Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn och pedagoger interagerar och kommunicerar i sagoberättande, samt undersöka om det finns en grund till datalogiskt tänkande i redan befintlig undervisning. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet där interaktionen mellan människor är grunden för lärandet, genom att observera sagostunder, som genomfördes med hjälp av flanotavlan och dess bilder. Som metod användes direktobservationer med semistrukturerat observationsschema, utformat från Interaction Process Analysis (IPA). Observationerna visade på att ord som förekommer inom analog programmering så som räkneord, kommandon, position och riktning också förekom i sagoberättandet, men användes inte för analog programmering.

Detta är en undersökning om hur uppdraget i programmering i skolan har tolkats på väg nerfrån Skolverket till eleverna genom en kvalitativ studie. Intervjuer har tillämpats som metodoch dessa har analyserats utifrån ett tolkningsperspektiv med en iterativ ansats. För dennastudie har deltagarna varit ett undervisningsråd från Skolverket, en IKT-samordnare frånLinköpings kommun, en rektor, en digitaliseringsansvarig, fyra lärare samt sex elever. Syftet med studien är att undersöka vad olika deltagare på olika nivåer i utbildningssystemethar för åsikter gällande tolkningen av de didaktiska frågorna vad, hur och varför inomprogrammeringsundervisning. Studien inleds med en kort historisk genomgång om programmering i skolan och detredovisas också om olika begrepp relaterat till programmering. Resultatet av denna studie visar på likheter om vad undervisningen ska innehålla men ocksåsmå skillnader när det gäller hur man ska undervisa inom programmering. Däremot har detskett omtolkningar i organisationens olika delar avseende syftet medprogrammeringsundervisning i skolan. Man finner att flera av deltagarna, från Skolverket nertill lärarna, har delvis liknande uppfattningar om syftet. Men när eleverna ska beskriva syftetmed programmering i skolan så betonar de programmering som något fundamentalt för derasframtid, vilket skiljer sig från de övriga deltagarna i de genomförda intervjuerna.

Denna studie handlar om robotarna Blue-bot och Bee-bot. Syftet är att ta reda på hur robotar används av utbildade pedagoger samt vilka färdigheter och kunskaper de beskriver att barnen utvecklar av att använda robotar. Frågeställningarna studien har är: “Hur beskriver de utbildade pedagogerna att de undervisar med Blue-bot eller Bee-bot?” och “Vilka färdigheter och kunskaper beskriver de utbildade pedagogerna att barnen utvecklar av att använda Blue-bot eller Bee-bot?”. Datainsamlingen gjordes via en kvalitativ metod med en fokusgrupp och tre intervjuer samt utfördes digitalt via Teams. Studien använder sig av den sociokulturella teorin för att granska resultatet. Resultatet visar att deltagarnas huvudsakliga syfte med arbetet med robotarna är att arbeta med matematik, vilket även involverar problemlösning, uppskattning av avstånd samt öva på rumsuppfattning och sekvensering. Alla delar inom matematik är färdigheter Kiliç (2022) kopplar till datalogiskt tänkande och det kan därmed sägas att det deltagarna vill att barnen ska utveckla i användandet av robotarna är datalogiskt tänkande. Resultatet visar också på att om syftet med att använda robotarna är att lära barnen programmeringsbegrepp och matematiskt tänkande är den analoga programmeringen bättre att använda än robotarna. Resultatet visar även att pedagogers frånvaro kan ge barnen större möjlighet till att utveckla det sociala samspelet samt utveckla fler färdigheter genom stöttning av andra barn.