Syftet med projektet är att behandla flygaskan med hjälp av surt processvatten för att utvinna olika metaller, som zink, så att det sedan kan deponeras på ett enklare och billigare sätt, samt även at utveckla en metod för att utvinna mer zink med minsta möjliga andel surt processvatten (5 % HCl). Olika metaller med fokus på zink studerades i labbskala på Högskolan i Borås. Flygaskan och det sura processvattnet som har använts i denna studie är från Renova ABs anläggning. Resultatet visar att vid behandling av flygaskan med surt processvatten var den maximala mängden zink som utvanns 88% under de olika försöken som gjordes i labbet. Det finns olika faktorer bakom resultatet, såsom halten av surt processvatten, pH, blandningstiden och askans elementsammansättning, vilka kan påverka halten utvunnen zink. / Sweden produces large amount of fly ash from waste combustion annually. Combustion the waste generates two types of ashes, bottom ash/slag, and fly ash. Bottom ash is considered to be more environmentally friendly and has a wide area of application such as road constructions on landfills. While the fly ash has high level of heavy metals and for instance dioxines which are harmful for the environment. This type of ash are deposited in a landfill and gets classified as a hazardous waste which is expensive given that the deposit fee is high. The fact that fly ash contains valuable metals as zinc, methods of recovering it are being developed such as acid leaching. This is a promising method as the leachate used are acid process water making the usage of the chemicals substantially lower which makes it financially viable. Waste incinerators in Sweden produce approximately 200 000 tons of fly ash annually and the majority of it is transfered to Norway to get treated and put on a landfill. Some waste management companies, e.g. Renova, are using another method called “the Bamberg method” where fly ash is mixed with sludge to form a cake and put in the company’s own landfill. The projects goal is to leach the fly ash by using acidic process water to obtain the metallic substance particularly zinc making it easier and cheaper to landfill the ash and also to optimize this method to get the most zinc out of the ash using minimum amount of the acidic process water (5% HCI). The laboratory work took place in the University of Borås. Fly ash and the acid process water which were used under the laboratory work was obtained from RenovaAB. The results shows that leaching the fly ash with acidic process water gave different release of zinc but was 88% at most. The variation in the results depends on a few factors such as amount of acidic process water, pH, time, blending time and the ashes content. This project took environment and access to acidic water in consideration, which optimized the method of using less amount of acid process water to get the most zinc as possible. The results shows that leaching fly ash with acid process water is cost efficient and easy way to recover zinc, which satisfy the goals of the project.

<p> </p><p> </p><p>Att gräva upp och återvinna värdefulla material från gamla deponier har en enorm miljöpotential i form av utvinning av resurser. I dagsläget innebär emellertid sådana återvinningsprojekt stora osäkerheter och därmed ekonomiska risker för företag. Anledningen är att det finns många deponier att välja mellan och dessa skiljer sig ofta åt med avseende på ålder, storlek, typ av avfall och lokalisering vilka alla är faktorer som direkt kan påverka om ett projekt blir lönsamt eller inte. För att minska de ekonomiska riskerna behöver företag i återvinningsbranschen på förhand kunna identifiera skillnader mellan olika deponier. I denna uppsats genomförs en systematisk litteraturöversikt över inventeringar av deponier. Uppsatsen syftar till att inventera tillgänglig information om deponier på nationell, regional och lokal nivå. Undersökningar har skett kring vilka uppgifter inventeringarna innehåller som finns hos Jönköpings och Linköpings kommun, Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län samt hos Naturvårdsverket. Uppsatsen belyser även begreppet Landfill Mining och dess användning.</p><p>Slutsatserna i denna uppsats är att information från inventeringarna kan användas för Landfill Mining-projekt, dock kan det behövas gå ned på objekt- eller personnivå för att få tillgång till mer detaljerad data. Uppsatsens kategorier, ålder, riskklassning och avfallstyp innehåller viktig information om deponierna som är avgörande för att besluta om ett LFM- projekt ska genomföras och utgöra en vinst.</p>

