Personer som lever med en demenssjukdom blir allt fler och är en utsatt grupp i samhället på grund av att de har svårare att göra sig delaktiga och föra sin talan. Det är därför av intresse att studera hur socialtjänstlagens krav om brukardelaktighet tas tillvara vid bedömningsmöten samt vad som sker vid dessa möten för att bidra med kunskap och förståelse. Syftet med studien är att undersöka hur biståndshandläggare inom den kommunala äldreomsorgen resonerar kring vilka utmaningar som kan uppstå vid bedömningsmöten med demenssjuka personer samt hur utmaningarna hanteras i arbetet. Vidare är syftet att undersöka hur biståndshandläggare resonerar utifrån sitt handlingsutrymme i förhållande till socialtjänstlagens krav på brukardelaktighet för personer med demenssjukdom. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta biståndshandläggare från fyra olika kommuner i Sverige. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys som resulterade i fyra olika teman; etiska utmaningar, strategier för samtycke, möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet och handlingsutrymme. Resultatet har diskuterats utifrån tidigare forskning och de teoretiska infallsvinklarna; handlingsutrymme, empowerment och äkta dilemman. Det framkommer att biståndshandläggarna möts av olika utmaningar i form av att den demenssjuka personen motsätter sig insats som beror på personens bristande kommunikationsförmåga och sjukdomsinsikt. För att hantera dessa utmaningar använder biståndshandläggarna olika strategier i form av bland annat övertalning, täta besök, konkluderat samtycke och anhöriga för att förebygga självförsummelse. Dessa strategier bidrar till både möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet. Vidare är en slutsats att brukardelaktighet inte alltid kan säkerställas på grund av demenssjukdomen samt biståndshandläggarens arbetssätt. / An increasing number of people are living with dementia who risk exclusion from society due to their reduced capacity to take part in everyday life and difficulties with pleading their cause. It is therefore of interest to study how the criterion of end user involvement in the Swedish social services act (Socialtjänstlagen) is observed during assessment meetings as well as observing what happens during these meetings to promote knowledge and understanding. The purpose of this study is to investigate how case managers in the municipal elderly care reason with regards to which challenges can arise during assessment meetings with dementia people and how these challenges can be met in the field. Furthermore, the purpose was to investigate how case managers reason with regards to their discretion under the provision of end user involvement of dementia people in the social services act. To preserve the purpose of the study and the framing of the question eight qualitative semi-structured interviews with case managers from four Swedish municipalities were conducted. The empirical material was thematically analyzed and resulted in four themes: ethical challenges, strategies for consent, possibilities and limitations of end user involvement and discretion. The results have been discussed based on previous research and the theoretical approaches: discretion, empowerment, and true dilemmas. It appears that the case managers are faced with different ethical challenges in the form of opposition to suggested measures rooted in the dementia people diminished communicative capacity and awareness of their own illness. To face these challenges the study shows that the case managers use different strategies, notably persuasion, frequent visits, concluded consent and next of kin to prevent self-neglect. These strategies present both possibilities for, and obstacles to, end user involvement. A further conclusion is that end user involvement can not always be ensured due to the people’s dementia and the methods of the case managers.

När en individ drabbas av en demenssjukdom och kognitiv svikt kan det leda till oförmågan att uttrycka smärta, på ett sätt som omgivningen kan förstå. Personer med demenssjukdom är ofta äldre och vårdas inom akutsjukvård på grund akut sjukdomstillstånd eller fall i hemmet som kräver omedelbar smärtbedömning och smärtlindring. Smärtbedömning samt smärtlindring för patienter med demenssjukdom är komplext och en utmaning för sjuksköterskor inom akutsjukvården. Syftet med studien var att belysa smärtbedömning av patienter med demenssjukdom inom akutsjukvård. En litteraturöversikt valdes som metod för att identifiera och lyfta fram aktuell forskning inom området. Mellan december 2015 och januari och februari 2016 gjordes sökningar i databaserna CINAHL, PubMed och PsykINFO. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2004-2015. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserade utifrån syftet med studien och kring likheter och skillnader. Resultatet kom att beskriva tre huvudteman: kroppsspråk och beteendeförändringar; smärtskattninginstrument och sjuksköterskans erfarenhet. Slutsatsen från studien är att smärta orsakar lidande, vidare att smärtbedömning av patienter med demenssjukdom inom akutsjukvård är komplicerad. Flera smärtbedömningsinstrument identifierades som kan vara till hjälp vid smärtbedömning av patienter med demenssjukdom. Vårdrelation, personcentrerat förhållningssätt samt användning av flera strategier kan säkerställa en korrekt smärtbedömning av patient med demenssjukdom vid vård inom akutsjukvården. Fortsatt forskning behövs för att utvärdera olika smärtbedömningsinstrument inom svensk sjukvård.

