Bakgrund: Demenssjukdom är ett globalt växande folkhälsoproblem när populationen blir äldre. Sjukdomen innebär försämring av kognitiva förmågor beroende på vilken del av hjärnan som påverkats. Demenssjukdom har inget botemedel men farmakologisk behandling kan bromsa symtom. Den kognitiva svikten påverkar vardagen och rätt insatser kan hjälpa personen att bibehålla vardagliga rutiner. Syfte: Syftet var att beskriva demenssjuka personers upplevelser av det tidiga stadiet av sjukdomen. Metod: Tretton kvalitativa studier användes för en allmän litteraturöversikt i beskrivande syntes. Resultat: Deltagarnas upplevelser kunde sammanställas i två huvudgrupper: diagnosens känslomässiga påverkan på personer med tidigt stadie av demens och förutsättningar för att kunna hantera vardagen med demens i tidigt stadie. Resultatet visar att deltagarnas upplevelse var beroende på medvetenhet om sjukdomen. Vidare forskning behövs för att vidareutveckla förståelsen för upplevelser beroende på medvetenhet om sjukdomen hos personer med demenssjukdom i tidigt stadie. Slutsats: Upplevelser kunde variera mellan olika personer och hos den enskilda personen över tid. Upplevelsen av och i synnerhet lidandet som sjukdomen tillfogade dem berodde på personers visshet om sjukdomen och dess betydelse för självbild och förmågor. Förutsättningar för att hantera vardagen handlade om konkreta önskemål om behandlingar och bemötande från vårdpersonal och allmänna önskemål om hur man önskade leva sitt liv. / Background: Dementia is a globally growing public health problem as the population ages. The disease involves deterioration of cognitive abilities depending on which part of the brain is affected. Dementia has no cure but pharmacological treatment can slow down the symtoms. The cognitive impairment affects everyday life and the right efforts can help the person maintain everyday routines. Aim: The purpose was to describe people with dementia ́s experiences of the early stage of the disease. Method: Thirteen qualitative studies were used for a general literature review in descriptive synthesis. Result: The participants' experiences could be compiled into two main groups: the impact of the diagnosis on people with an early stage of dementia and conditions for dealing with everyday life with early stage dementia. The results show that the participants' experience was dependent on awareness of their disease. Further research is needed to develop the understanding of persons’ experiences of living with dementia in the early stages in relation to their awareness of their disease. Conclusion: Experiences could vary between different people and with the individual over time. The experiences of, and in particular the suffering that the disease inflicted on them, depended on people ́s certainty about the disease and its significance for self-image and abilities. Condition for dealing with everyday life were about concrete wishes about treatments and treatment from care staff and general wishes about how one wanted to live one ́s life.

Bakgrund: Miljöanpassning för personer med demenssjukdom kan innefatta både den fysiska miljön inomhus och utomhus, men också den psykosociala miljön som skapas i de olika fysiska rummen. Personer med demenssjukdom kan uppleva både fysiska och psykiska symtom på ohälsa och genom förändringar i miljön på ett särskilt boende kan omvårdnadspersonalen öka känslan av välmående hos personer som är sjuka i demens. Syfte: Att undersöka omvårdnadspersonalens erfarenhet av miljöanpassning för demenssjuka på särskilt boende. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats som började i en frågeställning som låg till grund för sökorden. De funna artiklarna granskades och analyserades vilket resulterade i en sammanställning med ett huvudtema; personcentrerad vård, och fyra underkategorier, person, omvårdnadspersonal, miljö och hälsa. Resultat: Resultatet visar att miljöanpassning är en viktig del av att kunna ge en personcentrerad omvårdnad av personer med demenssjukdom. En anpassad miljö kan ge vinster som ökad meningsfullhet och samhörighet i sin tillvaro och den anpassade miljön kan också öka känslan av autonomi och för personer med demenssjukdom. Resultatet visar att omvårdnadspersonalens upplevelser av miljöanpassning för personer med demenssjukdom inte bara förbättrar välbefinnandet för den som är demenssjuk utan även förbättrar arbetsmiljön på flera sätt för personalen. Konklusion: Implementeringen av personcentrerad omvårdnad i form av miljöanpassningar för demenssjuka personer är avgörande för omvårdnadens standard i nutida och framtida vårdarbete inom demenssjukdom. / Background: Environmental adaptation for people with dementia can include both the physical environment indoors and outdoors, but also the psychosocial environment that is created in the various physical rooms. People with dementia can experience both physical symptoms and mental symptoms of ill health and through changes in the environment in a special accommodation, the nursing