The number of elderly in society is increasing and therefore the number of people with dementia. They continue to live in their homes longer, which also increases the responsibility of district nurses. The purpose of this study was to describe the experiences of district nurses to care for and have responsibility for the care of people with dementia in home care. The method chosen was a qualitative interview study. The method chosen was a qualitative interview study and content analysis was used for data processing. The results revealed five categories: Collaboration with other professionals and relatives, to have the possibility to develope in the professional role, a time-consuming work, inadequacy and anxiety and to provide security for the person with dementia. / Antalet äldre i samhället ökar och därmed antalet personer med demenssjukdom. De bor kvar i sina hem längre, då ökar även ansvaret på distriktssköterskorna. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskornas erfarenheter av att vårda och ha vårdansvaret för personer med demenssjukdom i hemsjukvård. Metoden som valdes var kvalitativ intervju studie och innehållsanalys användes vid databearbetning. I resultatet framkom fem kategorier: Samarbete med andra yrkesgrupper och anhöriga, att kunna utvecklas i yrket, ett tidskrävande arbete, otillräcklighet och oro och att skapa trygghet för personen med demenssjukdom.

Bakgrund: Att vi blir allt äldre innebär också att allt fler insjuknar i en demenssjukdom. Då det i dagsläget inte finns något botemedel för sjukdomen blir det främsta omvårdnadsmålet att minska lidande och öka livskvaliteten och välbefinnandet för dessa personer. Då många med demenssjukdom bor på vårdboenden blir det vårdpersonalens främsta uppgift att skapa en bra vårdmiljö vilket innefattar en god vårdrelation. Vårdrelationen är central i all god omvårdnad och det är viktigt att ha en förståelse för att den vård som ges till personer med demenssjukdom antingen kan hjälpa eller stjälpa individen. Syfte: Att belysa vårdrelationens betydelse för livskvaliteten hos personer med demenssjukdom som bor på vårdboenden. Metod: Denna studie är en litteraturstudie där tolv artiklar analyseras. En kvalitativ innehållsanalys har använts där meningsbärande enheter i artiklarna har kondenserats, kodats och slutligen bildat kategorier. Resultat: Tre kategorier framkommer av resultatet som visar vårdrelationens betydelse för livskvalitet hos personer med demenssjukdom. Dessa är: betydelsen av delaktighet som handlar om vikten av att personerna får delta i meningsfulla samtal och aktiviteter, betydelsen av personens livsberättelse som behandlar vikten av att inkludera personernas historia och bakgrund i omvårdnaden, samt vårdpersonalens bemötande som handlar om personalens sätt att uppträda och behandla personerna. Diskussion: Vårdrelationen har en inverkan på personens livskvalitet. Bland annat påverkas den av vårdpersonalens bemötande, huruvida personens livsberättelse används i omvårdnaden och personens möjlighet till delaktighet. Med ett livsvärldsperspektiv kan vårdpersonalen få en ökad förståelse för hur personen med demenssjukdom upplever och förstår sin värld. Livsberättelsen ger vårdpersonalen kunskap om vad som är eller har varit betydelsefullt för den enskilde personen. Det är nödvändigt då livskvalitet är en subjektiv upplevelse som skiljer sig från person till person.

