Background: Dementia mainly affects the elderly and is characterized by cognitive impairment and difficulty managing daily activities. The need for support in every day life increases with the progression of dementia. The patient group is overrepresented in hospital care where adaptions for patients with dementia is uncommon. Aim: The aim is to describe nurses experiences from caring for patients with dementia in hospitals. This litterature review explores the experiences of nurses caring for patients with dementia in hospital settings. Method: General litterature review according to Friberg (2022). 11 qualitative and 2 quantitative articles were analyzed. Results: Three themes of experiences was identified: the importance of communication when caring for patients with dementia, success factors when caring for patients with dementia and challanges in caring for patients with dementia. Nurses experienced that communication was a key factor for providing adeqate care. Furthermore, nurses experienced that the resourses available and how they are utilised affects care. Nurses also experience that there are certain challanges in caring for patients with dementia. Conclusion: Nurses experienced challanges in caring for patients with dementia. Nurses also experienced a decreased workload when relatives of the patients joined the patients during stay in the hospital and when staffing allowed for carers to give continuous support to patients with dementia. / Bakgrund: Demenssjukdom drabbar främst äldre och kännetecknas av kognitiv svikt och svårigheter att klara sig själv. Behovet av stöd i vardagen ökar med sjukdomens progression. Patientgruppen är överrepresenterad i sjukhusvård där anpassningarna för demenssjukdom sällan finns. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom på sjukhus. Metod: Allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2022) där 11 kvalitativa och 2 kvantitativa artiklar analyserades.  Resultat: Tre teman av sjuksköterskors upplevelser identifierades: kommunikationens betydelse vid vård av patienter med demenssjukdom, framgånsfaktorer vid vård av patienter med demenssjukdom och utmaningar vid vård av patienter med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde att kommunikation hade en viktig roll i vården av patienter med demenssjukdom. Vidare upplevde sjuksköterskor att resurser som finns att tillgå samt hur de används har en inverkan på vården. Sjuksköterskor upplever även att det finns särskilda utmaningar i att vårda patienter med demenssjukom. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att bemanning ibland inte räckte till och att sjukhusmiljön inte var anpassad för patienter med demenssjukdom. Sjuksköterskors upplevelser visade att samarbete med anhöriga kunde öka möjligheterna till god vård.  Sjuksköterskor upplevde även en minskad arbetsbelastning när anhöriga fanns med patienter på sjukhuset och när det fanns tillräckligt med personal för att stödja patienten under längre tid.

Bakgrund: Det sker en ökning av personer med demenssjukdom vilket ökar kravet på vårdens som ges. Patienter och deras anhöriga erfar brister i vården, bland annat i den personcentrerade vården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom. Metod: Metoden och dataanalysen har utgått från Fribergs litteraturöversikt. Datainsamlingen gjordes genom att söka fram vårdvetenskapliga artiklar. Urvalet bestod av erfarenheter som legitimerade sjuksköterskor hade av att vårda patienter med demenssjukdom. Därefter kvalitetsgranskades varje artikel och sedan analyserades deras syfte, metod och resultat. Resultat: Resultatet indelades i följande tre teman; organisationens påverkan på vårdkvaliteten, vårdrelationens betydelse samt tolkning av patienters behov. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att öka sin kunskap och etablera meningsfulla vårdrelationer, även om detta kan vara krävande. Tolkning av patienters behov utgjorde en central utmaning för sjuksköterskor. Organisationens aspekter kan skapa hinder för en personcentrerad vård, vilket understryker behovet av en stödjande organisation för att kunna implementera en vård av god kvalitet till patienter med demenssjukdom och deras anhöriga.

Bakgrund: Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Att utveckla tidig demenssjukdom före 65 års ålder kallas också för Young-onset dementia YOD. Det är låga förväntningar på att symtomen orsakas av demenssjukdom hos yngre personer, vilket resulterar i att personen ofta feldiagnostiserats och att tiden för att ställa en demensdiagnos blir fördröjd. Att utveckla demenssjukdom i tidig ålder innebär större förändring i livsstil.Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med tidig demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserat på narrativ i form av självbiografier. fyra självbiografier analyserades enligt Dalborgs (2022) analysmetod.Resultat: Litteraturstudiens resultat redovisas under tre huvudkategorier och elva underkategorier. Tiden före diagnos när de första symtomen startade och utreddes. Upplevelsen av att få en demensdiagnos i ung ålder som gjorde att personerna reagerade kraftigt känslomässigt och hamnade i en kris. Efter att de fått diagnos behövde personerna göra stora livsförändringar, kände sorg över inte kunna arbeta och rädsla inför sjukdomens sista fas samt tänkte mycket på sina anhöriga.Slutsatser: Litteraturstudiens slutsats är att det för personer som utvecklar demenssjukdom i tidig ålder får stora konsekvenser och innebär omfattande livförändringar

