The characteristics of the Russian military operations during the Russo-Georgian War of 2008 and again in the Crimean Crisis 2014, were “rude awakenings” to a shift in the strategic behaviour of Russia, not refraining from military aggression as means to political aims. In the aftermath of these “strategic shocks”, the scholarly debate on how to interpret and understand these limited wars, has several ongoing discussions, among which is whether this modern Russian style of warfare, as demonstrated in Moldova, Georgia, Ukraine and elsewhere, really is a novel concept or plainly “old wine in a new bottle”. This thesis is part taking in that debate through the theoretical framework of three Soviet era warfare methods from the psychological dimension: Deception – Maskirovka, Information Warfare – Reflexive Control, and Subversion – Active Measures. Within the framework, an analytical tool for qualitative text analysis is designed and then applied for the case studies of the Russo-Georgian War, as it compares to the Crimean Crisis, collecting indicators for the apparent presence of traditional methods in these cases. The study concludes that the Soviet era warfare concepts of Maskirovka, Reflexive Control and Active Measures, are relevant as explanators for a facet of the modern day Russian warfare style, in alignment with the general argument on the Russian warfare doctrine as evolutionary, rather than revolutionary, vis-a-vis the strategic practices of the Soviet era.

The purpose of this essay is to examine for the age discrimination towards older people in the working life. The essay practice EU-law and national law to examine the age discrimination. It also looks for the limits towards age discrimination. A presentation of the rules will make it easier to see how employers are possible to get around the ban against age discrimination. This essay also illustrates how age discrimination emerges in recruitment processes and then how to discourage age discrimination. The essay is based on material in the legal source hierarchy and literature, internet based source and reports that have a connection with the subject choice. The legal dogmatic method has been applied with the legal sociology method to analyze the material.   The analyze shows that age discrimination is a fundamental right. The problem about age discrimination occurs according to the interpreting about opportunities against age discrimination. There is an opportunity for employer to get around the ban when the employee is 67 years old. Employers can also get around the ban when the costs are unacceptable in relation to hire an older person who coming up in the ages and can retrieve their pension. This hypothesis doesn’t agree with how todays working life and individual work career looks like. A recruitment process contributes to stereotypes for older persons. The reasons that contributes to stereotypes are how the pension and legal systems in the society are made and also because of peoples assessments and norms. The result of these stereotypes is involuntary retirement because older peoples get sort away in the recruitment process.   The labor law needs active provisions in the collaboration between employers and employees to countervail age discrimination in the recruitment process. In addition, the pension system and the law about employees whom is 67 years old needs to be regulated. The provisions are one way to frame same opportunities and equalities in the working life, especially for older people to get hired. / Uppsatsen har till syfte att redogöra för åldersdiskriminering riktad mot äldre personer iarbetslivet. Åldersdiskrimineringen redogörs genom att studera EU-rätt samt nationell rätt och se gränsen för åldersdiskriminering. En bild av bestämmelserna ska presenteras för att visa hur arbetsgivare har en möjlighet att kringgå förbudet mot åldersdiskriminering. Vad som även belyses är hur åldersdiskriminering kan komma att aktualiseras vid en rekryteringsprocess och vad som således kan motverka att åldersdiskriminering uppstår. Uppsatsen är baserad på material inom rättskällehierarkin samt litteratur, internet källor och rapporter som har en koppling till ämnesvalet. Materialet är sedan analyserat utifrån rättsdogmatisk metod samt rättssociologisk metod. Analysen resulterar i förbudet mot diskriminering p.g.a. ålder är en grundläggande rättighet. Problematiken kring åldersdiskriminering uppstår när undantagsmöjligheterna ska tolkas och tillämpas. Där finns ett utrymme för arbetsgivare att kringgå förbudet när arbetstagare är fyllda67 år. Dessutom går det att kringgå förbudet om det är oproportionerligt kostsamt för arbetsgivaren att anställa en äldre person som snart närmar sig pensionsåldern. Dock stämmer inte sistnämnda hypotes, sett till hur arbetsmarknaden och individens yrkeskarriär ser ut i dag. Åldersdiskriminering i en rekryteringsprocess består till stor del av omedvetna eller medvetna föreställningar om äldre personer. Orsakerna till föreställningarna är hur samhällets pensions- och rättssystem är uppbyggt samt människors värderingar och normer. Resultatet av dessa föreställningar blir ofrivillig pensionering av äldre personer i samhället för att de gallras bort i rekryteringsprocessen. För att motverka åldersdiskriminering i en rekryteringsprocess behöver lagstiftaren införa bestämmelser om ytterligare aktiva åtgärder i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom borde pensionssystemet samt 67 årsregeln omarbetas då rådande bestämmelser inte överensstämmer  med  samhällets  funktionssätt.  Åtgärderna  är  ett  sätt  att  främja  likamöjligheter och rättigheter i arbetslivet och att öka chanserna till anställning för äldre.