staff can increase the quality of life of people who are ill with dementia. Aim: To investigate the nursing staff's experience of environmental adaptation for people with dementia in special housing. Method: Literature review with a qualitative approach that began with a question that was the basis for the searches. The found articles were examined and analyzed, which resulted in a compilation with a main theme; person-centered care, and four subcategories, person, nursing staff, environment and health. Results: The results show that environmental adaptation is an important part of being able to provide person-centered care of people with dementia. An adapted environment provides benefits such as increased quality of life, increased meaning in their lives and an increased sense of autonomy and belonging. The results also show that the nursing staff's experiences of environmental adaptation for people with dementia not only improve the well - being of those with dementia but also improve the working environment for staff. Conclusion: The implementation of person-centered care in the form of environmental adaptations for people with dementia is crucial for the standard of care in current and future care work within dementia.

Title: User influence for people with a dementia diagnosis within the social work for home care services.  This bachelor thesis studies the user influence for elderly people with a dementia diagnosis in the social work surrounding home care services. The bachelor thesis has a qualitative study design. The “vignette method” was used for the interviews which means that the interviewees read a fictional case, after which they were asked questions in connection to the case. Eight social workers from four different municipalities working with home care services for elderly participated in our interviews. After the interviews had taken place the material was overlooked and divided into four main themes that later served as headlines for our results and analysis. The results were analyzed using Michael Lipsky theory of  Street-level-bureaucracy as well as the theory of ethics of duty and ethics of consequences. It was found that user influence for people with a dementia diagnosis is a complex issue, which is difficult in practice. The social workers working with at home services face various obstacles in their work such as relatives to people with dementia putting their own needs first or people with dementia who refuse to receive help, despite needing it greatly. Our result showed that the social workers use different strategies to handle these obstacles. In our results and analysis we also discuss the social workers guidelines set by their municipality that can be used for support and guidance. Depending on which municipality the social workers worked for our results showed that some are more likely to act beyond the guidelines in favour of the elderly and use their legal right for room for maneuver, while others hardly act beyond the guidance of the guidelines set by the municipality.

Bakgrund Upplevelserna hos närstående till en person som fått en tidigt debuterande demenssjukdom kan skilja sig från upplevelserna de närstående har vid en sent debuterande demenssjukdom. En tidig debut av demenssjukdom, till skillnad från en debut efter 65 års ålder, innebär större risk att närstående i yngre åldrar påverkas. Det behövs ökad kunskap kring vilka upplevelserna är hos de närstående, för att underlätta deras liv efter diagnosen tidigt debuterande demenssjukdom. Syfte Syftet var att belysa närståendes upplevelser av att leva med en person med tidigt debuterande demenssjukdom. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt gjordes baserat på artiklar av en kvalitativ design. Genom sökorden demens, tidig diagnos, närstående samt upplevelser tillsammans med varianter av dessa begrepp, genomfördes sökningar i PubMed och CINAHL. Artiklarna sammanställdes därefter i en integrerad dataanalys. Resultat Utifrån de 16 artiklarna i litteraturöversikten framkom ett resultat som indikerade på att närstående upplevde svårigheter i vardagen, redan från tiden innan diagnostiseringen av en tidig demenssjukdom. I samband med att demenssjukdomen fortskred skapades nya varianter av roller och relationer. Dessa förändringar i livet påverkade på sikt ekonomin såväl som det sociala livet negativt. På det emotionella planet fanns rädslor som främst grundade sig i det otänkbara, att förlora någon i sin närhet för att senare fortsätta att leva på egen hand. Närstående upplevde även att tillgänglig information till personer som berörs av just en tidigt debuterande demenssjukdom var otillräcklig. Slutsats Brist på tillgänglig information minskade närståendes möjligheter till att hantera vardagen samt att få rätt sorts hjälp och stöd. Detta skapar svårigheter för närstående att hantera och uppleva meningsfullhet i livet tillsammans med personen med tidigt debuterande demenssjukdom. Mer kunskap hos personal inom vården behövs för att kunna