Bakgrund: Att uppleva meningsfullhet i sina aktiviteter är något som arbetsterapeutyrket har kunskap om. Vad arbetsterapeuter har för arbetsuppgifter inom särskilt boende (Säbo) och hur de jobbar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom saknas det tydliga riktlinjer om Syftet: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutens roll och hur de arbetar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: I studien användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta arbetsterapeuter som arbetar inom Säbo intervjuades. Ett strategiskt urval användes för att rekrytera deltagare och data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetet resulterade i två kategorier och sju subkategorier. De två huvudkategorierna är arbetsterapeutens roll och meningsfulla aktiviteter. Under arbetsterapeutens roll framkom subkategorierna: Kompetens/organisation, personcentrering i aktivitet och att deltagarna saknar tid till aktiviteter. Deltagarna beskrev att arbetsterapeutens roll ser olika ut beroende på uppdrag och att arbetsterapeuterna har vilja och kompetens för att främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. Den andra huvudkategorin meningsfulla aktiviteter innehåller subkategorierna: Identifiera meningsfulla aktiviteter, främja meningsfulla aktiviteter och att småsaker ger meningsfullhet samt att miljön påverkar meningsfulla aktiviteter. Deltagarna kunde främja meningsfulla aktiviteter genom intervjuer, lyssna på levnadsberättelse, göra aktiviteter i dagliga livet (ADL) bedömning och närvaron med personen för att identifiera vad som är viktigt för den här personen. Slutsats: Arbetsterapeuter kan genom att jobba personcentrerat och jobba i team främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. För att kunna uppnå detta behöver arbetsterapeuten och teamet jobba mot samma mål. / Background: Experiencing meaningfulness in activities is something that the occupational therapist profession has knowledge of. There are no clear guidelines on what occupational therapists have to do in residential care facilities and how they work to promote meaningful activities for people with dementia. Aim: The aim of the study was to describe the role of occupational therapists and how they work to promote meaningful activities for people with dementia in residential care facilities. Method: The study used a qualitative approach with semistructured interviews. Eight occupational therapists who work within residential care facilities were interviewed. Strategic sampling was used to recruit participants and data were analyzed through qualitative content analysis. Result: The study resulted in two categories and seven subcategories. The two main categories are the occupational therapist's role and meaningful activities. Under the occupational therapist's role, the subcategories emerged: Competence/organization, person-centered in activity and that the participants lack time for activities. The participants described that the occupational therapist's role can look different depending on the assignment and that the occupational therapists have a desire and competence to promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. The second main category of meaningful activities contains the subcategories: Identify meaningful activities, promote meaningful activities, small things give meaning, and that the environment affects meaningful activities. Participants were able to promote meaningful activities through interviews, listening to life stories, doing activities of daily living (ADL) assessment, being present with the person to identify what is important to this person. Conclusion: By working person-centered and working in teams, occupational therapists can promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. In order to achieve this, the occupational therapist and the team need to work towards the same goal.

