<p>I dagens samhälle ökar våldsbrotten bland ungdomar och våld, hot, mobbning och vandalism är vanligt förekommande. Vi har valt att titta på aggressioner hos ungdomar ur olika perspektiv, främst inlärningsteori och kognitiv teori. Samhället behöver ge ungdomar verktyg för att kunna agera annorlunda än med aggression i olika situationer, ett sätt är behandlingsmetoden ART. ART (Aggression Replacement Training) är en behandlingsmodell som syftar till att ge personer sociala alternativ till ilska och aggressioner. Genom ett antal kvalitativa intervjuer på två SIS-institutioner, där ungdomar med tung social problematik är placerade genom LVU och LSU, har vi försökt komma underfund med vad ungdomarna som genomgått behandlingen har för åsikter om den och om de själva tror sig kunna ha nytta av behandlingen även i framtiden. Vi har också undersökt behandlarens roll, och vad ungdomarna tyckte om behandlarna. Resultatet av intervjuerna är mycket positivt, ungdomarna var i allmänhet mycket positiva till metoden och kom även med förslag på hur den skulle kunna göras bättre. Efter att ha gjort halvstrukturerade kvalitativa intervjuer användes en manifest innehållsanalys för att analysera de svar vi fått under intervjuerna.</p>

I dagens samhälle ökar våldsbrotten bland ungdomar och våld, hot, mobbning och vandalism är vanligt förekommande. Vi har valt att titta på aggressioner hos ungdomar ur olika perspektiv, främst inlärningsteori och kognitiv teori. Samhället behöver ge ungdomar verktyg för att kunna agera annorlunda än med aggression i olika situationer, ett sätt är behandlingsmetoden ART. ART (Aggression Replacement Training) är en behandlingsmodell som syftar till att ge personer sociala alternativ till ilska och aggressioner. Genom ett antal kvalitativa intervjuer på två SIS-institutioner, där ungdomar med tung social problematik är placerade genom LVU och LSU, har vi försökt komma underfund med vad ungdomarna som genomgått behandlingen har för åsikter om den och om de själva tror sig kunna ha nytta av behandlingen även i framtiden. Vi har också undersökt behandlarens roll, och vad ungdomarna tyckte om behandlarna. Resultatet av intervjuerna är mycket positivt, ungdomarna var i allmänhet mycket positiva till metoden och kom även med förslag på hur den skulle kunna göras bättre. Efter att ha gjort halvstrukturerade kvalitativa intervjuer användes en manifest innehållsanalys för att analysera de svar vi fått under intervjuerna.

Moral och moralutveckling är ett komplext område som kan vara viktigt att belysa i socialt arbete, då det visat sig att ungdomar med ett normbrytande beteende ofta har en lägre moralnivå än andra ungdomar. Det kan därför hävdas att det finns ett behov av moralfrämjande insatser inom ramen för behandling. Studiens syfte är att undersöka moralutveckling och ställa detta mot behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training för att se hur de moralbildande komponenterna är tänkta att främja normbrytande ungdomars moralutveckling. Ett vidare syfte är att undersöka hur moralteorier och ART kan förstås ur ett genusperspektiv. I Studien används scoping samt en riktad innehållsanalys för att tematisera manual, forskning och litteratur. Resultatet visar att ART:s syfte med moralträning är att ungdomar ska ledas framåt i sin moralutveckling och nå en medvetenhet kring ömsesidigt beroende mellan individ och samhälle. Behandlingsutfallet påverkas av en kombination av olika faktorer, inom och utanför behandlingsprogrammets ramar. Det är oklart huruvida det finns ett behov av att anpassa behandling utefter kön, dock kan det hävdas att det utifrån ett genusperspektiv krävs individanpassning. Diskussionen belyser att det kan finnas ett behov av att göra en distinktion mellan moraliskt resonerande och moraliskt handlande, samt så diskuteras genusperspektivets betydelse i relation till könsroller och socialisering. / Morality and moral development are complex topics that may be important to social work, as it has been found that adolescents with antisocial behavior often has a lower moral level than other juveniles. It can therefore be argued that there is a need for moral interventions when different interventions are organized. The purpose of this study is to explore moral development in relation to the treatment program Aggression Replacement Training, how the components in moral skill training are meant to promote moral development in juvenile delinquents. A further aim is to examine how moral theories and ART can be understood from a gender perspective. Methods used in this study are scoping and directed content analysis. The results show that ART:s aim with moral training is to lead juveniles forward in their moral development. A combination of factors, both within and outside the treatment program affects the treatment outcome. Whether there is a need to adjust treatment to sex is unclear, thus it can be argued that there from a gender perspective may exist a need for more personalized treatment. The discussion illuminates a need to make a distinction between moral reasoning and moral action in treatment. Furthermore the discussion considers gender perspective in relation to gender role and socialization.

