Bakgrund: Personer med demenssjukdom lider av kognitiva, minnes- och fysiska försämringar under sitt tillstånd, vilket ofta leder till malnutrition och försämrad hälsa. Måltidsmiljön är en viktig bidragande orsak till måltidsupplevelsen för personer med demenssjukdom eftersom de upplever måltiderna annorlunda än andra människor. Måltidsmiljöns egenskaper har rapporterats orsaka frustration och känslor av avhumanisering för personer med demenssjukdom som bor på äldreboende, vilket ofta har lett till minskat matintag, malnutrition och försämrad hälsa. Syfte: Att beskriva faktorer i måltidsmiljön som påverkar måltidsupplevelsen hos personer med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt av tolv vårdvetenskapliga artiklar, åtta av kvalitativ ansats och fyra av kvantitativ ansats. Resultat: Fyra huvudteman identifierades: 1) Audiovisuell stimulans genom matsalsdekorationer, tallrik, redskap och bordsorganisation, samt bakgrundsmusik, 2) Sociala interaktioner mellan personer med demenssjukdom och deras kamrater, vårdpersonalen, och anhöriga, 3) Matens karaktär, uttryckt av arom, presentation, konsistens och smak, och 4) Kulturell betydelse av maten och hur den inspirerar känslor av tillhörighet samt goda minnen. Slutsats: Faktorer i måltidsmiljön såsom färger, bakgrundsmusik, aromer, sociala interaktioner mellan deltagare under måltiden, presentation och konsistens av mat samt tillgången på traditionell mat visade sig vara mycket bidragande till personcentrerad vård av personer med demenssjukdom vilket främjade deras hälsa. / Background: Persons with dementia suffer from cognitive, memory, and physical impairments over the course of their condition, which often leads to malnutrition and worsening of their health. The meal environment is an important contributor to the meal experience of persons with dementia since they experience mealtimes differently than other people. The characteristics of the meal environment have been reported to cause frustration and feelings of dehumanization for persons with dementia who reside in nursing homes, which has often led to decreased food intake, malnutrition, and worsened health. Aim: To describe factors in the meal environment that affect the meal experience for persons with dementia. Methods: A general literature review of 12 caring science articles, eight of qualitative design and four of quantitative design. Results: Four main themes were identified. 1) Audiovisual stimulation through dining room decorations, plate, utensil, and table organization, as well as background music, 2) Social interactions between persons with dementia and their peers, the staff, and their relatives, 3) Character of the food expressed by the aroma, presentation, texture, and flavor, and 4) Cultural significance of the food and how it inspires feelings of belonging, as well as good memories. Conclusion: Factors in the meal environment, such as colors, background music, aromas, social interactions between participants in the mealtime, presentation, and texture of the food, as well as availability of traditional food were shown to be very contributive to the person-centered care of persons with dementia, and to promote their health. Keywords: literature review, malnutrition, meal environment, person-centered care, persons with dementia.

People with dementia are commonly in need of some form of social care from the social services in order to manage their everyday situations. However, social services are shaped by the construction of policy targets. The aim of this dissertation is to explore the social citizenship for people with dementia. Social citizenship for people with dementia is explored by studying how people with dementia, in policy documents, have been constructed as a target group and also by studying how policies are enacted in practice by care managers, in their work and in their meetings with people with dementia. This is illustrated by studying policy documents from national level which range over nearly 40 years and 19 interviews with care managers. It is shown that, if and when, people with dementia are visible in policy documents, they commonly have a negative construction based on their cognitive and communicative abilities, as a burden, disturbing and incapable. It is further investigated how street-level bureaucrats, in this case care managers, experience meeting with people with dementia when they apply for social services. It is shown that care-managers experience difficulties concerning this group comprised of the exchange of information between care managers and people with dementia, refusal of social services by the person, the influence of relatives and other professions as well as moral dilemmas, such as the relations between the person with dementia and their relatives. The study shows that care managers have little support from policies, e.g. legislation and guidelines, in how to handle these dilemmas, and must thus create their own local ways of handling these situations. Care managers are thus influential policy actors concerning the policy target group of people with dementia. The policy processes which this dissertation illustrates, affect the social