Bakgrund Demens är ett samlingsnamn för flera kognitiva sjukdomar. Det är en obotlig sjukdom som blir allt vanligare ​i hela världen. Vårdandet består främst av olika omvårdnadsåtgärder som bör anpassas efter individens behov. Ett vanligt problem är att personen med demenssjukdomen blir allt mer begränsad i det senare sjukdomsförloppet. I samband med sjukdomsprogressionen är det vanligt att deras autonomi begränsas till följd av bristande kommunikation. Personer med demenssjukdomar trivs som bäst inom hemmiljön. Vård inom akutsjukvården är även vanligt förekommande, trots att den sällan är anpassad för patientgruppens behov. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdomar inom akutsjukvård. Metod ​​En litteraturöversikt utformades utifrån information hämtat från kvalitativa och kvantitativa artiklar från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Dataanalysen utfördes enligt Fribergs fyra steg.​ Resultat Författarna fann fyra teman i​ resultatet; en otrygg vårdmiljö, kommunikation mellan patient och sjuksköterska, ett gott bemötande samt organisationens påverkan. Ur dessa teman framkom det att miljön inom akutsjukvården inte var anpassad för personer med demenssjukdomar. Utöver det beskrev deltagarna vikten av att kunna föra god kommunikation och att bemöta patienten med respekt och förståelse. Slutsats Vårdmiljön inom akutsjukvården ansågs vara svåranpassad. Bristfällig kommunikation mellan sjuksköterska och patient kunde leda till att patientens autonomi begränsades. Ett gott bemötande genomsyrades av ett personcentrerat förhållningsätt. Slutligen framkom det att samarbetet inom arbetsteamet ansågs vara bristande och att adekvat kunskap saknades.​ / Background Dementia is the collective name of several cognitive disorders. Dementia is an incurable disease that is becomming increasingly more common throughout the world. Care mainly consists of various nursing measures adapted to the needs of the individual. A common issue is that the person with the disease becomes increasingly limited in the later stages of the disease. With the progression of the disease, their autonomy is commonly limited as a result of a lack of communication. People with dementia feel the best in a homelike environment, care within an acute care setting is also common, despite the fact that it is seldom a care setting adapted to the patient groups needs. Aim The aim of this study was to describe nurses experiences of caring for people with dementia in an acute care setting. Method A literary review was designed based upon information from qualitative and quantitative articles from the databases Cinahl Complete and PubMed. The data analysis was performed according to Friberg's four steps. Results The authors found four themes in the results; an unsafe care environment, communication between the patient and nurse, good treatment, organizational impact. From these themes it was concluded that the environment within a emergency healthcare setting was not adapted for people with dementia. In addition, the study participants described the importance of being able to communicate with and to treat the patient with respect and understanding. Conclusions The emergency care environment was considered difficult to adapt. Poor communication between nurses and patients could lead to restrictions of the patients autonomy. Good treatment was characterised by a person-centred approach. Lastly, it was considered to be inadequate co-operation within the workforce and that there was a lack of adequate knowledge.

Bakgrund: Demenssjukdom är en av världens största utmaningar för folkhälsan med en prevalens på 55 miljoner diagnostiserade fall. Någon gång under sjukdomsperioden drabbas  nio av tio personer med demenssjukdom av beteendemässiga och psykiska symtom så som aggitation, aggression, apati, hallucinationer, ångest eller depression relaterade till smärta, infektion, miljö, över-eller understimulering eller att inte bli förstådda. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad för personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) på vårdboende.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Artikelsökningar gjordes i CINAHL, MEDLINE och PsycInfo där slutligen 14 artiklar kvalitetsgranskades och analyserades enligt Fribergs beskrivning av analys i fyra steg. Resultat: Analys av materialet ledde fram till tre teman med totalt sju subteman. Första temat var Miljön på vårdboende med tre subteman: Att beskriva organisatoriska utmaningar, Att beskriva sjuksköterskors positiva känslor, Att beskriva den fysiska miljönspåverkan. Andra temat var Kompetens för god omvårdnad med två subteman: Att beskriva erfarenhet och kunskap, Att beskriva behov av utbildning. Sista temat var Relationer med två subteman: Att lära känna personen, Att beskriva samspelet med närstående.  Slutsatser: Litteraturöversikten visar att sjuksköterskor behöver tid och kunskap för att utföra personcentrerad vård för att minimera BPSD för personer på vårdboende. / Background: Dementia disease is one of the world's greatest public health challanges with a prevalence of 55 million diagnosed cases. At some point during the illness, nine out of ten persons with dementia disease experience behavioral and psychological symptoms such as agitation, aggression, apathy, hallucinations, anxiety or depression related to pain, infection, environment, over- or understimulation or not being understood. Aim: Describe nurses' experiences of caring for persons with behavioral and psychological symptoms in dementia disease (BPSD) in nursing homes.  Method: A qualitative literature review with an inductive approach. Artical searches were done in CINAHL, MEDLINE and PsycInfo where finally 14 articles were quality checked and analyzed according to Friberg's description of analysis in four steps.  Results: Analysis of the material led to three themes with a total of seven subthemes. The first theme was The enviroment in nursing homes with three subthemes: To describe organizational challenges, To describe nurses positive experiences, To describe the impact of the physical enviroment. The second theme was Competence for good caring with two subthemes: To describe experience and knowledge, To describe the need for education. The last theme was Relationships with two subthemes: Getting to know the person, To describe interaction with relatives.  Conclusions: The literature review shows that nurses need time and knowledge to perform personcentred-care to minimize BPSD for persons in nursing homes.