Att gräva upp och återvinna värdefulla material från gamla deponier har en enorm miljöpotential i form av utvinning av resurser. I dagsläget innebär emellertid sådana återvinningsprojekt stora osäkerheter och därmed ekonomiska risker för företag. Anledningen är att det finns många deponier att välja mellan och dessa skiljer sig ofta åt med avseende på ålder, storlek, typ av avfall och lokalisering vilka alla är faktorer som direkt kan påverka om ett projekt blir lönsamt eller inte. För att minska de ekonomiska riskerna behöver företag i återvinningsbranschen på förhand kunna identifiera skillnader mellan olika deponier. I denna uppsats genomförs en systematisk litteraturöversikt över inventeringar av deponier. Uppsatsen syftar till att inventera tillgänglig information om deponier på nationell, regional och lokal nivå. Undersökningar har skett kring vilka uppgifter inventeringarna innehåller som finns hos Jönköpings och Linköpings kommun, Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län samt hos Naturvårdsverket. Uppsatsen belyser även begreppet Landfill Mining och dess användning. Slutsatserna i denna uppsats är att information från inventeringarna kan användas för Landfill Mining-projekt, dock kan det behövas gå ned på objekt- eller personnivå för att få tillgång till mer detaljerad data. Uppsatsens kategorier, ålder, riskklassning och avfallstyp innehåller viktig information om deponierna som är avgörande för att besluta om ett LFM- projekt ska genomföras och utgöra en vinst.

I dag arbetar många länder och organisationer, där ibland Sverige, för att skapa ett merhållbart samhälle genom att övergå till en cirkulär ekonomi. En viktig del i denna övergång äratt material ska återanvändas i så stor utsträckning som möjligt. För att uppnå detta harambitiösa mål satts upp, både på EU- och på nationellnivå.Denna studie undersöker vilka åtgärder svenska återvinningscentraler (ÅVC) kan vidta för attbidra till att nå de nationella målen genom att sortera ut mer material som går attmaterialåtervinna från det avfall som idag går till energiåtervinning. Studien tar utgångspunkti Roslagsvatten AB. En viktig fråga i studien har varit hur olika förutsättningar påverkaråtgärdernas utfall.Genom en litteraturstudie identifierades åtta åtgärder som relevanta för ökad utsortering.Dessa var; Bättre namn för fraktionen energiåtervinning, Att inte tillåta slutna behållare (kallat”Töm säcken”), Kontrollerat tillträde, Bättre information om ÅVC:n för ÅVC-besökarna, Bättremätning och uppföljning, Utökat pantsystem, Bättre bemötande genom ökad personalnärvarooch Nya verktyg för att plocka bort felsorterat material. De identifierade åtgärdernaanalyserades vidare baserat på intervjuer och litteratur. Analysen visade att förutsättningarnapå de olika anläggningarna varierar och standardiserad dokumentation av inkommit ochutgående avfall ofta saknas vilket gjorde det mycket svårt att jämföra resultaten mellan olikaanläggningar.Samtliga identifierade åtgärder kan ha potential att öka utsorteringen av användbara materiali viss mån men de flesta är beroende av specifika förutsättningar och alla åtgärder passar intealla anläggningar. Det behövs dock mer specifika studier över längre tid för att fastställa hureffektiva de faktiskt är och hur de fungerar i den lokala kontexten för de återvinningscentralersom överväger att införa dem. Två åtgärder torde dock ha stor potential att öka utsorteringenav användbart material från energiåtervinning på de flesta anläggningar. Dessa var att intetillåta slutna behållare, (kallat ”Töm säcken”) och att byta namn på fraktionen”energiåtervinning” till någonting med anknytning till de material som ska slängas där

I projektet .To Be Continued undersöker och visar jag exempel på hur jag som blivande industridesigner kan underlätta materialåtervinningen av elektroniska produkter. Plast som material står i fokus i projektet . Den övergripande idén är att utveckla och formge exemplen på smarta metoder och lösningar för sammansättning och nedmontering av elektroniska produkter. Det övergripande syftet är att framställa ett designförslag som, på grund av hur den är sammansatt, ska kunna främja materialåtervinning och på så sätt kunna ingå i en cirkulär ekonomi. För att presentera tydliga förslag på sammansättningar av elektroniska produkter har jag valt att formge en kaffemaskin, som alltså är framarbetad utifrån de metoder och lösningar som utvecklats i detta projekt. Designförslaget, som presenteras i texten, är en kaffemaskin. Kaffemaskinen är uppbyggd med en grundstruktur där komponenterna staplas på varandra och som tillsammans bildar både formen på insida och utsida av kaffemaskinen.