I högskolelagen 1 kap 5 § stycke 4 finns bestämmelsen ”Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.”. Bestämmelsen infördes för att motarbeta den sociala och etniska snedrekryteringen på Sveriges högskolor och aktivt främja mångfald genom breddad rekrytering. Breddad rekrytering är olika slags aktiva åtgärder, bland annat användandet av alternativt urval i antagningsprocessen till högskolor och universitet. Under åren har det kommit ett antal rättsfall om användandet av positiv särbehandling vid antagning till högskolor och universitet, både baserat på etnisk tillhörighet i någon mån och baserat på kön, för att ge förmån till underrepresenterade grupper. I svensk gällande rätt står det numera klart att positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet inte är tillåtet. Den här uppsatsen är indelad i två delar. Den första delen undersöker de rättsliga gränserna för jämlikhetsfrämjande åtgärder vid antagning till högskolor och universitet utifrån konstitutionell rätt, diskrimineringsrätt, utbildningsrätt och EU-rätt för att precisera hur ramarna ser ut enligt de olika rättsområdena samt klargöra vilket rättsområde som medger ett större utrymme och var det utrymmet åtstramas. Det framkommer att det konstitutionellrättsligt inte finns något hinder för att tillämpa positiv särbehandling för att främja underrepresenterade grupper. Enligt diskrimineringslagen är dock positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet diskriminering eftersom det inte finns något undantag för att främja jämlikhet avseende etnisk tillhörighet (ett sådant undantag finns dock med syfte att främja jämställdhet mellan könen). Vidare medger inte heller högskoleförordningen, som har bestämmelser om antagningsregler, positiv särbehandling. I EU-rätten finns ett visst utrymme för positiv särbehandling, både avseende kön och etnisk tillhörighet, i EU-rättsliga direktiv. EU-domstolen har i flera rättsfall klargjort när positiv särbehandling är otillåtet, men har ännu inte uttalat sig om hur stor skillnaden får vara i meriter innan positiv särbehandling anses vara diskriminering. I den andra delen diskuteras om det borde införas en möjlighet att positivt särbehandla baserat på etnisk tillhörighet vid antagning till högskolor och universitet. I diskussionen används Critical Race-teori, vilket är en teori utvecklad i amerikansk kontext för att kritiskt analysera samhället och rätten. Med hjälp av Critical Race-teori kritiskt granskas argument för och emot positiv särbehandling, särskilt argument om rättvisa, jämlikhet och etnisk tillhörighet/ras. Jag argumenterar att det finns en tydlig dubbelhet i rätten, ställer visioner om faktisk rättvisa mot diskrimineringsförbud och diskuterar neutraliteten i dagens antagningssystem.

I efterbörden av Rysslands annektering av Krim 2014 uppstod diskussioner kring rysk krigskonst och hybridkrigföring. Bland tvetydigheterna som uppstod identifieras bland annat vilka strategier som det samtida Ryssland har för att uppnå strategisk överraskning. Denna studie har syftat till att undersöka rysk militär vilseledning i samband med Rysslands strategiska överraskningsanfall på Krim 2014. Studien har genomförts som en teoriprövande fallstudie varvid såväl västerländska som sovjetiska/ryska vilseledningsteorier prövats på det ryska agerande under annekteringen av Krim 2014. Sammantaget visar studiens resultat på förekomster av ryskt agerande i enlighet med samtliga av studiens prövade teorier varvid det i huvudsak var distraktion, dolda aktiva åtgärder samt desinformation som bidrog till den ryska strategiska överraskningen. Studiens oväntade resultat pekar på ett aktivt deltagande av den ryske presidenten personligen varvid det inte går att underskatta betydelsen av en politisk företrädare som Vladimir Putin. Studiens resultat kan vidare tolkas som att den vilseledning som Ryssland genomförde får ses vilande i huvudsak på tidigare dokumenterade sovjetiska teorier. Vidare visar studiens resultat på en hög rysk förmåga till anpassning där tidigare etablerade sovjetiska/ryska teorier kring vilseledning utvecklats till dagens konfliktmiljöer. Studien visar därmed att äldre sovjetiska/ryska teorier på inget sätt är obsoleta utan i allra högsta grad fortsatt är aktuella i dagens globala världsordning. / In the aftermath of Russia's annexation of Crimea 2014, discussions arose about Russian military art of war and hybrid warfare. Questions were identified regarding strategic surprise and what strategies todays’ modern Russia was using. This study aims to investigate Russian military deception in connection with Russia's strategic surprise attack in Crimea 2014. The study was conducted as a single case study in which Western as well as Soviet/Russian theories of military deception was compared with the Russian activities during the Crimea annexation in 2014.  The result shows Russian activities in accordance with both Western and old Soviet/Russian theories of deception. According to the study Russian main focus was distraction, active measures and disinformation leading to the Russian strategic surprise. The study shows unexpected results regarding the amount of personal activity involving the Russian president, Vladimir Putin. The result shows that the significance of a political representative such as Vladimir Putin cannot be underestimated. Additionally the study also shows that the military deception conducted by Russia in and around the period of the Crimea annexation 2014 mainly extracts from previously documented old Soviet theories. It highlights Russia’s ability to adapt into today's conflict environments by bending and adjusting old theories and doctrines. By that meaning old Soviet/Russian theories are in no way obsolete but instead being very much relevant in today's global world order.

