Introduktion/Bakgrund: Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsskikt över hela världen. Våldet sker oberoende av social status, etnicitet, religion, kultur, sexualitet eller ålder. Kvinnor som är utsatta för våld har en ökad risk att drabbas av ohälsa. Många kvinnor är tysta om det våld de utsätts för. Om sjuksköterskor kan etablera en god relation med kvinnan ökar chanserna att hon berättar om sin situation och tar emot hjälp. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation, inom primärvården. Metod: Litteraturstudien är utformad enligt Polit och Beck´s (2017) nio steg. Databaser som nyttjades i litteraturstudien var Cinahl, PsycInfo samt PubMed. I resultatet användes 11 artiklar varav 4 kvalitativa, 1 kvantitativ och 6 mixad metod. Resultat: Resultatet som framkom i litteraturstudien delades in i fyra kategorier; betydelsen av kunskap, hög arbetsbelastning, avsaknad av riktlinjer och behov av teamarbete. I kategorierna återspeglades olika barriärer som sjuksköterskor upplevde i mötet med våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Litteraturstudien visar att sjuksköterskor upplever att deras kompetens inom området är bristfällig. Sjuksköterskor önskar utbildning, minskad arbetsbelastning, förbättrat teamarbete och tydliga riktlinjer för att förbättra arbetet med identifikation, bemötande och omvårdnad av våldsutsatta kvinnor.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett folkhälsoproblem på nationell och internationell nivå. Det våld som kvinnor får utstå kan leda till ett flertal negativa hälsokonsekvenser på både lång och kort sikt och kan påverka kvinnorna på varierande sätt. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att stödja och hjälpa den våldsutsatta kvinnan. Syftet med denna litteraturstudie var att söka kunskap om konsekvenser våldsutsatta kvinnor kan drabbas av genom att undersöka och analysera tidigare forskning som behandlar konsekvenser av mäns våld mot kvinnor i nära relation samt hur socialtjänsten kan arbeta med våldsutsatta kvinnor. Materialet bestod av 12 vetenskapliga artiklar som analyserats genom en teoretisk tematisk analysmetod varpå fyra huvudteman och tio subteman kunde utrönas i resultatet. De fyra huvudtemana var: fysiska konsekvenser, psykiska konsekvenser, ekonomiska konsekvenser och hur socialtjänsten kan arbeta med våldsutsatta kvinnor. Utifrån huvudtemana framkom följande subteman: fysiska skador, olika fysiska hälsoproblem och yttre skador; depression och ångest, posttraumatiskt stressyndrom och substansanvändning; inkomstförlust; socialtjänstens skiftande kompetens inom våld i nära relation; ekonomiskt bistånd; annat stöd och bemötande. Studiens resultat visade att våldsutsatta kvinnor kan drabbas av varierande konsekvenser av våldet och att konsekvenserna kan ta sig i uttryck på olika vis, men att de vanligaste konsekvenserna från det empiriska materialet var ångest, bristande ekonomi samt fysiska skador. Resultatet visade även att socialtjänstens kompetens, bemötande och biståndsinsatser kan ha en påverkan på våldsutsatta kvinnors tillit till socialtjänsten och socialarbetare. Studiens centrala slutsatser var att det kan förekomma organisatoriska variationer hos socialtjänsten i arbetet med våld i nära relation, vilket synliggjorde ett behov av ett förbättrat arbete gällande identifiering, bemötande och behandling av konsekvenser våldsutsatta kvinnor kan drabbas av. De yrkesverksamma är i behov av att få rätt förutsättningar i form av rätt utbildning och verktyg för att kunna bemöta de våldsutsatta kvinnornas behov på ett adekvat sätt.

Introduktion/Bakgrund: Våld i nära relationer är ett allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem och är en vanlig orsak till hälsoproblem. Kvinnor som utsatts för våld kan söka vård i flertalet instanser inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har därför en betydande roll i att identifiera våldsutsatthet och ge en trygg och professionell omvårdnad. Likväl framkommer det att få kvinnor tillfrågas om sina erfarenheter av våld. Syfte: Syftet var att belysa vad som påverkade sjuksköterskors förmåga att identifiera våldsutsatta kvinnor. Metod: Resultatet baserades på 11 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Litteraturstudien genomfördes enligt Polit & Becks niostegsmodell. Databassökningarna gjordes i CINAHL och PsycInfo. Datamaterialet lästes i fulltext, kvalitetsgranskades och kategoriserades i olika teman genom att likheter och skillnader jämfördes. Resultat: Resultatet presenterades i två teman; individuella faktorer och organisatoriska faktorer som delades in i fyra underkategorier; kunskap, förhållningssätt, utbildning och stöd. Slutsats: Brist på kunskap och utbildning var de mest framträdande faktorerna för identifiering av kvinnor som utsatts för våld. Bredare kunskap gav större förståelse för våldet komplexa dynamik. Sjuksköterskors förhållningssätt var viktigt för bemötandet och omhändertagandet av kvinnorna. Det var även viktigt att sjuksköterskorna kände sig trygga i sin roll samt att de kände ett gott stöd på arbetsplatsen. Stödet inkluderade tydliga riktlinjer, kollegialt stöd samt utbildning.

