<p><strong>Aim</strong><strong></strong></p><p>The purpose of this study was to investigate the relationship between self-perceived health and level of physical activity among the staff at The Swedish School of Sport and Health Sciences (GIH). We focused on the following questions:</p><p>How does the amount of physical activity affect the self-perceived health among the staff at GIH?  Are there any gender differences in self-perceived health following the amount of physical activity? Do the self-perceived health and the amount of physical activity differ between the various age groups? Are there any differences between the staff responsible for health education compared with the other staff?</p><p><strong>Method</strong></p><p>We chose a validated questionnaire for our study. It was a combination of two already previously validated questionnaires together with our own supplementary background questions. The questionnaire was presented to 96 respondents and we received 76 answers. Full anonymity was warranted for all respondents. Throughout the evaluation process we have applied the Aaron Antonovskys KASAM-theory.</p><p><strong>Results</strong></p><p>The following significant results were found:</p><p>– There was a high score for self-perceived health among those with a high level of physical activity.</p><p>– A higher physical activity score related to a higher self-perceived physical health.</p><p>– Staff responsible for health education had a higher score for physical activity.</p><p>– A high self-perceived mental health correlated to a low self-perceived physical health.</p><p><strong>Conclusions</strong></p><p>Our results correspond well to other published studies i.e. a higher level of physical activity gave a better self-perceived total health score as well as physical health score. Physical activity seems to be one major reason behind the experience of good health. We also found that a high self-perceived mental health corresponded to a surprisingly low self-perceived physical health score.</p><p><strong> </strong></p> / <p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan den självupplevda hälsan och mängden fysisk aktivitet hos personalen på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Våra frågeställningar för ändamålet löd:</p><p>–<strong> </strong>Hur påverkar mängden fysisk aktivitet den självupplevda hälsan hos personalen på GIH?</p><p>– Finns det skillnader i den självupplevda hälsan och mängden fysisk aktivitet vad gäller kön?</p><p>– Är det skillnader i den självupplevda hälsan och mängden fysisk aktivitet mellan de olika ålderskategorierna?</p><p>– Finns det skillnader mellan personal som undervisar inom hälsoområdet gentemot övrig personal när det gäller fysisk aktivitet och självupplevd hälsa?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Den metod vi använt oss av för att besvara våra frågeställningar är enkät. Vår enkät bestod i en kombination av två sedan tidigare beprövade och validerade enkäter, samt våra egna kompletterande bakgrundsfrågor. Vi delade ut enkäten till 96 respondenter och fick tillbaka 76 av dessa och enkäterna har hanterats anonymt. För att förstå och förklara resultatet har Aaron Antonovskys KASAM-teori tillämpats.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>De signifikanta resultat som vi kom fram till är:</p><p>– Respondenterna som rör på sig mycket har en bättre total självupplevd hälsa.</p><p>– Högre fysisk aktivitetspoäng innebär en högre självupplevd fysisk hälsa.</p><p>– Respondenterna som undervisar inom hälsoområdet är mer fysiskt aktiva än övrig personal.</p><p>– Ju bättre självupplevd mental hälsa desto lägre självupplevd fysisk hälsa och vice versa. </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Precis som tidigare forskning har antytt så har även vi kommit fram till att ju mer man rör sig desto bättre blir ens totala självupplevda hälsa och även den fysiskt upplevda hälsan. Med andra ord så kan vi säga att fysik aktivitet är ett av hälsans ursprung. I vår undersökning visade det sig även att en hög självupplevd mental hälsa korrelerar med en låg självupplevd fysisk hälsa vilket var ett oväntat fynd.