<p>Under 1990-talet implementerades i Sverige en metod för behandling av aggressivitethos barn och unga, som kallas Aggression Replacement Training (ART). Metoden ärutvecklad i USA av Arnold P. Goldstein och hans kollegor. Metoden har sin teoretiskagrund inom den sociala inlärningsteorin och bygger till stor del på behandlingsprinciperinspirerade av kognitiv beteendeterapi. ART som behandlingsmetod för aggressiva barnoch unga har fått stor spridning i Sverige och en av de kommuner som erbjuder ARTsom öppenvårdsinsats inom socialtjänsten är Västerås. Denna uppsats utgår från ettuppdrag från familjebehandlingen i Västerås Stad, som önskar belysa vilka eventuellaupplevda effekter deras variant av ART har gett. Förutom detta syftar uppsatsen ocksåtill att teoretiskt beskriva ART med avseende på teoretiskt ursprung och praktiskttillämpning. Studien, som har en kvalitativ ansats, utgår från en specifikbehandlingsgrupp om fem barn, vars föräldrar har intervjuats om vilka eventuellaeffekter de upplever att behandlingen gett. Resultaten är inte helt entydiga, då vissaföräldrar väldigt tydligt upplevt stora förbättringar när det gäller ilska och aggressivitethos sitt barn, medan andra föräldrar inte tycker sig se några större förändringar.Genomgående är dock föräldrarna nöjda med metoden och dess genomförande somsådant, men efterfrågar t.ex. intensivare och mer långvariga insatser för att ökamöjligheten för deras barn att ta till sig behandlingen fullt ut.</p> / <p>During the 1990’s a method of treatment for aggression and anger problems in childrenand youth was introduced in Sweden, witch is called Aggression Replacement Training(ART). ART was first developed in the United States, by Arnold P. Goldstein andcolleagues. The method has its theoretical foundation in the social learning theory and isinspired by the treatment principles found in cognitive behavioural therapy. ART as atreatment method for aggressive children and youth has been widely spread in Swedenand one of the cities that offers ART within their social services are Västerås. This essayis a mission from the unit of family treatment in Västerås Stad, who has an interest inelucidate possible treatment outcomes from their work with ART. In addition to that, thepurpose of this essay is to describe the theoretical foundations and practical appliancesof ART. This study, which has a qualitative approach, emanate from a specific treatmentgroup of five children, whose parents has been interviewed about what, if any, outcomethey experience that the treatment has resulted in. The results are not really univocal.Some of the parents experience very significant improvements in their child’sexpression of anger and aggressiveness, whereas some other parents don’t experienceany improvement at all. Consistently though, all of the parents are very pleased with themethod itself and its implementation, but some of them ask for more intensive and farreachinginterventions, to increase the possibilities for their children to fully ingest thetreatment.Key</p>

Under 1990-talet implementerades i Sverige en metod för behandling av aggressivitethos barn och unga, som kallas Aggression Replacement Training (ART). Metoden ärutvecklad i USA av Arnold P. Goldstein och hans kollegor. Metoden har sin teoretiskagrund inom den sociala inlärningsteorin och bygger till stor del på behandlingsprinciperinspirerade av kognitiv beteendeterapi. ART som behandlingsmetod för aggressiva barnoch unga har fått stor spridning i Sverige och en av de kommuner som erbjuder ARTsom öppenvårdsinsats inom socialtjänsten är Västerås. Denna uppsats utgår från ettuppdrag från familjebehandlingen i Västerås Stad, som önskar belysa vilka eventuellaupplevda effekter deras variant av ART har gett. Förutom detta syftar uppsatsen ocksåtill att teoretiskt beskriva ART med avseende på teoretiskt ursprung och praktiskttillämpning. Studien, som har en kvalitativ ansats, utgår från en specifikbehandlingsgrupp om fem barn, vars föräldrar har intervjuats om vilka eventuellaeffekter de upplever att behandlingen gett. Resultaten är inte helt entydiga, då vissaföräldrar väldigt tydligt upplevt stora förbättringar när det gäller ilska och aggressivitethos sitt barn, medan andra föräldrar inte tycker sig se några större förändringar.Genomgående är dock föräldrarna nöjda med metoden och dess genomförande somsådant, men efterfrågar t.ex. intensivare och mer långvariga insatser för att ökamöjligheten för deras barn att ta till sig behandlingen fullt ut. / During the 1990’s a method of treatment for aggression and anger problems in childrenand youth was introduced in Sweden, witch is called Aggression Replacement Training(ART). ART was first developed in the United States, by Arnold P. Goldstein andcolleagues. The method has its theoretical foundation in the social learning theory and isinspired by the treatment principles found in cognitive behavioural therapy. ART as atreatment method for aggressive children and youth has been widely spread in Swedenand one of the cities that offers ART within their social services are Västerås. This essayis a mission from the unit of family treatment in Västerås Stad, who has an interest inelucidate possible treatment outcomes from their work with ART. In addition to that, thepurpose of this essay is to describe the theoretical foundations and practical appliancesof ART. This study, which has a qualitative approach, emanate from a specific treatmentgroup of five children, whose parents has been interviewed about what, if any, outcomethey experience that the treatment has resulted in. The results are not really univocal.Some of the parents experience very significant improvements in their child’sexpression of anger and aggressiveness, whereas some other parents don’t experienceany improvement at all. Consistently though, all of the parents are very pleased with themethod itself and its implementation, but some of them ask for more intensive and farreachinginterventions, to increase the possibilities for their children to fully ingest thetreatment.Key