Bakgrund En stor andel av äldre personer drabbas av demenssjukdom i Sverige. Sjukdomen ger ofta en känsla av att tappa sin identitet och upphov till beteendemässiga symtom som försämrar livskvalitet och skapar lidande. Med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder kan dessa personer få hjälp att återskapa sin identitet, minska oro och ångest och därmed öka deras livskvalitet och välbefinnande. Syfte Att beskriva omvårdnadsåtgärder som främjar hälsorelaterad livskvalitet hos personer med demenssjukdom. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed, artiklarna som användes var publicerade mellan 2019 och 2024. Resultat I resultatet framkom att det viktigaste för att öka livskvaliteten för personer med demenssjukdom är individanpassat stöd och aktiviteterna. Involverar personer med demenssjukdom i sociala sammanhang, främjar delaktighet och skapa en trygg omgivning för att bidra till en bättre livskvalitet. Terapiformer som fysisk aktivitet, djurterapi och musikterapi har visat sig ha betydande positiva effekter på hälsa och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Slutsats De olika omvårdnadsåtgärderna som har en positiv effekt på livskvaliteten och välbefinnandet är exempelvis fysisk aktivitet, att vara ute i naturen, att bibehålla sociala relationer och känna en gemenskap, att lyssna på musik samt att vara i närheten av djur. / Background A large proportion of elderly individuals are affected by dementia in Sweden. The disease often leads to a sense of losing one's identity and gives rise to behavioral symptoms that deteriorate quality of life and cause suffering. Through various nursing interventions, these individuals can receive help to restore their identity, reduce agitation and anxiety, thereby increasing their quality of life and well-being. Aim To describe nursing interventions that promote health-related quality of life in people with dementia. Method The study was conducted as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were CINAHL and PubMed, and the articles used were published between 2019 and 2024. Results The results revealed that the most important factor in increasing the quality of life for people with dementia is individualized support and activities. Involving people with dementia in social settings promotes participation and creates a secure environment to contribute to a better quality of life. Therapies such as physical activity, animal-assisted therapy, and music therapy have been shown to have significant positive effects on the health and well-being of individuals with dementia. Conclusions The various nursing interventions that have a positive effect on quality of life and wellbeing include, for example, physical activity, being outdoors in nature, maintaining social relationships and a sense of community, listening to music, and being in the presence of animals.

Bakgrund   Demenssjukdomar är en grupp sjukdomar som orsakar att hjärnans celler successivt och irreversibelt förlorar funktion och dör. Detta kallas neurodegeneration. Symtomen för demens varierar mellan de olika typerna av demenssjukdom. Demenssjukdomar kan behandlas till en viss grad, men går inte att bota. Alla med demenssjukdom behöver till slut stöd och hjälp i vardagen. Vissa med demenssjukdom bor i någon form av icke-ordinärt boende, alltså inte i det egna hemmet. På icke-ordinära boenden får den demenssjuke personen hjälp av personal för att klara av vardagen och sin sjukdom, men många bor hemma. Då är det inte sällan anhöriga som står för hjälp och stöd. Syfte Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda en person med demenssjukdom i hemmet. Metod Denna litteraturöversikt är icke-systematisk med kvalitativ ansats. Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar, varav nio med kvalitativ ansats och en med mixad metod. Artiklarna inhämtades från sökning i databasen PubMed. Artiklarna analyserades genom integrerad analys. Resultat Fem teman identifierades i resultatet: Förändrade relationer och en ny framtid, Den nya rollen, Erfarenheter av samhälle och kultur, Konsekvenser för anhörigvårdaren samt Positiva erfarenheter. Resultatet påvisade att anhöriga som vårdar personer med demens i hemmet i hög utsträckning känner sorg och förlust, dels över den demenssjuke personen, dels för relationen de haft och som inte längre är densamme. Det framkom även frustration och en känsla av otillräcklighet i den nya rollen som anhörigvårdare. Slutsats Omvårdnaden och vården som anhöriga bistår sina demenssjuka familjemedlemmar är viktig och ovärderlig för samhället. Dock blir de anhöriga inte sällan påverkade psykiskt, fysiskt och existentiellt av vad det innebär att vara anhörigvårdare. / Background Dementia is a group of diseases that cause brain cells to successively and irreversibly lose function and die. This is called neurodegeneration. The symptoms of dementia differ between the different types of dementia. Dementia can be treated to a certain degree but cannot be cured. All persons with dementia will at some point need support in their everyday lives. Some with dementia live in a residential facility or nursing home, thus not in the ordinary home. In residential facilities or nursing homes, the person with dementia receives help and support from personnel to manage everyday life, yet many live in their own homes. Those who live at home often receive help and support from family and relatives. Aim The aim was to describe the experiences of family caregivers caring for a relative with dementia at home. Method This literature review is non-systematic with a qualitative approach. The result was based on ten research articles, nine of which had qualitative approaches and one was a mixed method study. The articles were retrieved from searches in the database PubMed. The articles were analyzed with an integrated analysis.  Results Five themes were identified in the result: Changed relationships and a new future, The new role, Experiences of society and culture, Consequences for the family caregiver, and Positive experiences. The result showed that family caregivers largely experience grief and loss, partly over the person with dementia, and partly over the relationship they had and that is no longer what it used to be. Frustration and a feeling of inadequateness in their new roles also emerged as a result. Conclusions The care that family caregivers provide their relatives with dementia is important and invaluable for society. Yet the family caregivers often suffer psychological, physical, and existential consequences from what caregiving entails.

The aim of this study was to identify differences in how the service respite care in ordinary housing is offered to people who are caring for or supporting relatives with dementia in nine municipalities in a region in southern Sweden. The study has focused on organizational factors that may affect the use of the service and the theoretical aspects of professional discretion and assessment principles in social work. To examine this, data was collected from a semi-structured survey (n = 59) directed to assistance officers and chief managers. Secondary quantitative data from a mapping of the nine municipalities support for people with dementia and their relatives was also included in the study. The methods used to analyse data were statistical analysis and quantitative content analysis. The span between equal and individual care have been studied to gain perspective on how local assistance officers and chief managers can adapt the availability and configuration of the service, in relation to the guidelines and the individual's needs. The results of the study show that there are differences in how municipalities offer respite care in ordinary housing for the informal carers and on what grounds they have access to it. There are also differences in the range of the service in some of the municipalities. Respondents estimate that they have wide professional discretion to adapt the service to individual needs, while they feel that the municipality's guidelines should be followed. Furthermore, the results show that use of the service is relatively low in the studied municipalities. To increase the use, respondents believe that security, confidence and trust are especially important in the relationship between the staff in home care services and the carers.