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Studiens syfte var att undersöka gravida kvinnors aktivitetsvanor under respektive trimester samt barnens födelsevikt. Därför undersöktes moderns fysiska aktivitetsnivå och om den påverkade barnets födelsevikt samt huruvida moderns ålder hade betydelse för vilken form av fysisk aktivitet som utfördes. I studien granskades även om det förelåg någon skillnad beträffande barnets medelfödelsevikt mellan mödrarnas åldersgrupper.</p><p>Frågeställningarna var:</p><p>1. Gravida kvinnors fysiska aktivitetsvanor</p><p>- Antal dagar i veckan</p><p>- Aktiviteter som utfördes</p><p>- Anledning till inaktivitet</p><p>2. Fanns det någon skillnad mellan fysisk aktiva och inaktiva mödrar gällande barnets medelfödelsevikt?</p><p>- Den fysiska aktivitetsnivåns påverkan på barnets födelsevikt.</p><p>3. Skiljde sig valet av fysisk aktivitet och barnets medelfödelsevikt åt mellan mödrarna i respektive åldersgrupp?</p><p>- Förelåg det någon skillnad mellan kvinnornas åldersgrupper gällande om de var fysiskt aktiva eller inaktiva?</p><p>Metod</p><p>Fyra BCV (Barnavårdscentraler) i en storstadskommun kontaktades och totalt delades 116 stycken enkäter ut. Vi fick tillbaka 58 enkäter och analyserade dem i SPSS. Efter insamlandet av enkäten hölls kortare gruppsamtal med sköterskorna på respektive BVC där de fick dela med sig av sina erfarenheter inom området och kring vårt valda ämne. Litteratursökningen som gjordes innebar att vi tittade på tidigare studier för att få en större kunskap inom det valda området. Denna litteratursökning gjordes främst på Internet med hjälp av olika databaser men även utländsk litteratur studerades.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade att den fysiska aktivitetsnivån hos de gravida kvinnorna sjönk desto senare in i graviditeten de kom. Den form av fysisk aktivitet som kvinnorna valde främst var promenader, men även gruppträning, styrketräning samt annan aktivitet fanns med som dominerande aktiviteter. Främsta anledningen till inaktiviteten som kvinnorna själva angav var medicinska skäl/komplikationer kopplade till graviditeten. För de tre trimestrarna kunde ingen nämnvärd skillnad ses på barnens medelfödelsevikt mellan de kvinnor som varit fysiskt aktiva under graviditeten och de som varit inaktiva enligt vår egen klassificering. Det var främst de yngre mödrarna som stod för denna inaktivitet. Det studien även fann var att de mödrar som födde barnen med en låg födelsevikt, var de kvinnor som under sin graviditet varit mest fysiskt aktiva. Resultaten visade också på att valet av fysisk aktivitet skiljde sig en aning åt mellan de båda åldergrupperna av mödrar och att barnen till de yngre mödrarna hade en obetydligt högre medelfödelsevikt.</p><p>Slutsats</p><p>Vi kan inte från studien dra några generella slutsatser inom ämnet men materialet kan användas för vidare forskning inom området och för att testa olika hypoteser.</p> / <p>Aim and questions</p><p>The aim of this study was to examine pregnant women’s habits in physical activity during the three trimesters and the birth weight of the children. There for the mother’s level of physical activity and if it had any correlation with the birth weight of the child were examined. We furthermore wanted to see if there was a difference between the older and younger women in the choice of activities and in the children’s birth weight.</p><p>The questions were:</p><p>1. Pregnant women’s habits in physical activity</p><p>- The number of days per week</p><p>- The activities that were practised</p><p>- The reasons for inactivity</p><p>2. Was there a difference between physically active and inactive mothers when it comes to the child’s birth weight?</p><p>- The level of physical activities’ influence on the child’s birth weight</p><p>3. Was there a difference in the choice of physical activity and the child’s birth weight between the mothers in respectively age-group?</p><p>- Was there a difference between the women in respectively age-group considering weather or not they were physically active?</p><p>Method</p><p>Four child health centres in a big city municipality were contacted and 116 questionnaires were given out. We received back 58 questionnaires and analyzed them in SPSS. After that shorter interviews were held with the nurses in groups where they shared their experiences in the field. We also looked into other studies made in the field on the Internet and in different databases and literature to get a deeper understanding in the subject.