ge ett personcentrerat stöd. / Background  The experiences of close family and friends to a person with a diagnosis of early-onset dementia can differ from the experiences the close family and friends has when it comes to a late onset dementia. An early-onset dementia diagnosis, unlike an onset after the age of 65, means that there is a bigger risk that relatives of a younger age are affected. There is a need for increased knowledge about the experiences of close family and friends, to make their lives easier after the diagnosis of early-onset dementia. Aim The aim of this study was to describe close families and friends’ experiences of living with a person with early-onset dementia. Method A non-systematic literature review was done based on articles of a qualitative design. Through the keywords dementia, early diagnosis, relatives and experience together with versions of these concepts, searches were conducted in PubMed and CINAHL. The articles were then compiled in an integrated data analysis. Results From the 16 articles in this literature review a result emerged that indicated that the family and friends experienced difficulties in everyday life, beginning even before the diagnosis of early-onset dementia. In connection to the progress of the dementia disease, new versions of roles and relations were formed. These changes in life eventually affected both the economy as well as the social life negatively. On the emotional level there were fears mainly based on the unthinkable, to lose someone standing close to oneself and to have to continue living life alone. Family and friends also experienced that the information available for the people affected by an early-onset dementia was insufficient. Conclusions  Lack of available information reduced the family and friends’ possibilities to cope with everyday life and to get the right kind of help and support. This creates difficulties for the family and friends to both cope with and experience meaningfulness in life together with the person with an early-onset dementia. More knowledge among care personnel is needed to be able to give person-centered care.

Bakgrund I Sverige lever idag cirka 160 000 personer med demenssjukdom och i hela världen cirka 50 miljoner. Att leva med demenssjukdom medför kognitiva, funktionella, sociala och yrkesmässiga nedsättningar vilket ställer ökat krav på hälso- och sjukvården för att kunna tillämpa god och säker vård. För att kunna tillämpa en personcentrerad vård är det av vikt att ha kunskap och förståelse för kommunikationens betydelse. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva kommunikationens betydelse för personcentrerad vård vid demenssjukdom. Metod Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt och baserades på 17 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2012-2022. Sökningarna utfördes i databasen CINAHL. De valda artiklarna analyserades där likheter och skillnader har jämfördes. Resultat Resultat visar att flera olika typer av kommunikation har betydelse för personcentrerad vård vid demenssjukdom. Kommunikation kan vara både verbal, icke verbal, skriftlig och även innefatta sång och musik. I resultatdelen framkom tre kategorier; Förståelse för den unika personen, God och öppen kommunikation samt Anhörigas upplevelse av kommunikation. Slutsats Kommunikation stärker personens identitet samt främjar värdighet och respekt. Anpassad kommunikation skapar förtroende och känsla av välbefinnande. Utebliven kommunikation minskar upplevelsen av delaktighet. / Background In Sweden there are 160,000 persons diagnosed with dementia and in the rest of the world the total is 50 millions. Dementia is characterized by several symptoms caused by braindamage. Dementia leads to cognitive decline which interferes with the person´s functional and social abilities as well as their professional life, which places increased demands on health care in order to be able to apply good and safe care. In order to be able to apply person-centered care, it is important to have knowledge and understanding of the importance of communication. Aim The purpose of this literature review is to describe the impact on communication for person-centred care in dementia. Method A literature study was conducted to create an overview of existing research of the selected topic. The result is based on 17 scientific articles. The selected articles were analyzed where similarities and differences has been compared. Results The results show that communication is important for person-centred care in dementia. Communication can be both verbal, non-verbal, written or include song and music. Three sub-headings appeared in the results section; Understanding of the unique person, Good and open communication and Relatives' experience of communication. Conclusions Communication strengthens the person's identity and promotes dignity and respect. Adapted communication creates trust and a sense of well-being. Failure to communicate reduces the experience of participation.