Syftet med föreliggande uppsats är att ta reda på om och i så fall på vilket sätt musikalisk interaktion kan hjälpa personer med demenssjukdom (PMD) och deras anhöriga i det vardagliga livet.  Studiens första forskningsfråga undersöker vilken inverkan olika musikaktiviteter kan ha på personer med demenssjukdom. Den andra forskningsfrågan undersöker hur olika musikaktiviteter kan hjälpa de anhöriga i sin kommunikation till närstående med demens.  I bakgrunden beskrivs relevanta fakta om demenssjukdomar och dess symtom samt hur sjukdomen påverkar de anhöriga. Här presenteras även tidigare forskning i ämnet.Uppsatsen är baserad på grundad teori som teoretisk utgångspunkt och metod. Detta är en empirisk, kvalitativ metod där materialet, som består av intervjuer, loggböcker och filmer, analyseras och sorteras in i olika kategorier för att slutligen en kärnkategori ska framträda. Därefter utformas en ny teori baserad på resultatet.  Genom varierande musikaktiviteter, som musiklyssning, sång, dans, spel och skapande kunde olika beteenden och företeelser observeras hos PMD och deras anhöriga. Dessa bildade sedan åtta olika kategorier samt kärnkategorin kontakt.  Resultatet visade på hur olika musikaktiviteter utförda tillsammans med anhöriga hade en positiv inverkan på en person med demenssjukdom. Resultatet bygger på de åtta identifierade kategorierna: minne, kommunikation, uttryck, närvaro, aktivitet, känslor, engagemang, identitet.  Sammanfattningsvis visade studien att musikaktiviteter kunde hjälpa PMD att öka kontakten med sig själva; sin identitet, sin kropp, sina känslor, sitt språk, sin omgivning, sina minnen och sinnen.Resultatet visade också på att musiken underlättade för de anhöriga i sin kommunikation till närstående med demenssjukdom. De anhöriga upplevde också trygghet och glädje samt kände sig närmare de närstående. De anhöriga kunde  1 också ”känna igen sig” i sin tidigare relation med sin närstående. Avslutningsvis diskuteras resultatet i relation till den presenterade bakgrunden och det teoretiska perspektivet.

”GRETA ÄR SÅ ILSKEN NU FÖRTIDEN”Anhörigas upplevelser och hantering av hot och våld från demenssjuk partner.En empirisk kvalitativ studie baserad på intervjuerAgneta NordBirgitta Cestrone NymanNord, A & Cestrone Nyman, B. Greta är så ilsken nuförtiden- Anhörigas upplevelser av hot och våld från demenssjuk partner och hur man som anhörig hanterar detta En empirisk kvalitativ studie som baseras på intervjuer med fyra anhöriga till demenssjuka partners. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2006.BPSD är ett samlingsnamn för olika känslomässiga yttringar eller psykiska symtom som är vanliga hos personer med demenssjukdom. Dessa sekundära symtom kan ge förändringar i humöret, personligheten eller beteendet.Syftet med studien var att undersöka anhörigas upplevelser av hot och våld från demenssjuk partner och hur man som anhörig hanterar detta. En empirisk kvalitativ studie som baseras på fyra semistrukturerade intervjuer med anhöriga till demenssjuka partners. Resultaten från intervjuerna har kategoriserats enligt Antonovsky´s teori, KASAM´s tre huvudbegrepp Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet för att förklara faktorer som påverkar personer att på olika sätt hantera händelser och skeenden som kan vara smärtsamma och obegripliga. Under dessa tre begrepp har återkommande meningsbärande uttryck, delats in i subgrupper i syfte att knyta an till teorin. Nyckelord: Anhöriga, upplevelser, hantering, hot, våld, demenssjukdom, BPSD och KASAM. / “GRETA IS SO ANGRY NOWADAYS”Relatives´ experiences of and coping with threats and violence by demented partnerAn interview-based empirical qualitative studyAgneta NordBirgitta Cestrone NymanNord, A & Cestrone Nyman, B. “Greta is so angry nowadays” – Relatives experience of and coping with threats and violence by demented partner. An empirical qualitative study based on interviews with four relatives of demented partners. Degree Project, 10 credit points. Malmoe University: Faculty of Health and Society, 2006.BPSD is a collective title that includes different emotional behaviours or psychiatric symptoms that are commonly found in persons with dementia. These secondary symptoms can be seen as changes in mood, personality or behaviour.The aim of the study was to find out how relatives of demented partners, experience threats and cope with violence from their partner. The results from the interviews have been categorised according to Antonovskys theory, KASAM´s main concept, the three headlines: Comprehensibility, manageability and meaningfulness. The purpose was to explain factors influencing relatives´ various ways of coping with situations that can be painful or incomprehensible. Recurring phrases were further categorised into significant sub-groups in order to relate them to the KASAM theory. Keywords: Relatives, experience, coping, threats, violence, dementia, BPSD and KASAM.