</p><p>Results</p><p>The study showed that the level of physical activity amongst the pregnant women decreased the later in the pregnancy that they proceeded. The study also showed that the pregnant women all in all during the three trimesters foremost practised walks, but weight-lifting, grouptraining and other activities were also performed. The main reason for inactivity was medical reasons/complications connected to the pregnancy. There was no considerable difference in the children’s mean birth weight between the active and inactive mothers according to our definition and it was foremost the younger mothers that were inactive. The study also found that the mothers that gave birth to the children with low birth weight were also the ones that had been most physically active during their pregnancy. The result also showed that there was a small difference in the choice of activities between the two age-groups in the mothers and the children to the younger mothers had an insignificant higher mean birth weight.</p><p>Conclusion</p><p>The results of the study is not enough to make any general conclusions in our subject but it can be used as a foundation for further research in the field and to test different hypothesises.</p>

<p>Syfte och frågeställning</p><p>Syftet med denna studie var att studera hur olika nivåer av fysisk aktivitet och maximal syreupptagning (VO2max) förhåller sig till olika riskfaktorer för förtida död i hjärt-kärlsjukdom (CVD). Därutöver var syftet att, om möjligt, utifrån erhållna resultat sammanställa rekommendationer för fysisk aktivitet och VO2max för att erhålla reducerad risk för de studerade riskfaktorerna för CVD.</p><p>Är det VO2max-värdet i sig, som både kan vara genetiskt-, tränings- och sjukdomsbetingat, eller är det den fysiska aktiviteten bakom ett visst VO2max-värde som är av större betydelse för olika riskfaktorer för CVD?</p><p>Metod</p><p>Studien baserades på 1851 svenska kvinnor och män i åldrarna 20-65 år utvalda från ett redan insamlat datamaterial från tre tidigare vetenskapliga studier; LIV90, LIV2000 och Vasaloppsstudien. Den fysiska aktiviteten bestämdes genom en enkätfråga i respektive studie och delades in i tre nivåer. VO2max beräknades via ett submaximalt cykeltest eller mättes via ett maximalt löptest. Tolv välkända riskfaktorer för CVD erhölls utifrån enkätsvar eller medicinska testresultat. För analys av den fysiska aktivitetens och VO2max betydelse för varje riskfaktor, gjordes en binär regressionsanalys med kontroll för fysisk aktivitetsgrad, VO2max samt olika kontrollvariabler. Vid varje analys erhölls en oddskvot med 95 % konfidensintervall som beskrev hur risken att erhålla respektive riskfaktor varierade mellan de olika fysiska aktivitetsgrupperna då VO2max hölls konstant.</p><p>Resultat</p><p>Huvudresultaten i denna studie visade att VO2max hade ett starkare samband än fysisk aktivitet med minskad risk för utfall av enskilda riskfaktorer för CVD. Däremot hade en hög fysisk aktivitetsgrad, motsvarande en belastning som bibehöll/ökade VO2max, liknande betydelse som VO2max för reducering av den generella risken för riskfaktorer för CVD. Fysisk aktivitet på lägre belastningsnivåer uppvisade inte samma signifikanta resultat.</p><p>Slutsats</p><p>Både högre nivåer av fysisk aktivitet och ett högre värde på VO2max har betydelse för reducerad risk för de studerade riskfaktorerna för CVD och i förlängningen utfall av sjukdom i främst CVD. Därför bör hänsyn tas till båda variablerna då hälsopreventiva och hälsopromotiva rekommendationer utformas.</p>

<p>Syfte och frågeställning</p><p>Syftet med studien var att undersöka om motionärer skiljer från icke-motionärer med avseende på sjukfrånvaro. Som ledning i studien har författaren formulerat följande frågeställningar:</p><p>Skiljer sig individer som ägnar sig åt regelbunden motion från dem som inte gör det med avseende på sjukfrånvaro? Skiljer sig förekomsten av frånvaro inom sjuklöneperioden respektive längre frånvaro mellan de ovan nämnda grupperna?