The purpose of this degree work was to compare and investigate what kind of waste that is produced on construction sites of two different types of buildings. The investigation was made to see if there were any differences between the two and how improvements with their waste management could be made. This degree work was conducted by gathering the proper information about waste and waste management, both general and specified to building waste. Information was mainly found in both papers and reports from authorities and municipalities as well as from previous degree works in the same subject. Research about which laws, regulations and requirements that are in place and relevant to this degree work was also conducted. Interviews at the two construction sites were made to see how waste management actually works on site. The research was also conducted to get first-hand information that is current to compare with previous research on the subject says. Both Västerås and Örebro municipality have their own specified waste plan that the building companies in respective municipality has to follow. The two construction sites in question differ in distance to the city centre since one is located centrally and the other approximately five kilometres from the city centre. They also differ in size of construction site, the centrally situated building site has buildings surrounding it making the space to work with small. This compared to the construction site outside of the city centre that is a part of a newer district with lots of space available. Concluded the waste management are similar to each other, with some exceptions regarding sorting of some fractions, such as glass and corrugated paper. The two constructions are built by the same company, but different recyclers are used to handle the waste. These recyclers are managing for example plaster and plasterboard differently depending on what their capabilities are. Construction sites must comply with several laws, regulations and requirements, some of them are miljöbalken, avfallsförordningen and plan- och bygglagen. Informing workers to be careful managing the materials, using more digital software in early stages and the use of production methods such as Lean are different ways to minimize the amount of building waste that occurs today. Another way is to make sure the measurements of the materials are correct from start. If so it will not be necessary to cut and adjust length and size of the material on site and thereby reduce the amount of waste.

<p>Denna studie fokuserar på materialåtervinning av polymera material i form av hårda termoplaster och gummi från uttjänta fordonsdäck. Med anledning av låg och begränsad materialåtervinning, hög energiutvinning och delvis deponering av hårda termoplastfraktioner respektive uttjänta däck har det funnits behov att studera förutsättningar för ökad materialåtervinning.</p><p>Syftet med denna explorativa studie har varit att undersöka möjligheter och förutsättningar för ökad materialåtervinning av hårda termoplastfraktioner och uttjänta däck. Detta övergripande syfte har uppnåtts genom en intervjustudie med respondenter vars företag använder återvunnen termoplast samt gummi från uttjänta däck i tillverknings- och bearbetningsprocesser. Möjligheterna för ökad materialåtervinning har även betraktats från en termodynamisk synvinkel.</p><p>Företagens anledningar till arbete med materialåtervinning grundas i ekonomiska incitament men även miljöhänsyn. Förutsättningarna för ökad materialåtervinning återfinns i sorterade och ickekontaminerade, termoplastfraktioner samtidigt som en marknad för produkter tillverkade av gummi från uttjänta däck behöver utvecklas. Fraktionerna bör hållas isär och sorteras om de är blandade för att därmed inte begränsa materialens möjligheter till återvinning i nya produkter. Denna slutsats bekräftas även av termodynamiska principer. Framtidsperspektivet kännetecknas av förhoppningar om mer tillgängligt material och mindre råvarukostnader. Ökade mängder termoplaster betraktas i framtiden härstamma från uttjänta personbilar. Tillverkning av fordonskomponenter, baserade på gummi från uttjänta däck, kan i framtiden vara ett alternativ inom bilindustrin.</p>

