväntningar på närstående och personal om att redan ha en uppfattning om preferenser samt medicinska kunskaper av palliativ vård fanns hos personer med demenssjukdom. Förmågan att förmedla sina behov fanns på ett annat sätt än det verbala, de förmedlade med sitt kroppsspråk, med sitt beteende, med sin röst genom klagande eller gnyende. Personal och närstående behövde ha kunskap, kompetens och kännedom om personen för att kunna tolka och förstå den enskildes behov. Den omgivande miljön påverkade kommunikationen. En lugn miljö främjade kommunikationen medan en orolig och stökig miljö förvärrade oro och försvårade tolkning av förmedlade behov. Slutsats: Personer med demenssjukdom visar sig ha förmåga att förmedla sina behov i livets slut på flera olika sätt och för att öka möjligheten är det av stor vikt att ha god kontinuitet i personalen samt att inte byta vårdmiljö. När personal som har kunskap om personens individuella rutiner och preferenser arbetar ökar personens möjligheter att förmedla sina behov. Det räcker inte att ha god kunskap i demensvård och palliativ vård för att vårda en person med demenssjukdom i livets slut. / ABSTRACT Background: Palliative care is comfort care provided for persons who have incurable illness or due to other reasons are expected to have short survival. In end-of-life care, persons with dementia are particularly vulnerable. Dementia affect the person´s cognitive ability. This entails that persons may have difficulties in interpreting their own needs and conveying wishes and preferences when the disease progresses. The course of the disease differs from other diseases, and previous research shows that people with dementia in comparison to persons have poor end of life care. Aim: To highlight opportunities for a person with dementia to convey their needs and desires to family and health care staff in end of life care thus be involved in their own care. Method: Literature review with method of analysis Integrative review of 16 original articles published between 2014-01-01 and 2019-03-01. Searches were made in CINAHL Complete, PsycINFO and PubMed. Result: The result was divided into three themes, Verbal and written conveyed needs, Communicate needs differently than verbally and Getting to know and gaining knowledge of the person. Interest in pre-planning and documenting their wishes for care in the end of life was weak in persons with dementia. Persons with dementia held expectations that family and staff were aware of their preferences as well as having medical knowledge of palliative care. The person with dementia developed abilities to convey their needs non-verbally, needs were conveyed through; body language, behavior and with their voice, for example by complaining or staring. Staff and family needed to have knowledge, competence and personal knowledge of the person with dementia in order to be able to interpret and understand the individual's needs. The surrounding environment influenced communication. A calm environment promoted communication, while a troubled and disorganised environment exacerbated concerns and complicated interpretation of conveyed needs. Conclusion: Persons with dementia convey their needs in end of life in several different ways. In order to enhance the possibility for persons with dementia to express their needs, it is of great importance continuity of staff is of great importance anda familiar care environment. When staff have knowledge of the person's individual routines and preferences, the person's opportunities to convey their needs increase. It is not enough to have good knowledge of dementia and palliative care to provide end of life care for a person with dementia in the end of life.

Syftet med denna uppsats var att genom yrkesverksammas upplevelser undersöka hur våld i nära relationer mot äldre med demenssjukdom kan yttra sig och vilka möjliga orsaker som kan finnas. Uppsatsen hade en kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod. Fyra fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio informanter genomfördes. Resultatet analyserades tematiskt med utgångspunkt i ålderism samt våld- och maktlöshetsteori. Resultatet påvisade enighet bland informantgrupperna kring orsakerna till att våld uppstår, en orsak var utmattning hos anhöriga. Flera riskfaktorer framgick i resultatet, som att anhöriga var motvilliga till att ta emot hjälp. Demenssjukdom i sig kan ses som en riskfaktor då funktionsnedsättningen kan orsaka att personen hamnar i beroendeställning till anhöriga samt att de inte alltid förstår sin utsatthet. I resultatet framkom att informantgrupperna uppfattade psykiskt våld samt försummelse som de mest förekommande typerna av våld. En slutsats som drogs var att stöd till anhöriga och hjälp i tid var viktigt för att motverka våld. / The purpose of this essay was to, through professionals, investigate how domestic violence against elderly with dementia can manifest and possible causes for violence. The essay had a qualitative onset with focus group interviews as a data collection method, four focus group interviews with a total of ten informants was conducted. The result was analyzed thematically based on ageism and violence- and powerless-theory. The result showed that all informants perceived fatigue as a cause for violence. Several risk factors emerged from the result, for example a relative’s aversion to receive help. Dementia can be perceived as a risk factor since the disability may cause the person to become dependent on others. The informants perceived psychological abuse and neglect as the most common types of violence. A conclusion that could be drawn was that support for the relative and help in time was important to prevent and counteract violence.