Västerländska och ryska perspektivär oförenliga. Detsamma gäller för uppfattningenom mjuk makt. När möjliga framtida scenarion av rysk utrikes-och säkerhetspolitik analyserasär ettav det mest framträdande skapandet av nya och kreativa metoder för att försvaga motståndare utan att tillgripa militära medel. Aktiva åtgärder är en uppsättning av sådana instrument. Ur ett akademiskt perspektiv är det förbryllande att en av de främsta experterna på rysk mjuk makt, holländaren Marcel H. van Herpen, förbisåg aktiva åtgärder som metod för att främja rysk mjuk makt i sin teori som beskrivs i Putin’s Propaganda Machine. Studien har en teoritestande ansats och undersöker samma instanser av mjuk makt som Herpen i den tidigare nämnda boken men adderar ytterligare en dimension till forskningen, nämligen aktiva åtgärder. Dessa analyseras med stöd av ett modifierat metodologiskt ramverk av Jonas J. Driedger. Slutsatsen av denna studie är främst att Herpens teori är tekniskt korrekt men de facto saknar relevanta dimensioner. Således kan teorin enbart demonstrera fall av rysk mjuk makt, men inte förklara eller operationalisera. Genom att addera perspektivet aktiva åtgärder för att analysera fallen i källor, metoder och konsekvenser, stärks den vetenskapliga förståelsen för mjuka maktmedel i den ryska arsenalen. Studien resulterar även i utvecklingen av en metod för att upptäcka ryska mjuka maktmedel med hjälp av identifiering av aktiva åtgärder. Vidare påvisas även att flertalet mjuka maktförstärkande strategier används för att genomföra Kremls aktiva åtgärder samt ryska utrikespolitiska mål i allmänhet, vilket framgår av de kvalitativa fallstudier som presenteras. Slutligen ifrågasätter resultaten av studien och efterföljande analys den västerländska uppfattningen om mjuk makt som en global företeelse. / Западная и российская точки зрения несовместимы. То же самое относится и к понятию мягкой силы. При анализе возможных будущих сценариев внешней политики и политики безопасности России одним из наиболее примечательных является создание новых и креативных методов ослабления противников без применения военных средств. Активные меры представляют собой набор таких инструментов. С академической точки зрения вызывает недоумение тот факт, что один из ведущих экспертов по российской мягкой силе, голландец Марсель ван Херпен, упустил это из виду в своей теории, описанной вкниге «Путинская пропагандистская машина».  Настоящее, исследование основано на проверке теории и, таким образом, рассматривает те же примеры мягкой силы, что и Херпен в ранее упомянутой книге, но добавляет к исследованию  ещё одно параметр, а именно активные мероприятия. Они проанализированы при поддержке модифицированной методологической базы Джонаса Дж. Дредджера. Вывод исследования в основном состоит в том, что теория Херпена технически верна, но в теории фактически не хватает некоторых важных аспектов. Таким образом, теория может только продемонстрировать случаи российской мягкой силы, но не объяснить или операционализировать их. Другим результатом исследования является разработка метода выявления российских мягких средств силы посредством выявления активных мероприятий. Кроме этого, нами показано, что большинство стратегий усиления мягкой силы используется для реализации активных мероприятий Кремля, а также целей внешней политики России в целом, что видно из представленных в работе качественных тематических исследований. Результаты исследования и последующего анализа ставят под сомнение западное представление о мягкой силе как о глобальном явлении.