No description available.

Sammanfattning För svenska tillverkningsföretag med 50-200 anställda finns stora värden i anläggningstillgångar. Dessa tillgångar skall enligt rådande lagstiftning och rekommendationer värderas och ifall behov finns skrivas ned. Det finns inom den svenska redovisningen idag två rekommendationer Bokföringsnämndens och Redovisningsrådets tolkning för hur detta skall genomföras. Dessa rekommendationer grundas i Årsredovisningslagen som alla företag i storleksklassen måste följa. Hur skall man då kunna bestämma när man skall följa vilken rekommendation och i vilken utsträckning denna rekommendation kan tolkas. Denna studie nystar upp problemen kring rekommendationerna och hur dessa kan och skall tillämpas i det dagliga arbetet på fältet. Genom intervjuer med fem revisorer och ett företag har vi gagnat oss information om hur det ser ut på fältet. Detta urval av respondenter har gett oss en bred bild för hur arbetet kring nedskrivningar går till. Revisorer har insyn i många företag och kan ge ett generellt utlåtande i ämnet. Företaget är med som exempel för hur arbetet i företagen går till. En viktig slutsats i denna studie är att revisorn bär ett stort ansvar för vad företagen redovisar i sina årsredovisningar, företag har knappa resurser och vill inte lägga mycket tid på värdering av anläggningstillgångar då detta är väldigt tidskrävande och svårt. Därför gör företagen endast det nödvändigaste och där har revisorn stort inflytande vad som anses nödvändigt och inte. Genom studien har vi upptäckt att nedskrivningar är ett fenomen som är mycket ovanligare än vad vi lärt oss genom kurser och tolkning av rekommendationer. Företagen undviker in i det längsta att skriva ned anläggningstillgångar och tolkar rekommendationen på ett sådant sätt att detta blir möjligt. Problemformulering Hur tillämpas befintliga redovisningsrekommendationer om nedskrivning av anläggningstillgångar på tillverkningsföretag med 50-200 anställda? Syfte Att undersöka hur nedskrivningar tillämpas, en studie om hur man går tillväga och hur man kommer ett nedskrivningsbehov på spåren. Tillämpas gällande rekommendationer på fältet eller är revisorn drivande i frågan om nedskrivning skall göras.

SAMMANFATTNING Problem OECD:s upparbetade principer för bolagsstyrning har satt riktlinjer och påverkat länder i hela världen. Inom EU har också en revidering av bolagsstyrningsreglerna skett sedan den uppmärksammade Parmalat-skandalen i Italien år 2003. Sverige såsom många andra länder har valt att skärpa reglerna för internrevision och år 2005 började Svensk kod för bolagsstyrning tillämpas. En av reglerna uttrycker att bolagen som omfattas av koden och som inte redan har en intern revisionsfunktion årligen ska utvärdera om de har ett behov av en sådan. Vad karaktäriserar bolag som upplever sig ha ett behov av en intern revisionsfunktion? Syfte Att undersöka hur stor andel av de svenska företagen (som omfattas av den svenska koden för bolagsstyrning) som har en intern revisionsfunktion. Dessa bolag har ett börsvärde > 3 miljarder svenska kronor och finns noterade på Large och Mid Cap. Med hjälp av årsredovisningar från år 2006 kommer vi att granska vilka företag som har en funktion och sedan kartlägga vad som driver behovet av att ha en sådan. Vi kommer bland annat att beakta bolagets storlek, om de har en revisionskommitté samt branschtillhörighet. Teori I vår teoretiska referensram inleder vi med att presentera allmänna riktlinjer och regelverk rörande internrevision, som IIA, OECD’s principer för bolagsstyrning samt Svensk kod för bolagsstyrning. Vi inkluderar även ett antal studier om internrevision och specifikt den interna revisionsfunktionen. Metod Vi har genomfört en kvantitativ studie genom att studera årsredovisningar från år 2006. Totalt ingick 86 bolag i vår studie, varav 52 bolag från Large Cap och 34 bolag från Mid Cap. Vi hade ett deduktivt angreppssätt då vi empiriskt testade tidigare teorier och resonemang med olika mått. Vi har en positivistisk kunskapssyn och har genomfört ett antal statistiska tester. Resultat Vår undersökning visade att 31,4% av bolagen i vår studie hade en intern revisionsfunktion. Följande variabler och mått driver bolagens behov av att ha en intern revisionsfunktion; nettoomsättning, antal anställda, totala tillgångar, Cap-notering, revisionskommitté, ägarfördelning, kommittémöten och antal länder. Faktorer som inte driver behovet av en funktion är skuldsättningsgrad, likviditet och branschtillhörighet.