Bakgrund: Risken att utveckla demenssjukdomar ökar med stigande ålder och det sker en kontinuerlig ökning globalt. Sjukdomen förvärras progressivt över tid, är obotlig och dödlig. Det ställs större krav på vården att kunna möta upp det ökande vårdbehovet. Det är viktigt att kunna möta vårdbehovet och ge dessa patienter en adekvat och värdig vård, trotts sjukdomens komplexa natur. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med symptom av demenssjukdom i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med stöd av Polit & Becks nio-stegsmodell. Denna studie analyserades i enlighet med Graneheim & Lundmans innehållsanalys. Resultaten utgick från nio orginalartiklar som söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: personens välbefinnande och samverkan. Slutsats: Sjuksköterskorna stötte på utmaningar då patienterna inte kunde utrycka sina känslor och behov till följd av den kognitiva svikten som medföljer vid symptom av demenssjukdom i livets slutskede. En god relation mellan sjuksköterskorna och anhöriga är avgörande i givandet av adekvat vård. Vidare forskning inom demensvård krävs för att få en bättre förståelse och öka kunskapen inom vården. / Background: The risk of developing dementia increases with age and there’s a continuous global rise. The disease worsens over time, is incurable and fatal. With greater demands on the healthcare system, it’s important to have the capacity to meet the healthcare needs of these patients and provide adequate and dignified care, despite the complexity of the disease. Aim: The purpose of this literature study was to describe nurses' experiences of caring for people with symptoms of dementia at the end of life. Method: A general literature study was carried out with the support of Polit & Beck's nine-step model. This study was analyzed in accordance with Graneheim & Lundman's content analysis. The results were based on nine original articles that were searched in the databases CINAHL and PubMed. Results: Two main categories were identified: Patient well-being and collaboration. Conclusions: The nurses encountered challenges as patients were unable to express their feelings and needs due to the cognitive impairment that accompanies end-of-life dementia. A good relationship between nurses and relatives is crucial in providing adequate care. Further research in dementia care is required to gain a better understanding and increase knowledge in care.

Bakgrund: Demenssjukdom är progressiv och påverkar personens förutsättningar att leva ett självständigt liv. Behandlingen för personer med demenssjukdom planeras utifrån en personcentrerad vård där icke-farmakologiska interventioner implementeras i syfte att underlätta symtombördan och öka personens livskvalité. Sjuksköterskans roll är väsentlig i vårdandet av personer med demenssjukdom. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda personer med demenssjukdom på sjukhus. Metod: Roséns granskningsprocess har inspirerat litteraturstudiens systematiska tillvägagångssätt. Sökningarna genomfördes i CINAHL och PubMed och genererade sju vetenskapliga artiklar bestående av kvalitativ metod. Artiklarna har analyserats utifrån en induktiv ansats. Resultat: Litteraturstudiens resultat identifierade sex kategorier: ökad arbetsbörda, kunskap och kompetens, interventioner vid BPSD, kommunikation, teamsamarbete, sjukhusmiljö. Slutsats: Det framkom orsaker som främjar eller hindrar förutsättningarna för bedrivandet av en personcentrerad vård. Hindrande var sjukhusmiljön, en ökad arbetsbörda samt en brist på kunskap och kompetens. Främjande var teamsamarbete, en anpassad vårdmiljö och klinisk kompetens avseende vårdandet av personer med demenssjukdom på sjukhus.