Bakgrund: Demenssjukdom blir allt vanligare och risken att drabbas ökar i takt med stigande ålder. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) förekommer ibland till följd av demenssjukdomen. BPSD delas in i fyra huvudgrupper där hyperaktivitet innebär vandring, upprepat frågande, muntligt störande beteende samt agitation och aggressivitet, som är något av det svåraste och mest utmanande att bemöta för omgivningen. Syfte: Syftet var att sammanställa omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet i samband med demenssjukdom. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt enligt SBUs riktlinjer. De kvantitativa studierna analyserades med stöd i processen för manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: I resultatet framkom två övergripande typer av omvårdnadsinterventioner: Generella omvårdnadsinterventioner med tre grupper: Musik minskar agitation och aggressivitet, Närhet till hundar kan stabilisera agitation och aggressivitet, och Ljusterapi för bättre dygnsrytm minskar agitation. Individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med två grupper: Interventioner utifrån patientens intressen minskar beteendeproblem och Individualiserad Montessori intervention minskar agitation. Resultatet indikerade att generella omvårdnadsinterventioner hade en kortvarig effekt på patienterna medan omvårdnadsinterventioner baserade på individens behov antydde ett bättre och mer långvarigt resultat. Konklusion: Rätt metoder är en förutsättning för att kunna hjälpa människor samt att de är utformade för rätt målgrupp och sker evidensbaserat. Eftersom omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet indikerade en kortvarig effekt behöver samtlig personal arbeta aktivt och kontinuerligt med individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med hänsyn till patientens bakgrund, vilket överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer (Socialstyrelsen 2010). / Background: Dementia is increasingly common, and the risk increases with age. Behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) sometimes occur as a result of dementia. BPSD is divided into four main groups where hyperactivity containing wandering, verbal behavior and agitation/aggression, is one of the most difficult and challenging symptoms that both caregivers and family members are faced with. The purpose: The purpose was to compile nursing interventions that can limit hyperactivity in dementia care. Method: The method was a systematic literature review carried out under SBUs guidelines. The quantitative studies were analyzed with the support of the process of content analysis according to Graneheim & Lundman (2003). Results: The result revealed two main types of nursing interventions: General nursing interventions with three groups: Music reduces agitation and aggression, Dogs within close proximity can stabilize both agitation and aggression and Light therapy improves circadian rhythm and thereby decreases agitation. Personalized care interventions with two groups: Patient interest based interventions decreases behavioral problems and Montessori interventions which focus on the person as an individual reduces agitation. The result indicated that the general nursing interventions had a short term effect on patients. However, the interventions based on individualized care suggested a better and longer lasting effect. Conclusion: The right methods are a prerequisite to be able to help people and that they are formed evidence based for the right purpose. As the nursing interventions for hyperactivity only provide short term effect, the staff caring for the patient need to work actively as well as continuously with individualized interventions with respect to the patients background, which is consistent with the Social board’s guidelines (The Social board 2010).

Bakgrund: Demenssjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna i världen och förväntas öka kraftigt. Demenssjukdom påverkar det dagliga livet för både den som är sjuk och för anhöriga. Problem: Många anhöriga vårdar sin närstående i hemmet i många år vilket påverkar dem i stor utsträckning. Oftast leder det till en kritisk punkt och beslut om flytt till särskilt boende blir aktuellt. Detta examensarbete kan vara till hjälp för att vårdpersonal ska möta och ge stöd på ett bra sätt. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser i samband med flytt av deras närstående med demenssjukdom till särskilt boende. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Anhöriga upplevde sig ensam i sin situation och skuld gentemot sin närstående. De behövde anpassa sig till en ny livssituation. De önskade vara delaktiga i vården och att få känna trygghet i samverkan med vårdpersonal. Stöd av familj, vänner och andra personer var av stor vikt. De hade behov av samhörighet. Slutsats: Utifrån resultatet kan vårdpersonal möta och ge stöd på ett bra sätt till anhöriga när de är medvetna om anhörigas upplevelser när deras närstående flyttar. / Background: Dementia is one of the most common diseases in the world and is expected to increase considerably. Dementia affects the daily life for the one with the illness and for the relatives. Problem: many relatives take care of their related at home for many years which has proved being a burden for them. Most often, it leads to a critical point and the decision on the move to nursing home becomes necessary. This master thesis contribute to healthcare professionals to meet and provide support to relatives in a good way. Purpose: to describe the relatives experiences associated with the relocation of their related with dementia. Methods: A systematic literature review with descriptive synthesis. Results: Relatives felt alone in their situation and felt guilt toward their related. They had to adapt to a new life situation. They wanted to be involved in the care and wanted to feel secure when they interact with the healthcare professionals. The support of family, friends and other people were of great importance. They needed affinity. Conclusion: Based on the results healthcare professionals can respond to and provide support in a great way for family members when they are aware of the family's experiences in connection with the relocation of their relatives.