</p><p>Metod</p><p>Studien baserades på 1065 kvinnor och män i åldrarna 20-65 år från ett tidigare insamlat material från den omfattande LIV2000-studien, som berör svenska befolkningens livsstil och motionsvanor. Graden av fysisk aktivitet bestämdes genom en enkätfråga och deltagarna delades in i två grupper, en med icke-motionärer och en med motionärer. Dessa två grupper jämfördes sedan i avseende på tre frågor om sjukfrånvaro som också återfanns i enkäten. Dessa tre variabler var totalt antal dagar som individen varit sjukfrånvarande, antal gånger totalt sjukfrånvarande samt antal gånger som individen varit sjukskriven längre än 14 dagar vilket motsvarar sjuklöneperioden. Alla frågor gällde förhållandena under det senaste året. Resultaten genomgick ett oberoende t-test med signifikansnivån p=0,05.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visade att en signifikant skillnad i sjukfrånvaro mellan grupperna förelåg hos kvinnorna i avseende på antal dagar och antal gånger sjukskrivning längre än 14 dagar. En tendens fanns i avseende på antal gånger. Ingen skillnad mellan grupperna förelåg bland männen.</p><p>Slutsats</p><p>En högre aktivitetsgrad, motsvarande regelbunden motion, visade sig eventuellt ha ett samband med lägre sjukfrånvaro hos kvinnor i avseende på antal dagar och gånger längre än sjuklöneperioden sjukfrånvarande. På grund av det stora bortfallet bör resultaten tolkas med stor försiktighet. Fler studier behövs för att kunna visa ett samband med större säkerhet.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet med studien var att försöka finna bakomliggande faktorer till varför elever inte vill vara med på lektionerna i ämnet Idrott och Hälsa.</p><p>Metod</p><p>Studien var kvalitativ och strävade efter att få en djupare insikt i elevers attityder och förhållningssätt till idrott. Studien utfördes i en mindre ort i södra Sverige. De intervjuade bestod av nio elever i årskurs åtta, fem pojkar och fyra flickor, alla med negativ inställning till ämnet Idrott och Hälsa. För att finna dessa elever användes enkäter som urvalsmetod. Själva intervjuerna utfördes enskilda, en och en, i ungefär i 15-20 minuter. Allt bandades och skrevs ut ordagrant för att sedan bearbetas och analyseras. Intervjufrågorna bestod av öppna frågor, utan redan givna svarsalternativ. Detta för att på bästa sätt hitta de olika orsaker som kan tänkas finnas för att inte vilja vara med på skolidrotten.</p><p>Resultat och slutsats</p><p>Orsaker till varför eleverna upplevde ämnet Idrott och Hälsa tråkigt, var bland annat att variationen på lektionernas innehåll var för litet. Eleverna upplevde sig ha ett lågt inflytande på lektionerna. Oftast är det lärarna själva som bestämmer innehållet. Lektionerna upplevdes för tävlingsbetonade samt att de dominerades av för många olika sorters bollsporter. Lärarna ansågs lägga sig på fel nivå samtidigt som kunskapskraven ansågs högre och mer betungande än i tidigare åldrar. Vissa moment på idrottslektionerna upplevdes obehagliga att utföra eftersom eleverna kände sig utsatta och utpekade av klasskamraterna. Flera av de intervjuade har svårt att se att de har någon nytta av ämnet Idrott och Hälsa, vare sig nu eller i framtiden. Resultatet av denna studie bör vara av intresse för idrottslärare såväl som andra ledare. Med en ökad förståelse för varför vissa elever inte tycker om ämnet Idrott och Hälsa är idrottsläraren bättre utrustad för att försöka aktivera de barn och ungdomar som idag inte deltar i fysisk aktivitet.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien har varit att ur ett könsperspektiv undersöka den fysiska aktiviteten under fritiden hos ungdomar i skolår 9. Frågeställningarna var: Vilka aktiviteter har de valt och föreligger det några skillnader i val av fysisk aktivitet mellan könen? Varför är de fysiskt aktiva på sin fritid och finns det några skillnader mellan könen? Föreligger några skillnader mellan könen i aktivitetsgrad?</p><p>Metod</p><p>Studien utfördes med elever i skolår 9 på två högstadieskolor i Västervik. Resultatet bygger på 113 flickors och 126 pojkars enkätsvar. Undersökningen var av kvantitativ karaktär. Resultaten sammanställdes och bearbetades i Excel samt i statistikprogrammet SPSS.