Bakgrund: Demenssjukdomar ökar i samhället och primärvården har ett stort ansvar när det gäller att diagnostisera demenssjukdomar och har en stor roll i omvårdnaden kring patienterna med diagnosen. En demensdiagnos går inte att bota utan syftet med behandlingen är att möjliggöra en så god livskvalitet som möjligt, lindra symtom samt underlätta vardagen. Distriktssköterskan har en viktig roll i att stödja patienter med demensdiagnos genom att förbättra deras livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva primärvårdssköterskors erfarenheter av att utreda och arbeta med patienter vid misstänkt demensdiagnos/nyupptäckt demenssjukdom.Metod: En kvalitativ ansats med beskrivande design användes i studien. Åtta primärvårdssköterskor intervjuades i en region i Mellansverige. En intervjuguide användes och materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat beskrevs arbetet som intressant och lärorikt men primärvårdssköterskorna upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap, samt belyste upplevelsen av att inte få tillräckligt med tid för att arbeta med demensutredningar och att patientgruppen inte upplevdes prioriterad. Slutsats: Erfarenheten hos primärvårdssköterskorna i studien var att det är komplext att utreda patienter med misstänkt demensdiagnos och att arbeta med patienter vid nyupptäckt demenssjukdom, speciellt när primärvårdssköterskorna inte kände att de hade den rätta kunskapen eller den rätta utbildningen för det. De upplevde ett bra samarbete med andra yrkeskategorier men att demenssjukdomar och utredningarna inte var prioriterade på hälsocentralerna. Primärvårdssköterskorna hade önskemål om att starta upp demensteam för bättre team-arbete kring patienter med misstänkt demensdiagnos för att kunna utföra ett bättre arbete kring denna patientgrupp.

Kognitiv sjukdom eller demenssjukdom är ett samlingsbegrepp som innefattar flera olika kroniska sjukdomar. Gemensamt är att de påverkar hjärnan på olika sätt och leder till att personen som drabbas sviktar i olika kognitiva domäner. Nio av tio personer med kognitiv sjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom kan leda till stort lidande och kan vara svårt att hantera även för närstående och personal. Icke-farmakologiska åtgärder har högst prioritet i behandlingen av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Musikbaserade terapeutiska interventioner är en av dessa åtgärder som fått ökad uppmärksamhet. Metoden har även stöd i beprövad erfarenhet. För att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad och använda sig av ett brett utbud av omvårdnadsåtgärder behöver vårdpersonal ha kännedom om dessa metoder och hur de fungerar.  Syftet med studien var att undersöka effekter av musikbaserade terapeutiska interventioner på de beteendemässiga och psykiska symtom som kan uppstå vid kognitiv sjukdom. Metod var litteraturstudie med systematisk struktur. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 vetenskapliga kvantitativa artiklar som först kvalitetsgranskades för att sedan analyseras med integrerad analys. Resultatet kategoriserades i två huvudkategorier ”Effekt på beteendemässiga symtom” och ”Effekt på psykiska symtom”. Artiklarna visade störst effekt på de psykiska symtomen och då främst på depression och ångest. Resultatet visade även att musikbaserade terapeutiska interventioner kunde minska vanföreställningar, hallucinationer och apati. Viss effekt sågs också på beteendemässiga symtom som aggression och agitation. Resultatet visade att effekten i de allra flesta fall avtog efter tre till fyra veckor.  Slutsats från studien var att musikbaserade terapeutiska interventioner kan ha effekt på beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Effekt sågs framförallt på de psykiska symtomen vilket överensstämmer med tidigare forskning. I syfte att på bästa sätt undvika potentiellt farliga läkemedel för personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom är icke-farmakologiska metoder prioriterat enligt de svenska nationella riktlinjerna vid demenssjukdom. Genom att praktisera en personcentrerad omvårdnad och använda sig av musik i terapeutiskt syfte kan vårdpersonal påverka negativa symtom och på så sätt höja livskvaliteten för personer som upplever beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. / Neurocognitive disorder or dementia are collective terms for several chronic diseases. What they have in common is that they affect the brain in different ways and the person being affected fails in different cognitive domains. Nine out of ten persons with dementia suffer from behavioural and psychological symptoms of dementia. Behavioural and psychologicalsymptoms of dementia can lead to great suffering and can be difficult to manage for relativesand staff. Non-pharmacological interventions have the highest priority in the treatment of behavioural and psychological symptoms of dementia. Music-based therapeutic interventions are one of these interventions that have received increased attention. The method is also supported by proven experience. To be able to offer person-centred nursing and make use of a wide range of nursing measures, care staff need to be aware of these methods and how they work. The aim of this study was to investigate the effects of music-based therapeutic interventions on the behavioural and psychological symptoms that can occur in cognitive disorder. The method was a literature review with systematic structure. The searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. A total of 15 scientific quantitative articles were included, which were firs quality reviewed and then analysed with integrated analysis.  The results were categorized into two main categories. “Effect on behavioural symptoms” and “Effect on psychological symptoms”. The articles showed greatest effect on psychological symptoms and then mainly on depression and anxiety. The results also showed that music-based therapeutic interventions could reduce delusions, hallucinations and apathy. Some effect was also seen on behavioural symptoms such as aggression and agitation. The results showed that in most cases the effect diminished after three to four weeks. The study concluded that music-based therapeutic interventions may have an effect on behavioural and psychological symptoms of dementia. The effect was seen mainly on the psychological symptoms, which is consistent with previous research. In order to best avoid potentially dangerous drugs for people with behavioural and psychological symptoms of dementia, non-pharmacological methods are prioritized according to the Swedish national guidelines for care of dementia. By practicing person-centred nursing and using music for therapeutic purposes, healthcare professionals can influence negative symptoms and thus increase the quality of life for people who experience behavioural and psychological symptoms of dementia.