Bakgrund: Utvecklingen är att fler och fler drabbas av demenssjukdom vilket innebär att antalet personer som får vård i ordinärt boende kommer att öka. Vården som ges ska vara personcentrerad och underlätta vardagen samt bidra till en ökad livskvalitet för personen.  Syfte: Att undersöka vilka hinder och möjligheter som påverkar sjuksköterskans arbete med att tillämpa personcentrerad vård för personer med demenssjukdom i ordinärt boende. Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården och besöker personer med demenssjukdom har intervjuats. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visar att det som möjliggör personcentrerad vård för sjuksköterskan är att möta personen i dennes bekanta miljö, att se anhöriga som en resurs i vården samt att arbeta som ett team med andra professioner. Det som hindrar sjuksköterskan att tillämpa personcentrerad vård är att begränsas av organisationen, att sakna kompetens i teamet och att inte nå fram till personen. Slutsats: För att kunna bedriva personcentrerad vård behöver sjuksköterskan få de organisatoriska förutsättningarna som möjliggör detta arbete, i form av god tid för hembesök, möjlighet till teamarbete med hemtjänst och demensteam samt möjlighet till att stödja och handleda vårdpersonalen och anhöriga. / Background: The development is that more and more people are suffering from dementia, which will mean that the number of people receiving nursing in ordinary housing will increase. The care provided must be person-centered and facilitate everyday life and contribute to an increased quality of life for the person. Aim: To investigate the obstacles and opportunities that affect the nurse's work of applying person-centered care for persons with dementia in ordinary housing. Method: A qualitative design with semi-structured interviews. Nurses working in home care and visiting people with dementia have been interviewed. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Outcome: The study shows that what enables person-centered care for the nurse is to meet the person in his familiar environment, to see relatives as a resource in the care and to work as a team with other professions. What prevents the nurse from applying person-centered care is to be limited by the organization, to lack the competence of the team and not to reach the person. Conclusion: To be able to implement person-centered care the nurse need to have the organizational conditions for enabling this work, in the form of enough time for home visits, the opportunity for teamwork with home care services and dementia teams, as well as the opportunity to support and supervise the carestaff and relatives.

<p>Om närstående ska orka leva tillsammans med en yngre demenssjuk partner behöver de erbjudas stöd som är utformat utifrån deras situation och behov. Syftet var att i samarbete med närstående till personer vars demenssjukdom debuterat före 65 års ålder planera ett närståendestöd. Metoden som användes var Participatory Action Research (PAR), en interaktiv forskningsmetod som innefattar reflektion, analys och handling. Fokusgruppssamtal genomfördes med två fokusgrupper vid vardera tre tillfällen. Samtliga deltagare var make eller maka som levde tillsammans med en yngre demenssjuk partner. Studien visade att närstående genomgår en process som har stora likheter med och följer den transitionsprocess som personen med demenssjukdom går igenom. Initialt upplevde närstående oro, ovisshet,ensamhet och osäkerhet och man upplevde brist på stöd. För att lindra dessa upplevelser krävs indirekt stöd riktat mot den sjuke och direkt stöd riktat mot den närstående. Tidigt i sjukdomsförloppet behövs individuellt anpassat stöd som bör förändras i takt med att sjukdomsprocessen fortskrider. Att ha tillgång till en person som kan fungera som lots mellan de olika övergångar närstående går igenom var betydelsefullt.</p> / <p>Living together with a younger spouse who is suffering from dementia requires that relatives are offered support. The aim of this Participatory Action Research (PAR) project was to, in collaboration with relatives, plan support for relatives to persons with dementia below 65 years of age. PAR is an interactive research method based on reflection, analysis and action. Two groups of relatives participated in focus groups at three occasions and data were content analysed. Relatives were wives or husbands to a younger person with dementia. Findings showed that relatives pass through a similar transition process as the person. It is important to offer individualized support initially, support that needs to be changed as the disease proceeds. Furthermore, the study showed that if relatives shall manage their own anxiety, uncertainty, and feelings of loneliness, emotional support is necessary. However, it is impossible to just offer direct support to the relatives without considering the sick persons’ needs. Finally, a personal guide that could follow the couple trough the entire process would be of importance.</p>