The purpose of this study was to investigate how domestic violence was presented in Swedish newspapers before and during the covid-19 pandemic. Based on the result, we discuss how a changed reporting can influence the involved parties (perpetrators and victims), and social work in a wider context.To answer the questions of the study, we have studied how newspapers presented the parties in domestic violence, the explanations for the violence, and the character of the violence. The focus of the study was to investigate if there were differences before and during the pandemic. 134 articles were studied in total, from the newspapers Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. We found that the newspaper coverage on domestic violence has changed during the covid-19 pandemic, compared to before. During the pandemic, the newspapers reported the pandemic in itself as a reason for domestic violence, and hence excluded many other possible explanations. The reporting during the pandemic often focused on serious domestic violence, on cases where shelters for women were involved, and the pandemic as a reason for domestic violence. Consequently, other types of violence and other types of victims have gotten less coverage in the newspapers. There are fewer articles embracing the width of victims who suffer from domestic violence. In addition, we found that the reporting on the perpetrators committing the violence was more one-dimensional. Before the pandemic, it was clearer that the perpetrators could come from a wide range of age groups, social positions, genders, sexualities etc. During the pandemic, nearly all cases presented in the newspapers were about a hetrosexual man, who was often a father. In summary, we found that the reporting has become more linear and one-dimensional during the pandemic, but also more alarming. The changed newspaper coverage of domestic violence could certainly influence the general picture of the problem, both in the public and in social work.

I uppsatsen studeras våld i parrelationer mellan unga och omyndiga personer utifrån närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1. Bestämmelsen om fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a är främst tänkt att ta sikte på sådant våld som en gift man utövar mot sin hustru. Om ett par inte bor tillsammans eller är gifta förutsätts att parterna betraktas som närstående för att de ska omfattas av bestämmelsen. Högsta domstolen konsta­terar i NJA 2004 s. 97 att för att ses som närstående ska förhållandet präglats av en praktisk och känslomässig bindning av inte obetydlig varaktighet som gör att den ut­satta befinner sig i en särskilt utsatt situation. Rättsfallet avsåg en vuxen parrelation. Hur närståenderekvisitet ska tolkas när det gäller parrelationer mellan unga och omyn­diga är inte helt tydligt. I uppsatsen redogörs för åtta rättsfall från underinstanser som prövat huruvida ett par som inte är sammanboende eller gifta är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Tre av dessa rättsfall avser vuxna parrelationer och fem rättsfall avser parrelationer mellan unga och omyndiga. I samtliga fall har dom­stolen utgått ifrån de faktorer som anses vara av betydelse för bedömningen enligt NJA 2004 s. 97. I uppsatsen lyfts av den anledningen skillnader som görs i bedöm­ningen avseende vuxna parrelationer och parrelationer mellan unga och omyndiga. Min slutsats är att praktisk bindning inte bör utgöra en förutsättning för att ett par ska betraktas som närstående. Vid bedömningen av om någon befinner sig i en särskilt utsatt situation menar jag även att omständigheter som tyder på att den utsatta be­finner sig i en normaliseringsprocess kan tala för att så är fallet. Vidare menar jag att en ungdom, som står under vårdnad av sina vårdnadshavare eller som bor med sin familj, fortfarande kan befinna sig i en särskilt utsatt situation. Uppsatsen visar att ungdomen i sig innebär en särskild sårbarhet. Denna sårbarhet bör tas i beaktande vid bedömningen av huruvida någon i det enskilda fallet har befunnit sig i en särskilt utsatt situation.