Material- och energiåtervinning är två sätt att ta hand om avfall. Materialåtervinning av papper är generellt det sätt som ger upphov till lägst ackumulerade utsläpp av koldioxid. Kuvert är en pappersprodukt som idag saknar producentansvar och branschen för returpapper anser inte att kuvert skall materialåtervinnas i och med att kuvert innehåller substanser som kan ge upphov till stickies. Ett argument som används mot materialåtervinning av kuvert är att problem orsakade av stickies medför ökade kostnader för företagen som tillverkar papper från returpapper. På den svenska marknaden finns det kuvert som, när de processeras i pappersbruken, inte ger upphov till stickies, nämligen svanenmärkta kuvert. Syftet är att ta reda på vilket som är det bästa sättet att ta hand om kuvert och målet är att ta reda på hur stor nettoenergiförbrukning material- och energiåtervinning av kuvert ger upphov till. Fyra scenarier undersöktes; Samtliga kuvert energiåtervinns, samtliga kuvert materialåtervinns, endast svanenmärkta kuvert materialåtervinns, samtliga kuvert ersätts mot svanenmärkta och materialåtervinns. Resultatet är inte samstämmigt. Att ersätta samtliga kuvert mot svanenmärkta är det scenario som ger upphov till lägst nettoenergiförbrukning, förutsatt att materialåtervinning av papper är att föredra framför energiåtervinning av papper. / Recycling and incineration are two ways to deal with waste. Generally, paper recycling has lower carbon dioxide emissions than incineration of paper. Envelope is a paper product that is not included in any producer responsibility and the pulp and paper industry recommends consumers not to sort envelopes in the paper recycling container, since envelopes contain substances that can be a source for stickies. An argument against recycling is that problems caused by stickies increases costs for the companies that produces paper from waste paper. The Swedish market has envelopes that, when they are processed in the paper mill, do not develop stickies, namely envelopes tagged with Svanen. The purpose of this paper is to find the most suitable way to deal with envelopes. The aim of this study is to find the net energy consumption for recycling and incineration of envelopes. Four scenarios were investigated; all envelopes are incinerated, all envelopes are recycled, only envelopes tagged with Svanen are recycled, all envelopes are replaced with envelopes tagged with Svanen and are recycled. The results are not unanimous. Replacing all envelopes with envelopes tagged with Svanen is the scenario with lowest net energy consumption, presupposed paper recycling is to prefer before paper incineration.

Denna studie fokuserar på materialåtervinning av polymera material i form av hårda termoplaster och gummi från uttjänta fordonsdäck. Med anledning av låg och begränsad materialåtervinning, hög energiutvinning och delvis deponering av hårda termoplastfraktioner respektive uttjänta däck har det funnits behov att studera förutsättningar för ökad materialåtervinning. Syftet med denna explorativa studie har varit att undersöka möjligheter och förutsättningar för ökad materialåtervinning av hårda termoplastfraktioner och uttjänta däck. Detta övergripande syfte har uppnåtts genom en intervjustudie med respondenter vars företag använder återvunnen termoplast samt gummi från uttjänta däck i tillverknings- och bearbetningsprocesser. Möjligheterna för ökad materialåtervinning har även betraktats från en termodynamisk synvinkel. Företagens anledningar till arbete med materialåtervinning grundas i ekonomiska incitament men även miljöhänsyn. Förutsättningarna för ökad materialåtervinning återfinns i sorterade och ickekontaminerade, termoplastfraktioner samtidigt som en marknad för produkter tillverkade av gummi från uttjänta däck behöver utvecklas. Fraktionerna bör hållas isär och sorteras om de är blandade för att därmed inte begränsa materialens möjligheter till återvinning i nya produkter. Denna slutsats bekräftas även av termodynamiska principer. Framtidsperspektivet kännetecknas av förhoppningar om mer tillgängligt material och mindre råvarukostnader. Ökade mängder termoplaster betraktas i framtiden härstamma från uttjänta personbilar. Tillverkning av fordonskomponenter, baserade på gummi från uttjänta däck, kan i framtiden vara ett alternativ inom bilindustrin.

With a growing population on earth the amount of end-of-life vehicles (ELVs) and other scrap steel increases. The European Directive 2000/53/CE” requires a minimum of 95 % reuse and recovery and 85 % re-use and recycling no later than 1 January 2015, for end-of life vehicles. This imposes a need for more efficient recycling and recovery. Despite this shredder residue (SR) is commonly land filled. This report investigated the magnetic fines residue generated at Stena Metall shredder facility in Halmstad, Sweden. Magnetic fines is a complex material containing e.g. ferrous metals, non-ferrous metals, glass, plastic, rubber, polyurethane, sand, dirt, brominated flame retardants and PCB. Characterisation of the material and discussion around area of application resulted in suggestions for possible recycling alternatives. Characterisation included e.g. particle size, total organic content, x-ray fluorescence, x-ray powder diffraction and elemental analysis with a focus on the metals. The results indicated a higher organic content in larger particles and an increasing content of e.g. lead, cadmium and mercury in smaller particles. X-ray fluorescence can be used to measure lead in magnetic fines. The conclusion was that the combustible organic content needs to be separated before further metal recycling can be applied. If magnetic fines should be used in construction pollutants probably either needs to be removed or encapsulated to prevent exposure to humans and environment.