citizenship of people with dementia. It is shown that they, to an extent, have difficulties in influencing their own everyday situation concerning social services. Finally, the policy processes, will affect their possibility to influence their social citizenship. / Personer med demenssjukdom behöver vanligtvis någon form av socialt stöd från socialtjänsten för att kunna hantera sin egen vardag. Emellertid så är socialt stöd format av konstruktionen av policymålgrupper. Syftet med denna avhandling är att undersöka det sociala medborgarskapet för personer med demenssjukdom genom att studera hur dessa personer, som policymålgrupp, har konstruerats i policydokument samt hur policys iscensätts i praktiken av biståndshandläggare inom socialtjänsten, i deras arbete och i deras möten med personer med demenssjukdom. Detta belyses genom studier policydokument på nationell nivå som spänner över nästan 40 år samt intervjuer med 19 biståndshandläggare. Studien visar att om och när personer med demenssjukdom är synliga i policydokument så har de vanligtvis en negativ konstruktion som baseras på deras kognitiva- och kommunikativa förmågor, som betungande, störande och inkapabla. Vidare undersöks i denna avhandling hur gräsrotsbyråkrater, i form av biståndshandläggare, upplever mötet med personer med demenssjukdom då de ansöker om socialt stöd från socialtjänsten. Det visas att handläggare upplever svårigheter i deras möten med denna grupp. Svårigheterna ligger i utbytet av information mellan handläggare och personen med demens, vägran från personen att ta emot stöd, inflytande från anhöriga och andra professioner samt moraliska dilemman som relationen mellan personen med demenssjukdom och anhöriga. Handläggare har lite stöd från policys, såsom lagar och riktlinjer, i hur de ska hantera dessa svårigheter och måste således hitta egna, lokala, sätt att hantera dessa situationer. Handläggare är således inflytelserika policyaktörer rörande policymålgruppen personer med demenssjukdom. De policyprocesser som avhandlingen berör påverkar det sociala medborgarskapet för personer med demenssjukdom. Det visas att de, till viss del, har svårigheter att påverka sin egen vardag i relation till stöd från socialtjänsten. Slutligen påverkar policyprocesser möjligheten för personer med demens att påverka sitt sociala medborgarskap.

Bakgrund: I Sverige beräknas att cirka 40% av personer med kognitiv sjukdom vårdas på särskilt boende och innan de flyttar dit är det ofta anhöriga som ger informell om­vårdnad i hemmet. Tidigare forskning har visat att vården av en person med kognitiv sjukdom och processen att flytta denne till särskilt boende är påfrest­ande för anhöriga, med stor risk för att utveckla egen ohälsa. Regeringen har under 2022 beslutat om en anhörig­strategi för att stärka anhörigas rätt till stöd, och Socialstyrelsen publicerade ett kunskapsunderlag för vårdgivare under 2023 i syfte att underlätta implementering av anhörigperspektivet. Därför är det intressant att studera hur sjuksköterskor idag stöttar anhöriga under denna process. Syfte: Studiens syfte är att utforska hur sjuksköterskor i kommunal verksamhet beskriver stödet de ger till anhöriga till personer med kognitiv sjukdom under transitionsprocessen från ordinärt boende till särskilt boende, samt om de upplever att det finns förbättringsmöjligheter.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Det gjordes 13 semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård och särskilt boende, med minst ett års erfarenhet från ena eller båda verksamheterna. En kvalitativ innehållsanalys med en manifest tolkning gjordes för att få fram ett resultat.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: 1. Att hjälpa anhöriga ur en ohållbar situation. 2. Att skapa en god relation. 3. Att samverka. 4. Att förhålla sig till brister i verksamheten. Resultatet visade att sjuksköterskorna börjar stötta anhöriga i processen långt tidigare än förväntat och är medvetna om de svåra känslor som anhöriga brottas med innan de fattar beslut om flytt. Sjuksköt­erskorna på särskilt boende arbetar ofta hårt med att öka tryggheten för anhöriga och göra dem delaktiga, och ett väl fungerande teamarbete är viktigt för ett gott samarbete med anhöriga, liksom att det finns anhörigstödjare att tillgå. De pekade också på att det finns brister i verksamheten, både av organisatorisk och kulturell art, som påverkar stödet till anhöriga negativt.  Slutsatser: Studien visade att sjuksköterskor i hög grad är medvetna om de problem och utmaningar som anhöriga står inför när de måste separera från en familje­medlem med kognitiv sjukdom. Studien pekar på förbättringsbehov avseende sjuksköterskors kompetensnivå, rutiner som verkar för ett mer jämlikt tillhanda­hållande av stöd för anhöriga, samt att sjuksköterskor får mer resurser för denna folkhälsofrämjande verksamhet. / Background: Some 40% of persons with dementia in Sweden live in care homes, and before they move there, are cared for by informal family caregivers in the home. Previous research has shown that the process of caring for a person with dementia and moving them to a care home is taxing for family caregivers, with increased risk of developing health problems of their own. The Swedish government has in 2022 presented a national next-of-kin strategy aiming to strengthen the right to support for family caregivers and Socialstyrelsen published a guide for healthcare providers to implement the next-of-kin perspective in 2023. In this light, it is of interest to study how registered nurses working in homes and care homes support family caregivers today.  