Hösten 2017 spred sig hashtagen Metoo som en löpeld världen över. Hashtagen skapades föratt väcka uppmärksamhet kring de övergrepp och sexuella trakasserier som kvinnor världen över varit med om under sin livstid. Som en direkt påföljd av rörelsens framfart instiftades en ny sexualbrottslagstiftning i Sverige - samtyckeslagen. Den nya sexualbrottslagstiftningen innebär att allt sex som inte är frivilligt är olagligt.  Vi har för avsikt i denna studie att analysera om/hur språkbruket i rubriker har förändrats i artiklar som rör mäns våld mot kvinnor. Omfånget är 100 artiklar publicerade år 2015, två år innan Metoo, och 100 artiklar publicerade år 2019, två år efter rörelsen.  I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad/om det finns skillnader i graden av misstänkliggörande av utsatta kvinnor, samt vem som får stå som ansvarig förhändelsen genom språkbruket. Genom att göra en kritisk diskursanalys kan vi få reda på vilka bakomliggande ideologier eller värderingar som formar nyhetsrapporteringen om ämnet. Det teoretiska ramverket som ligger till grund för uppsatsen omfattas av gestaltningsteorin och diskursteorin. Vi har tagit inspiration från Peter Berglez analysschema där bland annat modalitet, överlexikalisering, transitivitet och ideologi förekommer.  Resultatet visar att misstänkliggörandet av utsatta kvinnor har minskat sedan 2015. Kvällstidningen Aftonbladets rubriker erhåller en hög marknadsideologi, både före och efter Metoo. Dagens Nyheters rubriker omfattas också dem i hög grad av marknadsideologin, men efter Metoo har rubriker som omfattas av den feministiska ideologin ökat.

Domestic violence is a phenomenon that occurs in many families. It's a worldwide problem but when it’s brought up the focus tends to lay on the adults that are directly involved. Children are in the shadow of the adult conflict even though several studies point out that children, particularly infants and preschool children, are present while the violence occurs. Therefore the aim of this study was to investigate how children experience domestic violence and how it affects their mental health and behaviour.  The chosen method is a qualitative literature research for this study. Eight peer reviewed articles were chosen to have credibility and quality in exploring this issue. Systematic literature analysis is used as a method to illustrate how witnessing domestic violence affects the emotional bond of children and their caregivers. In analysing our results, we applied John Bowlby's attachment theory. By understanding children's attachment pattern, it's easier to give them the kind of help they need. Also it will give a bigger picture of a child's behaviour and explain what they are explosured to.  This study found out that when children witness domestic violence it affects them negatively both in their childhood and in their adult life. Those children often feel shame and guilt. The Swedish government has decided that professionals should have the right competens to help these children, but also the family. It's a very complex issue because there is not an easy solution for helping these families. Both the victim and the child get emotional and behaviour problems throughout their lives. The perpetrator can use different methods to use violence. This is why it's very important to talk about children who witness domestic violence and spread knowledge about this issue. Children are often in the shadow of their parents' domestic violence and forgotten that they are the victim too.

Detta arbete är en kritisk diskursanalys där diskurser och teman gällande våld i nära relation och dess utsatta och förövare undersökts. Det empiriska materialet har bestått av tryckt rikstäckande nyhetsmedia, närmare bestämt Aftonbladet, Expressen, Svenska dagbladet och Dagens nyheter. De teoretiska utgångspunkter som använts är för att analysera materialet är intersektionalitet, för att se på maktbalansen mellan dessa kategorier och även språkets makt med fokus på det språk och diskurser som använts samt dess potentiella påverkan på samhällets uppfattningar om våld i nära relation. Resultatet visade ett stort fokus på det grova fysiska våldet i samtliga undersökningsfrågor och även att andra typer av våld förminskas eller hamnar i skymundan. Avslutningsvis diskuteras resultatet och eventuell påverkan av diskurserna som utlästs och även egna tankar och reflektioner om ämnet.

Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem, där nästan varannan kvinna har utsatts för våld av en man, minst en gång efter sin 15-årsdag. I Sverige har kommunerna det största ansvaret att ge individer rätt stöd och skydd. Dock förekommer stora kunskapsklyftor kring våldet – både mellan kommuner samt inom instanser. Detta kan försvåra processen för kvinnan, då gränserna mellan myndigheterna är stora och hon kan behöva ta upp emot 50 olika myndighetskontakter i sitt hjälpsökande. Syftet med studien är att lyfta fram kvinnors egna upplevelser av att vara utsatta för intimt partnervåld samt belysa den dubbla utsatthet som kan förekomma under hjälpsökandet i kontakten med formella- och informella hjälpkällor. För att uppnå syftet har sex kvinnor intervjuats, där deras egen upplevelse har lyfts fram. Materialet har tillsammans med tidigare forskning samt teoretiska begrepp analyserats, där resultatet uppmärksammade komplexiteten i att leva som våldsutsatt. Resultatet belyser även olika hinder och utmaningar som kan förekomma i mötet med formella- och informella hjälpkällor. Vidare lyfts avgörande faktorer för att kvinnan ska kunna lämna – där våldets karaktär, nyckelpersoner samt kvinnans egna resurser anses avgörande. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den dubbla utsattheten samt rättvisans lotteri.