Bakgrund: Tränare innehar en ytterst viktig maktposition då det gäller sina adepters idrottsliga utveckling och därmed är även tränares kunskapsnivå gällande såväl motivation, som träning och kost, som skadeförebyggande arbete av vikt. Eftersom en låg energitillgänglighet ökar skaderisken och då tidigare forskning visat att idrottare är beredda att träna och tävla med smärta såväl som skador, samt att skador är en av anledningarna till att en idrottare väljer att avsluta sin aktiva karriär, är en ökad förståelse kring hur idrottares hälsa påverkas av stödet från omgivningen av intresse. Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka kvinnliga elitidrottares upplevelse av sitt hälsotillstånd och den egna förmågan till förändring, kopplat till sin idrott och sin tränare. Metod: Retrospektiv tvärsnittsstudie. Datainsamling skedde våren 2013 via on-line enkäten Motivation for Change Questionnaire (MCQ-idrott), vilken reviderats att riktas mot motivation och förändringsförmåga gällande idrottssituation i stället för arbetssituation. Resultat: Motivation är en viktig faktor för varje individ som vill förändra sitt beteende, oavsett om det rör idrott eller ej. Huruvida elitidrottarens upplevelse av sitt hälsotillstånd samt förändringsförmåga kan kopplas till tränaren är ett till viss del underforskat område. Tidigare studier indikerar att relationen mellan coach och idrottare kan ha såväl positiv som negativ inverkan på såväl den idrottsliga prestationen som den idrottsliga motivationen. Ingen statistiskt signifikant koppling mellan det upplevda stödet från tränaren och elitidrottarens upplevda hälsa eller förändringsförmåga observerades dock inom ramen för denna studie. Slutsats: En motsägelsefull inställning hos respondenterna gällande förmåga till förändring av träningsbeteende och till viss del även till förändring av ätbeteende observerades. För att med säkerhet kunna uttala sig om tränares eventuell påverkan på elitidrottares motivationsfaktorer och förändringsförmåga bör MCQ-idrott analyseras i sin helhet.

No description available.

No description available.