The aim of the literature review was to investigate how relatives to a person suffering from dementia, in institution, experienced the nursing hom staff and the relation to them. The study was based on eight scientific articles. The result gave thirteen themes, that showed that relatives experienced the nursing home staff having a hard work under pressure. They were nice but without knowledge. The relatives experienced that the nursing home staff didn´t see or hear them and gave no confidence. Some of them experienced that the nursing home staff was distant and the communication was limited. The experienced as well the nursing home staff not to allow them to take part in the nursing. Further on the relatives described that they experienced the relation with the nursing home staff as conventional, carative, competitive or collarborative. The conclusion was that the nursing home staff should try to give time, make contact actively, have an open communication and listen actively to the relatives. The nursing home staff should allow the relatives to take part in the nursing and regularly invite them to meetings and by that create a good relation with the relatives. / Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur närstående till en person med demenssjukdom, upplevde vårdpersonalen och relationen till dem. Studien baseras på åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet blev tretton teman, som visade att närstående upplevde att vårdpersonalen hade ett tungt och slitsamt arbete med en pressad arbetssituation. De upplevdes vara trevliga, men saknade kunskap. Närstående upplevde att vårdpersonalen inte såg och hörde dem och ingav inget förtroende. En del upplevde att vårdpersonalen var avståndstagande och att kommunikationen var begränsad. De upplevde även att vårdpersonalen inte gjorde de delaktiga i omvårdnaden. Vidare beskrev närstående att de upplevde relationen med vårdpersonalen som konventionell, vårdande, konkurrerande eller som en samarbetsrelation. Slutsatsen blev att vårdpersonalen bör avsätta tid, aktivt ta kontakt, skapa en öppen kommunikation och lyssna aktivt på närstående. Vårdpersonalen bör även arbeta för att göra närstående delaktiga i vården och kontinuerligt inbjuda dem till möten och därigenom skapa en bra relation med närstående.