Aim: The aim of the study is to investigate how registered nurses in the context of elder care, both in ordinary homes and in nursinghomes, describe the support they give to relatives of persons with dementia during the transitionprocess from ordinary living to care home living, and if they see possibilities for improvement.  Method: A qualitative interview study with inductive approach was made. There were 13 semistructured interviews made with registered nurses working in home care and care home settings, having at least one year of experience from one or both of the settings. A qualitative content analysis with a manifest interpretation was made to generate a result.  Results: The analysis resulted in four main categories: 1. Helping family caregivers in an untenable situation. 2. Creating a good relationship. 3. Cooperation. 4. Relating to the shortcomings of the area of care. The result showed that registered nurses support family caregivers long before expected and are aware of the difficult feelings relatives deal with before they decide on care home living. The nurses in care homes often work hard aiming to create a sense of security and participation for relatives. A well functioning team is a foundation for a good collaboration with relatives, and access to external support is an important resource. The nurses also identified organizational and cultural problems, affecting the support negatively.  Conclusions: The study shows that registered nurses are highly aware of the problems and challenges facing family caregivers when needing to separate from a family member with dementia. The study indicates areas of improvement concerning the nurses need for further education, routines that facilitate a higher degree of equal opportunities for relatives, and that the nurses have more resources allocated for this area of preventative public health care.

Bakgrund: Aktivitetsbalans har en central roll inom arbetsterapi och demens är en sjukdom som ökar hos äldre personer och dessutom leder till att fler närstående blir påverkade. Det finns begränsad kunskap om det interpersonella perspektivet kopplat till närståendes upplevda aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med arbetet var att kartlägga aktivitetsbalans hos närstående till personer med demens. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en tvärsnittsstudie med en enkät innehållande åtta bakgrundsfrågor och självskattningsinstrumentet OBQ11. Ett bekvämlighetsurval användes och analys av insamlad data från 45 deltagare gjordes med SPSS. Resultat: Närstående till personer med demens har generellt skattat sin aktivitetsbalans som låg. Kvinnor har skattat lägre aktivitetsbalans än män. Gruppen pensionär eller arbetslösa har skattat sin aktivitetsbalans högre än gruppen arbetar eller studerar. Slutsats: De låga skattningarna av aktivitetsbalans kan medföra aktivitetsobalans och risk för upplevd ohälsa i vardagen medan de höga skattningarna kan leda till hälsa och aktivitetsbalans. Implikationer: Det är viktigt för arbetsterapeuter att tillföra det interpersonella perspektivet till aktivitetsbalans. Det är dessutom viktigt att kunna stödja med verktyg som kan underlätta vardagen för både den närstående och den demensdrabbade. / Background: Occupational balance plays a central role in occupational therapy and dementia is a disease that is increasing in older people and also leads to more relatives being affected. There is limited knowledge about the interpersonal perspective linked to relatives' perceived occupational balance. Aim: The aim of this study was to map the occupational balance in relatives of people with dementia. Method: The study was conducted with a quantitative method, a cross-sectional study with a questionnaire containing eight background questions and the self-assessment instrument OBQ11. A convenience sample was used and analysis of collected data from 45 participants was done with SPSS. Results: Relatives of people with dementia have generally estimated their occupational balance as low. Women have estimated lower occupational balance than men. The group of pensioners or unemployed people has estimated their occupational balance higher than the group working or studying. Conclusions: The low estimates of occupational balance can lead to occupational imbalance and risk of perceived ill health in everyday life, while the high estimates can lead to health and occupational balance. Implications: It is important for occupational therapists to bring the interpersonal perspective to occupational balance. It is also important to be able to provide support with tools that can make everyday life easier for both the relatives and the person with dementia.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.