Bakgrund: Demenssjukdom är en ökande folksjukdom och nästan alla drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) under sin sjukdomstid. Genom personcentrerad omvårdnad och individanpassade åtgärder kan BPSD-symtom förbyggas och lindras. Det är vanligt att äldre med demenssjukdom är i behov av vård på geriatrisk avdelning. Sjukhusmiljön orsakar en komplex omvårdnadssituation både för sjuksköterskan och personen med demenssjukdom.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av främjande och hindrande faktorer för att lindra beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom på geriatrisk avdelning.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 10 sjuksköterskor yrkesverksamma på geriatrisk avdelning. Intervjuerna analyserade utifrån Granheim och Lundmans (2004) innehållsanalys med manifest fokus.  Resultat: Analysen ledde fram till två kategorier. Kategorin Främjande faktorer för att lindra BPSD på geriatrisk avdelning bröts ner i följande underkategorier: att tillgodose basala behov, att se hela personen, att vara kreativ i sina lösningar samt betydelsen av teamarbetet. Den andra kategorin Hindrande faktorer för att lindra BPSD på geriatrisk avdelning bröts ner i följande underkategorier: att inte ha kompetensen, att vårdmiljön inte är anpassad, att inte ha tillräckligt med personal och tid samt läkemedel som ger negativ effekt.  Slutsats: Sjuksköterskorna eftersträvade personcentrerat arbete med fokus på individens basala behovstillfredsställelse och lindring av BPSD-symtom genom teamarbete. Bristande kunskap och förutsättningar bidrog till svårigheter för att kunna lindra BPSD-symtom på geriatrisk avdelning. Medvetet och metodiskt arbete bidrar till ökad trygghet och välbefinnande för personen med demenssjukdom. / Background: Dementia is a public disease that is increasing and almost everyone who is affected has behavioral and psychological symptoms (BPSD) throughout the illness. Through person-centered care and individually tailored measures, BPSD-symptoms can be prevented and alleviated. It is common for elderly people with dementia to need care in a geriatric ward. The hospital environment causes a complex nursing situation for both the nurse and the person with dementia.  Aim: The aim was to describe the nurse's experiences of promoting and hindering factors in alleviating behavioural and psychological symptoms of dementia in a geriatric ward.  Method: A qualitative interview study was conducted with 10 nurses working in a geriatric ward. The interviews were analyzed based on Granheim and Lundman's (2004) content analysis with a manifest focus.  Results: The analysis led to two categories. The category Promoting factors to alleviate BPSD in the geriatric ward was broken down into the following subcategories: meeting basic needs, seeing the whole person, being creative in their solutions and the importance of teamwork. The second category Obstructing factors for alleviating BPSD in the geriatric ward was broken down into the following subcategories: not having the knowledge, that the care environment is not adapted, not having enough staff and time, and medicine that have a negative effect.  Conclusions: The nurses focused on person-centered work with the individual's basic needs in focus and alleviation of BPSD-symptoms through teamwork. Lack of knowledge and conditions contributed to difficulties in alleviating BPSD-symptoms in the geriatric ward. Conscious and methodical work contributes to increased security and well-being for the person with dementia.