Bakgrund: Demenssjukdom är vanligt förekommande i samhället och leder till att den drabbade slutligen blir beroende av hjälp från andra. Anhörigvårdare står för en stor del av omvårdnaden men när omvårdnadsbehovet blir ohanterligt, sker ofta en flytt till särskilt boende.  Syfte: Att beskriva anhörigvårdares upplevelser när en person med demenssjukdom, som de vårdat, flyttar från det egna hemmet till ett särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt där strukturerade sökningar gjorts i databaserna Cinahl och PsycINFO för att hitta relevanta kvalitativa vetenskapliga artiklar som svarar mot syftet. Analys har gjorts i flera steg, resultatet har slutligen sammanställts och sorterats in i olika huvud- och underrubriker. Resultat: Anhörigvårdare kan uppleva transitionen på olika sätt; känna frihet, sorg, saknad, skuld, skam och lättnadskänsla. Anhörigvårdare känner sig överväldigade av vårdtyngden i hemmet. Beslutet om flytt upplevs underlättas om stöd och stöttning från omgivningen finns. Det framkom att anhörigvårdare kan uppleva bristande kommunikation, information och stöttning från vårdpersonal på särskilt boende. Slutsats: Sjuksköterskan kan genom att stärka och stödja närstående bidra till minskad risk för ohälsa, orsakad av vårdtyngd och psykisk stress. Utifrån detta tydliggörs vikten av att se och uppmärksamma anhörigas upplevelser av transitionen när personen med demens flyttar till särskilt boende. / Background: Dementia is common in society and eventually leads to the person with dementia to become reliant on help from others. Family caregivers account for a large portion of the care, but when the need for care increases, a move to a nursing home is common. Aim: To describe family caregivers experiences when a person with dementia, whom they have cared for, moves to a nursing home. Method: A literature review. Structured searches were done using the databases Cinahl and PsycINFO to find relevant qualitative articles that answer the aim. The analysis was made in several steps, the result was sorted into main- and subcategories. Results: Family caregivers can experience the transition in many different ways; feel freedom, grief, loss, guilt, shame and relief. They feel overwhelmed by the burden of care at home. The decision to move the person with dementia can be eased by support from other people. Family caregivers can experience a lack of communication, information and support from the nursing home staff. Conclusion: The nurse can help decrease the risk of worsening health for the caregiver caused by caregiver burden and stress, by supporting the family caregiver. This shows the importance of acknowledging the family caregivers experiences of the transition when the person with dementia moves to a nursing home.