Sedan 1990-talet har behandlingsmetoden Aggression Replacement Training (ART) fått ett stort genomslag i Sverige och metoden används såväl inom socialtjänstens öppenvård som inom kriminalvården, samt på många av Statens institutioners ungdomshem. ART tycks idag vara en av de mest spridda manualbaserade behandlingsmetoderna (Kaunitz &amp; Strandberg, 2009, s. 37). Mot bakgrund av metodens omfattande tillämpning inom dessa områden, ansåg vi att det fanns skäl till att undersöka hur ungdomar som genomgått ART träning upplevde metoden. Detta är också syftet med denna studie. Då vi har förstått att det finns få svenska kvalitativa studier om ungdomars erfarenheter av ART, menar vi att det är av intresse att i föreliggande studie belysa denna fråga.Vi valde därför att genomföra en kvalitativ undersökning, varvid vi intervjuade sex stycken ungdomar som samtliga har haft problem med ett antisocialt beteende och kriminalitet. I syfte att analysera vår empiri har vi utkristalliserat följande fem teman: motivation, gruppens betydelse, användbara kunskaper, övning ger färdighet och faktorer som påverkar. Vår studie visar bland annat att ungdomarnas aggressiva och destruktiva beteende genom åren har belönats och förstärkts, vilket vi anser kan vara en förklaring till varför dessa beteenden hos ungdomarna har vidmakthållits. Vi har också sett att ungdomarnas motivation till att förändra sina destruktiva beteenden tycks vara avgörande för att ungdomarna skall vilja ta till sig de verktyg som ART tillhandahåller. Vidare kan vi konstatera att ART gruppens sammansättning och atmosfären i gruppen är viktig för att ART deltagarna skall kunna ge sig hän i träningen, och därmed få en större behållning av behandlingsmetoden. Vi har förstått att de kunskaper som ungdomarna har förvärvat genom ART, riskerar att försvinna då missbruk finns med i bilden. Då den unge eventuellt har en komplex problematik, anser vi att andra behandlingsprogram utöver, eller i kombination med ART, kan vara verkningsfulla.

This paper investigates if the tools of the Aggression Replacement Training (ART) program, a structured treatment model for the training of social skills, can scaffold secondary learners of English as a foreign language (EFL) with regards to speaking and interaction. Furthermore, with the help of interviews I aim to get a better understanding of teachers´ perception of ART. The tools modelling, roleplaying, and performance feedback are used within the ART program to improve social skills; by looking at the ART-program and by comparing these to how they are used in the EFL classroom, and at the secondary Ung ART school, in general. I will attempt to show how the learning of English as a foreign learning can be improved, particularly regarding speaking and interaction. This paper is primarily relevant to teachers of EFL but may also be useful to other teachers who want to scaffold their students. The ART-program tools modelling, roleplaying, and performance feedback have a positive effect on EFL-learners.

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

<p>Forskning har påvisat ett samband mellan personer med neuropsykiatriska funktionshinder och kriminalitet. Aggression Replacement Training (ART) som förebyggande arbete har visat sig vara effektivt i syfte att reducera brottslighet. Tillämpning av metoden är dock inte vanlig avseende personer med neuropsykiatriska funktionshinder varför det inte finns mycket forsk-ning på området.</p><p>Syftet var att utifrån systemteori med fokus på Bronfenbrenners socialekologiska modell samt kognitiva behavioristiska teorier och social inlärningsteori teori beskriva och studera den ART- träning som ingår i grundsärskolans undervisning på Engelbrektskolan i Örebro kom-mun. Utifrån att en ny målgrupp med särskilda behov har identifierats är det angeläget att erhålla information om metodens eventuella effektivitet.</p><p>Författarna har valt att basera det empiriska materialet på kvalitativa intervjuer. I avsnittet empiri presenteras relevant material kring ART-träningen på Engelbrektsskolan. Fokus ligger på skolpersonalens upplevelser av eventuella effekter.</p><p>I analysavsnittet har författarna kopplat samman teori med empiri i syfte att producera ny kunskap. Konstateras kan att ART har haft vissa effekter, exempelvis avseende barnens för-måga att lösa problem verbalt.</p>