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade att ungdomarna främst utövade aktiviteter som inte var föreningsbundna, till exempel promenader, jogging och styrketräning. Mer än hälften var medlemmar i en idrottsförening. Detta resultat kan te sig motsägelsefullt. En möjlig förklaring till detta kan vara att flera ungdomar är aktiva i mer än en aktivitet, det vill säga att de kombinerar en föreningsbunden aktivitet med en eller flera aktiviteter som de själva kan utöva på sin fritid. Aktivitetsvalen skiljde sig åt mellan könen då pojkarna utövade mer föreningsidrott än flickorna. Studien visade vidare att ungdomarna främst var fysiskt aktiva på sin fritid för att det var kul samt för att förbättra konditionen. Flickorna angav även att de var aktiva för att hålla vikten och pojkarna angav att de var fysiskt aktiva för att bygga muskler. Det fanns en signifikant skillnad mellan könen i aktivitetsgrad då pojkarna var fysiskt aktiva på en högre ansträngningsnivå än vad flickorna var. 43 procent av ungdomarna nådde inte upp till de statliga rekommendationerna för fysisk aktivitet. Cirka hälften av alla ungdomar trodde att de skulle vara mer fysiskt aktiv på sin fritid om det fanns ett större utbud av aktiviteter. Främst efterfrågades dans och friidrott.</p><p>Slutsats</p><p>Slutsatsen av min undersökning är att ungdomar är fysiskt aktiva på sin fritid men aktivitetsgrad, val av aktivitet och varför man är fysisk aktiv på sin fritid skiljer sig åt, både inom och mellan könen.</p>

<p><strong><em>Syfte och frågeställningar</em></strong></p><p>Syftet med studien är att undersöka om det finns fysiska hälsoskillnader mellan barn som bor i innerstaden jämfört med barn som bor i förorten. Frågeställningarna lyder:</p><p>Vilka skillnader finns i fysisk aktivitetsgrad mellan barn som bor i innerstaden och barn som bor i förorten, och vilka medicinska hälsoskillnader finns mellan barn som bor i innerstaden och barn som bor i förort. Vår hypotes är att barn som bor i förorten utsätts för färre hälsorisker och får mer hälsomässigt positiv stimulans än barn som bor i innerstaden och därmed får förortsbarnen en bättre fysisk hälsa.</p><p> </p><p><strong><em>Metod</em></strong></p><p>Studiens är utförd som en jämförande analytisk studie. Vi jämförde två grupper av barn som lever i olika miljöer i Stockholm, förort eller innerstad. Vi genomförde en enkätundersökning för att kunna samla in en stor mängd data under en begränsad tidsperiod. Vi använder oss av beprövade enkätfrågor från GIH:s forskningsprojekt Skola – Idrott – Hälsa riktade mot barn. Undersökningen genomfördes på 227 elever i årskurs 5 på fem skolor, tre i förort och två i innerstad. Vi har valt ut skolor i upptagningsområden som inte har alltför stora variationer i inkomstnivåer. Det främsta som skiljer skolorna åt är deras fysiska närmiljö, huvudsakligen tillgång till grönområden och luftkvalitet.</p><p> </p><p><strong><em>Resultat</em></strong></p><p>Studien visade att andelen barn som på fritiden är fysiskt aktiva med ledare i innerstaden är 73 %, i förorten 85 %. Andel barn som på fritiden är fysiskt aktiva utan ledare i är innerstad 54 %, i förorten 79 %. Förekomsten av allergi mot luftburna allergen är i innerstaden 22 % och motsvarande värde i förorten är 12 %. Resultaten för astma är i innerstaden 11 % jämfört med 5 % i förorten. I övrigt var skillnaderna små eller obefintliga.</p><p> </p><p><strong><em>Slutsats</em></strong></p><p>Det finns vissa hälsoskillnader mellan de förorts- och innerstadsbarn som deltagit i vår undersökning. Skillnaden ligger i hur fysiskt aktiva barnen är, särskilt när det kommer till spontant idrottsutövande. Detta borde på sikt bidra till en positiv hälsoeffekt och bättre hälsa. Det finns även anledning att tro att förortsmiljön skyddar mot utveckling av astma och allergi.</p> / <p><strong><em>Aims</em></strong><strong><em> </em></strong>The purpose of this study is to examine whether there are physical health disparities between children who live in the inner city compared with children living in the suburbs. Questions: How much difference is there in how physically active children are in the inner city compared to suburbs and what medical health disparities exist between children living in the inner city and children living in the suburbs? Our hypothesis is that suburban children suffer less negative health risks and may get more positive health stimulus than inner city children and thus the suburban children have a better physical health.