Introduktion: Fysioterapeuten behöver använda pedagogiska förhållningssätt och strategier för att hjälpa en person till utveckling/förändring. Vad ett pedagogiskt förhållningssätt innebär finns dock inte tidigare beskrivet. Syfte: För att få ökad insikt i fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom var syftet med denna studie att undersöka fysioterapeuters synsätt och arbetssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Metod: Detta är en kvalitativ studie med induktiv ansats. Semi-strukturerade enskilda intervjuer genomfördes med femton fysioterapeuter med erfarenhet av arbete med äldre personer med demenssjukdom inom äldreomsorg. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema Att se, möta och anpassa sig och fem kategorier identifierades. Resultatet visar hur fysioterapeuterna i kontakten med personen med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal, strävar efter att vara inlyssnande, möta personen där den är och anpassa sitt arbetssätt därefter. Anpassningen kan gälla sättet att kommunicera på med personen med demenssjukdom eller upplägget på handledning/utbildning av närstående och omvårdnadspersonal. Fysioterapeuternas synsätt och arbetssätt kan anses vara ett uttryck för deras pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom och resultatet visar hur det pedagogiska förhållningssättet kan utvecklas genom att fysioterapeuterna lär via erfarenhet och reflektion. Slutsats: Studien ger en bild av fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Via erfarenhet och reflektion kan fysioterapeuternas pedagogiska förhållningssätt utvecklas och möjlighet till reflektion bör därmed finnas i fysioterapeutens arbete. Framtida forskning kan riktas mot fysioterapeuters strategier i handledning/utbildning av omvårdnadspersonal beträffande att öka rörelseförmåga/fysisk aktivitet hos äldre personer med demenssjukdom då fysisk inaktivitet/stillasittande är vanligt vid demenssjukdom. / ¨Introduction: Physiotherapists need to use pedagogical approaches and strategies to help a person to development/change. However, there is no previous description of what a pedagogical approach means. Aim: In order to gain greater insight into physiotherapists’ pedagogical approaches in dementia, the purpose of this study was to investigate physiotherapists' views and working methods in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Method: This is a qualitative study with an inductive approach. Semi-structured individual interviews were conducted with fifteen physiotherapists with experience of working with elderly people with dementia in elderly care. The interviews were analyzed with qualitative content analysis Results: An overaching theme To see, meet and adapt and five categories were identified. The results show how the physiotherapists in contact with the person with dementia, relatives and nursing staff, strive to be listening, meet the person where they are and adapt their way of working accordingly. The adaptation can apply to the way of communicating with the person with dementia or the arrangement of tutoring/education of relatives and nursing staff. The physiotherapists’ views and working methods can be considered as an expression of their pedagogical approach in dementia and the results show how the pedagogical approach can be developed by the physiotherapists learning through experience and reflection. Conclusion: This study provides a picture of physiotherapists’ pedagogical approaches in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Through experience and reflection, the physiotherapists’ pedagogical approach can be developed and the opportunity for reflection should therefore be present in the physiotherapists work. Future research may be directed at physiotherapists’ strategies in tutoring/education of nursing staff regarding increasing mobility/physical activity

Bakgrund: Kommunikationen är en stor och viktig del i omvårdnaden av individer med demenssjukdom. Demenssjukdomen påverkar individens kommunikativa förmåga samt hjärnans förmåga att processa information. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som främjar kommunikationen i omvårdnaden med individer som är diagnostiserade med demenssjukdom. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Studiens ansats var induktiv. Resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Kunskap och förståelse för individen, Personcentrerad vård, Prioriteringar och tid samt Kommunikativa hjälpmedel. En underkategori till Kommunikativa hjälpmedel skapades också: Musik som hjälpmedel. I resultatet framkom flertalet kommunikationsstrategier som ansågs främja kommunikationen i omvårdnaden vid demenssjukdom, däribland musik, kunskap och språklig anpassning. Konklusion: Faktorer såsom anpassat språk, musik och god kunskap om individen lyftes främja kommunikationen i omvårdnaden vid demenssjukdom samt att flertalet av faktorerna går hand i hand. Det uppmärksammades att vårdpersonal måste bli bättre på att implementera faktorerna i demensvården samtidigt som mer utbildning för vårdpersonal behövs kring ämnet. / Background: Communication is an important part in caring for people with dementia. Dementia affects the individual’s communications skills and the brain’s ability to process information. Aim: The aim of this study was to illustrate factors that facilitates communication in the daily care for people diagnosed with dementia. Method: This study was conducted as a literature review with inductive approach. The result was based on nine scientific articles. Result: The result emerged in four main categories; Knowledge and understanding of the person, Person-centered care, Priorities and time and Communicative aids. Another category, associated to Communicative aids was formed, Music as an aid. The result reveled several communications strategies that were considered to promote communication in the daily care for people living with dementia such as music, knowledge and language adaption. Conclusion: Adapted language, music and good knowledge of the person are factors that facilitates communication in the daily care in people living with dementia and most of the factors goes hand in hand. The study drew attention to the fact that nursing staff needs to improve their skills regarding implanting the factors in dementia care. At the same time, more training is needed for the nursing staff on this subject.