The purpose of this study is to analyze how female athletes are constructed in advertising that uses femvertising. This is done through a multimodal critical discourse analysis of Nike´s commercial “Dream Crazier” to understand which signs, in the form of participants, language, attributes and color which acts as semiotic resources to create meaning. The study also puts this in relation to intersectional perspectives to see how femvertising challenges socially constructed femininity. The questions that the study aims to answer are how are female athletes constructed in Nike´s commercial and what semiotic resources are used in the construction? And what intersectional categories can be identified in the commercial and what significance might they have in challenging socially constructed femininity? The results show that multiple themes about femininity are visible in the commercial. These are “women as emotional”, “gender norm-breaking, and “these female athletes break barriers, so you can do too”. These themes are reinforced by the commercial utilizing semiotic resources that show different participants with various attributes and how these are polarized as feminine and masculine. The different intersectional categories that were identified can all be seen challenging socially constructed femininity by deviating from stereotypical norms of what femininity is. The study also concluded that several intersectional categories are shown, but there is an underrepresentation of marginalized groups.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Purpose: The purpose of the thesis is to examine if the quantity of female athletes is lesser than male athletes and if there are any gender differences in this visual representation of athletes in Swedish digital sports journalism. The thesis also aims to investigate if the visual representation of female athletes has changed over time in connection to the #MeToo movement.   Research questions: RQ1: Are there any differences in the quantity of visual coverage given to female athletes and male athletes in Swedish sports media?  RQ2: Is there any difference in the visual portrayal of female athletes in comparison to male athletes? RQ3: Has the visual coverage of female athletes in Swedish sports media changed or remained the same since the #MeToo movement?   Theories: Agenda setting theory, Framing theory, Hegemonic masculinity and emphasized femininity, Gender performance, Gatekeeping and Media logic   Method: The study is based on visual quantitative content analysis. The empirical material of the analysis consists of 224 photographs from digital sports articles, originated from the two Swedish sports newspapers Sportbladet and SVT Sport. The articles were collected from the digital platform Retriever through a digital article search with the keyword “sport”. After collecting the data, it was processed in data program IBM SPSS Statistics, where cross tabulations were created. The results were analyzed and discussed in order to reaching a conclusion.   Conclusion: There is a higher quantity of male athletes than female athletes in Swedish sports media. There are small differences in the way female athletes and male athletes are visually portrayed. However, these differences show that female athletes are more often are shown in an emphasized feminine way, which contributes to proving the dominance of hegemonic masculinity. There are no major changes in the visual portrayal of female athletes before and after the #MeToo, however the result shows a somewhat equal coverage even before the #MeToo movement happened. The results of the study are partially supported by previous research and theory on the subject where female athletes are underrepresented and sexualized. / Syfte: Studiens syfte är att undersöka om det är färre kvinnliga idrottare än manliga idrottare som visas i bilderna, samt om det finns några könsskillnader i dessa visuella representationer av idrottare i den digitala svenska idrottsjournalistiken. Studien syftar även till att undersöka om den visuella representationen av kvinnliga idrottare har förändrats över tid i samband med #MeToo-rörelsen.   Frågeställningar: F1 Är det någon skillnad i antalet visuella representationer av kvinnliga idrottare respektive manliga idrottare i den svenska idrottsjournalistiken? F2 Finns det några skillnad i sportartiklars visuella representation av kvinnliga idrottare jämfört med manliga idrottare?   F3 Har den visuella representationen av kvinnor förändrats eller varit densamma sedan efter #MeToo-rörelsen?   Teoretiska ramverk: Dagordningsteorin, gestaltningsteorin, hegemonisk maskulinitet och ideal femininitet, gender performance, gatekeeping och medielogik   Metod: Studien baseras på visuell kvantitativ innehållsanalys. Analysens empiriska material består av 224 fotografier från digitala sportartiklar, härstammande från de två svenska sporttidningarna Sportbladet och SVT Sport. Artiklarna samlades in från den digitala plattformen Retriever genom en digital artikelsökning med nyckelordet "sport". Efter att ha samlat in data bearbetades det i dataprogrammet IBM SPSS Statistics där tvärtabeller skapades. Resultaten analyserades och diskuterades för att nå en slutsats.   Slutsats: Det förekommer fler manliga idrottare än kvinnliga idrottare i bilderna i svenska sportjournalistik. Det är små skillnader i hur kvinnliga idrottare framställs visuellt i jämförelse med manliga idrottare. Dessa skillnader visar dock att kvinnliga idrottare oftare visas i ett betonat feminint sätt, vilket bidrar till att bevisa dominansen hos hegemonisk maskulinitet. Det finns inga större förändringar i den visuella skildringen av kvinnliga idrottare före och efter # MeToo, resultatet visar också en något lika täckning redan innan #MeToo-rörelsen. Resultaten av studien stöds delvis av tidigare forskning och teori i ämnet där kvinnliga idrottare är underrepresenterade och sexualiserade.

The overall aim of the thesis was to determine the prevalence and magnitude of relative age effect (RAE) in European female sport via examination of published data spanning 2011-2021. The PRISMA systematic search guidelines were used to identify 14 studies out of 68 containing 53 independent samples across 9 sport types. Based on frequency, percentages were moderated by age group, competitive level, sport type, sport context, and study quality. Additionally, this study analysed whether RAE was present or not by comparing relatively older (born in the first quarter of the year; Q1) with younger (born in the last quarter of the year; Q4) girls and women across all European female sport contexts. The thesis shows that the overall estimate identified a small-moderate RAE among European female sports, within subgroup revealed RAE magnitude was higher in pre-adolescent (≤ 11 years) and adolescent (12-14 years) age groups and at higher competition levels. The results show that RAEs in females’ sports are common across the European contexts. A major factor influencing RAE magnitude are developmental levels, competition levels, and sport context demands. To prevent RAE-related participation and attainment inequalities, it is recommended that sport policy, organizational structure, and athlete development system structures be changed as well as practitioner intervention.