</p><p><strong><em>Method </em></strong>The design of this study is a comparative analytical study; we compare two different groups of schoolchildren in Stockholm, Sweden who are exposed to different conditions. We have chosen to conduct surveys that allow us to collect a large amount of data in a limited period of time. The survey was conducted on 227 fifth grade students at five schools, three in suburban areas and two in the inner city. We have selected schools in areas that do not have excessive differences in income levels. The primary factor that distinguishes the schools is their surrounding environment, mainly air quality and access to green spaces.</p><p><strong><em>Results </em></strong>The study showed that the percentage of children who are physically active in their leisure time with the leaders is 73% in the inner city and 85% in the suburbs. The percentage of children who are physically active in their leisure time without leaders is 54% in the inner city and 79% in the suburbs. The prevalence of allergy is in the inner city is 22%, the equivalent value in the suburbs is 12%. Corresponding results for asthma in the inner city is 11%, the equivalent value in the suburbs is 5%. Otherwise, the differences were small or nonexistent.</p><p><strong><em>Conclusion </em></strong>There are health disparities between the suburban and inner city children who participated in our survey. The difference lies in how physically active children are, especially when it comes to spontaneous physical activity. There is also reason to believe that the suburban environment prevents development of asthma and allergy.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet är att utifrån målområde nio i de nationella folkhälsomålen som står för ökad fysisk aktivitet, där det står att äldre aktivt ska erbjudas möjligheter motion, ta reda på hur detta tillämpas i praktiken i Stockholms kommuner och stadsdelsförvaltningar och om kommunen/ stadsdelsförvaltningen ansvarar för att målet uppfylls.</p><p>Metod</p><p>En studie genomfördes bland Stockholms kommuner och stadsdelsförvaltningar med hjälp av telefonintervjuer med verksamhetschefer för äldreomsorgen. Svarsfrekvensen var 75 %, vilket motsvarar nio svarande kommuner/stadsdelsförvaltningar. Ett studiebesök på Friskvårds-centrum i Hässelby-Vällingby gjordes i syfte att erfara hur friskvård för äldre kan tillämpas i praktiken.</p><p>Resultat</p><p>Nio av tio kommuner och stadsdelsförvaltningar i Stockholm erbjuder aktivt möjligheter till motion för de äldre, men det är i stor utsträckning för dem som är i behov av vård och omsorg. Öppen dagverksamhet finns i fem av de undersökta kommunerna/stadsdels-förvaltningarna. En kommun satsar aktivt på fysisk aktivitet där även friska äldre ingår. Pensionärsorganisationerna, frivilligverksamhet och lokala gym och projekt anordnar även de fysisk aktivitet för äldre i olika former. Landstinget, primärvården och pensionärs-organisationerna nämndes av flera som samarbetspartners för ökad fysisk aktivitet för äldre. Ekonomiska medel och ett ändrat synsätt angavs bland annat som viktiga parametrar för en ökad satsning på fysisk aktivitet för äldre.</p><p>Slutsats</p><p>Fysisk aktivitet erbjuds i stor utsträckning i Stockholms kommuners och stadsdelsför-valtningars reguljära verksamhet inom vård och omsorg, medan aktiva friskvårdssatsningar för friska äldre skedde i mycket liten utsträckning. Den kommun/stadsdelsförvaltning som även inkluderade friska äldre i deras friskvårdssatsning var den enda tillfrågade i studien som hade en konkret budget.</p>

<p><strong><em>Aim</em></strong></p><p>”Rekryteringsgruppen” (RG) is an organisation that through co-operating with the National Health service aims at optimizing the ability for physically disabled persons to rehabilitate. RG is a non-profit organisation ”using physical and mental exercise for disabled people, mainly neurologically disabled persons.” One of the goals that RG wants to achieve is ”that the target group will be able to live such an active and independent life as possible”. As no previous studies have been done in order to review the adaptation of RG:s work and its effects on the disabled, the purpose of this paper is <em>to examine spinal cord injured individuals perception of independence concerning situation of life, ability to function and physical activity.