Bakgrund: Personer med demenssjukom får ofta i sjukdomsförloppet problem att äta och insatser för att behålla personens nutritionsstatus kan bli aktuella. En vanlig sådan insats som diskuteras är enteral nutriton i någon form. Då en person med demenssjukdom tappar sin förmåga att kommunicera och även den kognitiva förmågan att ta egna beslut ställs sjuksköterskor inför en svår arbetsuppgift. Att ta ställning till om det är etiskt riktigt att starta enteral nutrition eller om det är etiskt riktigt att acceptera matvägran är en av de svåraste dilemman en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomi hos personer med demenssjuksom vid enteral nutrition. Teroretisk utgångspunkt: Begreppet autonomi är den teoretiska utgångspunkten som används i resultatdiskussionen.  Metod:  En litteraturstudie inspirerad av Fribergs analysmodell inkluderande  nio vetenskapliga artiklar med fokus på sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomin hos personer med demenssjukdom vid enteral nutrition. De vetenskapliga artiklarna har valts ut efter passande sökord så att svar på syftet kunde ges. Resultat: Sjuksköterskor upplever att de känner personen med demenssjukdom väl då de spenderar mycket tid tillsammans med denne. Den kunskap sjuksköterskan har om personen med demensjukdom anser alla är viktig i beslutet om enteral nutrition. Det råder delade meningar om den används eller inte och det finns en rädsla och osäkerhet kring ämnet som många sjuksköterskor känner sig obekväma i. Evidensbaserad kunskap saknas och kommunikationen mellan sjuksköterska, läkare och närstående anses vara viktig för att bästa beslutet bör tas. Diskussion: För att kunna bevara autonomin hos en person med demenssjukdom vid enteral nutrition krävs en ökad förståelse kring problemet och ett bra samarbete mellan alla inblandade. Det verkar vara behövligt att öppet kommunicera kring problemet då sjuksköterskorna anser att de bör ta en större roll men inte tillåts. Genom att öppet kommunicera kring ämnet kan även rädslan och osäkerheten i ämnet minskas. / Background: People with dementia often get eating problems and efforts to maintain the person's nutritional status might be needed. A typical action to be considered is some form of enteral nutriton. When persons with dementia lose their ability to communicate and their cognitive ability to make decisions the nurses face a difficult task. To determine whether it is ethicaly to start enteral nutrition or if hunger strikes should be accepted is one of the most difficult dilemmas a nurse might have to face. Aim: To describe nurses’ ability to preserve the autonomy of a person with dementia disease through enteral nutrition. Theoretical basis: The concept of autonomy is the theoretical basis used in the results discussion. Method: A literature study inspired by Friberg analysis model including nine scientific papers focusing on nurses' experiences of enteral nutrition with people with dementia. The scientific papers were selected through matching keywords and used to answer the aim. Result: Nurses often feel like they know the person with dementia well as they spend much time with the person. The knowledge nurses have about the person with dementia can be important when the decision about enteral nutrition is about to be made. The opinion is divided whether that knowledge is used or not and there are fear and uncertainty surrounding the subject that many nurses feel uncomfortable about. Evidence based information is lacking about the subject and the communication between nurses, doctors and relatives is considered important to be able to take the best possible decision. Discussion: in order to preserv the autonomy of the person with dementia an understanding about this issue is required and a good cooperation between all parties involved. There seems to be a need to openly communicate about the problem since nurses often belive they have the knowledge to take a bigger role in the decision making than what thy currently are allowed to do. By openly communicating about the subject, fear and uncertainty in the subject may be reduced.

No description available.

Syftet med studien var att studera hur sällskapsdjur kan påverka demenssjukas beteendeproblem och vara ett komplement till medicinsk behandling med lugnande läkemedel hos patienter med demens.Studien genomfördes som en systematisklitteraturstudie. Metoden författarna använde sig av var att de valde ut 9 stycken vetenskapliga artiklar från år 1999-2009 som hittats i olika databaser och referenslistor. Artiklarna analyserades genom att texten delades upp i de olika kategorierna lugnade effekt/oro, aggression, kontakt/beröring och läkemedelsanvändande. Resultatet visade att beteendeproblemen som aggression och oro, i flera av studierna blev bättre i sällskapsdjurs närvaro, men bara under den tiden som deltagarna fick animal assisted therapy (AAT). När deltagarna blev utan AAT försämrades deras beteendeproblem igen. Olika slags typer av sällskapsdjur användes vid behandling med AAT. Hunden visades vara det sällskapsdjur som användes mest. Slutsatsen blev att de flesta studierna visade på en positiv effekt på närheten av ett sällskapsdjur inom demensvården. Alla studier kunde inte visa på en signifikant skillnad men vårdpersonals upplevelse var att de demenssjuka hade en tendens till förbättrande av sina beteendeproblem.

<p>The number of elderly in society is increasing and therefore the number of people with dementia. They continue to live in their homes longer, which also increases the responsibility of district nurses. The purpose of this study was to describe the experiences of district nurses to care for and have responsibility for the care of people with dementia in home care. The method chosen was a qualitative interview study. The method chosen was a qualitative interview study and content analysis was used for data processing. The results revealed five categories: <em>Collaboration with other professionals and relatives, to have the possibility to develope in the professional role, a time-consuming work, inadequacy and anxiety and to provide security for the person with dementia.</em><strong><em></em></strong></p> / <p>Antalet äldre i samhället ökar och därmed antalet personer med demenssjukdom. De bor kvar i sina hem längre, då ökar även ansvaret på distriktssköterskorna. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskornas erfarenheter av att vårda och ha vårdansvaret för personer med demenssjukdom i hemsjukvård. Metoden som valdes var kvalitativ intervju studie och innehållsanalys användes vid databearbetning. I resultatet framkom fem kategorier: Samarbete med andra yrkesgrupper och anhöriga, att kunna utvecklas i yrket, ett tidskrävande arbete, otillräcklighet och oro och att skapa trygghet för personen med demenssjukdom.</p>