Bakgrund Patienters rätt till delaktighet understryks i flera lagar och riktlinjer. Trots detta visar studier att personer med demenssjukdom i stor utsträckning helt exkluderas från delaktighet i beslut rörande deras vård. Dessa utmaningar och komplexiteten med att skapa delaktighet trots nedsatta kognitiva funktioner utgör ett ökat behov av kunskap och förståelse för demenssjuksköterskors arbete med att främja delaktighet för personer med demenssjukdom. Syfte Syftet är att beskriva demenssjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med delaktighet för personer med demenssjukdom inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod Studiens genomfördes som en empirisk kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys med manifest fokus. Resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med sju demenssjuksköterskor. Resultat Resultatet visar att demenssjuksköterskor arbetar med delaktighet på organisatorisk nivå genom att nå ut med information i ett tidigt skede och genom att samverka med regionen. Ett personcentrerat förhållningssätt präglar arbetet med delaktighet på individnivå genom ett gott bemötande, individanpassad kommunikation, att etablera en relation samt genom dokumentation skapa en bild av personen med demenssjukdom. Vidare främjas delaktighet på individnivå av att arbeta i team och av en underlättande vårdmiljö. Resultatet visar att otydlighet och att få ett uttalat samtycke kan utgöra hinder för delaktighet, liksom att vårdpersonal eller anhöriga fråntar personen med demenssjukdom möjligheten att delta. Konklusion Demenssjuksköterskor har en viktig funktion i arbetet med att på olika nivåer skapa förutsättningar för personer med demenssjukdom att vara delaktiga i sin vård genom hela sjukdomsförloppet. / Background Patients' right to participation is underlined in several laws and guidelines. Despite this, studies show that people with dementia are to a large extent completely excluded from participation in decisions regarding their care. These challenges and the complexity of creating participation despite impaired cognitive functions constitute an increased need for knowledge and understanding of dementia nurses' work to promote participation for people with dementia. Aim The aim of this study is to describe the experiences of dementia nurses´ with the participation of people with dementia within municipal healthcare. Method The study was conducted as an empirical qualitative interview study with an inductive approach and then analyzed with a qualitative content analysis with manifest focus. The results are based on semi-structured interviews with seven dementia nurses. Results The results show that the dementia nurse works with participation at an organizational level by reaching out with information at an early stage and by collaborating with the region. A person-centred approach characterises the work with participation at the individual level through good treatment, individualized communication, establish a relationship and through documentation create an image of the person with dementia. Furthermore, participation at the individual level is promoted by teamwork and a facilitating care environment. The results show that ambiguity and obtaining explicit consent can be obstacles to participation, as well as that healthcare professionals or relatives deprive the person with dementia of the opportunity to participate. Conclusions The dementia nurse has an important function in the work of creating conditions at different levels for people with dementia to be involved in their care throughout the course of the disease.

Bakgrund: Globalt lever 55 miljoner människor med en demensdiagnos. När en familjemedlem drabbas av demenssjukdom påverkas de närstående. Sjuksköterskan måste vara medveten om att båda parters hälsa och välmående samverkar med och påverkas av varandra. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vara närstående till en person med demenssjukdom i ordinärt boende. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som grundas på 14 vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med Fribergs femstegsanalys. Resultat: Efter analys framkom tre teman: "Upplevelsen av en förändrad livssituation”, ”Känslomässiga upplevelser” och ”Upplevelsen av ansvarsfördelning”. Resultatet visar att det var en lång och energikrävande väg till demensdiagnosen och att rollen som närståendevårdare väckte många känslor. Ansvarsfördelningen upplevdes inte som jämlik varken inom familjen eller relaterat till stöd och stödinsatser från hälso- och sjukvården. Slutsats: Det framgår att personal inom hälso- och sjukvården behöver få ökade kunskaper om demenssjukdom för att kunna informera och utbilda närstående och således kunna stärka deras empowerment. Resultatet kan öka hälso- och sjukvårdens förståelse för att vårdpersonal har bristande kunskap om demenssjukdom och att det påverkar hela vårdkedjan. / Background: Globally, 55 million people are living with a dementia diagnosis. When a family member suffers from dementia, the close relatives are affected. Nurses must be aware that the health and well-being of both parties interact with and are influenced by eachother. Aim: To describe close relatives’ experiences of being a close relative to a person with dementia in ordinary accommodation. Method: Qualitative literature review with an inductive approach based on 14 scientific articles. The analysis was made with Friberg’s five-step-analysis. Results: After analysis, three themes emerged: “The experience of changed life cirumstances”, “Emotional experiences” and “The experience of responsibility distribution”. Results show that the road to diagnosis was long and energy-consuming and that the role of an informal caregiver evoked many emotions. Responsibility distribution was not perceived as equal, either within the family or in relation to support from healthcare services. Conclusion: Healthcare professionals need increased knowledge of dementia to be able to inform and educate close relatives and thus strengthen their empowerment. The results can increase the healthcare system's understanding that healthcare professionals lack knowledge about dementia which affects the entire care trajectory.