</em></p><p><strong><em>Method</em></strong></p><p>Data have been collected by using three questionnaires. The first two were handed out by one of the staff to all six participants at one of RG:s camps during the autumn of 2008 for newly injured persons. The third questionnaire was sent by post to all 71 participants who have attended RG:s camps since 2006. They were asked to answer questions about their background, independence, need of personal assistance, how they feel about their situation of life, their attitude to physical exercise and the impact RG has had on their rehabilitation.</p><p><strong><em>Results</em></strong></p><p>Among those who have been at RG:s camps there is a rise of the mean value in 9 out of 10 categories (one remains unchanged). 30 out of 32 of those who answered questionnaire 3 agree fully or partly that physical activity gives them a positive feeling of achieving something. 28 out of these 32 also claim that RG has given them a positive view of what physical activity can entail. The majority of the participants think that training/physical exercise is an important aspect in order to function as well as possible in daily life and 24 out of 27 claim that they feel much more independent and confident.</p><p>Overall the participants have also improved their knowledge within the fields of physical strength, fitness, mobility and independence after having attended RG:s camps.</p><p><strong><em>Conclusion</em></strong></p><p>The survey shows that the camps of Rekryteringsgruppen affect the way the participants experience their independence. After having attended an RG camp the participants have a deeper knowledge of their capability of functioning in their daily lives and what physical exercise can do to them.</p> / <p><strong>Sammanfattning</strong><em></em></p><p><strong><em>Syfte</em></strong></p><p>Rekryteringsgruppen (RG) är en verksamhet som tillsammans med vården arbetar för att optimera rehabiliteringsförutsättningarna för rörelsehindrade. Föreningen är ideell och ”arbetar med fysisk och mental träning för rörelsehindrade, främst neurologiskt handikappade”. Ett av de mål RG strävar efter är ”att målgruppen ska kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt”. Då inga tidigare undersökningar har gjorts för att se över tillämpningen av RG:s verksamhet och dess effekter är syftet med denna uppsats <em>att ta reda på hur ryggmärgsskadade personer ser på sin självständighet, funktionsförmåga och fysisk aktivitet utifrån deras livssituation.</em></p><p><strong><em>Metod</em></strong></p><p>Insamlingen av data har skett med hjälp av tre enkäter. Enkät ett och två delades ut till samtliga sex deltagare på ett utav RG:s läger för nyskadade hösten 2008. Enkät tre sändes, via post, till samtliga 71 deltagare vid RG:s läger sedan år 2006. Enkäten innehöll frågor om respondenternas bakgrund, självständighet, assistansbehov, upplevd livssituation, träningsinställning och RG:s inverkan på deras rehabilitering. 32 enkäter återsändes via post och utgör data för undersökningen.</p><p><strong><em>Resultaten</em></strong></p><p>Lägerdeltagarnas självupplevda säkerhet i förflyttningsmoment visar en ökning av medelvärdet i 9 kategorier av 10 (en oförändrad).</p><p>30 av 32 respondenter från enkät 3 håller med helt eller till viss del att fysisk aktivitet ger dem en positiv känsla av att uppnå något. Därtill hör att 28 av 32 menar att RG har gett dem en positiv bild av vad fysisk aktivitet kan innebära för dem. Majoriteten av deltagarna anser att träning/motion är en viktig aspekt för att uppnå så bra funktion som möjligt och 24 av 27 svarande anser att deras upplevda självständighet har förändrats.</p><p>Överlag har deltagarna även förbättrat sin kunskap inom områdena fysisk styrka, kondition, rörlighet, mobilitet och självständighet efter RG:s lägerverksamhet.</p><p><strong><em>Slutsats</em></strong></p><p>Undersökningen visar att Rekryteringsgruppens lägerverksamhet påverkar deltagarnas upplevda självständighet. Efter RG:s läger ses en förbättrad kunskap gällande funktionsförmåga och upplevelsen av att vara fysiskt aktiva.</p>