Bakgrund: Demenssjukdom är en sjukdom som ökar kraftigt i befolkningen och drabbar inte bara personen som får sjukdomen utan även personens anhöriga. Anhöriga har en stor belastning för att personen med demens kräver ständig närvaro och den anhöriga tvingas då att sätta sina egna intressen åt sidan. Anhöriga är viktiga för personen med demens men också för vårdens skull då demensvården generellt innebär en stor global kostnad. Sjuksköterskan har en central och viktig roll för att vården ska bli säker och trygg och har i sitt dagliga arbete en stor roll i att stödja anhöriga i de frågor och funderingar som framkommer under sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete i mötet med anhöriga till personer med demens. Metod: Metoden utfördes som en intervjustudie där åtta sjuksköterskor deltog och materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet formades efter två kategorier: Att stödja anhöriga är utmanande och Sjuksköterskan är spindeln i nätet. Sjuksköterskor möter svåra känslor hos anhöriga och personer med demens och har en central roll i teamet. I sitt dagliga arbete får sjuksköterskorna möta mycket frågor och funderingar anhöriga och personer med demens har, och guida rätt i vårdkedjan och fungerar som en central punkt. Slutsats: Det är viktigt att ha ett bra teamarbete för att sjuksköterskan ska känna sig tillräcklig i vården med anhöriga och personen med demens. Sjuksköterskan har en central roll i vården och ska främja en god relation genom kommunikation och att ge bekräftelse. Anhöriga har en viktig roll för personer med demens och är i behov av stöttning och vägledning. / Background: Dementia is a disease that is increasing rapidly in the population and affects not only the person who gets the disease, but also the person's relatives. Relatives have a great burden because the person with dementia requires constant presence and the relative is then forced to put their own interests aside. Relatives are important for the person with dementia, but also for the sake of care, as dementia care generally involves a large global cost. The nurse has a central and important role for the care to be safe and secure and in her daily work has a major role in supporting relatives in the questions and considerations that arise during the course of the illness. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of their work in meeting with relatives of people with dementia. Method: The method was carried out as an interview study in which eight nurses participated and the material was analyzed with a qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The result was formed according to two categories: Supporting relatives is challenging and The nurse is the spider in the web. Nurses face difficult emotions in relatives and people with dementia and have a central role in the team. In their daily work, the nurses have to face a lot of questions and concerns relatives and people with dementia have, and guide the right way in the care chain and act as a central point. Conclusions: It is important to have good teamwork in order for the nurse to feel adequate in the care of relatives and the person with dementia. The nurse has a central role in care and must promote a good relationship through communication and giving confirmation. Relatives have an important role for people with dementia and are in need of support and guidance.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt tillstånd hos personer med demenssjukdom som kan vara svår att upptäcka då personens verbala förmåga ofta är nedsatt. Obehandlad smärta kan leda till svåra beteendemässiga och psykiska symtom som kan vara svåra att behandla. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och hantera fysisk smärta hos personer med svår demenssjukdom. Metod: En kvalitativ innehållsanalys gjordes genom intervjuer. Elva intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom demensvård på kommunala särskilda boenden i Sverige. Resultat: Analysen ledde fram till två kategorier och fem subkategorier. Samarbete för att identifiera smärtan och hitta rätt behandling med tre subkategorier; Svårigheter att bedöma rätt, Teamet har betydelse och Strävan efter rätt behandling. Sjuksköterskan kan påverka bedömning och behandling med två subkategorier; Sjuksköterskans känslor i mötet och Attityder och erfarenheter som kan påverka situationen. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att det är svårt att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Teamarbete upplevdes vara en viktig del för att få bättre smärtbedömningar och undersköterskan ansågs vara en viktig del i teamet. Sjuksköterskorna beskrev också att de känner viss osäkerhet inför att ge smärtlindring till personer med svår demenssjukdom, då de själva måste bedöma rimligheten i doseringen av smärtlindring som ska ges. Det krävs därför fler specialistutbildade sjuksköterskor inom demensvård som kan handleda och utbilda vårdpersonal för att bättre sprida kunskap om smärta, smärtbedömningar och behandling. / Background: Pain is a common condition in people with dementia that can be difficult to detect as the person's verbal ability often is impaired. Untreated pain leads to severe behavioral and psychological symptoms that can be difficult to treat. Purpose: The purpose was to describe nurses' experiences of assessing and managing physical pain in people with severe dementia. Method: A qualitative content analysis was done through interviews. Eleven interviews were conducted with nurses in dementia care at nursing homes in Sweden. Results: The analysis led to two categories and five subcategories. Collaboration to identifying pain and find the right treatment with three subcategories; Difficulties in assessing correctly, the team has importence and the pursuit of the right treatment. Nurses can affect assessment and treatment with two subcategories; Nurse’s feelings in the encounter and Attitudes and experiences that can affect the situation. Conclusion: Nurses feel that it is difficult to assess pain in people with dementia. Teamwork was felt to be an important part of getting better pain assessments and the assistant nurse was considered an important part of the team. The nurses also described that they feel some uncertainty about giving pain relief to people with severe dementia, as they themselves have to assess the reasonableness of the dosage of pain relief to be given. There is therefore a need for more specialisttrained nurses in dementia care who can supervise and train care staff to spread knowledge about pain, pain assessments and treatment.