Bakgrund: Demenssjukdom är en vanlig sjukdom som ökar i världen. Minnesförlust och personlighetsförändringar är två karaktäristiska symptom vid demenssjukdom. Tidigare forskning visar att i samband med att personer insjuknade i demenssjukdom påverkades anhörigas livssituation. Sjuksköterskans stöd till de anhöriga hade betydelse för att minska känslan av ensamhet och osäkerhet. Syftet: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas upplevelser av att vara anhörig till en person med demenssjukdom som vårdas i hemmet. Metod: Vald design var litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats som har utgått från 15 vetenskapligt granskade artiklar. En manifest innehållsanalys har genomförts för att skapa resultatet. Resultat: Resultatet visade hur de anhörigas livssituation påverkades när deras närstående drabbades av demenssjukdom. Anhöriga beskrev upplevelser som försämrad livskvalitet, förändrad relation till de närstående med demenssjukdom samt anhörigas upplevelser av stöd; både från andra familjemedlemmar och den formella vården. Diskussion: Brist på stöd var en genomgående faktor som påverkade de anhörigas mående och livskvalitet. Sjuksköterskans roll och strategier var således av stor betydelse för de anhöriga och närstående. Slutsats: Många olika aspekter påverkade anhörigas upplevelser. Detta belyser behov av ytterligare forskning för att skapa förståelse om varför vissa anhöriga upplevde stöd medan andra upplevde en brist på stöd. Detta anses som betydelsefullt för att uppdatera och skapa nya riktlinjer angående hur stöd ska utformas. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-02</p>

Bakgrund: Med en åldrande befolkning och ett ökande antal personer som lider av demenssjukdomar i samhället, blir allt fler anhöriga anhörigvårdare. Att vårda en närstående med demenssjukdom är en krävande uppgift och många familjer når en punkt där den närstående med demenssjukdom flyttar till ett vårdboende. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa anhörigvårdares erfarenheter, i samband med att deras närstående med demenssjukdom flyttar till ett vårdboende. Metod: Litteraturstudie med induktiv design. Genom sökningar i Cinahl, PubMed, APA Psycinfo, samt Medline (EBSCO) valdes åtta kvalitativa artiklar ut för analys. Artiklarna analyserades genom innehållsanalys och Meleis transitionsteori. Totalt 121 personer deltog i studierna, 79 var kvinnor. Resultat: Utifrån analysen utformades fyra kategorier: erfarenheter av en ohållbar livssituation, erfarenheter av flytten till vårdboende, erfarenheter av livet efter flytten, och anhörigvårdares känslor och reaktioner genom flyttprocessen. Konklusion: Det behövs mer forskning kring anhörigvårdare till personer med demenssjukdom för att ge bättre stöd i övergången från anhörigvårdare till anhörig. Vårdgivare behöver vidare utbildning för att kunna ge adekvat stöd till anhörigvårdare under transitionen. Vidare studier kanske kan förbättra samhälleliga attityder kring permanent boende. / Background: With an aging population and a rising number of people suffering with dementia in society, more family members become caregivers. Caring for a family member with dementia is a demanding task, and many families reaches a point, whereupon the person with dementia moves to a nursing home. Aim: The aim of this study was to illustrate the family caregivers’ experiences, in connection to when their family member with dementia moves to a nursing home. Methods: Literary study with inductive design. Through searches of databases Cinahl, Pubmed, APA Psycinfo and Medline (EBSCO), eight qualitative studies were chosen for analysis. The studies were analysed through content-analysis and Meleis transition-theory. 121 family caregivers participated, 79 were women. Results: From the analysis, four categories were formed: experiences of an untenable life-situation, experiences of the move to a nursing home, experiences of life after the move, and family caregivers’ emotions and reactions during the moving process. Conclusion: More research about family caregivers of persons with dementia is needed to better support their transition from caregiver to family member. Professional caregivers need further education to give adequate support to family caregivers during the transition. Further studies may improve societal attitudes concerning long-term care homes.