Syftet med denna uppsats är att identifiera räntans roll i redovisningen samt undersöka om och i vilken grad företagen efterföljer dem rekommendationer som ges i standarderna. För att uppnå detta har vi undersökt hur åtta företag har värderat olika tillgångar. På grund av omfattningen har en begränsning gjorts och därmed enbart koncentrerats på följande tre tillgångslag; förvalt-ningsfastigheter, skogs- och jordbruksprodukter och goodwill. De undersökta företagen är företag som förvaltar fastigheter, innehar skogsmarker och har goodwill poster. Med hjälp av referensram och teori samt empirikapitel har vi försökt att lyfta fram tyngden på räntans roll vid värdering av dessa tillgångar, för att påvisa rän-tans roll i redovisningen. I analyskapitlet har jämförelse gjorts mellan teori- och empirikapitlet för att få en bild av till vilken grad de undersökta företagen efter-följer de rekommendationerna som anges i IFRS/IAS- standarderna. I slutsatskapitlet har vi konstaterat att de undersökta företagen använder sig av de metoder och modeller som standarderna anger. Modellerna som används i olika värderingar baseras på nuvärdesberäkning av de framtida kassaflödena som de olika tillgångar vi har avgränsat oss till genererar. Diskonteringsräntan har stor betydelse för värderingen av de olika tillgångarna.

I Sverige har den ekonomiska brottsligheten ökat stadigt sedan år 2001 och kostar samhället enorma summor pengar varje år. I takt med att skandaler som Enron och Worldcom uppdagats har mediaövervakningen skärpts och ekobrott alltmer hamnat i fokus. Det vanligaste anmälda ekobrottet är bokföringsbrott, vilket behandlas i denna uppsats. Bokföringens riktighet är mycket viktig i ett aktiebolag och har framförallt två syften, att verka som beslutsunderlag för företaget och dess intressenter samt fungera som kontrollunderlag för revision och beskattning. Det kan dock vara svårt för den redovisningsskyldige att hålla sig uppdaterade på alla lagar och regler då bokföringslagen har karaktären av en ramlag. Detta skapar ett visst tolkningsutrymme då detaljer om hur bokföringen ska skötas saknas i lagtexten, istället hänvisas till god redovisningssed. Då bokföringens tillförlitlighet är av stor vikt har revisorn en betydelsefull roll i att granska och säkerställa företagets löpande bokföring, årsredovisning samt förvaltning. Eventuella brister/avvikelser skall anmälas av revisorn, vilket har varit lagstadgat sedan år 1999. Denna plikt har dock alltmer börjat ifrågasättas, då antalet anmälningar är förhållandevis få. Syftet med undersökningen är att beskriva och förklara bokföringsbrottets karaktär, möjliga bakgrundsfaktorer samt revisionspliktens betydelse och påverkan. För att uppfylla syftet ligger ett hermeneutiskt synsätt till grund för undersökningen. Då ämnet är relativt outforskat har det fallit sig naturligt att välja en induktiv ansats och en kvalitativ metod. Uppsatsens empiriska material har samlats in genom personliga djupintervjuer med sex respondenter som alla besitter relevant kunskap, samt analys av fyra rättsfall. Slutsatsen av vår undersökning är att det typiska brottet innebär att bokföring saknas i samband med konkurs. Gärningsmannen är ofta en man i ett mindre bolag inom bygg- och transportsektorn, alternativt kontantbranschen. Som framkommer i studien är okunskap en bakomliggande orsak till att bokföringsbrott begås, däremot förefaller inte ramlagsutformningen få några större konsekvenser. Vidare framgår att revisionspliktens viktigaste funktion är att förebygga bokföringsbrott, i synnerhet de som begås av oaktsamhet. Avslutningsvis visar undersökningen att en majoritet av respondenterna upplever revisionsplikten som mycket viktig, då den borgar för att redovisningen håller tillräckligt hög standard.

Varulager har dragit till sig många ekonomers intresse med utgångspunkt från dess säregna karaktär och egenskaper utifrån värderingssynpunkt. Det har visat sig vara svårt att ena sig om vilken värderingsprincip som på ett rättvisande sätt tar hänsyn till både den balans- och resultatmässiga aspekten beträffande den inverkan denna post har på företagets resultat och ställning. När ett företag försätts i konkurs uppstår en ny värderingsproblematik för tillgångarna, däribland varulager. Nu handlar det om att omsätta tillgångar till likvida medel för att ersätta borgenärerna. Syftet med vårt arbete är att öka förståelsen kring de svårigheter som föreligger vid varulagervärdering före och efter konkurs. Vår slutsats är att värdering av varulager före och efter konkurs är helt olika, och har olika utgångspunkt. Före konkurs värderas lagret för en fortsatt drift av bolaget medan det efter en konkurs värderas utifrån att så snabbt som möjligt få ut likvida medel till borgenärer.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.