Bakgrund: Forskning visar att demenssjukdom påverkar personer med demenssjukdom på många sätt. Både den verbala och icke-verbala kommunikationsförmågan påverkas och uppfattningen av omvärlden blir annorlunda. Svårigheter att minnas händelser samt att förstå och tolka olika sammanhang uppstår. Att vårda personer med demenssjukdom ställer höga krav på goda kunskaper hos vårdpersonalen. Ett gott samarbete mellan anhöriga och vårdpersonalen är av stor betydelse för en god demensvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom. Metod: En systematisk litteraturstudie utifrån tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar.  Resultat: Två teman med sex tillhörande subtema framkom i analysen. Det första temat är Utmaningar i vårdandet och det andra temat är Främjande förutsättningar i vårdandet. De två teman beskrivs genom sex subteman; Bristande resurser, Hinder i kommunikationen, Hinder för ett professionellt bemötande, Vårdrelationens betydelse, Yrkeserfarenhetens betydelse och Samarbetets betydelse. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer tid i vårdarbetet, fördjupning av kunskaper inom demensvården via utbildning och ha ett välfungerande samarbete med anhöriga, för att kunna ge en bra vård till personer med demenssjukdom. Sjuksköterskor behöver stöd av ledningen för att kunna hantera utmaningar i vården av personer med demenssjukdom. / Background: Research shows that dementia affects people with dementia in many ways. Both verbal and non-verbal communication skills are affected and the perception of the outside world becomes different. Difficulties in remembering events and in understanding and interpreting different contexts arise. Caring for people with dementia places high demands on the good knowledge of care staff. Good cooperation between relatives and care staff is of great importance for good dementia care with person-centered care. Aim: To describe nurses' experiences of caring for people with dementia. Method: A systematic literature study based on twelve qualitative scientific articles. Result: Two themes with six associated subthemes emerged in the analysis. The first theme is Challenges in care and the second theme is Promoting conditions in care. The two themes are described through six subthemes; Lack of resources, Barriers to communication, Barriers to professional treatment, The importance of the care relationship, The importance of professional experience and The importance of collaboration. Conclusion: Nurses need more time in care work, deepening knowledge in dementia care through education and have a well-functioning collaboration with relatives to be able to provide good care to people with dementia. Nurses need the support of management to deal with challenges in the care of people with dementia.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar miljontals människor världen över. Det som präglar en demenssjukdom är att kognitiva förmågor börjar försämras. Både behandlingar och förståelser för sjukdomen är under konstant utveckling. Innan vård- och omsorgsboende blir aktuellt är anhöriga oftast den första omvårdaren. Syfte: Syftet avser att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en person med demenssjukdom på vård- och omsorgsboende. Metod: Metoden utgår från en litteraturöversikt enligt Friberg, där tio artiklar är framtagna från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Artiklarna analyserades efter Fribergs femstegsmodell vilket utgör en litteraturöversikt. Den teoretiska referensramen bygger på Janice Morses omvårdnadsteori om lidande. Resultat: Litteraturöversiktens resultat av anhörigas upplevelser delas upp i tre teman. En ny relation, förväntningar på vården och en meningsfylld vardag. Resultatet påvisar att förflytten till vård- och omsorgsboende var en omfattande upplevelse för anhöriga. Resultatets underteman påvisar att även delaktighet, förtroende, normalitet och tillit är viktigt i vården som anhörig. Sammanfattning: Anhöriga har upplevt en förändrad vardag samt tillvaro sedan personen med demenssjukdom flyttat in på vård- och omsorgsboende. Vardagen speglas av kontakt som anhöriga upplever olika beroende på bemötandet av vårdpersonalen. / Background: Dementia is a widespread diagnosis that affects millions of people. What characterizes dementia is that cognitive abilities begin to deteriorate. Treatments and understandings for the disease are under development. Those most affected by the disease are the relatives who usually become the first caregiver of dementia patients, before nursing homes begin to become more relevant. Aim: The aim of this study is to describe experiences of being relative to a person with dementia in nursing homes. Method: The method used is a literature review according to Friberg, where ten articles are produced from the databases CINAHL Complete and PubMed. Selected articles were analyzed according to Friberg's five-step model for a literature review. Janice Morse's nursing theory of suffering was used as a theoretical frame of reference. Results: The results of relatives' experiences were divided into three main themes; a new relationship, expectations of care and a meaningful everyday life. It turned out that the move to care and nursing homes was a comprehensive experience for relatives and everyday life did not look good for close relatives as it were stressful. The sub-themes of the results also show that confidence, involvement, maintain same old routines and trust in the care as a relative was important as well. Conclusion: Relatives have experienced a change in their daily routines and even a different life since their dementia patient moved into nursing homes. The change is reflected on the relative’s daily life and causes the development of new habits as they now experience life differently depending on how the treatment at the care and nursing home goes.