Bakgrund: Hundterapi är ett relativt outforskat område, i dagsläget finns det en begränsad mängd med evidensbaserad forskning rörande vårdhundens effekter. Vårdhunden har många olika användningsområden inom sjukvården. Sjukdomar som demens och psykisk ohälsa är vida utbrett i världen och det syns en ökning av personer som drabbas av demens vilket kan kopplas till en ökad medellivslängd. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdhundens effekter på välbefinnandet hos personer med kognitiv nedsättning samt att som metodologisk aspekt beskriva på vilket sätt hunden använts som oberoende variabel i studiernas interventioner. Metod: En deskriptiv litteraturstudie där tio kvantitativa experimentella studier har granskats och sammanställts. Huvudresultat: Sammanställningen av studierna gav tre olika utfall, förbättrad effekt, försämrad effekt samt oförändrat utfall. Flera av studierna visade på att vårdhunden hade minskat deltagarnas depressiva symtom och deras nedstämdhet. Samtidigt syntes en ökad emotionell stabilitet samt en minskad ångest och aggressivitet hos deltagarna. De ingående studierna visade även en försämrad effekt av välbefinnandet och en ökning av dementa symptom vilket yttrade sig genom att deltagarna blev mindre adekvata och mer verbalt aggressiva, huruvida denna effekt berodde på vårdhunden framkom inte. Utifrån den metodologiska frågeställningen framkom det ur studierna att deltagarna fått klappa, leka, utfodra, promenera samt fått välja själva hur de spendera tiden med hunden. Slutsatser: Ur litteraturstudien framkom det förbättrade effekter på välbefinnandet hos deltagarna med kognitiva nedsättningar efter hundterapin, vilket framhåller hundens hälsofrämjande egenskaper. Vidare saknade stora delar av de ingående studierna statistisk signifikans och blev därför inte tillförlitliga. Det behövs därför mer evidensbaserad forskning för att kunna fastställa vårdhundens effekter inom området. / Background: Dog therapy is an unexplored area within the field of nursing, to date there´s a lack of evidence based research regarding the therapeutic effects of the dog in health-care. The therapy dog has a variety of areas in the healthcare which it can be used. Dementia and mental illness is a widely spread over the world and there is an increase in people diagnosed with the disorder, it´s thought to be related to increased average life expectancy. Aim: The aim of this literature-review was to describe the effects of the therapy dog on the wellbeing on patients with cognitive dysfunctions and as methodological aspect describe in which way the dog has been used as an independent variable in the interventions of the studies. Method: A descriptive literature-review where ten quantitative experimental studies has been reviewed and complied. Main result: The result of the included studies were summarized under three different outcomes, improved effect, degraded effect and unchanged effect. Several of the studies showed a decrease in the participant’s depressive symptoms, it was thought to be due to the effects of the dog. The participants showed an increased emotional stability and a reduced grade of anxiety as well as decreased aggressive behavior. The outcome of the included studies also showed a decreased tendency in the participant’s self-experience quality of life and an increased frequency of dementia symptoms, which were revealed as les adequateness and more verbally aggressive. Based on the methodological question the studies showed that the activities the participants did during the intervention were; pet the dog, play with the dog, feed it, take walks with the dog and they could choose individually what they wanted to do. Conclusion: The literature- review revealed that the therapy dog had a improved impact on the participants wellbeing after the intervention, compared to before the intervention. This emphasizes the dog´s health-promoting characteristics. Furthermore, the outcome of the literature- review shows that the result from the included studies lack statistical significance, therefore these results were not counted as reliable. The present review underlines the need for further evidence- based research regarding the health-promoting effects of the therapy dog.

Background: Dementia impairs cognitive functions, such as memory and speech, changing a person’s life forever. Providing person-centred care to these persons intend to retain their identities, dignity and autonomy. Such care demands time, devotion and good knowledge of the caring nurse. Dementia is expected to increase in the future and therefore nurses will have to face new challenges. Aim: To describe nurses’ experience of providing person-centred care for people with dementia. Method: A literature review of 15 articles, published between 2009-2016, that have been read and analysed through content-analysis. Results: Nurses experience a positive change in their attitudes, when providing person-centred care to people with dementia, as they gained better understanding of their patients’ dignity and integrity. Education, training and support from management were seen as key factors for providing up-to-date care. Time was viewed as a hindrance for person-centred care, and often led to nurses prioritizing other routines. Two common outcomes of person-centred care were increased satisfaction as well as emotional burnout. Conclusion: Since dementia is increasing and nurses find person-centred care time-consuming, there is a risk of such care becoming poor. To prevent this nurses need good leadership and education. / Bakgrund: Demenssjukdomar försämrar den kognitiva funktionen, så som minne och tal, vilket förändrar en persons liv för alltid. Att ge personcentrerad vård till dessa personer ämnar behålla deras identitet, värdighet och autonomi. En sådan typ av vård kräver tid, hängivenhet och god kunskap av den behandlande sjuksköterskan. I framtiden förväntas alltfler att insjukna i demenssjukdom och sjuksköterskan kommer därför att behöva möta nya utmaningar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie där 15 artiklar, publicerade mellan 2009-2016, har blivit lästa och analyserade genom innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplevde en positiv förändring i sin inställning när de gav personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. Framförallt då de fick ökad förståelse för deras patienters värdighet och integritet. Utbildning, övning och stöd från ledningen sågs som nyckelfaktorer för att kunna ge aktuell vård. Tiden sågs som ett hinder för personcentrerad vård och ledde ofta till att sjuksköterskorna prioriterade andra rutiner. Två vanliga följder av vårdandet rapporterades vara såväl ökad tillfredsställelse som emotionell utmattning. Konklusion: Eftersom demenssjukdomar ökar och sjuksköterskor finner personcentrerad vård som tidskrävande, finns det en risk att sådan vård fallerar. För att förhindra detta behöver sjuksköterskor gott ledarskap och utbildning.