<p>Syfte och frågeställningar:</p><p>Syftet är att kartlägga patienters åsikter om och upplevelser av hur de har blivit bemötta i vård- och friskvårdskedjan när de fått ordination av fysisk aktivitet i Östergötland. Frågeställningarna är:</p><p>• Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått på vårdcentralen när de fått Ordination av fysisk aktivitet?</p><p>• Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått av Korpens personal när de blivit uppringda?</p><p>• Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått av ledaren under sin fysiska aktivitet?</p><p>Metod:</p><p>Undersökningen genomfördes på patienter som bodde i små städer eller på landet i Östergötlands län. Korpen har avtal med åtta av dem att organisera och genomföra Fysisk aktivitet på recept, FaR, arbete, dessa valdes ut till undersökningen. Urvalet av patienter gjordes slumpmässigt ur dessa kommuner, bland de som fått ”Ordination av fysisk aktivitet” under 2005, med stratifiering för kön och ålder. Sammanlagt 71 personer valdes ut till undersökningen. Undersökningen genomfördes via enkätintervjuer per telefon. Det externa bortfallet blev 29 personer. Intervjuer genomfördes med 59 % av de utvalda för studien.</p><p>Resultat:</p><p>Det är främst sjuksköterskor, sjukgymnaster och läkare som skrivit ut ”Ordination av fysisk aktivitet”. Patienterna upplever att de har blivit bra eller mycket bra bemötta av dessa. 57 % har inte blivit informerade om att aktiviteten inte ingår i högkostnadskortet vilket många hade velat veta. När det gäller att bli uppringd av Korpens personal så upplever de flesta att det är positivt att få lite extra press att genomföra aktiviteten. De allra flesta tyckte också att priset för aktiviteten var rimligt, även om många tyckte det var dyrt i början innan de kände resultaten. Aktivitetsledarna var genomgående mycket omtyckta av deltagarna.</p><p>Slutsats:</p><p>Majoriteten av de svarande tyckte att de blivit bra bemötta av alla tre personer eller instanser som enkäten handlade om. Det som skulle kunna göras bättre är bland annat organisationen kring FaR arbetet, där patienterna bland annat borde få information om att aktiviteten inte ingår i högkostnadskortet. Det är också önskvärt med ett bättre utbud av aktiviteter i de mindre orterna.</p> / <p>Aim:</p><p>The aim is to delineate the patients’ opinions and experience of the treatment in the medical care- and prophylaxis chain when they received prescription of physical activity in Östergötland. The questions are:</p><p>• What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got at the medical clinic when they received prescription of physical activity?</p><p>• What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got from Korpens staff when they were phoned?</p><p>• What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got from the leader during the physical activity?</p><p>Method:</p><p>The investigation was realized on patients who lived in small cities and in the countryside in the county Östergötland. Korpen has agreements with eight local authoritys to organize and accomplish “Prescription of physical activity” work. These were all chosen for the investigation. The selection was made by random sample from these local authoritys,by those who got “Prescription of physical activity” during 2005, with stratification for sex and age. Total 71 persons were selected for the investigation. The investigation was made through questionnaire interviews by telephone. The external falling off became 29 persons. Interviews were realized with 59 % by those who were selected for the investigation.</p><p>Results:</p><p>It is mostly nurses, physiotherapists and doctors who has written “Prescription of physical activity”. The patients experience are that they have got good or very good treatment by those who have made the prescription. 57 % have not been informed that the activity is not subventioned by the government, which many would have liked to know. When it comes to being phoned by Korpens staff most of the participates have the experience that it is positive to get a little extra pressure to pull through with the activity. Most of the participates also thought that the price was reasonable, even though quite a lot thought that it was expensive in the beginning before they felt the results. The leaders of the activities was overall very popular by the participantes.</p><p>Conclusions:</p><p>The majority of the responders thought that they have got good treatment by all three persons or instances that the questionnaire was about. The things that were not so good among the questionnaire answers were mostly about faults in the organization among “Prescription of physical activity” work and that there is too few activities to choose from in the smaller cities.</p>