Demens är ett samlingsbegrepp för flertalet kroniska sjukdomar vilka gemensamt påverkar personens kognitiva funktioner i ett successivt progredierande förlopp. Gemensamt är att personens förmåga att kommunicera påverkas. Demenssjukdomarna medför vidare inverkan på den sjukes livssituation, såväl socialt, psykologiskt som fysiologiskt. Symtombilden är beroende av hjärnskadans omfattning såväl som samspelet med omgivningen. Ofta bor personer med demenssjukdom under senare delen av sjukdomsförloppet på ett särskilt boende, där vård och omsorg tillhandahålls. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadspersonalens erfarenhet av kommunikation med personer med demenssjukdom inom särskilt boende. Metoden för studien var kvalitativ, med ansats genom en litteraturöversikt, där systematisk sökning genomfördes i databasen PubMed. Femton artiklar inkluderades, kvalitetsgranskades och analyserades via integrerad analys. Resultatet redovisas via tre kategorier vilka sammanfattar omvårdnadspersonalens erfarenheter av kommunikation med personer med demenssjukdom; ”Organisationers ramar påverkar kommunikationens förutsättningar”, ”Personalens strävan efter strategier i kommunikationen” och ”Kommunikationen medför ömsesidiga konsekvenser”. Resultatet visade att omvårdnadspersonalens förutsättningar att kommunicera med vårdtagarna påverkas av utbildning och organisationers struktur och kultur samt tillgången av tid. Omvårdnadspersonalen strävar efter att tolka vårdtagarnas uttryck korrekt. Då tolkningen är framgångsrik upplevs uttrycken meningsfulla. Strävan efter att skapa och upprätthålla en omvårdnadsmässig relation uttrycks, vilket anses vara en förutsättning för god omvårdnad. Förhållandet mellan förutsättningar och framgångsrik kommunikation skapar positiva eller negativa känslor hos såväl personal som vårdtagare samt inverkar på omvårdnadens kvalitet. Slutsatsen ifrån litteraturstudien var att omvårdnadspersonalen har insikt i kommunikationens avgörande roll för kvaliteten på omvårdnaden om demenssjuka personer, men saknar ibland förutsättningar för att kunna skapa en relation till, och sedermera en god kommunikation med, vårdtagaren. Personer med demenssjukdom har under sjukdomens progress, även i slutskedet, kvarvarande förmågor att kommunicera. / Dementia is a collective term for several chronic diseases which jointly affect the person's cognitive functions in a successively progressive course. Common is that the person's ability to communicate is affected. The dementia diseases also have an impact on the patient's life situation, both socially, psychologically and physiologically. The symptoms depend on the extent of the brain damage as well as the interaction with the environment. Often people with dementia during the latter part of the disease course live in a nursing home, särskilt boende, where care and attention is provided. The aim of the literature study was to shed light on the nursing staff's experience of communication with people with dementia in nursing homes. The study was conducted using a qualitative method as a literature review, where a systematic search was performed in the database PubMed. Fifteen articles were included, quality reviewed and analyzed via integrated analysis. The results are reported via three categories which summarize the nursing staff's experiences of communication with people with dementia; "Organizations' frameworks affect the conditions of communication", "Staff's pursuit of strategies in communication" and "Communication entails mutual consequences". The results showed that the nursing staff's prerequisites for communicating with people with dementia are affected by the structure and culture of education and organizations, as well as the availability of time. The nursing staff strives to interpret the care recipients' expressions correctly. When the interpretation is successful, the expressions are perceived as meaningful. The effort to create and maintain a nursing relationship is expressed, which is considered a prerequisite for good nursing. The relationship between conditions and successful communication creates positive or negative feelings in both staff and care recipients and affects the quality of care. The conclusion from the literature study was that the nursing staff has insight into the crucial role of communication for the quality of care for people with dementia, but sometimes lacks the conditions to be able to create a relationship with, and later good communication with, the care recipient. People with dementia have, during the progression of the disease, even in the final stages, remaining abilities to communicate.