Bakgrund: Den största risken för att drabbas av en demenssjukdom idag är hög ålder. Inom de närmsta tio åren beräknas andelen äldre att öka och de äldre äldre, alltså personer över 80år, att öka med upp till 50%. Uppskattningsvis drabbas 90% av de som har en demenssjukdom någon gång under sjukdomsförloppet av BPSD-symtom. Dessutom är det vanligare att äldre personer har kronisk smärta än hos övriga befolkningen, och förekomsten av smärta ökar ytterligare bland personer som bor på särskilt boende. Tidigare studier visar att äldre personer tenderar att vara underbehandlade vad gäller smärta och att smärta kan förvärra BPSD hos äldre personer med kognitiv svikt. Motiv: Motivet för studien är att öka förståelsen och kunskapen för vad som kännetecknar smärta hos äldre personer med kognitiv svikt. Få tidigare studier belyser sambandet mellan smärta och BPSD- symtom, om sambandet ser annorlunda ut vid olika grader av kognitiv svikt eller om det skiljer sig åt mellan exempelvis män och kvinnor. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka sambandet mellan smärta och BPSD hos äldre personer med kognitiv svikt som bor på särskilt boende Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnitsstudie som bygger på tidigare insamlad data, AC-studien som genomfördes 2013 i Västerbottens län. Resultat: Resultatet i studien visar att det finns signifikanta samband mellan smärta och BPSD hos personer äldre personer med kognitiv svikt. Resultatet visar även att oberoende av andra faktorer kan smärta associeras med sömnstörning, depressivitet, regressivt olämpligt beteende samt kvinnligt kön.  Konklusion: Sambanden mellan smärta och BPSD behöver utforskas mer, företrädesvis med en annan design än denna studie för att fullt ut kunna förklara hur sambandet ser ut. Det behövs även ökad kunskap om hur smärta bedöms, utvärderas och behandlas samt hur smärta kan komma till uttryck hos personer med demenssjukdom. / Background: The greatest risk of developing dementia today is old age. Within the next ten years people over the age of 80 is expected to increase by 50%. It is estimated that 90% of those who have dementia at some point during the course of the disease suffer from BPSD symptoms. In addition, it’s more common for older people to have chronic pain than in the rest of the population, and the incidence of pain increases further among people living in nursing homes. Previous studies show that older people tend to be undertreated in terms of pain and that pain can worsen BPSD in older people with cognitive impairment. Motive: The motive of this study is to contribute to an increased understanding in how pain is characterized in the elderly with cognitive impairment. Few previous studies shed light the relationship between pain and BSPD and if there are differences according to the degrees of cognitive impairment or gender. Aim: The aim of this study is to investigate the relationship between pain and BPSD in elderly people with cognitive impairment living in nursing homes. Methods: This is a quantitative cross-sectional study based on previously collected data, the AC study conducted in 2013 in Västerbotten County. Result: The results of the study show that there is a significant association between pain and BPSD in elderly people with cognitive impairment. The results also show that, independent of other factors, pain can be associated with sleep disorders, depression, regressively inappropriate behaviour and gender. Conclusion: Relationships between pain and BPSD needs to be explored further, preferably with a different design, in order to fully explain the relationship. There is also a need for increased knowledge about how pain is assessed, evaluated and treated and how the pain can be expressed in people with dementia.