Demenssjukdom är vanligt förekommande inom distriktsjukvård. Tidigare forskning om demenssjukdom har framförallt inriktat sig på arbetsmetoder i vården. Sjuksköterskors upplevelser av det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom är fortfarande relativt obeforskat. Att kunna sätta sig in och förstå livsvärlden hos en person med kognitiv svikt kräver stor kunskap och lyhördhet hos distriktssköterskan. Om förståelse inte finns för sjukdomens konsekvenser och hur det nära mötet kan skapas minskar sannolikheten för att distriktsköterskan skall kunna ha ett vårdande möte eller samtal. Syftet med studien är att öka förståelsen för det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom. Att beskriva hur distriktssköterskor upplever mötet och samtalet med dessa personer samt hur det vårdande samtalet kan ge förutsättningar för att närma sig personens livsvärld. Fyra distriktssköterskor och fyra sjuksköterskor i fyra olika kommuner verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård intervjuades. Metoden var kvalitativ med fenomenologisk inriktning och livsvärldsfokus. De transkriberade texterna har analyserats med innebördsanalys. Fem olika teman framträdde: att se personen bakom sjukdomen, visa förståelse för personens verklighet, att skapa en nära relation, personliga resurser som möjliggör det vårdande samtalet och det positiva mötet skapar kraft. Resultatet visar att för att kunna ha det vårdande mötet och samtalet behöver distriktssköterskan närma sig personens livsvärld och se personen bakom sjukdomsdiagnosen. För ett ömsesidigt möte och en nära relation behöver distriktssköterskan visa förståelse samt bekräfta de upplevelser och känslor som personen uttrycker. Att ha kunskap om de kommunikativa begränsningar som demenssjukdom innebär, samt en förståelse för hur det vårdande mötet kan minska konsekvenser av dessa begränsningar, är av stor vikt för distriktssköterskan. Vidare visade det sig att personliga resurser såsom humor och glädje kan användas och stärka relationen mellan personen med demenssjukdom och distriktssköterskan.

Abstract About 160 000 persons living inSwedensuffer from some form of dementia. Alzheimer disease is the most common form of dementia and affects mostly people in the age of 65 and older. People with some form of dementia have memory problems and may even have other problems as aphasia and behavioral disorders. This may lead to communication problems and difficulties for the people around them. The number of demented people is increasing; it is therefore important to study methods for communication in order to improve the wellbeing for people with dementia. Various interventions with communication methods were analyzed. Methods investigated in the survey include tactile massage, Talking Mats and music therapy. The outcomes of these methods showed less aggression, better attention, better body awareness and increased verbal abilities compared to not using the communication methods. All methods showed increased wellbeing for the patients. Some methods also gave comfort to the caregiver, which led to more involvement and hence better communication between patient and caretaker.

Cirka 100 000 personer i Sverige har sjukdomen Alzheimer. Gun, Salvo och Kerstin är några av dem. Bengt Winblad och Miia Kivipelto forskar om den. Möt personerna som har en sak gemensamt: Alzheimers sjukdom.

I Sverige har dagverksamhet för personer med demenssjukdom en relativt kort historik, den första verksamheten för hemmaboende personer startade år 1971. Dagverksamhet är komplex med många syften och med en stor betydelse för många människor. Det visade sig att den mesta forskningen inom området fokuserar på svårigheter och problem inom demensvården, på dagverksamheten som anhörigstöd samt på samhällsekonomiska aspekter. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka personalens uppfattning om vad dagverksamheten hade att erbjuda och vad de ansåg att verksamheten betydde för besökarna. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppintervjuer med personal från två olika dagverksamheter. Det teoretiska perspektivet har varit Maslows behovsteori, vars teoretiska referensramar användes till att förtydliga studiens resultat. Undersökningen visade att de aktiviteter som erbjöds hade stor tyngdpunkt på det vardagliga som måltiden, kaffestund, sång, tidningsläsning och promenader. Personalens ambition var att skapa en trivsam och lugn miljö för gästerna. Egenskaper som ansågs viktiga för att arbeta på dagverksamheten var; tålamod, lyhördhet och medkänsla. Att dagverksamheten hade en stor betydelse för många inblandade kunde konstateras och personalen menade att det var tack vare dagverksamheten som den äldre kunde bo kvar hemma. Resultatet visade också att de flesta av dagverksamhetens gäster fick sina grundläggande behov tillgodosedda enligt Maslows behovsteori.